Vi har de senaste åren sett en tilltagande försämring av förlossningsvården och eftervården av nyfödda barn och deras mammor i Sverige. Kvinnor som ska föda får åka runt mellan sjukhusen – särskilt om det är sommar – för att få en plats att föda på. Nyförlösta kvinnor skickas ibland hem samma dag.
Eftervården kan man kalla för ett mindre haveri. En barnsjuksköterska gör ett hembesök inom en vecka efter att man har kommit hem. Observera: inte en barnmorska. Sönderslitna underliv som gör ont, trauman efter värkarbete och amning som vägrar att komma igång får kvinnor sköta i det tysta och i bästa fall med en partner som är förstående.
Ungefär hundra kvinnor per år väljer att föda barn hemma med hjälp av en barnmorska. Och det märks att det pågår ett lobbyarbete bland anhängarna av hemförlossningar. En av dem är Helena Lindgren som debatterar frågan flitigt. I går skrev hon tillsammans med Svenska Barnmorskeförbundets ordförande Ingela Wiklund och Föreningen Föda Hemmas ordförande Ellinor Petersen en debattartikel på DN Debatt. De vill att fler föder hemma och med en förlossningspeng ska alla kvinnor få tillgång till en barnmorska.
Åsikterna om hemförlossningar går isär och det finns i princip inte tillförlitlig information i hur riskerna ser ut för kvinnor som föder hemma och barn som föds hemma. Då blir det lätt att hävda saker som att det inte är en sjukdom att föda. Och visst, att föda är inte en sjukdom, men man får inte undervärdera riskerna med komplikationer. I Sverige är sjukhusen centraliserade och många har väldigt långt till närmaste sjukhus. Några minuter kan vara skillnaden mellan liv och död om en komplikation inträffar mitt under förlossningen.
När anhängarna av hemförlossningar säger att genom att ta reda på riskerna före en förlossning kan man garantera säkra förlossningar i hemmet bortser de från allvarliga riskerna. Som om det exakt går att räkna ut om ett barn har navelsträngen runt halsen.
En avgörande anledning till en del kvinnors skepsis till förlossningsvården handlar just om att den har effektiviserats sönder. Många känner sig otrygga och rädda. Barnmorskorna hinner inte, det är stressigt. Samtidigt ska man komma ihåg att barna- och mödradödligheten i Sverige har historiskt minskats just genom att bygga ut sjukhusvården.
Det känns inte som att det är av en slump att lösningen som levereras nu är förlossningspeng och hemmafödslar. Förlossningspeng kommer att göra så att frågan om säkra förlossningar handlar om rätt sorts val av den enskilda individen och inte om trygg vård för alla. Det födande kvinnor behöver är en utbyggd och trygg förlossningsvård med många barnmorskor på plats.
Jag har tappat hakan. ÄR det så här i Sverige nu?
Hur var det han sa: ”Det var det jävligaste! Det hade jag ingen aaaning om!”
Ett så huvudlöst sätt att spara till skattesänkningar! Skam åt högerpatrasket!
Varken mer eller mindre än ett terrorattentat riktat direkt mot kvinnor! Hu, för dessa mörkermän! Och kvinnor! – ÄR det möjligt att Maud Olofsson och andra kvinnor kring köttgrytorna medverkar till denna utveckling.
Jag ryser över hur mycket (s) har att reparera nästa mandatperiod. Och nästa, Och nästa!
Jag vill förtydliga att kvinnor inte väljer att föda hemma för att spara pengar åt landstinget, knappast, eftersom många måste betala själva – dubbelt (genom skattsedeln och privat till barnmorskan) – i dagsläget. Istället är motivet ofta att få stanna i sin egen miljö och få äga sin förlossning, att få föda på sina egna villkor.
Studier av hemförlossningar visar inte någon utökad risk på grund av födelseplats. Det finns ingen bra anledning att alla ska föda på sjukhus bara för att flertalet vill det. Därför borde samhället stötta kvinnor som av någon anledning känner sig tryggare med att föda i hemmet.
Inte ens en förlossningsvård av god kvalitet är tydligen viktigt i dagens samhälle.
Obstretiken/gynekologen och forskaren Prof. Björn Westin, uppfinnaren till bl.a. ”Partogrammet” och mätinstrumentet (måttband) SF/C-X score (övervakning av graviditet) var med sina medarbetare (bl.a. barnläkaren Prof Gyllenswärd) organisatör på Danderyds sjukhus för vård/eftervård av mödrar/föderskor OCH barn. De kom underfund med faktumet att neonatal vård måste synkroniseras med förlossningsvård. Konsekvensen blev att neonatalvården med omedelbar tillgång till barnläkare placerades några meter från förlossnings avd. I och med denna omorganisation som möjliggjorde omedelbart omhändertagande av akuta fall räddades många barns liv och hälsa. Modellen tillämpades på många sjukhus Sverige runt. Tack vare Dr. Björn Westin (vars forskning är internationellt berömd) och medarbetare, placerades Sverige på topp av världskartan när det gäller barndödligheten per capita.
En som skulle tappa hakan om han skulle finnas kvar bland oss är nog BW själv om han såg på vilket sätt man missköter hans verk pga flummiga begrepp om ”valfrihet”, högerns nya religion i stället för vision…
Jag skrev ”Tack vare Dr. Björn Westin (vars forskning är internationellt berömd) och medarbetare, placerades Sverige på topp av världskartan när det gäller barndödligheten per capita”. Jag borde skrivit förstås ”…när det gäller den REKORD LÅGA barndödligheten…”
Sverige har kanske världens bästa förlossningsvård även om dagens korta vårdtider leder till stress för både den födande kvinnan och personalen. Ett tecken på detta är att antalet kejsarsnitt ökar kraftigt – 27 procent på Danderyds sjukhus, samt att personalen går på knä och i allt mindre utsträckning orkar arbeta heltid. Här har vi allvarliga problem att ta tag i istället för att argumentera för hemförlossningar. Jag blir som landstingspolitiker häpen över att ordförande för svenska barnmorskeförbundet uppenbarligen silar mygg och sväljer kameler. Vården behöver mer resurser – det är det stora problemet och inte brist på resurser till hemförlossning.
Birgitta, landstingsråd,i Stockholm
När det fattas en tydlig övegripande visionär berättelse om vilken sorts samhällsbygge vi tar ställning till vid valurnorna, då verkar det komma som en överraskning att svensk välfärd som nu transformeras till en tummetott. Nu ställs en åldrande välbeställd väljarkårs vårdbehov och krav mot lugna och trygga förlossningar vid sjukhus. Detta som en konsekvens av dagens skatteuttag och en svag arbetslinje.
När pusselbitarna av alliansens politik läggs samman, framträder en ideologisk bild av deras nya samhällsbygge. Skatteuttag för en trygg och säker förlossningsvård för alla, verkar vara en frihetsinskränkning för individualisten som kan köpa privat vård.
Verklighetsbeskrivningen som Devrim Mavi börjar med, påminner om berättelsen där en förstföderska efter en lång vandring tvangs föda i halmen i ett stall. Skattefördelning och barnadödlighet hänger ihop, då som nu. Förlossningsvårdens utformande är alltid ett kvitto på kvinnans makt och samhällsställning.
Alternativet vid valurnorna bör vara berättelsen om ett samhällsbygge som inte ser det som en orättvis frihetsinskränkning att via solidarisk skatt möjliggöra för alla att kunna föda där läkare och nödvändig teknisk utrustning finns. Och det inom en armlängds avstånd. Ett land som inte gör skillnad på ”dina och mina ungars” födslar.
Till M.Andersson: Just det! Men det är Landstingens ansvar att få in tillräckliga pengamedel för att du ska få den mödravård du efterfrågar! INTE Riksdagens eller Regeringens! Höj landstingsskatten i de Landsting som inte sköter sig som du önskar. Är det så svårt att förstå hos vem eller vilka ansvaret ligger?
Nu förstår jag ingenting av vad folk säger i sina inlägg här! Vad har staten, riksdagen och sittande regering med de olika Landstingens prioriteringar att göra? Det är Landstingens ansvar INTE regeringens! Om det skulle vara så att Landstingen ändrat sina prioriteringar av inkommande skattemedel så må ni väl i rimlighetens namn angripa dessa lokala politiker och inte regeringen. Om Landstingen behöver mer pekuniära resurser för att driva en mödravård som ni alla här efterfrågar så kan de väl höja landstingsskatten? Det är har de grundlagsmässig rätt till.
Vad i hela fridens namn har Olofsson att göra med detta problem?
till Lars Rudström: vem är det som har majoritet=ansvar i berörda landsting?
Cyniker med hela hjärtat till höger! Va?
Till Bosse Bergkvist: Jag kan inte finna i Mavis artikel ovan att hon namnger några landsting. Kan du? Om inte hon eller du gör det så kan jag inte avgöra vilka borgerligt styrda landsting i Sverige det är som ”missköter” sig i denna fråga.
Lars Rudström, visst kan debatten bli oklar:
Gällande ordningsfrågan som du efterlyser: Alliansen talar som regeringsparti om statsbidrag för ”säker sjukvård utan köer, tillgänglighet, valfrihet och pålitlighet i välfärden …”. Utgick ifrån att det är allmänt känt att alliansen pekar ut och agerar för en riktning mot skattesänkningar och privatiseringar, av främst ideologiska skäl.
Åter till sakfrågan: I hela Sverige är det ca 100 kvinnor per år som önskar föda hemma. Under flera års tid har siffran varit konstant. Det är alltså inte barnaföderskorna själva som efterfrågar ökad hemförlossning. Att tolka kvinnors skepsis till förlossningsklinikerna kan därmed inte per automatik betyda att hemförlossning föredras.
I Stockholms läns landsting uttryckte hälso- och sjukvårdslandstingsrådet, Filippa Reinfeldt ”det är glädjande att förlossningsenheterna blivit en del av vårdvalet”. Men glädjen över det fria vårdvalet delades inte av de 10% kvinnor som redan från start avvisades vid dörren efter eget val av en privat klinik. Deras skepis är alltså befogad. Allianspartiernas svar på situationen var att vilja öppna en ny privat klinik. Här synliggörs ett problem av ideologisk karaktär. Man satsar inte på att i hela länet och helst i hela landet skapa en likvärdig hög kvalitet hos redan befintliga kliniker. Det skulle skapa större trygghet och geografisk närhet för alla. Istället för som nu, en skenbar valfrihet och kvalitetsstämpel.
Att komma till BB och mötas av en skylt där det står fullbelagt, när de blivande föräldrarna dessutom själv valt en klinik i tron om att den är tryggare än någon annan, pekar med all tydlighet på att fri marknadskonkurrens inte passar inom alla samhälleliga verksamheter. Och att medborgaren bör få vara just medborgare och inte konsument, inför det livsviktiga barnafödandet. Alla barn bör ha rätten att födas under lika och trygga villkor. Varför det nu lobbas för ökad hemförlossning är en viktig fråga inte minst ur ett genusperspektiv kopplat till en ideologi om maktordning och användning av skattemedel.
Till M. Andersson: Ja, så var den saken avklarad. De flesta som här på DA kommenterar redaktörernas artiklar bor tydligen i Sthlm eller dess närhet. Att Sthlm är borgerligt styrt lokalt är fullständigt irrelevant vad gäller frågan som artikelförfattaren drog upp. De flesta Landsting i Sverige är styrda av de rödgröna. I Gbg där jag bor ute i ”landsbygden” från stockholmare sett, är nästan alla Landsting styrda av S/M/V eller S/V eller S/M. I våra trakter och där är det ett sjuhelvetes ståhej varje sommar när alla inom sjukvården ska ha sina semestrar samtidigt! Inte minst inom Mödravården.
Jag är helt överens med dig om att ”Att alla barn bör ha rätt…” men det är upp till landstingens politiker att tillsammans med sina välavlönade landstringsdirektörer fixa detta. Efter att ha jobbat nästan 50 år inom den svenska skogsindustrin där vi körde helkontinuerlig drift, dvs fabrikerna gick med full bemanning hela året om. Jul, Nyårshelg, Påsk, Pingst;, 1:a maj, MIdsommar och hela sommarhalvåret gick våra fabriker. Det var bara en fråga om att avtala mellan berörda fackliga organisationer och företaget om villkoren. Varför kan inte Landstingen som arbetsgivare tillsammans med berörda fackliga organisationer ordna till ett avtal som ger nyfödda barn och deras föräldrar deras av skattepengar betalda rätt?
Det här är ingen fråga för någon sittande regering, Det är Landstingens sak att lösa det som artikelförfattaren ömmar för!
I mitt andra inlägg råkade jag skriva M när jag menade MP. Slarvigt av mig, sorry!
Jag skulle även djärvt vilja påstå att det är ren tur att inte fler barn föds i Sverige med förlossningsskador. Med sparbeting följer också minskad rätt till kejsarsnitt. även i akuta och riskfyllda fall. Man väntar ofta in i det längsta för att utföra kejsarsnitt när man kanske hade behövt fatta ett sådant beslut redan i igångsättningen. Forskning är en sak, hur ett enskilt sjukhus förhåller sig en annan sak och vilken rikspolitik som råder en tredje sak.
Ännu en skribent som doesn’t have a clue men gärna vill tycka om den ”livsfarliga” hemförlossningen… 20% av alla barn föds med navelsträngen runt halsen, det är inte ovanligt och ingenting att oroa sig för. Det är mycket sällsynt att navelsträngen ställer till med så stora problem att det inte kan klaras hemma.
Jag födde tyvärr min första på sjukhus där personalen orsakade komplikation efter komplikation i sin iver att åstadkomma den perfekta konstgjorda förlossningen och till sist slutade alltihop i akut kejsarsnitt. Hade jag fött hemma hade jag med all sannolikhet fått en fullständigt normal förlossning. Nu har jag kejsarsnitt i bagaget och därmed ökade risker inför nästa förlossning – men trots det: ALDRIG mer sjukhus och ALDRIG mer barnmorska. Tvåan ska födas oassisterat hemma. Så går det säkert betydligt bättre än i vitrockarnas jävla tortyrkammare.