En myt om rut-avdraget är att det leder till jämställdhet i parrelationer. En annan är att det är till för barnfamiljer som vill få tiden att räcka. En tredje myt är att antalet svarta kontrakt har minskat sedan rut-avdraget infördes för fyra år sedan har. Siffrorna och forskningen säger annat.
Sist i raden av artiklarna om rut är Svenska Dagbladets granskning. I går var det först ett uppslag med en ensamstående mamma som berättade om hur hon får sitt liv med tre barn och 80 procents arbete att gå ihop: hjälp av andra vuxna och med barn som tidigt får ta ansvar i hemmet. Om hon hade haft pengar till att köpa städhjälp skulle hon göra det först när även den som städar hemma hos andra får råd att köpa hjälp, berättade mamman.
Hos Nackafamiljen var det andra bullar. Pappan sade: ”Vi är lyckligt lottade att vi kan köpa hjälp och att min fru har ett flexibelt jobb”. Själv chef jobbar han 60 till 80 timmar i veckan. 120 dagar om året är han på affärsresa. Han ”älskar sitt jobb”. Mammans relation till sitt jobb fick vi inte veta mycket om mer än att hon gått ner i arbetstid.
Detta har påpekats många gånger förr: Rut-avdraget ger män i ojämställda relationer möjlighet att köpa sig fria från ansvar för hushållsarbete och barn.
Rutavdraget används framför allt av höginkomsttagare. Av de sammanboende par som nyttjade rut-avdraget 2009 var 32 437 höginkomsttagare, 15 697 medelinkomsttagare och bara 3 316 låginkomsttagare. Bland ensamstående föräldrar är det 337 med låga inkomster som har använt sig av avdraget mot 3 451 höginkomsttagande.
Användningen av rut säger mer om plånbokens storlek än om behov. Det är en allvarlig snedfördelning av våra skatter. De med låga inkomster är med och bekostar kalaset för dem som redan har det bra. Det är varken rimligt eller hållbart.
Hushållstjänster är en arbetsmarknad som har vuxit explosionsartat. Det har inneburit en ökning av de vita jobben. Under 2010 har 1,3 miljarder kronor betalats till dem som har gjort rut-avdrag. Anna Gavanas, forskare på Institutet för Framtidsstudier, säger i en intervju till Dagens Arena att den vita marknaden förvisso har vuxit starkt, men att det samtidigt inte går att säga att den svarta marknaden därför har minskat. Det finns fortfarande både stort utbud och efterfrågan av svarta hushållstjänster.
Frågan är komplex. Det är svårt att argumentera mot rut men för rot. Vita jobb är bra men svarta jobb följer efter. Det krävs en ordentlig utvärdering.
Den sociala demokratin blev Håkan Juholts svar på de nya moderaterna. I sitt installationstal sade S nya partiledare att solidaritet inte är en uppoffring utan en förutsättning för ett jämlikt samhälle – och föreslog en översyn av skattesystemet. Det stressar naturligtvis den överklass och övre medelklass som har tjänat stort på skattesänkningarna.
Nog är det rätt att det fordras pengar för att köpa tjänster och den som har mer pengar har råd att köpa mer. Därifrån till frågan om det är en subvention – de som tjänar mer betalar mer i skatt än vad den med lägre inkomst gör och ur den synvinkeln betalar den med lägre lön INTE för rut – en subvention är när skattebelastningen för vissa tjänster och produkter är lägre än för andra t.ex. den lägre bokmomsen eller den lägre momsen på mat. Därvid styrs efterfrågan mot dessa tjänster. Ur den synvinkeln subventioneras hushållsnära tjänster på bekostnad av andra tjänster som bilreparationer, frisörer od. Tandläkarkostnader subventioneras för pensionärer, vårdtjänster betalas helt över skatten och ransoneras.
Ett annat sätt att se på subventioner är att jämföra ur ett effektivitetsperspektiv där alla skatter snedvrider resursutnyttjandet. Momsen är då mins snedvridande av de proportionella skatterna, progressiva skatter snedvrider mer än proportionella, en klumpsummeskatt, samma skattebelopp per individ, snedvrider minst.
Till detta ska läggas skattekilarnas effekt, att obetalt eget arbete inte beskattas medan inköpt arbete måste betalas med skattade medel. Ur effektivitetssynpunkt är det tveksamt om det är effektivt att överläkaren på Danderyds sjukhus reparerar bilen, lägger kakel i badrummet och städar toaletten. Han gör mer nytta på jobbet.
När det gäller underhåll av hus kan man fråga sig hur stor kapitalförstöringen är i ett land där hantverkstjänster inte kan efterfrågas.
Min egen ståndpunkt är att mantidsbaserade tjänster till privatpersoner ska ha lägre beskattning oavsett om det avser hushållsnära tjänster, bilreparationer, VVS montörer eller frisörer.
Ha ha, du är inte lite fräck: ”en klumpsummeskatt, samma skattebelopp per individ, snedvrider minst”!
Bra skrivet Devrim. Hoppas att en ny Socialdemokratisk ledning tillsammans med Vp kan driva frågor om rättvis beskattning / bidrag ideologiskt och bättre än tidigare.
Det var några tusen med taxerad låg inkomst som också utnyttjat rut. Det är nog just möjligheten att ”taxera” som är bakgrunden för de flesta i den gruppen.
”Modig” talar emot sig själv i fråga om subvention. Rut är just subvention, till och med i båda ändar, både på utgifts – inkomstsidan såväl som på skattesidan och att systemet styr vilken typ av tjänster som skall produceras. Det visar väl tydligt på orättvisorna i den borgerliga politiken.
Jan Karlsson
Que? Om jag tjänar femhundratusen om året och betalar in säg tvåhundafemtio tusen i skatt och du tjänar 250 tusen och betalar in femtiotusen i skatt så är det väl klar att jag med avdrag har råd köpa fler tjjänster är nu och att det inte är du som betalar mina avdrag eftersom jag fortfarande betalar mer i skatt än dig? Är det så svårt att förstå?
Men det resonemanget har inget med begreppet subvention att göra.
Att det är en subvention av vissa tjänster på andra tjänster occh varor bekostnad är klart. Om en TV kostar 6000 kr och momsen är 25 % medan tio timmar reparatörstjänst kostar 6000 kr medan avdraget avser hälften dvs 3000 kr och jag har 50 % marginalskatt så minskar min skatt med 1500 kr. Jag betalar fortfarande in mer skatt än vad du gör så på inkomstsidan betarar du inte för mig, däremot blir tio timmar reparatörstjänster billigare för mig jämfört med en TV dvs det kostar 4500 att köpa reparatörstimmar, men 6000 att köa en TV.
Så länge som S inte ifrågasätter Rot-avdragen blir kritiken mot Rut-avdragen inte begriplig. Allt som talar för Rot talar även för Rut. Sedan är det naturligtvis ett pedagogiskt problem att den som gärna vill ha en Rut är en helt annan kategori än den som inte kan tänka sig att själv (eller egna vuxna barn) försörja sig som en Rut
Vi har en Rut som städar hos oss varannan vecka. Som relativa höginkomsttagare har vi råd att göra det när avdraget infördes. När jag var yngre arbetade jag själv i med att städa på Finlandsfärjor i flera år. Det kan knappast vara värre – skitigare – att städa hemma hos någon än efter röjarfester i en hytt. Jag tycker att det var ett bra jobb, ok betalt. Inte heller behöver alla de som arbetar som Rut idag se städjobbet som den enda ”karriären”. Det kan vara ett jobb under en period. Jag avskyr den syn på städning som många – inte minst motståndare till Rut-avdrag förmedlar. Det är ett hederligt arbete. Alla jobb kan inte kräva utbildning och högskolepoäng. Det måste också finnas andra arbeten, utan några formella krav. Alla kan inte arbeta i kunskapssektorn. Men det behöver heller inte vara permanenta arbeten utan kan vara tillfälligare jobb. Som möjliggör för människor att försörja sig, för att sedan gå vidare. Jag har inget emot om sonen arbetar som en Rut i framtiden, eller som en Rot för den delen…
”De med låga inkomster är med och bekostar kalaset för dem som redan har det bra. Det är varken rimligt eller hållbart”.
Det är heller inte sant. Det är ju inte så att det är de med låga inkomster som betalar lite i skatt som betalar för hemhjälpen åt dom som väljer att anlita sådan.
Modig har rätt i att det är tveksamt om det är effektivt att en överläkare på Danderyds är hemma och jobbar med städning eller med att lägga kakel i stället för att vara på Danderyds sjukhus. Mycket av kritiken mot RUT och ROT bottnar i en svårighet att inse att i det moderna samhället så väljer vi i allt högre grad att köpa tjänster i stället för att utföra arbeten i hemmet själva på det sätt som man gjorde i ”byn”. En socialdemokrat skrev en gång i DN eller SVD att ”många av oss lämnar byn men byn lämnar aldrig oss”.
Alltid dessa läkare som gör större nytta genom att operera än genom att städa eller lägga kakel! Har man som jag följt den här debatten i decennier (jag höll på att skriva sekler) vet man vilka argument som ständigt återkommer. Apropå läkare på just Danderyd: när en av dem själv blev sjuk och hamnade som nyopererad cancerpatient på det egna sjukhuset upptäckte han hur osannolikt skitigt det var. På ett annat sjukhus, universitetssjukhuset i Lund, hade städerskan enligt avtalet 26 sekunder (ja sekunder) på sig för att städa toaletten på kvinnokliniken. I vissa kommuner åläggs lärarna numera att städa i skolsalarna. I gengäld kan de få halva kostnaden betald av andra skattebetalare om de låter någon annan städa hemma. Curiouser and curiouser, som Alice sa.
Allvarligt talat: låt oss först städa våra gemensamma utrymmen, inne och ute. Men låt oss också erkänna att Modig har en poäng när han skriver att ”mantidsbaserade tjänster till privatpersoner ska ha lägre beskattning oavsett om det avser hushållsnära tjänster, bilreparationer, VVS montörer eller frisörer”. Kjell-Olof Feldt har erkänt att det var ett misstag att lägga så hög moms på tjänstesektorn. Rut-avdraget är absurt i sin godtyckliga subvention av vissa öronmärkta tjänster. Men de rödgröna var också absurda genom att vilja avskaffa rut men inte rot, trots att Skatteverkets utbetalningar för rot var tio gånger högre än för rut.
Om rutavdragets påstådda effekt på jämställdheten vill jag citera en av mina favoritaforismer: ”Den ökande ojämlikheten blir lättare att acceptera om den delas lika mellan könen och kallas jämställdhet.”
Inga-Lisa Sangregorio
”Allvarligt talat: låt oss först städa våra gemensamma utrymmen, inne och ute”.
Den städningen betalar vi redan för i och med att vi har ett av världens högsta skattetryck. Att den inte alltid blir utförd beror på felaktiga prioriteringar och inte på att det saknas pengar i offentliga sektorn. Den offentliga sektorn badar i pengar.
På Tage Erlanders tid när skattetrycket var betydligt lägre och i nivå med OECDs genomsnitt så hade vi råd med städning av offentliga utrymmen samtidigt som vi hade ett av världens största flygvapen med 1.000 flygplan. Och jag har inte hört om att någon behövde svälta då.
Men jag håller med Modig om att det vore bättre om alla tjänster till hushållen hade lägre beskattning. Och på sikt tror jag att det kan bli så om vi slipper socialdemokrater i regeringen
Lars-Olov
”Den städningen betalar vi redan för i och med att vi har ett av världens högsta skattetryck. Att den inte alltid blir utförd beror på felaktiga prioriteringar ”
Vad är det för felaktiga prioriteringar du syftar på? Eller annorlunda uttryckt, vad menar du att Reinfeldt ska göra för att bli lika framgångsrik som Tage Erlander?
Ska det vara så förbannat svårt för en moderat att fatta att om den som är rik får lägre skatt och den som är fattig får högre, så är det en omfördelning från rika till fattiga.
Bra Devrim. Rut-avdraget ger socialförsäkringar och pensioner till en grupp som annars hade arbetat mycket svart eller varit arbetslösa. Det är klart att vi vill att socialdemokraterna skall vara emot Rut-avdraget. Kämpa på!
Devrim anser sig avliva tre myter om Rut-avdraget. Hon glömde dock att nämna två andra väsentliga effekter av Rut-avdraget.
1. Det leder till ökad BNP och tillväxt.
2. Det skapar jobb.
Om det nu är så hemskt med Rut-avdraget borde den samlade vänstern gå till val på att avskaffa det. Ja visst ja, det var ju det man gjorde. Nåväl, låt inte en valförlust avskräcka. På’t igen bara! Stånga pannan blodig!
Näe, så klart att det inte går att säga om den svarta marknaden minskat. Kruxet med allt ”svart” är ju att det handlar om ett enda stort gigantiskt mörkertal. Som därför kan användas som argument både uppåt och nedåt utan att någon vet. Att koppla det till rut, är således omöjligt.
Forskarkompetensen hos den intervjuade och som artikelförfattaren okritiskt omfamnar verkar inte vara av den högre skolan. Suck.
”Detta har påpekats många gånger förr: Rut-avdraget ger män i ojämställda relationer möjlighet att köpa sig fria från ansvar för hushållsarbete och barn.”
Jag förstår inte den moraliserande tonen. Om man löser problemet genom att köpa sig en lösning – So what? Problemet är ju löst. Får jag en moralisk helgongloria av att städa själv?
Överklass och övre medelklass gör avdrag och subventioneras medan den nya underklassen i bästa fall överlever på bidrag?? Om de inte hamnar utanför alla system och blir icke-människor.
Finns det en gemensam lösning, där vi alla har värde och ingen behöver vara förlorare. Eller har vinnarna blivit beroende av förlorare?
I Arbetaren gråts det över att RUT-avdraget har lyckats så väl att det inte längre finns svarta städjobb åt papperslösa. Fast enligt Devrim fungerar det ju inte?
http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20101027
Det är en komplicerad värld!
Koncis, slagkraftig sammanställning av den mest bakåtblickande reformen som gjorts på 100 år. Det enda som saknas är den symbol som städande pigor har blivit för den tjänstesektor (working poor) som servar rik medelklass.
Jag är kvinna och driver ett företag som vuxit från 2 till 17 anställda på tre år. Har tre småbarn under 6 år och inga släktingar som ”gärna ställer upp”. Utan våra kära RUT;ar skulle vårt företag slocknat för länge sedan. Jag tror inte att många som ställer sig i min situation skulle kalla det för ”lyx” även om min månadslön ligger över medel. Tvärtom är det ett oerhört ansvar att se till att alla har jobb och lön varje månad och det är inga 40-timmars arbetsveckor vi talar om. Skulle jag lägga tiden på städning/tvätt som jag nu köper in har jag räknat ut att jag får ungefär 3 timmars sömn per natt. Jag tackar Rut, Rut och Rut och deras arbetsgivare varje vecka för att de ger mig möjlighet att driva vårt företag och ändå kunna vårda livet i familjen.
Vi kan väl istället avliva myten om att det GÅR att driva fram nya arbetstillfällen och företaget, sköta om hem och barn utan hjälp?
Jag tycker f.ö att RUT skulle subventioneras för ensamstående föräldrar, i synnerhet för de ensamstående där partnern inte tar vare sig praktiskt eller ekonomiskt ansvar (oavsett om det beror på ren ansvarslöshet, sjukdom eller missbruk).
/Sosseföretagaren
Hur har samhället kunnat utvecklas till en sådan tragedi som det är för många?
Sämst är det för de som sitter inlåsta, därnäst för de som lever i absolut fattigdom utan vetskap om ett lagat målmat om dagen och var de skall sova nästa natt.
Trasiga hem med barn som lever med missbrukande föräldrar eller föräldrar som på ett eller annat sätt inte har förmågan att sköta föräldraskapet.
Kategorierna som far illa är många, inte minst dementa åldringar och åldringar på äldreboende som på ett eller annat sätt inte tycker att de sista dagarna är värdiga.
Är det allas fel att det blivit på detta sätt eller är det enbart politikernas oförmåga att prioritera?
Jag tycker att kommunen som är den minsta enheten borde börja att tillgodose de grupper som har det svårast. Således att prioritera. Men det är förstås lättast att sitta och vänta på att Rosenbads politikerna skall ställa allt till rätta.
I Växjö kommun är kommunalskatten 1 kr lägre än i Karlstads kommun. Jag skulle vilja veta om det är någon skillnad på hur ovan uppräknade grupper har det i de två kommunerna.
När man som undertecknad har upplevt skatteterrorn under 70talet då läkare och andra högutbildade tjänade på att stanna hemma för städning och fastighetsreparationer förvånar det att det finns människor kvar som hyllar den tiden.
Skatterna skall vara så låga som möjligt och den arbetande skall få behålla merparten av sina intjänade pengar allt annat är stöld.
Håkan Juholt skrämmer med sin inställning till skatter han är helt enkelt inte trovärdig när han försöker inbilla svenska folket att det går att dela ut
löften utan höjda skatter.
Rutavdraget genererar mer pengar till staten allt annat är lögn.
Samtidigt får arbetande skattebetalare ett bättre liv med tid för barnen och möjlighet till avkoppling.
Jag antar att du inte har några problem med att mer och mer av våra pengar går till bankerna, till kapitalägarna, till räntor. Skatten vi betalar får vi tillbaka via samhällstjänster, infrastruktur m.m. Men var går våra ränteinbetalningar? Hur mycket ränta betalar du per år? Vart går de pengarna? Känns det bra att bidra till att vissa människor blir väldigt, väldigt rika och samhället utarmas alltmer. Människor far illa och stressen, skräcken och förtvivlan ökar i vårt samhälle. Vilket samhälle får vi? Ska ni bo instängda i små borgar med vakter utanför? Varför är så många blinda för vad som händer idag med vårt samhälle, vår gemensamma miljö? Hur kan man tro att man ska kunna slippa undan det som helt klart drabbar andra idag?
@ balia
Alla som arbetar har blivit rikare i Sverige med Alliansen.Det är det som är finessen med ARBETSLINJEN.
Med dIn filosofi skulle alla svenskar bli fattigare och där tror jag inte att Du har medhåll av den som arbetar.
Du skriver om drabbade frågan är av vad då?
Ta mig tusan, min gamla lärobok finns än idag tillgänglig i reviderad upplaga. Boken rekommenderas till alla som vill förstå vad en subvention är, hur skatter inverkar på resursallokering, hur prismekanismen styr resursallokeringen, vad externa effekter är och skillnaden mellan samhällsekonomi och företagsekonomi. Den är dessutom subventionerad med en momssats på 6 %.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9171506470
Samhällsekonomisk effektivitet
av
Peter Bohm
________________________________________
Beskrivning:
En introduktion i nationalekonomisk välfärdsteori. Den ger förklaringar till vad som menas med effektivt utnyttjande av samhällets resurser, optimal resursallokering och liknande begrepp. Hur kan ineffektiviteter i marknadsekonomin rättas till med hjälp av ekonomisk-politiska ingrepp? Vilka samband finns mellan samhällsekonomisk effektivitet och fördelningspolitik och vad innebär cost-benefit-analys av offentliga åtgärder?
Framställningen är i första hand avsedd för den som vill få ett grepp om den logiska uppbyggnaden av teorin och få en överblick över resursfördelningsproblemen i stort. Boken lämpar sig väl för studier i nationalekonomi, statsvetenskap och offentlig förvaltning.
Tycker att det är konstigt att så många högerorienterade personer ständigt hänger på denna sidan och gör sofistikerade tidskrävande inlägg i ett försök att utarma ”vänsterns” argument/ideologi. Är det några av er ständigt återkommande personer som är anställda/får betalt för att kommentera sönder internetsidor som denna?
För övrigt så spelar det ingen roll ifall någons skatt går till subvention eller inte, rut-pengarna skulle i vilket fall som helst kunna anvöndas till något helt annat i samhället. Sen så verkar debatten handla om städhjälp eller inte städhjälp av olika anledningar.
Jag tycker debatten snarare borde handla om ifall denna tjänstesektor ska subventioneras eller inte.
Min stånpunkt är att de rika (användarna av rut) gott kan betala ”fullt pris” för de tjänster de anser sig behöva, jag kommer inte stoppa dom, de har dessutom råd med denna hjälp oavsett subvention eller inte….
Som varande ‘vänster’ så skräms jag av bristen på effektiv analys och debatt och samhällsyn, därav min rekomendation av lämplig basal litteratur. När man är på det klara med begreppen kan en bra diskussion starta, men utan begrepp blir det smörja och fortsatt kräftgång blir följden. Den analys jag gjort här är varken ‘vänster’ eller ‘höger’ och har man svårt förstå det så återstår endst känslomässig agitation.
Offentlig sektors storlek, bristande produktivitet i tjänstesektorn, åldrande befolkning, kortare tid i arbetslivet är några av de djupare samhällsproblemen idag liksom skattetryck och resursallokering med en krympande befolkning och vänstern har tappat problemformuleringsförmågan i ett ständigt krav på ‘rättvisa’, ‘genus’, ‘någon annan ska betala’, ‘rasism’.
I min syn på borgerligheten är jobbskatteavdraget som inte kan göras av sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer och pensionärer en betydligt allvarligare fråga än pigavdraget liksom de tak i a-kassa och sjukförsäkring och pensioner som existerar, eftersom det splittrar landet och pekar ut den mindre gruppen ‘bidragstagare’ och angriper den ömsesidiga solidaritet som är förutsättningen för trygghetssystemen dvs den ömsesidiga försäkring de flesta tar för given och som inte har med bidrag att göra. Det är allvarligt när bättre avlönade betalar in mer men inte kan få ut motsvarande om de drabbas av olycka eller överlever tills det är dags för pension. Det är allvarligt om man inte kan leva på pensionen. Det är allvarligt om skattemedel slösas bort på improduktiv verksamhet. Det är allvarligt om man sjänker bort svenska skatetbetalares egendom och framtid. Det är allvarligt om klyftorna ökar. Det är allvarligt att den sänkta villabeskattningen så snabbt och drastiskt ökar klyftorna. Det är allvarligt om skolsystemet försämras, om invandring förstör förutsättningarna för tillväxt. Det är också allvarligt om sjukskrivningar sätts i system, men metoden att komma åt det mha utförsäkringar etc är än mer allvarligt. Vad som blir kvar är den egna plånboken och egoismen.
Vad menar du med att alla som arbetar har blivit rikare i Sverige? En tusenlapp mer i plånbok mot priset att skolor försämras, sjukhusköer växer och en barnfattigdom som ökar(hur hänger det ihop med ditt argument förresten?). Till det ser vi även en ökad ojämlikhet och ett alltmer polariserat samhälle. Se hellre arbetslinjen för det den är: ett högerideologiskt verktyg till för att skapa ett borgerligt drömsamhälle där de fattiga och skatte- och skuldbetyngda grupperna passar upp på den skattebefriade och alltmer rika överklassen. Där jämlikhet är något fult och där socialrörlighet är något som bör motarbetas.
ROT skall vara en konjunkturåtgärd, stor nog att starta investeringar, liten nog att inte skinna skattebetalarna. Därutöver påverkar ROT en kunskapsintensiv bransch med stora spinoff-effekter, dvs kompetens och stora investeringar skall bevaras över konjunkturcyklerna och många kronor tillbaka per satsad i form av positiva dominoeffekter. RUT är ett förtäckt riktat skattebidrag till förmögna.
Kan inte S sklija på ROT och RUT och argumentera för det ena och mot
det andra är de politiskt inkompetenta.
Först: det är en seglivad myt att (s) förlorade valet pga rutavdraget.
Men United Minds (Prime AB) berömda undersökning, som flitigt refererades före o efter valet, hade inget med statistik att göra. noll fakta och mycket propaganda.
Sedan: det finns något, bortom alla siffror, något djupt stötande i rut.
Samhällets orättvisor visar sig tydligt på söndagarna då folket via bostadsannonserna kan få titta in i villor och lägenheter i tiomiljonerklassen. Många städbehövande kvadratmeter unisont på staten.
Rutgänget- en liten grupp som slåss för sina nyvunna privilegier. Media traskar mest patrullo för några timmars subventionerad städning hemmavid.
Alltmedan Stockholm blivit en av Europas skitigaste städer och våra sjukhus behöver rengörning.
Men den socialdemokrati som inte kan formulera ett jämlikt alternativ till dagens rut saknar ideologisk ryggrad och hetsar inte upp någon.
Jag har räknat på RUT för 2009:
1,9 milj med inkomst 0-149 000 fick RUT 53,2 milj (44,1 under 2008).
3 milj med inkomst 150 000-299 000 fick 183,4 milj (88,3 ev minus) lite).
1,9 milj med inkomst 300 000-600 000 fick 316,8milj (153,5 ev lite plus).
240 000 personer med inkomst >600 000 fick 192,6 milj (153,8).
Detta betyder att med lägst inkomst får RUT-avdrag med snitt 28 kr/pers. De med högst får ca 800kr/pers.
Sverige ÄR inte jämställt. Jag önskar att varje man blivit fostrad att ta ansvar för att plocka undan, snyta ungar, laga mat, sortera tvätt etc men så tänkte inte alla mödrar bortom 70-talet… Vi som lever med män som reser mkt i jobbet har inte heller privilegiet att kunna ”ställa krav” på sin partner.
Tycker också att synen på individer som driver företag är rutten. Det är en förutsättning för många att ta hjälp hemma om företaget ska hållas levande, inte en ”lyx”. Bilden av en stormagad pösmunk liggandes på bryggan med en drink i handen medan ”pigan” skurar toan är det många som hänvisar till, men gick någon på den? Var det inte just myter som skulle avlivas?
Och återigen; utan RUT skulle inte mitt företag varit igång. 17 personer skulle göra något annat eller inget alls. Är det inte värt en hel del ur nationalekonomisk synvinkel? Jag tjänar bra, men är inte höginkomsttagare. Återinvesterar hellre bolagspengarna i utveckling och personalutbildning än i utdelning. Skulle inte ha råd att köpa RUT-tjänster utan avdrag. Kommentera gärna det!
Visst kan jag det! Tror säkert att du lägger ner hela din själ i företaget men det är inte vad som diskuteras här, utan ifall jag ska betala din städhjälp eller inte. Jag betalar gärna till välfärd som alla kan ta del av men städhjälp ligger utanför ”välfärdens kärna” Har du 17 anställda så kan du knappast leva på marginalens brant till att börja med…
Alltså har du all möjlighet i världen att betala ”fullt pris” då du vill ha städat hemma. Tror inte denna utgift skulle vara den största i din personliga årsbudget. Kanske dags att prioritera om med de resurserna du har? Kanske inte kan lägga pengar på 2 resor per år som en mänsklig rättighet, 2000kr i månaden till frisören, tunga bensinräkningar till stadsjeepen? Jag skjuter från höften och gissar vad du har för övriga utgifter, men tror inte att jag är helt fel ute även om utgifterna kanske består av andra saker än de jag räknade upp. Summa sumarum så går inte din verksamhet omkull ifall du betalar för ”vanlig” städhjälp och det vet du också!
”Själv chef jobbar han 60 till 80 timmar i veckan. 120 dagar om året är han på affärsresa.(…) Rut-avdraget ger män i ojämställda relationer möjlighet att köpa sig fria från ansvar för hushållsarbete och barn.”
Alltså, det här gör mig så jävla upprörd… En chef gör ett jätte viktigt arbete och betalar med sin egen fritid och sitt eget liv för det. En chef på ett större företag har inte mycket för annat än arbete. Hur fan vet ni att de har ett ojämställt förhållande? Det gör ni inte. Förbannade sifferfeminism som tror att det är jämställt bara för att det ser så ut på pappret, och ojämställt om det inte gör det… Den här mannen offrar sin tid med barnen för att jobba, för att yrket kräver det, jag vet inte just om denna mannen har möjlighet att jobba mindre, men jag vet andra som inte har det som gör allt de kan för att få ihop det så de kan vara med sin familj så mycket som möjligt av tiden som blir över. Utifrån en inverterad feministisk analys så är det mannen som är offret i det här exemplet för att denna måste slita med sitt arbete och frun kan gå ned i arbetstid och latcha med barnen.
Så jävla fördomsfullt och vänsterblint…