Varje år misshandlas mellan 15 och 20 kvinnor till döds av sin partner i Sverige. Hälften av dem har sökt vård på grund av misshandeln.
Jag föreställer mig att många misshandlade kvinnor som söker sig till vården gärna hade svarat på frågor om våld, fått skadorna dokumenterade och blivit erbjudna hjälp och stöd.
Våld i nära relationer ger inte bara fysiska skador. Det kan handla om mag- och tarmbesvär, kronisk smärta, ångest, depression och allvarliga sömnproblem. Besvären har ofta pågått länge och är ofta diffusa.
Därför menade en grupp experter redan maj i år att det borde vara obligatoriskt i vården med att ställa frågor om våld i mötet med patienter. Att ställa frågan är en bit på vägen, ett led i ett långsiktigt och systematiskt arbete, påpekade de.
I igår rapporterade Sveriges Radio om professor Maaret Castréns studie om akutvårdpersonalens inställning till kvinnor som misshandlas. På Sveriges och Nordens största akutmottagning, Södersjukhuset, anser en tredjedel av personalen att en misshandlad kvinna har sig själv att skylla. Hälften av personalen på sjukhuset hade inte frågat kvinnor som kom in med skador om de var misshandlade. Bara var tionde misshandlad kvinna fick sina skador dokumenterade.
Castréns undersökning finns att läsa i antologin ”Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen” som går att ladda ner på Nationellt centrum för kvinnofrids hemsida. I antologin ger alla experter ett starkt stöd för att frågor om våld ska ställas rutinmässigt till alla kvinnor som söker vård.
Akutvårdspersonalens svar visar på allvarliga kunskapsbrister om och medvetenhet kring mäns våld mot kvinnor hos vårdpersonalen.
Chefläkaren på Södersjukhuset Anna Nygårdh menar att siffrorna inte på något sätt är unika, utan visar på den allmänna inställningen till mäns våld mot kvinnor i samhället i övrigt. Föreställningar som bygger på idén om ”passiva” kvinnor som är offer, eftersom de väljer att vara kvar i relationer där fysiskt och psykiskt misshandel är en del av livet.
Tyvärr tror jag att Nygårdh har rätt. Den allmänna bilden av kvinnor som lever med män som misshandlar är att kvinnorna har sig själva att skylla. ”Varför går hon inte?” är en vanlig fråga. Men den frågan utesluter hur fysiskt våld, hot om våld och systematisk terror i en relation bryter ned den som är utsatt.
Den frågan visar hur okunniga vi är om våldets mekanismer.
De känslor av skam och skuld som våldet framkallar gör att få kvinnor som utsätts för mäns våld öppet pratar om det med andra. Men många söker sig, som bekant, till sjukvården. Att göra frågor om våld till en del av vardagsarbetet för alla dem som möter utsatta personer i sitt yrke kan vara en viktig början.
Att misshandlade kvinnor ofta blir bemötta med att de får skylla sig själva är samma bemötande som de kvinnor får som blivit utsatta för våldtäkt!!! Om kvinnan t ex är lättklädd eller berusad ifrågasätts våldtäkten. När ska vi få jämlikhet i vårt land???
Bodde under ett sådant par i fyra år på 70-talet.
Det var som ett fruktansvärt rollspel där hon retades och skrek, och han var tyst och slog. Det brukade så småningom sluta i ”sänghalmen”.
En gång när jag klagade, så sparkade killen en träsko genom sin ytterdörr och dolde sedan hålet med en dekal med texten ”här bestämmer jag”, men min uppfattning lutar åt andra hållet.
Tydligen slår kvinnor också ofta, men männen slår hårdast oftast.
Läste detta i en tidigare artikel:
http://www.csulb.edu/~mfiebert/assault.htm
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=832&module_instance=12
http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5ld_i_n%C3%A4ra_relationer
Den rätta frågan är inte ”varför går hon inte?” utan att fråga ”varför låter han inte henne gå?”
Janne, du ringde aldrig polisen!? Hade du låtit bli att ringa polisen om du sett våld på allmän plats? KD-förslaget om en civilkuragelag börjar i ljuset av detta låta som en nödvändig åtgärd.
Janne, hur många män per år dödas och misshandlas grovt av sina kvinnliga partners? Det är ju inte så att att alla män är starkare än kvinnor eller att kvinnor inte skulle kunna döda och skada sina manliga partners med redskap som finns i ett hem när mannen sover eller inte är förberedd. Men det sker väldigt sällan. Alla har rätt till självförsvar men inte övervåld, om det inte är en situation där det inte går att besinna sig. Men det är extremfall. Om du blir knuffad och förolämpad av en man eller kvinnan har du rätt att freda dig t ex genom att knuffa bort personen. Men inte att slå sönder denne. Blir du slagen kan du ha rätt till mer våld. Men inte att fortsätta slå när attacken är avvärjd.
i SVD rättas missförstånden om studien ut.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/personal-pa-sos-skyller-valdtakt-pa-offren-svdse_6704111.svd
” enkäten fanns dock inget påstående om det är kvinnans fel att hon blir misshandlad, säger Mareet Castrén, en av forskarna bakom undersökningen.
– Påståendet var formulerat som att ”kvinnans passiva personlighet utsätter henne för våld”. 28 procent av personalen tycker att det kan vara en del av orsaken, säger hon.
Mareet Castrén betonar att det inte är samma sak som att säga att det är kvinnans fel att hon blir misshandlad. Ett annat påstående var att ”båda parter har del i att situationen (misshandeln) uppstår”. 21 procent höll med. ”
vårdförbundet twittrar ivrigt om studien
http://twitter.com/vardforbundet
Det finns olika sorters misshandelsförhållanden. Alltifrån såna där kvinnan hetsar med verbala tasksparkar typ ”du är ingen riktig karl” (ursäktar inte våld, det är inte det jag menar) till mer entydiga offer-förövarsituationer, med en mycket svag kvinna som aldrig vågar säga pip mot sin man – och ändå blir slagen. I vissa fall handlar det om mycket alkohol och droger och gräl som spårar ur (kvinnor som slår sina män förekommer också). I andra är det en tyrann med sadistiska drag som hunsar kvinnan. Ibland är det sado-masochistiska förhållanden (grälet slutar ofta i sänghalmen och kvinnan får ut en kick av det hela). Man kan dock aldrig säga att någon får skylla sig själv, däremot är det bra att reda ut hur förhållandet ser ut, remittera till familjeterapi och / eller beroendemottagningar. Alla typer av förhållanden där det ingår våld kan leda till dödsfall, oavsett om den ena parten hetsar på den andra eller inte.
Det finns i alla fall en vänsterpublikation som tagit sitt journalistiska uppdrag på allvar: http://arbetarbladet.se/ledare/1.4193279-forskning-fakta-och-journalistik
”En av gårdagens huvudnyheter handlade om en studie, refererad till i Ekot, som enligt medierna visar att en tredjedel av personalen vid akutmottagningen på Södersjukhuset anser att det är kvinnans fel om hon blir misshandlad. En jättenyhet. Om den skulle stämma.”
Det har ju framkommit att studien var feltolkad av Ekot. Se även http://stockholm.etc.se/nyhet/fel-i-sr-nyhet-om-misshandlade-kvinnor
Sjukvårdspersonal som ofta kommer i kontakt med våldsdrabbade människor borde vara mer insatta i problematiken än den genomsnittlige svensken. Men hur är det med uppgifterna ”Hälften av personalen på sjukhuset hade inte frågat kvinnor som kom in med skador om de var misshandlade. Bara var tionde misshandlad kvinna fick sina skador dokumenterade.” Om detta stämmer så ska kanske rutinerna ses över.
Hörde siffror från Norge för lite sedan. 27 % kvinnor utsätts för psykiskt/verbalt eller fysiskt våld i nära relationer. När det gäller män ligger siffran på 4-5 % men här finns antagligen ett större mörkertal än vad gäller kvinnor.
Ffa när det gäller psykiskt våld gäller det att öka kunskapen om symtomen. Det kan handla om hjärtklappning, tryck över eller ont i hjärtat, tungt att andas. yrsel, sömnsvårigheter, viktuppgång (bukfetma pga ständigt adrenalinpåslag) och kvinnor som lyckats ta sig ur relationen kan drabbas av posttraumatiskt syndrom.
Ofta är det starka ”duktiga” kvinnor som drabbas och det finns ingen signifikant koppling till utbildningsnivå eller missbruk som man så ofta tror.
Mannens manipulerande och ljugande bryter ner kvinnan så att hon inte orkar (eller vågar) ta sig ur relationen. Vanligt är också att han bedyrar att allt ska bli bättre.
Finns mycket intressant läsning om detta på bl.a. http://www.varningstecken.n.nu/ . Jag har själv varit utsatt och är på god väg att återfå mitt liv, men då och då kommer ett sms eller mejl med försök att knäcka mig igen …