Den gångna sommaren har förre socialdemokratiske skolministern Bengt Göranssons bok ”Tankar om politik” förföljt mig. Som till exempel när nyheten kom att riskkapitalbolagen slåss om landets friskolor för den höga riskfria avkastningens skull. Då kunde jag inte låta bli att tänka högt om Göranssons ord om ”ett gigantiskt offentligförsörjt semiprivat profiterande, en slags AMS-verksamhet för affärsmän som inte klarar av att driva affär på egen hand”. För ska inte riskkapitalister ta risker?
De flesta känner Bengt Göransson från små, korta och bitande inpass bland annat i Aftonbladet om vad som händer när medborgarna betraktas som kunder. Och alla kan vi räkna upp exempel som vi har mött på konstig sammanblandning mellan politik och affärer. Men det intressanta med ”Tankar om politik” är hur klart boken visar att om vi inte längre behandlas som medborgare utan som kunder, leder det till en kommersialisering av synen på samhällets uppdrag.
Göransson varnar för politiker som inte längre använder begrepp som ”medborgare”, utan säger sig företräda skattebetalarna. Som skattebetalare och kunder är vi ett antal individer, men som medborgare ska vi tillsammans försöka formulera gemensamma mål. Göransson är rädd för att uppdraget, vad vi vill åstadkomma, suddas bort av det oavbrutna räknandet av kronor och ören. Man jagar bort kreativa personer från politiken, och kvar riskerar mest att bli maktmänniskor.
Ju mer politikerna underordnar sig ekonomiska mål, desto mer tenderar man att bli en del av förvaltningen, istället för att vara medborgarnas förlängda arm som kontrollerar förvaltningen. ”Politiken kommer därigenom att avpolitiseras, att bli apolitisk”, menar Göransson. Att ha tänkt färdigt, att det bara fanns en enda väg – det var samma sorts tankemässiga rigiditet, som gjorde att sovjetkommunismen föll. ”En dag kommer nyliberalismen att ha gått samma öde till mötes genom sin oförmåga att underkasta de egna teserna en intellektuell och ifrågasättande prövning”, menar Göransson.
Man är beredd att tro honom. För den gångna sommaren har också i de borgerliga tidningarnas spalter märkts en växande olust över den utbredda krämarmentaliteten i samhället. Ola Larsmo skrev till exempel nyligen på DN Kultur att ”förändringen från medborgare till kund är helt enkelt den viktigaste politiska förskjutning jag upplevt under mitt vuxna liv”. Han efterlyste – i Göranssons anda – en ordentlig politisk debatt om vad högern och vänstern i Sverige lägger in i ordet medborgare. En utmärkt idé.
Jag ryser av ”rädsla” och oro inför hur denna politiska debatt ska kunna komma till stånd. Media ingår ju också i spelet om att medborgaren blivit kund. Detta var en omskakande läsning och så sann så sann.
Under 12 år styrde socialdemokraterna Sverige och lyckades inte med någonting. Köer för tid till vårdcentraler. Friska som sjukskrevs och aldrig gavs en andra chans att komma tillbaka. En tredjedel som hoppade av gymnasiet. Och nu opponerar S mot alla förbättringar, med konstiga begrepp som kund och medborgare. Det konstig är ju att en kund har mer rättigheter och kan kräva mer än en medborgare. Är inte det bra med kunder då? Skillnaden är att en medborgare har mer ansvar, mer plikt att agera. Medborgare måste fylla i blanketten rätt och själv veta alla lagar. Kunden förväntar sig korrekt information och skadestånd om så inte är fallet.
Skillnaden finns således inte på mottagarsidan. Skillnaden finns hos utföraren. Den statliga tjänstemannen skall ställas mot den privatanställda. Så, nu när jag förklarat detta kan ni diskutera igen.
Ni inom högern förnekar er aldrig i ert förakt för, och bekämpande av facket och dess löntagare. Och det gäller flera demokratiska rättigheter som ni nu tummar på för människorna i samhället, som t.ex alla människors lika värde och lika rättigheter av hjälp efter behov inom skola, sjukvård och äldreomsorg. Snart har ni genom att i en totalitär, dogmatisk kommersiell anda enbart tillåta privata riskkapitalföretag inom den offentliga välfärden nedmonterat dessa verksamheter sönder och samman! För dessa privata företag drivs enbart i en anda av kapitalist-ekonomisk vinstmaximering, vilket de också är skyldiga att göra emot sina ägare enligt bolagsordningen! Dessutom har dessa privata företag fått grundlättvindiga inkörsportar till nämnda välfärdsverksamheter, där man från första början kan utnyttja den kassakista vi genom genom skatterna solidariskt inbetalat till kommun och landsting. Dessutom kan de privata företagen utnyttja den infrastrukturella kommunala och landstingliga uppbyggnad som en gång skapades i offentlig driftsmiljö när det gäller de allmännyttiga verksamheterna. Och det var den äldre generationer av våra folkvalda representanter inom politiken och facket som gjorde detta för att skapa trygghet i livets olika skeenden för behövande människor (och då oftast i starkt motånd från högern!)!
Med andra ord, den attraktiv-ekonomistiska utsorteringen av behövande människor är på full gång och kommer att slutföras av högern med hjälp av privata företags vinstmaximerings-begär under nästa regeringsperiod om de vinner valet!
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Frågan är viktig. Inom den idéburna politikens område vill nog de flesta hellre betraktas som medborgare än som kunder.
BE skriver att Bengt Göranssons bok visar att om vi inte längre behandlas som medborgare utan som kunder, leder det till en kommersialisering av synen på samhällets uppdrag.
Men, kan det möjligen vara det omvända som gäller? D.v.s. att ju fler uppgifter som politiken lägger under sig för att inordnas under stat och kommun, desto fler blir de uppgifter som är av kommersiell karaktär? I så fall är det främst socialdemokratin som har bäddat för att medborgaren blir kund och allianspartierna som har dragit de logiska slutsatserna?
Det vore intressant om BE ville kommentera detta.
Vad gäller stora vinster på friskolor är väl dessa en följd av att de kommunala skolorna bedrivs ineffektivt. Friskolorna får ju samma ersättning som de kommunala. Det bästa sättet att minska vinterna i friskolorna är därför att effektivisera den kommunala skolorna. Dock måste mer göras för att övervaka att skolorna verkligen gör det som de får betalt för att göra.
Goran skriver att ”Vad gäller stora vinster på friskolor är väl dessa en följd av att de kommunala skolorna bedrivs ineffektivt”. För att förstå vad som är effektivt kontra ineffektivt i skolsfären bör man reflektera över vilket uppdrag skolan har idag. Och hur man mäter effektivitet.
Tror att kommunala skolan sköter sitt uppdrag bättre än många friskolor med hänsyn till elevunderlag, med fler elever som har sämre förutsättningar för att klara skolgången pga hemförhållanden, inlärningssvårigheter, bokstavsbarn osv. Att kompetensen bland lärare och annan personla är högre.
Effektivitet handlar ine bara om överskott utan också om vad som faktiskt ”produceras”.
hur kan du påstå att ju fler verksamheter som blir offentliga, ju fler som blir kommersiella? Offentlig verksamhet får enligt lag inte gå med vinst. Avgifter skall endast täcka utgifter. Däremot har de senaste åren skett en pseudokommersalisering av organisationen genom diverse grepp, t.ex. beställare-utförare m.m.
Vad gäller kommersiella, privata skolor är de inte effektivare. Eleverna lär sig inte fortare, vilket borde vara definitionen på effektivitet i detta sammanhang. Däremot är de bättre på att skära ned på kostnader genom att inte erbjuda verksamheter som inte är obligatoriska, t..ex. Gymnastik, slöjd, kurator, skolsköterska. De är också bättre på att ta in extra avgifter av olika slag.
Sovjetkommunismen föll när taggtråden tog slut. Det började i Ungern.
Många fel fanns i detta system och det viktigaste tror jag var att begrepp om verkliga kostnader och intäkter saknades. Ingen visste vad saker kostade för allt var fingerat. Det fanns heller ingen återkopplingsmekanism (feedback) som gjorde produkter bättre. Tänk en hel industriapparat utan vetskap om kostnader, intäkter eller verkliga marknadssignaler? Därför ”stannade tåget” till slut av sin ”egen vikt”. Historiens största konkurs, ekonomiskt, mänskligt och miljömässigt.
Kund och marknad kan föra in återkoppling av signaler som ger styrning efter nytta. Detta ger myriader av förbättringar i vardagen och leder på sikt till att allt blir bättre och bättre. Om någon tjänar mycket pengar på en verksamhet så beror det på att de andra aktörerna är sämre. När fler följer efter kommer ”vakuumet” att fyllas ut, Alla kan lära sig mer och förbättra sig själva. Alla tjänar på detta i längden.
Detta är ”basic”! Ekonomi betyder hushållning. Teorin om tillgång och efterfrågan borde väl alla känna till?
Göransson ville visst byta ut nationalsången mot ”Arbetets söner” en gång i TV. Sen har det varit rätt tyst. Det gäller att välja sina strider.
Björn Elmbrant som ligger i samma dike har visst blivit imponerad.
Om problemet enligt dig med kommunismregimerna var att det saknades balans mellan verkliga kostnader och intäkter, borde väl det samma gälla t ex skolan i detta fall, då kostnaderna för att driva skolor sjunker borde även priserna som betalas för dessa utbildningar väl enligt klassik marknadsekonomi sjunka, men vad det innebär för lägre utgifter för det allmäna. Dock finns ju ett visst inneboende problem i den hyllade nyliberalismen där dessa priser inte sjunker utan man hyllar möjligheten att sänka kostnader utan att sänka priser och på sådant sätt få högre ekonomisk avkastning för några få och lägre social och ekonomisk avkastning för det stora flertaler.
Men detta är väl en av huvudidéerna med moderaternas och folkpartiets politik, även om de självklart inte vill säga detta då man till synes ska värna arbetaren också.
Hur kunde det då vara möjligt att detta ineffektiva Sovjetsystem kunde skicka folk till månen, bygga kärnkraftverk, ha världens främsta schackspelare och hackers? Skulle USA och Sverige vara så mycket kostnadseffektivare? De länder som har byggt upp världens mest ineffektiva och kostnadskrävande transportsystem baserade på vägfordon!
Vill man vara elak kan man travestera BE:s rubrik och säga ”när medborgaren blev klient”. För det var väl det (s) ville åstadkomma på 70-80-talen. De breda löntagargrupperna förutsattes ha intressen i högskattepolitiken som skulle ge dem generösa bidrag. Som tack skulle de rösta (s) i valen. Och bli klienter i ett system där stat och folkrörelser smält samman.
Medborgaren är en självständig och myndig individ. Ingen klient. Gärna medborgare men klient -aldrig. Kund möjligen.
Den nyligen utkomna boken ”Jämlikhetsandan” visar att ju mindre inkomstskillnaderna är i ett land, desto bättre mår innevånarna i detta land. Har du någon bättre metod än skatter att åstadkomma denna utjämning?
Att nyliberalismen höjts över ifrågasättandet och medborgaren kundifierats i dagens debatt vinner borgerliga partier på. Tacken kan riktas till den mediesfär som nästan helt domineras av borgerliga ledarsidor och ägare.
Kanske är det dags för socialdemokratin att göra skäl för partinamnet igen.
Social – gemensamt ägande. Solidaritet. Starka skyddsnät, bra arbetsmiljö, utbildning i världsklass och en frisk befolkning. Detta istället för utslagning, skattesänkningar och arbetarfientlighet.
Demokrati – arbeta för reformer som ökar demokratin ytterligare. Större inflytande över sin arbetsplats och företaget man arbetar på. Större inflytande över ägandet. Ökad insyn i offentligt finansierad verksamhet som är på entreprenad. Folkbildning. Debatter bortom dagens opinionssvängning.
Bra skrivet Stig och även Lasse W!
Sin vana trogen drar Elmbrandt upp den egna aversionen mot att folk tjänar pengar på att erbjuda saker som kunder vill ha. Och som vanligt missar han själva kärnpunkten helt och hållet, nämligen att man som ‘kund’ accepterar ett erbjudande, ett utbyte man finner fördelaktigt, att man annars avstår.
Politik handlar om raka motsatsen. När den fungerar som den ska innebär det sunda transparenta lagar, lika för alla (som man måste följa). Men därifrån gradvis allt sämre när allt fler klåfingriga politiker och särintressen vill klämma in allt mer påtvingad konsumtion av allt märkligare dumheter. Önskan att få shoppa loss med andras pengar är epidemisk hos politikerna (alla) och värst på den vänstra planhalvan. Men så ser det ut, tyvärr …
Den problematik som Elmbrandt trots allt tar upp är ju just när det är politikerna som är kunder, dvs köper tjänster av dem som tillhandahåller dem. Men Elmbrandt vill ju att sådant skall öka (utan någon egentlig bortre gräns) men störs av att någon får betalt när detta sker. Det är en märklig logik. Och om ett privat företag kan erbjuda samma leverans billigare smärtar det ändå i Elmbrandts hjärta, kanske tom dubbelt för att det då också blir billigare för skattebetalarna.
Hur man än vänder på vänstersidans politiska innehåll handlar det om att komma över pengar, och att sedan få spendera dem. Men inte så att de gör mest möjliga nytta, utan ofta så att inte ‘fel’ personer får del av dem. Och med ‘fel’ avses nästan undantagslöst de som gör mest nytta. Aningen de som hederligt tjänar mest pengar, eller de som levererar bästa varor/tjänster för dem.
Att det går bra för bra människor och företag kallas ‘krämarsamhälle’ och representerar det allt det där dåliga som Elmbrandt är emot
Marknadsfundamentalisterna har kapat det öppna samhället och spridit illusionen att de mänskliga relationerna kan reduceras till ekonomiska (i text böckerna matematiska) relationer; den ända vägen framåt är genom tillväxt och frikonkurrens. Men faktum är att resurserna är ändliga och att marknadsmekanismerna fungerar ”smärtfritt” enbart under begränsade idealiserade villkor. Ett citat av Adam Smith belyser en av många svårigheter med frimarknad, ”Kapitalister kan inte träffas…., utan att deras umgänge slutar i någon konspiration mot det allmänna bästa eller i någon hemlig överrenskommelse att höja priserna”. Märkligt att den pågående ekonomiska krisen inte har lett till radikalare strömningar. Förresten vad är problemet med Göranssons uttalande om att byta ut nationalsången med ”arbetets söner” är inte moderaterna det nya arbetarpartiet.
Ca hälften av den ekonomiska aktiviteten i Sverige är finansierad av skattemedel. För att värna och föröka det privata kapitalet kan man gå tre vägar. Minska på skatterna, öppna för det privata kapitalet att göra en ekonomisk vinst på skattemedel, och sälj ut offentlig egendom.
Nästa fråga är hur man kan få gehör för en sådan politik?
Jo, tala aldrig om målet utan prata i stället om ökad effektivitet, valfrihet och billigare samhällsservice för medborgarna.
Detta är den strategi som Högeralliansen har genomfört i snabb takt.
Det senaste exemplet är Svensk bilprovning. Det är ett välskött företag som utgör ett föredöme för bilprovningen i världen. Det kostar 300 kr att besiktiga bilen. Nu inför vi samma system som i Finland och där kostar enligt uppgift en besiktning 100 Euro, dvs ca 1000 kr.
Apoteken har sålts ut och vi får ett liknande system som i Norge. Detta har enligt uppgift medfört att medicinerna blir dyrare.
Hyreslägenheter har ombildats till bostadsrätter och har medfört att många f.d. hyresgäster tjänat stora pengar på bekostnad av våra gemensamt ägda bostadsbolag.
Skolor säljs ut i snabb takt till vrakpriser och entreprenörer tjänar bra med pengar när de driver skolorna i privat regi och ännu större då de efter några år säljer skolorna till någon internationell skolkoncern som flyttar pengarna till något skatteparadis.
Är det någon som upplever att vi fått bättre och billigare el, telefon och post tack vare utförsäljningarna?
Har vi fått en bättre snöröjning än då kommunerna skötte verksamheten själva i stället för att lägga ut den på entreprenad?
Det enda som Högeralliansen åstadkommer är ännu rikare rika och fler och fattigare fattiga, d.v.s. en traditionell högerpolitik vad dom än kallar det. Vi får ett samhälle som jag hoppas inte de flesta svenskar vill ha.
Ett pedagogisk och glasklart inlägg om huvuddragen.
Tack Gunnar!
Att säga att privata alternativ är mer effektiva att driva skolor är ju rent nonsens, detta förutsätter ju att ni har fullständig kunskap om att kvaliteten är helt lika i samtliga skolor, vilket den ju sannolikt inte är. Det har ju rapporterats en hel del om hur många friskolor tummar på kvaliteten till förmån för högre vinster. Detta innebär ju att det är svårt att säga att friskolorna är mer effektiva. Att vissa av de kommunala skolorna kan bli mer effektiva argumenterar jag inte emot, men att detta skulle vara den enda orsaken till övervinsterna är fel.
Det handlar också om att kunna handla upp på rätt sätt, kunskapen saknas helt enkelt i den kommunala organisationen att klara detta, likaså i landstingen, lagar och regler är dessutom komplicerade på området.
Jättebra inlägg. Fortsätt på den vägen
Språkbruket inom politik och media börjar bli mer och mer avpersonaliserat, en obehaglig utveckling. Ordet ”leverera” läser jag i alla sammanhang, likaså ”kunder”. Kommersialiseringen tar över i både talat och skrivet språk.
”New Public management” modellen introducerades här som på andra håll under 1980-talet, främst kommer man ihåg folkpartiet men även M som propagerade för detta med hjälp av stöd från SAF och dess underorganisationer. Detta gjordes snart av S till deras, fiktiva ”köp sälj” system och fan vet allt infördes överallt och har hackat sönder, fördyrat och förstört många offentliga verksamheter, dessa blir då som gjorda för att privatisera.
Vad är det att S kräver att järnvägar i norrland ska vara delprivatiserade från början, är det S variant på PFI? Ha man inte läst om hur dyrt det blir för samhället och folket, om alla skandaler etc i Storbritannien?
Göransson hade också vettig kritik av biltullar i Stockholm, först betalar alla tillsammans infrastrukturen sen inför man en avgift för att blockerade som inte kan eller vill betala denna avgift. Dagens politiker verkar inte fatta hur detta på sikt eroderar det sociala kapitalet, om inte det vi bidrar till gemensamt också är tillgängligt för alla försvinner meningen med att bidra till det gemensamma.
Jag har senast denna vecka önskat att hälsovården hade ett tydligare ”kundfokus”. I mina kontakter med vårdcentralen har det blivit pinsamt tydligt att arbetet utformas med det egna arbetet i fokus, medan de som ska dra nytta av arbetet glöms bort.
Men kalla det gärna medborgarperspektiv istället, bara vi slipper denna oförmåga att tänka på dem man är till för!
Tyvärr ledde ju gråsossarna in oss i en kvalitetssäkring av den offentliga sektorn identisk med McDonalds ledmotiv – att en Big Mac ska smaka likadant över hela världen… Du ska få samma vård/utbildning/myndighetsbemötande överallt i landet.. Det har ju Dödat i princip all chans till lokala lösningar, kreativ utveckling i yrkesutövandet av de Professionella ansällda – säg lärare till exempel. Och allt som oftast får höra av folk i sina försök att följa reglerna och budgetarna och tidsplanerna ”Jag gör bara mitt jobb” när de måste ta beslut de är obekväma med – en ursäkt som borde dött ut efter andra världskriget.
Enda vägen ut ur detta för att omfamna lokala lösningar kreativitet i klassrummet och nyskapande bättre vägar politikerna bjudit på hittills är privatiseringen av offentliga sektorn.. Äldrevårdare och skolpersonal som är jättenöjda som privatanställda för att de kan göra arbetet mer så som dom vill, och ta tillvara på kreativa tankar.. om vänster-blocket inte tacklar den grå snabbmats-problematiken så verkar ju enda vägen till utveckling vara utförsäljning och medföljande profitbegär =(
Tyvärr igen skjuter sig ofta vänsterns lokalpolitiker i foten när de i kampen mot friskolor i skolnedläggningens tid försöker stoppa de föräldrakollektiv som räddar byskolor i form av friskolor..
(kommunala) Skolan är kanske det mest tungrodda att förändra i dagens samhälle.. Alla ska ha handen i syltburken.. EU Regering, Förstå-sig-påare, Kristdemokrater, Kommunalpolitiker, Lärarfucken, KLF, kommunal-tomtarna, föräldrarföreningar, föräldrarföreningen mot narkotika, universiteten…. å all utbildning ska va likvärdig.. sen trycker du in det i ett klassrum (i grunden samma metodik som när folkskolan skapades – har måntro pedagogiska forskningen brutit någon mark sedan dess? och har målen med skolan ändrats något??) där en stackars lärare ska tillfredställa Alla inblandade.. å kvar e då en massa barn som har det som arbetsmiljö och finns det nån plats kvar för deras nyfikenhet?
Vidare som så mycket annat – det som inte går att mäta går ju inte att kontrollera.. och skrik om flummskola och förföran från föräldrar när barnen inte kan de de själva lärde sig i utantillläxor en gång i tiden om något ändras.. ojojoj
Men seriöst… vänster-blocket Måste komma på ett sätt att tillåta och uppmuntra lokala lösningar och framsteg och andra slags metodik och pedagogik om de inte vill se Alla skolor (som utvecklas) i privat regi..
Snabbmaten dödar oss sakta genom maten.. samma kvalitetssäkring i offentlig sektor dödar det gemensamma i minst samma takt..
I en längre kommentar på min blogg har jag bland annat skrivit ”Om Björn Elmbrant verkligen vill en utveckling där man slutar bekriga varandra och kliver upp ur de gamla skyttegravarna till höger och vänster, då borde han träna upp sin förmåga se att det som han kallar ”krämarmentalitet” är lika illa tåld bland dem på den andra sidan, som vill stimulera ett blomstrande näringsliv. Lika litet som tomtar och troll härskar över internet, lika litet är ”krämarmentaliteten” förhärskande bland företagare. Bara genom att bearbeta de egna föreställningarna om ”dom andra”, kan alla goda krafter dra åt ett bättre håll. Tro det om du vill, men det är mer som förenar oss än som skiljer oss åt. När vi förstorar skillnaderna, då får vi på köpet en lagstiftning där de rigida människorna på ömse håll ges möjlighet att göra livet surt för oss alla.” http://farmorgun.blogspot.com/2010/08/inspel-om-personval-och-begreppet.html
Bengt Göranssons bok ”tankar om politik” är en läsupplevelse för alla som äger något intresse för demokrati. För hör och häpna, ni moderater, handlar inte demokrati om pengar, utan om deltagande i samhället – ett deltagande för alla! Läs den!
Skulle inte drömma om att läsa Bengt Göranssons bok.
Hans förklädda politiska tillhörighet som Såsse när han i själva verket var eller är en kommunist.
Minns mycket väl alla hans kommunistiska försök att ta makten över skola och kultur-Det var inget annat än äckligt-Kommer aldrig att glömma hans framfart vid en tiden med resor till östtyskland och kramandet av Stasiagenter.
Är inte förvånad att Björn Elmbrandt hyllar den gamle kommunisten .
Frågan är om inga därving är läskunnig?
Tveksamt.
Vad som däremot är glasklart är vilka som inte är skrivkunniga!
Björn!
Senkommet – men: Tack för att Du tagit fasta på Bengt G:s ”predikotext”! Den borde vara obligatorisk läsning för alla kandidater till kommunala förtroendeuppdrag!
”Guben Dahlin”
I alliansens Sverige med vårdgaranti, 90 dagar för att träffa en specialist, och kömiljarden för att förkorta köerna till sjukvården ska jag äntligen träffa en specialist.
En neuroortoped med inriktning på rygg. MEN i mitt fall är det snart 17 månader jag väntat på detta. Intressant är att det är i den ansvariga ministerns eget hemlän/landsting också. Jag har skrev till honom i januari och ännu inte fått svar. Remisser som skrivits av distriktläkare har underkänts. Kompletteringar har begärts och trots det har jag inte fått träffa en specialist. MR-röntgen visar klart att ryggen är skadad. Under tiden har jag blivit allt sämre och mediciner hjälper ej mot smärtan. När allt verkade vara uttömt kom hjälpen från en läkare, som ordnade en tid med specialisten inom tio dagar. Men först har det varit 17 månaders väntan för ”kunden” som dribblades bort i alliansens vårdgaranti och kömiljarden var inte till någon hjälp…
I alliansens Sverige sköter var och en sig själv. Den som inte skaffat privat sjukvårdsförsäkring får skylla sig själv. Helt plötsligt är vi tillbaka på hur det såg ut i Sverige före1950-talet där man hade gräddfiler för rika, som också kunde få privat eller halvprivat rum på sjukhusen eller direktkontakt med läkare. Innehållet i ordet SOLIDARITET är sedan länge glömt.