Förra veckan anklagade Per Ström i Svenska Dagbladet feminismen för att nedvärdera män samt sakna ambitioner att åstadkomma jämlikhet. Ström har fel i sak men debatten som följt ger honom i någon mån rätt om en svensk feminism på god väg att göra sig själv meningslös.
I svensk debatt anses Fredrik och Filippas uppdelning av tvätt vara en jämställdhetsfråga. Men inte att deras barnflicka helt lagligt har arbetat för mat, husrum samt 3 500 kronor i månaden. Att Emma Wiklund tvingas avgå från Lindex bolagsstyrelse är en jämställdhetsfråga. Men inte att Indiens textilindustri bygger på att unga flickor utnyttjas till slavkontrakt där hela lönen dessutom oftast går till deras blivande makars familjer. Kvinnliga toppolitikers alkoholproblem kan diskuteras som en produkt av maktfördelningen mellan könen i hemmet. Men LO-kvinnors sjukskrivningar kan inte diskuteras som en produkt av maktfördelningen mellan könen på arbetsmarknaden, utan anses enbart vara en fråga om alltför generösa ersättningsnivåer.
Den stora frågan för kvinnor blir med sådana feministiska utgångspunkter inte hur man ska lösa sina jämställdhetsproblem, utan hur man ska få råd att över huvud taget ha jämställdhetsproblem. Svensk feminism må faktiskt, vilket Ström hävdar, sakna legitimitet. Men det beror inte på att den är feministisk utan på att den är högervriden.
Kvinnor gör två tredjedelar av allt arbete i världen. För detta får kvinnor tio procent av världens inkomster samt äger en procent av produktionsmedlen. Sjuttiofem procent av världens analfabeter är kvinnor och sju av tio som går hungriga är små flickor.
Pär Ström rasar över vad han menar vara det antihumanistiska i politiska åtgärder riktade enbart mot kvinnor. Men det är faktiskt så att specialsatsningar på kvinnor är själva nyckeln till att avskaffa fattigdomen i världen. Det är därför som FN satsar stort på kvinnors villkor, inte för att världssamfundet råkar hata män.
Det senaste decenniet har privatiseringar och avregleringar gjorda i nyliberala och könsblinda ekonomiska modellers namn effektivt låst kvinnor i den informella sektorn eller i de lägst betalda och farligaste arbetena i den formella ekonomin. Att presentera ett trovärdigt alternativ till denna utveckling är vänsterns stora feministiska utmaning.
Inom socialdemokratin har det de senaste åren bedrivits ett ofta tungt arbete för att skapa legitimitet för feministiska perspektiv. Men när Mona Sahlin äntrade talarstolen som nyvald partiledare reducerade hon den ekonomiska ojämlikheten mellan könen till en fråga om lika lön för lika arbete (en problembeskrivning som naturligtvis effektivt döljer all verklig ojämlikhet). Samt definierade socialdemokratins feministiska uppgift till "att i sylvassa klackar" vara emot "allt vad kristdemokraterna är för".
Svenska feminister som menar allvar borde sluta diskutera sitt eget eventuella manshat med Pär Ström och i stället börja sätta press på Mona Sahlin. Det vore mer konstruktivt.
Jag har blivit beskylld för att vara, eller sympatisera med, kvinnomisshandlare, våldtäktsman, förtryckare, sexköpare och stor skurk i största allmänhet. Det enda bevis som framförts är att jag är man.
Det är som Katerine Kielos skriver, inte konstruktivt eller ens vettigt!
Fi talade om för sina tänkbara väljare att de flesta var idioter eftersom de tyckte om sina gubbar.
”Könsförrädare!”
Det var inte bara oförskämt, det var också enfaldigt. Det förde ”feminismen” ytterligare ett steg bort från riksdagen, förnuftet, och från möjligheten till dialog och samförstånd.
Jag tror att jämlikhet är väldigt viktigt. Hur ska ett samhälle kunna kräva empati och solidaritet när det förtrycker kvinnor? Ett rättvist samhälle skulle ge oss många fördelar och vara bättre för alla att bo i.
Men ett feministiskt samhälle? Styrt av dogmatiska fanatiker som vill hämnas för alla oförrätter kvinnor lidit under alla år. Huva!
Som oförsonligt stöter bort alla oliktänkande, ett slags ”Rosa Khmerer” nej bevare oss!
Det kommer förhoppningsvis aldrig att ske, och definitivt inte så länge som feministerna skuldbelägger alla män och skyller sina egna tillkortakommanden på ”gubbslem” i stället för att ta ett eget ansvar.
Jag hoppades länge att jämlikheten var en angelägenhet för alla vettiga människor men har insett att feministerna helst vill vårda sina oförrätter i fred. Lycka till med det, men det gör ganska stor skada och definitivt ingen nytta!
Magnus
Intressant att vissa individer med Y-kromosomer verkar drabbas av något slags ”gröt i huvudet” så fort feminism kommer på tal.
Katrine har helt rätt. Feminister bör ignorera muppar som Per Ström och koncentrera sig på de verkliga problemen i samhället.
Tala gärna om var Fi som organisation har talat om för kvinnor att dom är könsförrädare om dom älskar sina män? Ja, det hade varit oförskämt men det är inte sant. I stället är det du som fabulerar.
Katrine du gör en klok analys. Livet är komplext. Det finns väldigt många synfält att betrakta och beakta. Det är det första komplexet. Att bli överens om synfälten. Vi pratar ständigt i kors med varandra.
Den nästa mycket svåra frågan är hur vi löser våra problem om vi någon gång råkar ha samma synfält.
De tre kommentarerna före min visar på det grundläggande problemet. Olika representationer och synfält av verkligheten.
Det är säkert jag som fabulerar, men den bilden fick jag och, tror jag, många andra, exempelvis min sambo som avstod att rösta på Fi av just den orsaken.
Nu är det ju inte enstaka yttranden som är betydelsefulla utan känslan av konfrontation, avståndstagande och förakt som feminismen ger intryck av.
Jag kan förstå att många kvinnor ät heligt förbannade på män, enskilda män, och hade jag varit utsatt för samma behandling skulle jag vrålat av ursinne. Men genom att dra alla över en kam stöter man bort de som måste med på tåget om det skall kunna bli en förändring.
Mäns våld mot kvinnor har varit, och är i många fall fortfarande, sanktionerat i lagar och religioner. De av oss, och jag tror att de är de allra flesta i det här landet i alla fall, som anser att detta är vansinne och kränkade för oss alla som människor, borde arbeta gemensamt för att kämpa mot det, inte skapa ett motsatsförhållande.
Det var det jag menade med exemplet med Fi.
Som så ofta är vi nog eniga om målet men oense om vägen dit.
Magnus
Det är dumt att generalisera!
Mäns våld mot kvinnor är trots allt ganska ovanligt bland vanliga svenskar.
Det är bättre att försöka specialstudera de få krakar som frågan gäller och försöka förstå och behandla därefter.
Det finns även kvinnor som beter sig konstigt även om de ej brukar våld. Här behövs också säkert specialstudier och selektiv terapi.
Pär Ström ropar ”men vi då, vi blir också diskriminerade!” som att det på något sätt skulle ta udden av eller förminska det faktum att vi lever i en ojämställd värld där kvinnor är de stora förlorarna. Det går inte att blunda för det, hur många undantag från regeln man än väljer att lyfta fram.
Men vad gör du Katrine när du jämför jämställdheten mellan olika grupper av kvinnor och verkar hänvisa till en lyxfeminism kontra en mer allvarlig och rättfärdig sådan.
”
…och fascinerande att debatten fortfarande, så långt efter, sitter fast i mediedrevens lervälling.
Den ”jämställdhetsfråga” som svenska kvinnor identifierar som den viktigaste, är kvinnovåldet. Men det ironiska i situationen är att detta inte är någon jämställdhetsfråga, eftersom partnervåldet är könsneutralt och kvinnor misshandlar män lika ofta som män kvinnor.
Således kan partnervåldet göras till en ”jämställdhetsfråga” bara om man förnekar kvinnors våld mot män och ensidigt döper om frågan till just ”kvinnovåld” eller ännu värre ”mäns våld mot kvinnor”.
Den enda skillnad och brist i jämställdheten som kan skönjas i frågan om våld i nära relationer, kan helt och hållet hänföras till mäns starkare fysik, vilken redan nu gör att kvinnor tar till vapen oftare – 4 ggr – och således på egen hand botat bristen på jämställdhet.
Roten till denna påstådda brist på jämställdhet är helt och hållet beroende på genetiska skillnader och kan lika lite åtgärdas med någon form av politik som jorden kan göras platt.
Den brist på jämställdhet som svenska kvinnor upplever och inbillar sig har därför helt uppfunnits och konstruerats (!) av feminister, och här – i själva den viktigaste frågan – träffar Pär Ströms kritik mitt i prick:
- Om feminister verkligen strävade efter jämställdhet och att könet skulle vara ointressant för hur en individ bemöts, så skulle de vilja ge en man som misshandlas hemma samma rätt till samhällets hjälp och stöd som en kvinna. Men nu strävar inte svenska feminister efter jämställdhet, utan kvinnomakt – och män som misshandlas hemma bemöts med tystnad, förnekelse eller feministers förakt.
Katrine Kielos duckar för kritiken genom att flytta frågan utomlands och undvika att uttala sig om huruvida en svensk feminism alls behövs. Så brukar feminister göra när det hettar till.
Det lögnaktiga påståendet att kvinnor skulle utföra 2/3 av allt arbete, kan bara ges trovärdighet om mäns hemarbete med hammare, skruvmejsel och pensel föraktfullt sätts upp på nöjeskontot. Mitt självklara svar är att då göra detsamma med kvinnors blöjbyten, disk och städning.
Nisse,
Jag undrar hur du definierar våld när du säger att frågan om partnervåld är könsneutral. De flesta som talar om våld syftar till den fysiska formen där män är klart överrepresenterade både vad gäller utdelning och mottagande. I den traditionella familjeformen man-kvinna råder det inte några tvivel om vilket kön som är mest våldsaktivt när det gäller det fysiska våldet.
Självklart är detta en statistisk generallisering och kvinnor använder också våld men om vi bortser från det våld som riktas mot barn kan kvinnors våld knappast anses vara ett problem ur ett samhällsperspektiv.
Att män som utsätts för våld inte får samma hjälp som kvinnorna, en hjälp som i och för sig sällan är helt tillfredställande, är ett märkligt påstående. Att de däremot drar sig för att söka hjälp och kanske i mångas ögon betraktas som svaga kan nog tyvärr stämma.
När det gäller ”hammare och pensel” så är jag ganska säker på att de flesta kvinnor i Sverige gärna skulle byta blöjjor och disk mot att tillåtas utföra en del mer bestående projekt i hemmen. I ett globalt perspektiv är det många kvinnor som gör både och.
Kielos,
Du har rätt när du konstaterar att något är ruttet i svensk feminism. Jag är för dåligt bevandrad i frågan för att påstå att det samma gäller för den globala feminismen men jag tror inte att vi i Sverige är ensamma om detta problem.
Din kritik är viktig men det är inte bara den högervridna feminismen som är skev. Ett synsätt där statistiska skillnader mellan könen lyfts fram är viktigt i debatten men att för ensidigt tolka dessa som ett led av en manlig maktstruktur är naivt.
Vänstern får aldrig blunda för orättvisor i samhället men får heller aldrig glömma att humanismen, den könslösa solidariteten och klassfrågorna rymmer de viktiga frågorna. Att för ensidigt analysera samhället med ett feministiskt perspektiv kan bara leda till felaktiga eller haltande analyser då ”sanningen” inte är ideologiskt bunden.
Jag känner att jag borde utveckla mig lite men timmen är sen.
Mats:
Om du har fått uppfattningen att män skulle misshandla mer i nära relationer, så får du nog ägna dig åt lite källkritik. Nämn gärna dina källor, så kan jag hjälpa dig! Feminsimen har bidragit till att sprida många myter och lögner om könsrelationerna, där den om partnervåldet är bara en, som Pär Ströms bok avfärdar.
De seriösa vetenskapliga studier som gjorts i frågan visar nämligen entydigt att kvinnor utövar minst (!) lika mycket våld mot sin partner och lika grovt. Hos Irlands hälsodepartement kan man läsa en sammanställning av forskningsresultaten:
Nisse,
Tack för ditt svar.
Huruvida kvinnor är lika våldsbenägna som män eller inte kan diskuteras. Kvinnor och män har säkert lika stor del i familjebråken totalt och jag ifrågasätter inte kvinnors förmåga att bete sig illa. Kvinnor kan också känna vanmakt precis som män.
Personligen kan jag dock inte se att en ärtbössa kan liknas vid en stridsvagn bara för att den är lika skjutbenägen.
Dina referenser är intressanta men jag anser inte att en studie gjord på högskolestudenter i Sverige kan anses vara överförbar varken lokalt eller globalt.
Om du vill få lite fakta som talar mot dina påståenden om att kvinnligt partnervåld skulle vara ett problem i samma utsträckning som manligt föreslår jag att du kollar med landets akutmottagningar.
Psykologiskt och strukturellt är det möjligt att kvinnligt våld mot män har en större betydelse än jag tidigare tänkt. Om du läser om mitt förra inlägg kan du också se att jag undantar barn i min kommentar.
Våld mot barn är allvarligare än något annat våld både för att barn är väldigt utsatta men också för att de lär sig negativa sätt att hantera frustrationer. Tyvärr kan jag inte där jag sitter komma åt några källor men den rådande bilden är att pojkar i högre utsträkning än flickor blir slagna. Detta skulle utifrån de flesta inlärnings teorier ge att de också tidigt lär sig ett våldsspråk.
I detta perspektiv är det våld utfört av kvinnor ett lika stort samhällsproblem som det som av män.
Jag är, liksom du verkar vara, trött på blinda feministiska tolkningar av samhället. Jag kan dock inte blunda för de uppenbara orättvisor som många gånger drabbar kvinnor.
Många har åsikter men få har perpektiv. Vem som sköter tvätten i ett medelklasshem och inte grejar att göra det bör nog snarare söka en samtalspartner. (Jourhavande präst eller liknande). Själv tillhör jag de som tog ut föräldraledighet på 70 talet. Då var man en från Mars. När jag sedan kom i en skillsmässa på nittiotalet bedömde myndigheterna mig en som kom från Mars att jag hade gjort detta svek gentemot modern. Jag var pga detta inte värdig att räffa minna barn. Att jag tagit minna barn med mig till andra länder på min semmester var inte heler bra. Tydligen kan bara en kvinna göra det. Minna ungar nu mera vuxna kan inte se ett enda fel i detta.
Att laga mat til den som kom hem känndes då helt OK. Vi behövde inte då kvalitetstid eller dagislogistik. Snorungarna nu behöver tydligen det.
Mats sa: ”Personligen kan jag dock inte se att en ärtbössa kan liknas vid en stridsvagn bara för att den är lika skjutbenägen.”
Den lika stora ”skjutbenägenheten” gäller som statistiskt medelvärde över alla individer inom gruppen, men eftersom bara någon procent av vardera könet alls misshandlar sin partner upprepade gånger, beror inte vem i relationen som är ”stridsvagnen” på fysisk styrka, utan på vem – kvinnan eller mannen – som står så lågt moraliskt och så högt i aggressivitet att h*n kan bära hand mot den h*n påstår sig älska. När kvinnor – som sagt – tar till vapen fyra gånger så ofta som män, och det i majoriteten av de våldsamma relationerna bara är den ena som slår, kan kvinnor lika ofta som män vara ”stridsvagnen” mot en man som av moraliska skäl inte kan använda våld mot en kvinna, särskilt om kvinnan i sin upprördhet greppar en kökskniv, som t.ex. i det här fallet: http://www.expressen.se/1.315035
Det är riktigt att en studie gjord på högskolestudenter inte utan vidare kan sägas gälla också för äldre gifta eller lägre utbildade, däremot kan den faktiskt sägas gälla globalt, eftersom den svenska delen ingår i en just global (!) studie som ger samma resultat – att kvinnor misshandlar män i relationer minst lika mycket som män. Dessutom ankommer det på dig att argumentera för att en studie på också andra grupper i Sverige skulle ge ett drastiskt (!) annorlunda resultat, särskilt när denna enda svenska studie enbart bekräftar vad generella studier över åtminstone hela västvärlden visat, som t.ex. den här från Norge: http://www.tidsskriftet.no/pls/lts/PA_LT.VisSeksjon?vp_SEKS_ID=850018
Fakta från akutmottagningar motsäger inte på minsta sätt mina påståenden, utan bekräftar istället den ojämlikhet och det mansförakt som Pär Ström påvisar att feminismen har skapat. Det finns skäl till att kvinnor anmäler till myndigheter mellan 5 och 10 gånger så ofta, fastän de inte misshandlas mer eller grövre än män. För det första anmäler kvinnor lättare skador dubbelt så ofta (vilket bekräftas av t.ex. granskningar av Kanadas officiella statistik), för det andra finns det goda skäl för män att inte dra in myndigheter (där risken att själv bli misstänkt kvinnomisshandlare bara är en), för det tredje innebär kvinnors anmälan ofta även ett sätt att vinna makt i konflikten hemma genom att dra in myndigheter som i princip utan undantag ställer sig på kvinnans sida: http://www.tidsskriftet.no/pls/lts/PA_LT.VisSeksjon?vp_SEKS_ID=850018 http://www.city.se/nyheter/1.942344/slagen-av-sin-sambo-ove-blev-inte-trodd
Som om dessutom inte metoden, är tillräckligt tvivelaktig, att låta andelen anmälningar i allo beskriva hur andelen faktiskt våld fördelas, så måste du dessutom förklara varför de hundratals studier där kvinnor själva berättar – i full överensstämmelse med sina makars utsagor – att de misshandlar sin man minst lika mycket och grovt, inte stämmer och varför kvinnor antingen ljuger eller inte vet vad de pratar om. http://www.ncjrs.gov/pdffiles1/170018.pdf
Så om du inte har några argument (gärna med källor) till varför kvinnors anmälningar bättre beskriver verkligheten än kvinnors egna berättelser, till varför en studie över mer än högskolestudenter skulle ge ett drastiskt annorlunda resultat eller till varför situationen i Sverige skulle se oerhört mycket annorlunda ut än som bekräftats från hundratals studier över socialt och kulturellt snarlika länder – som Norge, England, Nya Zeeland och USA – så föreslår jag att du låter bli att vilseleda dig själv och andra med irrelevanta fakta och könsfördomar, och istället läser på i de hänvisningar jag givit om hur seriösa vetenskapliga studier visar att verkligheten ser ut. – Kom ihåg att du gav dig in i diskussionen med fördomen att ”det inte [råder] några tvivel om vilket kön som är mest våldsaktivt när det gäller det fysiska våldet”, som du redan tvingats revidera inför kalla fakta.
Mitt ursprungliga konstaterande att könsneutraliteten i partnervåldet – vilket svenska kvinnor påstår är den största jämställdhetsbristen – gör det till en stor ironi att Pär Ström har rätt i sin kritik av svensk feminism, står alltså orubbat trots Mats’ försök till kritik.
Det är med häpnad jag läser Nisses omtumlande påståenden. Jag noterar dessutom att inga kvinnor ryter till och motsäger honom.
Men det är väl så, att feminister helst vill debattera med sig själva och inte är intresserade av andras åsikter.
Jag har bibringats uppfattningen att mäns våld mot kvinnor vida överstiger kvinnors våld mot män, ja att detta våld nästan är försumbart.
Allt våld är naturligtvis lika förkastligt och det ena ursäktar inte det andra, men nog känner jag mig grundlurad.
Från den tokiga professorn i Uppsala, som hävdar att män äter små barn, till toktanterna i ROKS, ja hela den feministiska debatten har försvagat jämställdheten och ökat på det kvinnoförakt som faktiskt finns.
Lika lite som jag vill nämnas i samma mening som Hagamannen i Umeå, lika lite vill nog vanliga kvinnor sammankopplas med dårar som ovanstående professor.
Så varför inte skippa offerrollen och debattera sakfrågor i stället.
Mannen i Rödeby kommer förmodligen att få ett väldigt lågt straff, flera män som mördat kvinnor döms till tio år, men en kvinna som i desperation, efter ett mångårigt helvete med systematiskt misshandel och ett mordhot samma kväll, slog ihjäl karlen dömdes till livstid.
Hur går det ihop? Döms kvinnor hårdare än män?
Kvinnor får lägre straff än män för samma brott, här råder inte jämställhet. Det är alltså bättre att skicka ut frun i hushållet att råna banken än att göra det som en man.
Givetvis är detta inte ett utslag av Feministdebatten utan snarare ett utslag av ett ruttet rättssystem. Det är åsikter som styr avgörandet i domstol inte hur man eventuellt bevisar saker. Men som ungdommarna ovan tror att detta har med kön att göra blir i detta ganska bisarrt
När kvinnor mördar sina barn blir de oftare dömda till mildare straff än när män gör det samma. Vad beror det på? Magnus som inte tagit till sig statestik kan inte reflektera över detta
Nisse,
Du fel när du skriver att jag reviderat min bild av hur det förhåller sig med våld mellan man-kvinna i en rellation. Vad jag skrev var att jag har en öppenhet inför att förändra denna bild. Att jag skrev att jag inte ifrågasätter kvinnors del i familjebråk är inte det samma som att säga att de är lika våldsaktiva.
Jag tar heller inte upp anmälningsstatistik av just den anledning som du själv nämner. Det var därför jag hänvisade till akutmottagningar och inte till polisen.
Jag ser att du gillar källor och statistik men ditt påstående om att kvinnor fyra gånger så ofta som män tar till vapen säger faktiskt i sig själv ingenting.
Vad jag pratar om, och kanske är det så att vi pratar om olika saker, är att mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som måste tas på stort allvar. Utifrån mitt perspektiv handlar det om individer, i detta fall kvinnliga sådana, som behöver stöd.
Nej, man kan inte jämföra äpplen och päron. Det finns alltför många som vill bryta ner jämställdheten till att handla om vem som gör vad. Och det är inte det saken handlar om. Allra minst handlar det om vem som gör vad i hemmet – och man kan inte heller jämföra tvätt och bilvård. Eftersom 99% av alla kvinnor gladeligen skulle överlåta tvättandet till nån annan – sin man? . medan mannen faktiskt kan tänka sig ta ledigt enbart för att polera på bilen.
Många saker i hemmet kan sorteras in under begreppet trist och monotont. Gissa vem som gör dessa sysslor? Andra sysslor kan sägas vara roliga, och nästan tangera, eller vara fritidsintressen. Gissa vem som huvudsakligen gör detta? Rätt svar vinner en fotvandring på Gekås…
Du har reviderat din åsikt om våldet i hemmet, precis som jag skrev. Du är numera nämligen inte tvärsäker om den felaktiga bild som feministisk propaganda givit dig. Att du inbillar dig att jag sagt något annat och angriper detta, säger en del om din ev. seriositet.
Om man läser mitt förra inlägg noggrant, så framgår det att de ”anmälningar till myndigheter” jag beskriver som dålig mätare av partnervåldets könsfördelning, gäller såväl anmälningar till sjukvård som polis – inte minst framgår det av exemplen. (Jag är ledsen om jag var otydlig.) Särskilt anger jag spannet på 5 till 10 procent anmälningar från män, där det förra syftar på polisen det senare på sjukvården. Av anmälningarna till polisen gör kvinnor mellan 90 och 95 procent, medan de anmäler – eller söker sig – till sjukvården i 80 till 85 procent av de fall där partnervåld anmäls. En så stor skillnad däremellan som 100 procent är förstås intressant och stärker såväl mitt som Pär Ströms argument.
Ditt påstående om att kvinnors fyra gånger så stora användning av vapen skulle sakna relevans, menar du helt utan motivering (!) sakna relevans. Jag har redan i början pekat på att kvinnor tar till vapen – knivar, vaser, porslin, baseballträn och liknande – för att kunna göra större skada och utjämna de dåliga oddsen deras svagare fysik ger. Pekar din avsaknad av sakliga argument att du redan gett upp diskussionen och börjat predika för kören?
http://dalademokraten.se/Nyheter/Ludvika/2007/38287/39968/Ludvikakvinna-atalad-for-grov-misshandel/
När det sedan gäller min vilja att styrka mina resonemang med kalla fakta och relevant källhänvisning, så tycks den inte delas av dig. Vad beror det på att du inte underbygger din uppfattning om partnervåldets sneda fördelning med en enda källa?
Nisse,
Jag kanske läste slarvigt men jag hittade inte någon hänvisning till den vetenskapliga artikel som signifikant visade att kvinnor använder tillhygge fyra gånger så ofta som män. Jag skrev inte att detta saknade relevans utan att det inte sa någonting i sig själv.
Utan en tydligare bild av detta påstående går det helt enkelt inte att dra någon slutsats. Fyra gånger mer säger ingenting om man inte vet hur många fall det hanlar om. 4 av 1000000 är fyra gånger mer än 1 av 1000000 för att exemplifiera. Vidare är också konsekvenserna av intresse. Hur många gånger blir våldet livshotande när det används.
Nej, jag predikar inte för kören? Vilka som nu ingår i den?
Jag har inget emot källhänvisningar och en del av dina är relevanta.
Fördelningen i partnervåldet måste väga in faktorer som till exempel räddsla, skada och vidare konsekvenser. Det är inte en fråga som enbart kan diskuteras med siffror.
Det kanske inte handlar om vad du tycker men en definition av våld kunde vara på sin plats. Det visar inte minst ditt tyckande om vilken sorts våld en våldtäckt är. Det är enligt mitt tyckande både fysiskt och psykiskt våld men att vikta dessa är inte min uppgift. Det är upp till varje utsatt individ.
Jag undrade tidigare kring ditt syfte. Din vilja att lyfta fram falska våldtäktsanmälningar i denna diskusion får mig att vidare undra kring detta.
Jag vet inte om svenska kvinnor anser att ”mäns våld mot kvinnor” är det största jämställdhetsproblemet i dagens Sverige. Våld mellan män och kvinnor är en jämställdhetsfråga, jag tycker dock inte att det är viktigt om den är störst eller inte.
Mats:
Det borde vara mer rimligt att undra över dens syfte som vill hålla fast vid lögner, fördomar och döljande av fakta, än den som försöker avslöja just dessa saker. Men jag har å andra sidan inget skäl att gå ad hominem, eftersom jag har fakta, verklighet, sanningen och källhänvisningarna på min sida.
En källa som belägger skillnaden i vapenanvändningen, och pekar på att 2-3 procent män och 7-9 procent kvinnor tagit till det är följande: http://tinyurl.com/3xo88o
Konsekvenserna av kvinnors våld medelst vapen och hur livshotande de kan bli om mannen inte lyckas fly, kan man se av det här fallet: (Känsliga läsare varnas! Stark bild.) http://www.expressen.se/1.122947
Nu väntar jag bara spänt på att du, eller någon annan – feminist eller inte – ska ge en enda källhänvisning som styrker eller ens antyder att kvinnor misshandlas mer i nära relationer (naturligtvis enligt de helt gängse definitionerna av våld och misshandel, och inte Eva Lundgrens). Jag har ännu under flera års diskussioner fått någon – inte en enda.
vem pallar läsa er diskussion. kan ni inte skicka mejl till varandra om ni ska skriva så långt.
fin text, kielos.
Intressant, insiktsfullt och noggrant skrivet, Nisse.
Din argumentation och Dina fakta är så pass viktiga att de borde finnas samlade på en ”riktig” websida. När kommer den?
Intressant databas ”Nisse” använder sig av ”ERIC” Education Resources Information Center”. Där hittade jag följande helt okonforma länk till en rysk rel. färsk studie ang våld mellan könen som visade att:
”The differences between men and women in Russia turned out to be statistically significant, with a much higher level of violence committed by the women (38% in the case of the women, compared to 21% in the case of the men)” .
Hittas på
http://tinyurl.com/2unzn3
….tur att det inte är så i gamla fina Svedala…här vet vi ju hur allting ligger till…eller…?
Redan P-A Hansson talade om jämlikhet inte likhet, då alla människor
har sin väg och att i kompanjonskap utvecklas tillsammans då vi behöver varandra, som Tomas D sjunger så provocerande i sina feminina kläder stil.
Men han har vad jag förstått hittat sin lite mera maskulina kvinna,
så det finns ett lock till varje gryta om man vet var man skall leta och lika är det nog även för de homosexuella.
Där de hittar sin partner som maskulin eller feminin och vi gör oss