Nya socialförsäkringsministern, moderaten Ulf Kristersson, skrev i en debattartikel förra veckan att han vill förbättra sjukförsäkringen. På vilket sätt det skulle gå till förklarade han inte, men han konstaterade nyvaket att ”Människor kan falla mellan stolarna på ett sätt som ingen menat”, och att ”regler kan få konsekvenser som aldrig varit avsedda”.
Låt oss backa bandet ett par år. I augusti 2007 gick alliansens dåvarande socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson ut och förklarade att de nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningarna skulle bidra till att betala regeringens skattesänkningar. Reinfeldts regering behövde spara miljardbelopp för att klara jobbskatteavdraget. De nya Moderaterna ansträngde sig inte ens för att dölja att de där tusen kronorna mer i månaden skulle bekostas med urholkad välfärd.
När så den kraftigt försämrade sjukförsäkringen – som går ut på att människor måste söka sig till arbetsförmedlingen efter 180 sjukskrivningsdagar för att ”prövas mot arbetsmarknaden” – röstades igenom i riksdagen i juni 2008 hördes det applåder från plenisalen. De som applåderade hade troligtvis helt förträngt alla de tunga remissinstanser som kommit med hård kritik mot den nya lagen.
Här är ett axplock: Riksrevisionen ansåg att lagförslaget var vagt formulerat, vilket skulle innebära många svåra bedömningar för Försäkringskassans handläggare. Folkhälsoinstitutet var tveksamt till att tidsbestämma en prövning av arbetsförmågan. De Handikappades Riksförbund påpekade att lagförslaget var präglat av okunskap om hur det är att leva med funktionsnedsättningar och under knappa ekonomiska förhållanden.
TCO menade att förslaget skulle urholka arbetsrätten för dem med ohälsa. Saco ansåg att förändringarna skulle medföra allvarliga arbetsrättsliga försämringar. SKL ansåg att ettårsregeln var en alltför kort tidsperiod.
Alliansen valde att inte lyssna på varningarna. Likaså slog regeringen dövörat till när specialistläkare från onkologen på Karolinska universitetssjukhuset larmade i december förra året: ”I väntan på döden tvingas kroniskt sjuka cancerpatienter ut på arbetsmarknaden.”
Att Fredrik Reinfeldt och socialförsäkringsministern Ulf Kristersson nu vill förändra sjukförsäkringsreglerna låter förstås bra. Men hade Moderaterna lyssnat på fakta från början i stället för att låta ideologin styra skulle mycket lidande ha kunnat undvikas.
Dessutom innebär regeringens kraftiga skattesänkningar att det i dagsläget inte finns pengar kvar för att genomföra några rejäla förbättringar av försäkringssystemet. Det handlar om prioriteringar. Alliansen har valt skattesänkningar framför ett solidariskt försäkringssystem. Ulf Kristersson borde ta frågan på större allvar och sluta upp med att försöka skriva om historien.
Det framgår inte av ledaren hur högt skattetryck som Dagensarena anser att Sverige bör ha utan det gnälls bara över att skatterna sänkts för dom som arbetar (precis som så många gånger förr).
Har man inte på Dagens arena insett att bäst före datum för den typen av gnäll var redan långt innan den 19 september?
Huvuddelen av regeringens skattesänkningar accepterades ju av oppositionen redan innan valet. I en debattartikel i Dagens Nyheter så skriver socialdemokraternas ekonomiske talesperson om behovet av en skattereform:
”Sverige behöver en ny skattereform som bygger på enkelhet, likformighet och breda skattebaser. Drivkrafter för arbete, sparande och företagsamhet är centrala. Tjänstesektorns behov ska tillmötesgås. Skatterna ska vara internationellt konkurrenskraftiga: bolagsskatten och villkoren för privat kapitalbildning ska vara gynnsamma”.
Även där så anges inte hur högt skattetrycket ska vara. Men för att uppnå kriterierna om gynnsamma villkor för privat kapitalbildning och internationellt konkurrenskraftiga skatter så måste nog skattetrycket sänkas ytterliggare under den nivå som det ligger på idag.
Oppositionen är inte någon opposition, eftersom de har samma åsikt i frågan. Och i ärlighetens namn så vet vi alla att politikerna i riksdagspartierna står långt från folket och verkligheten. Se bara på Mona Sahlin som lyfter en fallskärm på 14 miljoner när hon avgår. Det är inte frågan om att man skulle vara avundsjuk på folk som arbetar, inte alls. Men denne arbetare kan bli sjuk och då står även han där utan någon inkomst och är tvungen att sälja sitt hus eller lägenhet för att överhuvud taget få en krona från soc.
Dessutom är risken överhängande att denne person får bosätta sig i en husvagn då det inte finns hyresbostäder att få tag på.
Sjukdom eller skada drabbar inte bara de svaga i samhället, det kan drabba alla.
Detta är inte en fråga om blockpolitik för den politiken finns inte. Inget av partierna vill förändra sjukförsäkringen.
Du ska inte klanka ned på oss sjuka bara för att du har fått en 1000 lapp mer i månaden den tusenlappen skulle du kunna spara på annat sätt. Tex genom att som konsument inte köpa den där onödiga resan till Thailand tex. Dra in på kostnaderna i stället för att vilja betala mindre i skatt och se till att alla har samma villkor i samhället. En dag blir du säkert pensionär med, men då kan du vara lugn för att du kastas in i fattigdom, eller att du blir sjuk eller skadas i en trafikolycka, vilken är en enkel till fattigdom.
Ta och börja tänka!
Varför ska Arena behöva acceptera skattesänkningar bara för att sossarna gjorde det?
Om inte någon talar om för sossarna att det är fel hur ska de då kunna börja göra rätt?
Den här frågan är inte på något sätt överspelad, vi som var emot jobbar stenhårt vidare för att få tillbaka skatterna till en nivå där man kan börja göra skillnad i samhället.
Lars-Olov. Nu handlade väl inte ledaren direkt om skattetryck. Utan om hur Alliansen helt struntar i de remissinstanser som finns. Det är ju inte första gången och det lär väl tyvärr inte heller vara sista…
Och vad det gäller Sveriges skattetryck och internationella konkurrenskraft, så verkar väl Sverige ha klarat sig ganska bra även innan jobbskatteavdraget infördes. Inte heller Danmark som har ungefär samma skattetryck är väl direkt något u-land?
Att skatterna for de rika sankts pa bekostnad av svart sjuka manniskor ar ett faktum som varje manniska med ett hjarta i kroppen borde ”gnalla” mer over. Borgarnas retorik som banade vag for reformerna besjalades av en misstanksamhet mot potentiella bidragsfuskare. Fusket visade sig vara marginellt, men tankandet slog rot. Sa utformades en politik for de besuttna och for de inskrankta, de som tror sig aldrig drabbas sjalva. I stallet for att prata om verkliga manniskor ger ni oss pseudoobjektiv jargong: ”Skattetryck”, ”gynnsamma villkor for privat kapitalbildning”, ”internationellt konkurrenskraftiga skatter”. Kodord som hamtade ur en diskussion mellan punschgroggiga Timbrogubbar. Ta den verkliga debatten i stallet!
ÚLF ÅMAN
”Varför ska Arena behöva acceptera skattesänkningar bara för att sossarna gjorde det? Om inte någon talar om för sossarna att det är fel hur ska de då kunna börja göra rätt?”
Socialdemokraterna har redan gjort ”rätt” och haft rätt åsikt i skattefrågan enligt Devrim Mavis och ditt sätt att se saken.
Era åsikt är inte direkt ny.
Problemet är att det ledde till det sämsta valresultatet på den här sidan av skotten i Sarajevo vilket fått många, som tex Mona Sahlin och Tomas Östros att inse att den inställningen inte var ”rätt”.
Det är tid för förnyelse Ulf, släpp den föråldrade politiekens sargkant och kom in i matchen
Den fråga som Devrin Mavi nu tar upp är överspelad. Att ändå älta den ger mest det intryck man får av hur rättshaverister beter sig.
Det är inte alltid så lätt att inse när man skall gå vidare för att om möjligt påverka framtiden istället för att envist markera att jag hade ändå rätt.
Men det är stor en skillnad mellan att ha rätt och att få rätt. Inte bara inom juridiken utan även i politiken.
Denna artikel är ett svar på en debattartikel som ministern Ulf Kristersson själv har skrivit, där han försöker skriva om historien om bakgrunden kring de utförsäkrade och sjukförsäkringsreformen.
Utförsäkringslinjen som alliansen drivit är fruktansvärt människofientlig, och hade de inte blivit straffade av befolkningen i valet hade de troligtvis fortsatt att driva på för en ättestupa i sjukförsäkringen. Nu, två år efter att försäkringskassan, arbetsförmedlingen och många andra larmat om att människor riskerar att dö (självmord, utmattning) på grund av alliansens ändringar i sjukförsäkringen, så väljer de att byta linje.
Dessutom väljer man att behålla tidsgränsen i sjukförsäkringen vilket är inget annat än komplett vansinne. Sjukförsäkringen skall givetvis ges beroende av sjukdom, inte beroende av vilka politiska vindar som blåser för tillfället.
Man ska Aldrig sluta att försöka ändra eller bilda en oppinion. Oavsett om det är valtider eller inte! Slutar man med det kan man lika gärna sluta gnälla på de som försöker göra ngt för det som de tror på. Bra jobbat Devrim!
Den som styrs av ideologi vet inte vad den vet. Däremot tror sig veta vad som är riktigt att göra. Av ideologiska skäl ansåg regeringen sig veta att det var viktigt att försämra sjukförsäkringen. Folk som har det bra arbetar inte. Borgerliga politiker har en negativ människosyn, bygger exkluderande murar och pratar om det öppna samhället. Sjukförsäkringen fungerade bra för många om än väldigt illa skött av den egna förvaltningen. Så istället för att förändra och förbättra i förvaltningen så försämrades sjukförsäkringen. Det låg ett ideologiskt egenvärde i att försämra villkoren för dem som inte producerar mervärde. Gäller alla utom mervärdesförvaltare och avsatta politiker.
Bra artikel .
Kristersson gör ju ett seriösare intryck än den tidigare alltför ”Östermalmiga” dam som hade ansvaret inom regeringen… Men självfallet är nedskärningarna i sjukförsäkringen en del av en allmän politisk linje: minska skattetrycket och sänka de offentliga insatserna.
Dagens rapporter om sanslösa bedrägerier inom det privatiserade assistanssystemet (10 miljarder, säger den polis som intervjuas…vi får väl vänta på ordentliga analyser…) kan ses som en del i samma propaganda för minskade ”förmåner” – fast egentligen är det ju ännu en rapport om privatiseringarnas fiaskon, som gör att välfärdssamhället förblöder. Försäkringssystemet borde sannolikt, för att lyftas ut ur den politiska debatten, skiljas från den övriga offentliga ekonomin. Då kommer vi att se att det svenska försäkringssystemet är oerhört mycket effektivare och billigare än det privata system som exempelvis USA använder.
Statliga obalanser kan man inte åtgärda genom att riva ner omsorgsfullt uppbyggda offentliga sociala struktursystem. Kriser måste övervinnas genom att tygla de privata kapitalöverföringarna, spekulationer och fördela bördorna både på kommande generationer och mellan olika sociala skikt – självfallet måste kapitalägare och höginkomsttagare ta sin rättmätiga andel av bördorna, inte som nu en obetydlig andel.
Skrotningen av välfärden fanns inskriven i Alliansens program redan i valförelsen 2006. Läs defenitien på ”utanförskap” (se länk nedan) som är centralt i hela jobblinjen. Den retoriska finten har fungerat i två valrörelser nu. Oförmågan att peta hål på den finten visar inkompetensen hos oppositionen. En inkompetens som tyvärr fortsätter i eftervalsdebatten.
http://www.nek.uu.se/Faculty/holmlund/utanf%C3%B6rskap%20e%20(2).pdf
Och det är fantastikt att höra alla i regeringen hänvisar till ”jobblinjen” i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Man behöver inte föra i bevis hur beslutet eventuellt skulle kunna se till att vi utnyttjar den arbetskraftsresurs som står och väntar utan man hänvisar till ”jobblinjen” och i den kan vad som helst rymmas.
Nej det är ingen skrotning av välfärden , men vi behöver disk vem som skall betala den och varför .
Också graden av den välfärd som skall betalas av andra bör diskuteras .
Också vem som skall få ta del av andras inbetald välfärd bör diskuteras .
Att via världens hårdaste skattetryck försöka bibehålla dagens sanslöst höga
välfärdsnivå är nog inte möjligt , ej heller att kombinera den med en för EU unikt
generös ”flykting” politik .
Alla transfereringar måste utsättas för en betydligt hårdare granskning .
Att betala 10 Mrd för ej utförd vård är ett bra exempel på en ej fungerande välfärd baserad på världens största gemensamma kassa .
Vill enbart påminna om att vi har en borgerlig regering som för borgerlig politik.Det medför som nog alla utom krönikören har förstått att det inte är tal om skattehöjningar utan tvärtom.
Skattetrycket i Sverige bör sänkas rejält och det är också i Alliansens agenda.
Vi skattebetalare förväntar oss nya skattesänkningar inom en snar framtid detta är fullt möjligt om alla som har arbetsförmåga arbetar.
Den generösa bidragspolitiken är för all tid slut och nu gäller arbetslinjen och inget annat.
”Försäkringsutbetalningar” ur systemet är inget annat än skattefinansierade bidrag .
De flesta människor som har varit mottagare av skattefinansierade bidrag kan ”göra något”.
Helena, allvarligt talat, tycker du att bidrar till diskussionen med sådana här propagandistiska inlägg?
Nej, Helena har totalt spårat ur. Dessutom har har skickat sitt pekoral till fel adress. Vi kom ju överens att hon hörde hemma på insändarspalten i Grönköpings Veckoblad.
Att den moderatledda regeringen enligt deras egen uppfattning skulle vara ovetande om hur de nya försäkringsreglerna skulle verka är en förljugen självbild. Allt tydligare är att en borgelig politik
leder bort från ett solidariskt och starkt samhälle. Varje granskning visar på det. Tror vi på människors lika värde, måste samhället vara generöst och det är en solidaritets plikt att de friska tar hand om dem sjuk. (Detta lånat från av Hjalmar Mehr). Vad är det som gör att männoskosynen så markant svängt från solidaritet till egoism något som ständigt präglar regeringena handlande. Om en regering inte vet vad den gör borde den lämna sitt uppdrag.
Mycket och ofta om just sjukförsäkringssystemet. Nu när just ‘minnet’ åberopas tänkte jag bidra med minnesassistans.
Jo, håller med om det ”politiska minnet”, den är kort. I många fall, mycket kort. Det gäller många men nu i synnerhet Devrim…. Orsak till att jag, som lekman replikerar är främst ursprunget till Försäkringssystemets förnyande till mångt och mycket kom från den utredning som Anna Hedborg (S) slutligen presenterade med benämning ”Mera försäkring och mera arbete”. Uppdraget gavs av dåvarande S regering, vilken slutligen presenterade riktlinjer för just det som behöver ses över i socialförsäkringssystemet (för fortsatt utredning).
Slutsatser i sammanfattningen som även Devrim borde ha letat fram och sett:
”Våra socialförsäkringar behöver behandlas mera som riktiga försäkringar och arbetslinjen behöver bli starkare” (känns det igen?)
”…ser ett stort behov av en reform. Andelen förtidspensionärer/sjukersatta i befolkningen har ökat stadigt sedan 1970-talet och de ungas sjukersättningar utgör en tickande bomb. Stora kostnadsökningar väntar om inte utvecklingen kan fås att vända…”
”- Sjukförsäkringen är för mjuk, den har tillåtits möta alla möjliga behov…”
”Resultatet…/ en instabil försäkring där utnyttjandet varierar, över tid, i rummet och mellan människor med samma diagnos, på ett orimligt sätt. En reform som skapar…/ försäkring med lägre utnyttjande och kortare sjukfall är nödvändig.”
”sjukförsäkringen behöver en tydlig tidsgräns. Sverige är nästan ensamt om att sakna en sådan…/…krävs för att bryta den väntans kultur som råder”
” – Frågorna om sjukskrivning måste hanteras så nära arbetsplatserna som möjligt. Det är bara där som problemen kan upptäckas och hanteras i tid. De enda som kan klara detta är arbetsmarknadens parter…”
”Mycket tyder på att övergången från sjukförsäkringen till arbetslöshetsförsäkringen i dag har för liten omfattning…/…Alla steg som kan föra också inte fullt friska människor närmare ett arbete måste underlättas. En starkare arbetslinje kräver att vi inte döljer arbetsmarknadsproblem i sjukförsäkringen..” (intressant ordval: ”dölja… i sjukförsäkringen”
Kanske ska ilskan, i den mån den kan kallas ilska, riktas till den som helt riktigt först påpekade att ‘Kejsaren är naken’. Dvs. Anna Hedborg (s)
Tips till Devrim och andra att läsa vidare: SOU 2006: 86
@ Gösta
Tack för en utmärkt genomgång av bakgrunden till reformen.
Det är rätt och riktigt att Anna Hedborg förde fram detta i utredningen. Det betyder inte att hon hade rätt, utan att hon hade de åsikterna. I andra sammanhang har man pekat på att underlagen för hennes åsikter och slutsatser var mycket tunna. Dessa åsikter hade även andra ledande politiker av alla kulörer. Flera statliga utredningar har gjorts om rehabilitering och sjukförsäkringssystemen de senaste 15 åren, bara en bråkdel av alla förslag har blivit verklighet. Alltså: För att en statlig utredare har en åsikt, även om hon är (S) betyder det inte att hon är klok och förståndig eller att hennes förslag är bra för medborgarna. Förslag som föreslås i utredningar måste inte bli verkligehet.
Dessutom Anna Hedborgs slutsats av allt detta var att det behövdes en bred utredning av socialförsäkringssystemet där alla förändringar kunde förankras och genomlysas. Den borgeliga regeringen gjorde precis tvärt om, snabbt (december 2007 till gällande lag 1 juli 2008), slutet (departementsförslag utan förankring hos berörda) och dövörat för invändningar.
Nu har Sverige rasat till nionde (9) plats i FN:s ”Human Development Report 2010″! En lista som vi toppade under de socialdemokratriska åren under 60-70-80-talen!
Kan det möjligtvis ha någonting att göra med att vi haft en högerregering i drygt fyra år i Sverige?! En högerregering som nedmonterat både välfärden och demokratin till förmån för hermetiskt tillslutna och insynsbefriade, privata företag som bara har en nutida och framtida agenda, nämligen att tjäna så mycket pengar som möjligt åt sina ”skrupolösa” ägare!
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Det primära syftet med reformen var knappast att den finansierade skattesänkningar. Det var säker en välkommen bieffekt, men först främst handlar detta om att förändra styrkeförhållandena på arbetsmarknaden.
Ta ett arbete på de villkor som ges – eller försätt dig i rättslöshet, misär och förnedring.
Den vanligaste formuleringen från högerkant när det gäller att försvara varje centimeter av egenmäktigt förfarande heter: ”Skattetryck…” Som om folk knäade under en totalitär regim med noll hänsyn till människan. Tvärtom är det faktiskt så att människan nu helt hamnar i skymundan för kronan och den ekonomiskt mer bringande skatteplaneringen ( för de som redan har) Man har förflyttat focus – ” människan i centrum” (en symbol mot löntagarfonder) har ersatts med ”ekonomin i centrum” enligt principen: allt som kostar ska väck ! En människosyn som även friska måste lida av då den urholkar själen i samhället.
Herr Kristerson har tidigare visat sig besitta de rätta moderata egenskaperna för att fortsätta montera ner sjukförsäkringen.
http://www.youtube.com/watch?v=4EQ0EVlH1u4
Sympatisk herre?
Gott om privata försäkringar att teckna. Bara man har pengar så ordnar det sig. Och pengar har man ju, eller hur? Annars är man bokstavligen inte värd något alls!
Jag hade två privata olycksfallsförsäkringar förutom trafikförsäkringen och den allmänna försäkringen. Så råkade jag ut för en trafikolycka där jag skadades. Trodde att jag nu var så pass försäkrad att jag skulle klara mig. Men då blev jag varse vilket urholkat trygghetssystem vi fått. De privata olycksfallsförsäkringarna täckte inte trafikskador. De sa att trafikförsäkringen skulle täcka det. Men trafikförsäkringen täckte inget som inte FK godkände och FK godkände ingen efter ett visst antal dagar. Snacka om moment 22….
Tycker egentligen att grunderna för den nya sjukförsäkringen är bra.
Men den vilar på en utopisk grund vilket gör ekvationen omöjlig.
Om saker och ting hade gjorts i rätt ordning så hade det nog inte blivit så mycket liv om detta.
För det första kraftigt förstärkta resurser till Samhall för att möjliggöra sysselsättning av funktionshindrad arbetskraft.
Ett kraftigt förtydligande av AF:s uppdrag i denna fråga samtidigt samtidigt med en rensning av floran av program och bidrag, Bidragen för att få funktionshindrade i arbete bör vara på en betydligt högre nivå än bidrag beroende på födelseland etc.
En skrotning av fas 3 där frisk arbetskraft tillhandahålles gratis gör det ju inte enklare för funktionshindrade att ta en plats på marknaden.
En förhandling med Kommuner, Arbetsgivarorganisationer och Fackföreningar där deras roll i detta klargöres borde ha stått först på agendan. Ett sätt är att kvotera i funktionhindrade på arbetsmarknaden vilket är en modell som användes med framgång i andra länder.
Eftersom en del av detta hamnar inom kommunernas uppdrag angående LSS så borde deras uppdrag särskilt förtydligas.
Allt detta handlar om pengar men om man ska få saker att fungera så så borde det få kosta, i alla fall till en början. Skulle tro att kostnaderna på sikt blir mindre när attityderna till detta har förändrats.
Helt klart är att de sk livsstilssjukskrivningarna inte kan accepteras inom ett försäkringsmässigt system.