SCB:s partisympatimätning gör det bara än mer uppenbart. Miljöpartiet har nått ett nytt stadium. Partiet övertar nu Nya Moderaternas roll som fenomen i svensk politik.
Miljöpartiet är Sveriges näst största parti bland studenter och SACO-medlemmar. I storstäderna Göteborg och Stockholm är partiet näst intill i kapp Socialdemokraterna. I landet som helhet fullständigt krossar Miljöpartiet de små partierna. Om Miljöpartiet halverade sin väljarbas skulle man fortfarande vara Sveriges tredje största parti. Partiet tar röster från Sverigedemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och framförallt från Socialdemokraterna. Man ökar väljarstödet med nästan tre procentenheter från i maj och med drygt fyra procentenheter sedan valet.
Socialdemokraterna har lämnat ett stort vakuum efter sig i svensk politik. Fallet i självbilden har varit djupt. Från en roll som experter på samhällsutveckling till en bild som offer för medierna. Expertrollen gick först till Moderaterna. Nu är den på väg att tas över av Miljöpartiet – Sveriges piggaste oppositionsparti. Efter Carema-skandalen var Gustav Fridolin snabbt ute på DN Debatt.
I ett samhälle där allt fler invånare ingår i befolkningsgrupper som Socialdemokraterna i dag har svårt att tilltala rycker Miljöpartiet fram. Partiet framstår som de samhällsingenjörer som Socialdemokraterna en gång var. Själva fundamentet för partiet är den teknokratiska insikten om att politiken måste anpassas efter de gränser som naturen sätter. Partiets företrädare är välutbildade och trovärdiga. När de talar ligger fokus på rationalitet, men under ytan anas ett återhållet socialliberalt patos.
Partiet fångar den anda av liberal konsensus som erövrat den allmänna debatten de senaste femton åren. Post-politiken hävdar att intressekonflikter är ”ute” och att politik handlar om rationell förvaltning. Devisen från valrörelsen om att ”modernisera Sverige” sammanfattar partiets positivistiska anda. Och så den kanske viktigaste ingrediensen i MP-koden: Partiets politik skrämmer ingen.
I takt med att partiet lämnar uppstickarrollen förskjuts kommunikationen. Det handlar inte längre om att föra fram smalare sakfrågor som miljöpolitik. Inte heller om en ambivalent relation till makt. Nu handlar det om partiets socialliberala strategi för att erövra mitten. Genom att måla de breda politiska penseldragen och öppet tala om strategi hoppas partiet få andra att berätta om partiets historia och sprida den vidare. Just som Schlingmann etablerade hjälterollen i svensk politik åt Nya Moderaterna genom att låta andra berätta om partiets strategi.
Så talar ett parti med självförtroende. Ett parti som är redo att axla hjälterollen efter Reinfeldt och de Nya Moderater som tyngs allt mer av visionslöshet och en stat som inte förmår upprätthålla basfunktioner som vård och utbildning.
Manteln är ryckt från kung Reinfeldt, men kronan sitter kvar, tills vidare.
Dagens Arenas chefredaktör Eric Sundström skriver i dag om SCB:s partisympatiundersökning och Socialdemokraterna i Expressen.
Där finns fortfarande många fundamentalister, såsom i VP….
”Och så den kanske viktigaste ingrediensen i MP-koden: Partiets politik skrämmer ingen.”
Det tror jag tyvärr inte alls stämmer. Väldigt många — speciellt på landsbygden — ser med mycket stor skepsis på mp. Många allians och s-röstare har nog bara v och i vissa fall sd efter mp när de ska ranka de respektive partierna.
Trevliga siffror för oss i MP. I verkligheten är ökningen i procent mycket större än vad som anges i artikeln. Exempelvis är ökningen ca 60 procent jämfört med
riksdagsvalet.
Frågan är dock hur långt detta räcker när det gäller att hamna i regering. Om alliansen inte ska sitta kvar i orubbat bo krävs det att någon/några tar röster från den borgerliga sidan. Vänsterpartiet lär inte göra det. För S lär det också bli svårt när Juholt & Co har tagit partiet åt vänster. Återstår MP. Frågan är hur mycket MP behöver – och vill – förändra sin politik för att klara den uppgiften. Inte helt enkelt, kan man nog säga.
Jag fastnar för uttrycket ”rationell förvaltning”. Verkligen bra sammanfattning för vad politiken bör handla om. Dvs pragmatism. Att kunna tolka och vara lyhörd för de viktigaste samhällsfrågorna.
Om demokratin skall fungera nästintill optimalt gäller det att veta vad som är viktigast och inte bara det utan våga att ta ledningen och upplysa människor inte bara en gång utan ständigt att något måste göras åt problem.
Men också på ett sätt som tilltalar väljarna. Och av personer som inte uppfattas som auktoriteter och som står över väljarna med burdus retorik.
Både Åsa Romson, Annie Lööf och Fredrik Reinfeldt borde vara en utmärkt trojka att leda landet framåt.
Ja, Sveriges politiska karta har förändrats radikalt detta år. Det är bara att gratulera Mp till framgången, den är sannerligen välförtjänt. Partiet har språkrör, som gör andra partier gröna (hahha) av avundsjuka. Och framgångarna lär fortsätta. Vem bryr sig idag om Centerpartiet, som på 70 -och 80-talet stod för en stark miljöprofil. idag vill de bara vara ännu mer anti-fackliga och företagsvänliga, än Nya Moderaterna .
Fp, C, Kd och V, blir allt mindre. Och Sd ligger och skvalpar för sig själva i ett hörn…..
Därför att ingen längre vet vad sångerna handlar om … Åtminstone inte vad -Gullviva mandelblom , kattfot och blå viol är. I innerstan med sina hörlurar vet ingen längre hur en lövsångare sjunger . I stället har man på Maria torget monterat upp högtalare med fågelsång och träd brus . Mp har tillsammans med Naturskydds ”fucking” F , Greenpeace och WWF blivit ett slags omvärlds-naturanalytiker som med skrämselpropaganda påverkar dom infantila som tror att om alla bilar slutar köra i stan och vi odlar upp just Maria torget med ekologiska grönsaker ( ger 50 % mot konventionellt odlat ) räcker det inte ens att föda Jenny Strömstedts magra armar … så blir det bra . Det naturliga ska råda. Då kan jag berätta att hela Mälardalen aldrig ,åtminstone inte efter istiden , varit något annat än ett kulturlandskap .
På landet talar man fortfarande om – Har du sett sädesärlan ? Har svalorna kommit ?
Det är i glappet Mp frodas !
Miljöpartiet är mycket sympatiskt, och klimatfrågan är mer brännande än något annat över huvud taget. Tyvärr saknar partiet en genomtänkt strategi och analys av den ekonomiska makten. Här är partiet fortfarande väldigt naivt. Vi kommer inte tillrätta med miljön innan vi har en annan ekonomisk ordning. Vi är på väg mot en slags marknadsdiktatur, och denna diktator kommer att se till att vi alltid är sysselsatta med akuta ekonomiska kriser i stället för att ta tag i miljön. Banksystemet är för stort och mäktigt och tjänar bara sig självt och inte näringslivet. Det demokratiska inflytandet över ekonomiska frågor måste öka, och här krävs tuffa tag. Wall Street är mycket mäktigt. Säkert mycket mäktigare än någon enskild stat är idag. Detta är ett system som kräver ständig tillväxt för att inte kollapsa. Alltså går det inte att komma åt miljöproblemen utan att göra något åt den ekonomiska makten.
Det är naturligt att ett parti som tar miljöfrågorna på allvar, och visar ett äkta engagemang, går fram i opinionen. På andra sidan har vi centern som påstår sig vara ”det enda miljöpartiet” och moderaterna som vill vara ”det enda arbetarpartiet”. Den typen av självgod retorik lär förr eller senare bli genomskådad av väljarna.
Jag håller med artikelförfattaren i allt väsentligt, men man ska också komma ihåg att MP fick ett mycket sämre valresultat än förväntat. Opinionsmätningarna några veckor före valet visade på 9-10 procent och jämfört med det är resultatet från SCB:s undersökning inte en så stor förändring. men partiet växer stadigt och har gjort det i åtminstone fem år nu.
Min teori är att Mp under många år vuxit i första hand pga missnöje med socialdemokratin, att många missnöjda med vänstersympatier tar vägen till Mp. Miljöfundamentalismen är troligen inte så utbredd i landet och miljöfrågor hanteras av övriga partier. Frågan är vilka grupper S inte attraherar där Mp är stort. Sannolikt tjänstemän som är trötta på att LO styr S, skattetrycket, givandet, brister hos S politiker avseende förmåga, utbildning och kunskaper. Men, detta är en hypotes.. Skulle vara intressant med en jämförelse mellan S o Mp avseende olika politikområden och personnivåfrågor.
Det ‘roliga’ med Eric Sundströms ‘förklaring är att han framhärdar med Mona S ‘rasism, HBT o genus’ tänkande (det som inte slog igenom, tycks hävda att invandrargrupper är nyckeltn till svensk politik, att SD sympatier dvs sympatier för strikt invandringspolitik (resten kan vi lämna) endast finns inom LO grupper….Någonstans vore det klädsamt om Eric och Arena började fundera på varför argumentationen och artiklarna här, som såväl avspeglar politiken, inte mött gensvar i det svenska folkdjupet.
SD och Mp har vissa likheter. Båda började sin utveckling som enfrågepartier och hamnade på ca 4-5 % av röstetalen. Efterhand som politiken utvecklades att omfatta fler frågor växte Mp på bekostnad av S. Liknande utveckling kan förutspås för Sd. Slutsatsen är att det är svårt att få genomslag i valmannakåren för en enda fråga. Det ska mycket till innan den svenske väljaren prioriterar endast en fråga framför alla andra. Sympatierna för den enda frågan kan dock omfattas av betydligt bredare lager. Olika undersökningar har försökt mäta rasismen hos svensken och acceptansen för invandrargrupper och i stort sett kommit fram att acceptansen är stor och rasismen liten. Det förefaller inte vara i det området som problemen som väljarkåren upplever finns. När får vi se en undersökning som dels informerar om kostnader och problem med invandringen, dels frågar efter lämplig typ och storlek på svensk invandringspolitik? Frågan är: Hur mycket anhöriginvandring är acceptabel? Hur mycket invandring av humanitära skäl?
Undrar hur det står till med Matematik-kunskaperna hos Mikael Feldbaum…?
” I landet som helhet fullständigt krossar Miljöpartiet de små partierna. Om Miljöpartiet halverade sin väljarbas skulle man fortfarande vara Sveriges tredje största parti.”
…för det finns bara 100 % väljarstöd att fördela, oavsett hur högt eller lågt valdeltagandet är. Och om Miljöpartiet minskar sin andel av de 100 procenten, så tillfaller de andelarna någon annan, däribland finns det av idag 3-4 småpartier som de kan gå til. Som därigenom blir större. Enkel matematik kunde man tycka…
Undrar hur det står till med Matematik-kunskaperna hos Mikael Feldbaum..?
” I landet som helhet fullständigt krossar Miljöpartiet de små partierna. Om Miljöpartiet halverade sin väljarbas skulle man fortfarande vara Sveriges tredje största parti.”
…för det finns bara 100 % väljarstöd att fördela, oavsett hur högt eller lågt valdeltagandet är. Och om Miljöpartiet minskar sin andel av de 100 procenten, så tillfaller de andelarna någon annan, däribland finns det av idag 3-4 småpartier som de kan gå til. Som därigenom blir större. Enkel matematik kunde man tycka…
Om nu redaktören blir så oerhört upphetsad, ja euforisk av MP:s siffror ska han inte dra några högre växlar på det faktumet. MP har sin egen agenda, precis som kommunisterna inom V (fast de har även en dold agenda för att inte skrämma bort SAP). MP har aldrig explicit sagt att de är socialister, vilket SAP och V har gjort i åratal. MP tillhör de facto inte till den socialistiska/kommunistiska, marxsistiska eller leninistiska/stalinistiska hjärngänget i Sverige. I alla fall har de inte explicit sagt så. Därför tillhör de inte något rödtt block,. vilket alla frustrerade sossar nu vill ha det till.
SAP får klara sig självt i framtiden. Att gå i maskopi i ett valbart regeringsalternativ med kommunisterna en gång till vore rena dödstöten för SAP. Hoppas att det partiet lärde sig sin läxa vid förra riksdagsvalet!