Få har lyckats undgå helgens stora nyhet (ja, ordet ”stora” är en medveten ironi): barnprogramledaren och Kamratposten-chefen Ola Lindholm har gjort ett urinprov som enligt polisen visar att han konsumerat kokain.
Expressen meddelade indignerat att SVT-profilen varit påverkad av knark ”bland barn” (Lindholm hade varit på en fotbollsmatch på Råsunda när polisen bad honom kissa i en burk), i Dagens Nyheter dundrade kulturchefen Björn Wiman på nyhetsplats (!) apropå Lindholms förnekanden att ”man ljuger inte för barn”.
I veckan meddelar SVT att man lyfter de två återstående programmen av Wild Kids ur tablån tills vidare, Ola Lindholm har självmant och på obestämd framtid lämnad uppdraget som chefredaktör för KP – i väntan på tingsrättens utslag förmodas.
Kokain är de nya kvittoskandalerna. Där förr politiker hängdes ut för vidlyftigt taxiåkande på skattebetalarnas bekostnad är det kokain som i dag får kvällspressen att slösa med trycksvärtan. När Mikael Persbrandt ”avslöjades” med kokain i kroppen riktade kvällspressen redan samma dag frågan till Unicef om skådespelaren verkligen kunde fortsätta som Unicef-ambassadör nu när han ertappats med kokain i blodet. Va, va, va?! Två veckor senare avsade sig skådespelaren uppdraget.
Brösttonerna känner inga gränser. Det är som att den som inte delar moralpaniken indirekt gör sig skyldig till knarkliberalism. Att det handlar om en jakt på människor som, i den mån de skadar någon alls, mest skadar sig själva – och kanske mest av allt behöver vård – tycks inte föresväva någon.
Visst, det är olagligt att ta droger, men till skillnad från när moderata statssekreterare är stupfulla på jobbet, eller när riksdagsledamöter bränner skatteflis, är det knappast en fara för allmänheten med eventuellt knarkpåverkade programledare på fotbollsläktare. Eller med dito skådisar på krogen.
Kokainuthängningarna ingår i ett djupare medialt mönster, där små och underförstått skandalösa detaljer genererar gigantiska rubriker. Som när Carin Jämtin i en lång intervju nämnde att kanske vore det på sin plats med en muslimsk helgdag eftersom vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Eller när Håkan Juholt bar trekvartsbyxor i Istanbul. I en alltmer The Sun-ifierad presslogik finns ingen plats för nyanser eller komplexa skeenden. Det är för eller mot, ond eller god.
Om det dessutom är som Ola Lindholm hävdar, att polisen sålt uppgifterna om hans urinprov till Expressen (och varför bad de honom att lämna provet på Råsundas parkering, för att sedan tillåtas köra därifrån?) har vi större problem än privatlivstrashande tidningar.
Sverige kännetecknas ofta av en snusförnumstig moralism parad med okunskap och brist på realism som slår hårt mot de svaga och som ger upphov till en osaklig debattnivå. En förnumstig attityd om att t.ex. ‘visst kan de flesta jobba lite…, bidra lite…, ta sig i kragen…bara viljan finns….det finns jobb för alla….fas3, fas 3, fas 3, och det är väl klart att ingen kan vara sjuk mer än xxx dagar eller….ut på marknaden, marknaden är god, jag ser hela tiden platsannonser där man söker halta och lytta, sjuka och pensionärer….och det här med rena sprutor till narkomaner, usch, det uppmuntrar ju till knarkande och varför kan de inte ta sig i kragen – de vill kanske inte…..rökare förföljer vi, män är grisar och alla män slår kvinnor – beskatta dem extra. Tyck som vi och säg ingenting – låt tystnaden breda ut sig på arbetsplatserna – var glad att du har ett jobb.
MORAL, MORAL, MORAL – du är väl med i kyrkan och du är väl homosexuell och du är väl gift och du , ja, ja, jag vet att du slår dina barn, men det beror på din tragiska barndom och att din femtonåring bränner bilar på området, det är ju inte ditt fel eller hans – det finns ju inte tillräckligt med fritidsgårdar. VA, bränner de fortfarande bilar, skolor,radhuslängor och garage i Hovsjö i Södertälje? Hur kan det komma sig – vi bygger ju ny skola, fotbollsplan, kungen har varit där två gånger, politiker från alla partier, rikspolischefen. Förstår de inte att vi bryr oss?
I en för övrigt bra ledare släpper du in några riktigt allvarliga tankefel, Anna. Du har helt rätt i att media behandlat Ola Lindholm på ett fullständigt förkastligt sätt. Han är misstänkt, inte dömd, för ett brott som ligger ganska lågt på straffskalan. Möjligheten att han är helt oskyldig är inte färdigutredd, ändå gör sig (ex)pressen till domare och dömer i praktiken Lindholm till förlust av jobb och anseende.
Att det däremot skulle vara en bagatell att beundrade ”kändisar” drar i sig en lina för skojs skull kan jag inte gå med på. Till marknadsföringen av kokain hör att det är de rikas och beömdas partydrog. Den informationen sprids på helt andra vägar än via Expressen, och varje ”kändis” som snortar blir en reklampelare för kokainindustrin.
I andra änden av kedjan massakreras människor i Mexico och Colombia. De enorma narkotikainkomsterna och korruptionen perverterar hela samhället från presidentämbete till djupaste slum. Ta ett snack med Magnus Linton, han kanske har synpunkter på formuleringen ”Att det handlar om en jakt på människor som, i den mån de skadar någon alls, mest skadar sig själva ”. Jag har i alla fall, med mina erfarenheter från Colombia, starka invändningar mot din syn på kokainbruk.
Numera så drivs ju ofta rättsprocesser i medierna. Dels genom att polisen läcker till medierna men även genom att åtalade och sådana som anser sig vara felaktigt dömda för sin talan via media. Dessutom så organiserar kvällspressen egna drev.
Jag kan förstå Ola Lindholm anser att Expressen betett sig illa. Dom drog ju igång drevet så fort dom fått veta att han lämnat urinprov och dom slog upp det väldigt stort. Ola Lindholm är inte en så viktig person så att det finns ett allmänintresse av ett drev bara på grund av att han fått lämna ett blodprov.
Men han sänkte sig själv till en nivå under Expressens nivå när han valde att argumentera för sin oskuld på Kamratpostens sajt där han enligt Resumé ska ha skrivit ett ”brev till barnen” där hand bla skrivit
” Jag kommer att hamna i rättegång och bli anklagad för att ha haft narkotika i kroppen. Men som jag har sagt tidigare så är jag oskyldig”
http://www.resume.se/nyheter/2011/05/07/svar-sig-fri-pa-kamratpost/index.xml
Kamratpostens sajt är en sajt för barn och inte en sajt där brottsmisstänkta ska argumentera för sin sak i kommande brottmål.
Om en moderat statssekreterare är stupfull på jobbet genererar det nog också rubriker. Men det är knappast olagligt och inte någon större fara för allmänheten.
Att bruka kokain är olagligt. Om en känd barnprogramledare gör det är det inte så konstigt om det uppmärksammas. Sedan kan man tycka vad man vill om kändisjournalistik. Arena skriver ju också om mediala och politiska kändisar. Och kanske rentav skulle uppmärksamma en berusad moderat.
Men det kanske ligger ett egenintresse för Arenamedarbetarna att bagatellisera kokain?
För övrigt handlade det väl om att säkra spåren (urinprovet) så snabbt som möjligt. Att Lindholm sedan fick lämna platsen i väntan på vidare utredning är inte så konstigt. Han var identifierad och provet tagit. Och han utgjorde ingen fara för allmänheten – i så fall hade han omhändertagits.
Läs boken “Kokain – drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman“. Om du läst den så skulle du inte hålla med om att man inte “skadar någon annan, bara sig själv”. Tusentals människor mördas i Mexico, Colombia och andra länder varje år på grund av droghandeln, människor, politiker och poliser korrumperas. Och för övrigt, skadar man sig själv, så skadar man sina närmaste också, det kan varje alkoholist vittna om.
“Kokain -drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman” är en utmärkt bok som beskriver allt från medklassens partysniffande till misären i Latin-Amerika. Att avstå från att ta kokain är en aktiv handling av solidaritet. Att som Anna Hellgren skriva att man bara skadar sig själv om man tar kokain är oerhört naivt. Tusentals människor mördas i Mexico, Colombia och andra länder på grund av handeln med kokain. Och vidare: vem skulle påstå att en alkoholist bara skadar sig själv och inte skadar sin omgivning, sin fru och sina barn genom sitt drickande? För övrigt tycker jag det är helt rätt att hänga ut kändisar och deras drogvanor.
Det är intressant vad som utlöser moralpanik, ett hejdlöst uppmärksammande av ett relativt litet felaktigt beteende i förhållande till verkligt förkastligt förhållningssätt. Just nu är det kanske kokain, men sexualmoral har också uppmärksammats på liknande sätt. En girig bonusdirektör kan ekonomiskt belöna sig helt utan skrupler, och detta passerar utan större uppmärksamhet, men har han tittat på porr på jobbet, och en kvällstidning får veta, då bryter helvetet löst.
Vad som är det allvarliga i detta är inte att en person tar narkotika. Är någon så dum så må det vara hänt.
Det allvarliga är att det är en person som är välkänd och förebild för barn upp till 12-13 års åldern. Varför det är allvarligt behöver jag inte förklara, den som inte förstår det är själv skadad.
Men en sak till är allvarlig och det är som mycket riktigt påpekats, Ola är inte dömd ännu. Lika lite som pressen har rätt att döma honom i förtid har de och alla andra att döma ut polisens motivering och agerande innan man har kännedom om all fakta.
Sedan Clas Lundkvist, jag har läst den och andra böcker i ämnet. Du träffade ”huvudet på spiken”, men ingen ska hängas ut oskyldig. Vänta in dom.
Nej, skådisar och programledare som tar kokain är inget problem. De är respekterade samhällsmedborgare och inte skulle få för sig att skada någon. Kokain är bara ett problem om det tas av oansvariga personer ur arbetarklassen som inte vet hur man handskas med droger.
…den som inte delar moralpaniken indirekt gör sig skyldig till knarkliberalism…
De som ligger i drogträsket är det synd om.
”Party”-knarkarna skall sättas åt stenhårt, som indirekt gynnar allt dödande.
Ja du Anna, snacka om att ha korridorseende. Jag rekommenderar några månaders vistelse i exempelvis Colombia för ett litet djuplodande reportage om ”kokainindustrin”. Du skulle garanterat inte skriva en lika naiv text efter det. Lidingöklassklättrare som Ola Lindholm stöttar med sitt snortande indirekt en industri som bygger på förtryck, utsugning, förnedring och som en naturlig del i ”näringskedjan” – mord. Å det är inte uppkomlingarna på Lidingö som mördas.
För en gångs skull kan jag hålla med Anna Hellgren. Moralpaniken i Sverige kring sex och droger är bortom all gräns. Vi är alla människor med fel och brister och det finns alla sorters människor. Den som är utan skuld kastar första stenen. Vi måste bli lite mer toleranta. Och låta nåd gå före rätt när det handlar om småsaker.
Nu har vänstern och den kristna högern i USA funnit varann i den nya moralismen. Så trist, så trist.
….när det handlar om småsaker…..
”Party”-knarkarna skall sättas åt stenhårt, som indirekt gynnar allt dödande.
Utan att på något sätt försvara kokainbruk, som jag avskyr, vill jag påpeka att produktionen av kaffe, kakao och bananer – folkets opium – är fullkomligt vidrig. Mord av fackliga representanter är vardagsmat. Om ni anser att en kokainmissbrukare är ansvarig för produktionsmetoderna är alla vi chokladätare lika medskyldiga till exempelvis slavhandeln med barn på kakaoplantager.
En icke dömd person har förlorat arbetsmöjligheter, värdighet och familjefrid på grund av påstått allmänintresse. Det är inte ett straff som står i proportion till en misstanke om ett ringa brott. Det behövs klarare etiska regler för vad allmänintresse är för att media ska behålla allmänhetens förtroende.
Problemet är att ordet ”intresse” i allmänintresse feltolkas. Numera tolkas allmänintresse som att allmänheten är intresserad, inte av den ursprungliga nyttoaspekten.
Jag måste säga att jag har jävligt liten tolerans för småknarkande bland personer som mina barn faktiskt beundrar och är fästade vid. Om det kallas moralpanik så må det vara.
Jag avskyr den sortens journalistik som frossar i storyn innan dom fallit. MEN, om Ola Lindholm visar sig vara skyldig vore det helt oaccetabelt att låta honom fortsätta som chefredaktör för Kamratposten, styrelseledamot i BRIS eller programledare för Wild Kids. Liksom Magnus, har jag jävligt liten tolerans för småknarkande bland barns förebilder.
Hej alla kokainbelästa,
för frågan om moral och kokain och de bådas roller i historien vill jag varmt rekommendera britten Tom Feilings bok ”Kokain – drogen som erövrade världen”.
Den som inte orkar läsa hela kan ta sig an författarens debattartikel i Expressen, om varför ”medelklassknarkare-dödar-argumentet” inte bara är dumt utan också kontraproduktivt:
http://www.expressen.se/debatt/1.1961950/tom-feiling-skyll-inte-misaren-pa-nojessnortarna
Men i exempelvis fallet Mikael Persbrandt är det en annan diskussion. Jag har svårt att se hur han skulle kunna vara trovärdig både som ambassadör för UNICEF och som (indirekt) ambassadör för kokain, eftersom det går emot vissa principiella delar i Barnkonventionen som är själva utgångspunkten för organisationens arbete.
Jag dömer inte honom som person/hans karaktär utifrån hans drogvanor men om det är oförenligt med hans uppdrag så är det så och då ska han givetvis inte vara kvar.
Någon gång myntades begreppet om att bli sedd, bekräftat och bejakad. Ibland ansåg man att ville ses och uppmärksammad även för det dåliga uppförandet, enligt Söderbergs resonemang i Doktor Glas.
En gång fanns det ett nattprogram i tv som hette Smooky Rings eller något annat. Tbå manliga programledare rökte och hostade sig oupphörligt genom programmet och spelade jazzmusik.
På den tiden visste man föga om passiv rökning vilket föranledde prästen att inför cancerpatient fråga vilket som var syndigast att röka eller dricka vin?
Svaret var då tveklöst men numera inte så självskrivet.
Rökning leder inte till hustrumisshandel och fyllericell, man förstör endast för sig själv.
Offentliga personer är offentliga. I uppdraget ligger en att ansvar i privatlivet. Kungen fick många att se mellan fingrarna, men inte hur länge som helst. Inget slarv alltså.
Smoke Rings var ett fantastiskt bra radioprogram om jazz och swing som sändes 1960–1999 under ledning av Leif ”Smoke Rings” Anderson, 1925–1999. Han hade som ung en sjukdom i halsen och var därefter permanent hes. Ett bildande program.
Nattsudd var ett tv-program som sändes då och då 1985–91. Björn Wallde och Svante Grundberg var parodiska programledare som rökte och drack samt visade fåniga musikfilmer. Ett mindre bildande program men det var inte heller avsikten. Rätt kul var det.
Även populärkulturen har rätt att slippa missuppfattningar.
Carl Johan
Tack för rättelsen. Jag visste redan innan att jag inte var säker på programtiteln.
Rökningen och groggarna var det jag minns från dessa program.
Däremot är osäkrare om värdeomdömen omfattas av alla.
Det uppstår en paradox när medier gör en stor grej av kokainmisstankar mot Ola Lindholm under förevändning att en förebild för barn inte ska använda droger. Fram tills alldeles nyligen var Ola Lindholm en sympatisk förebild för barn. På grund av medierapporteringen är han nu en droganvändande förebild för barn.
Det är dags att avkriminalisera droger i kroppen om de inte kan förknippas med bilkörning eller våldsbrott. Nuvarande lagstiftning ger polisen möjlighet att trakassera människor bara pga att man misstänks ha en drog i kroppen. Helt oanständigt och förnedrande för den som drabbas. Moralpanik är egentligen ett alldeles för svagt ord. Myndighetsmissbruk på basis av en suspekt lagstiftning är vad det handlar om.
Ungdomar är lättledda. När någon kastar brandbomber i huvudstaden, fortplantar sig detta beteende ofta ut över landets byar och städer.
Kändisar som använder droger lockar andra.
Ett drogberoende betyder ofrihet. Ett begär som är starkare än din egen vilja.
Det slutar illa för många och mångas familjer. Gråten tar aldrig slut,bara med nya offer och nya gråterskor.
Moralpanik är egentligen ett alldeles för svagt ord. Myndighetsmissbruk på basis av en suspekt lagstiftning är vad det handlar om.
Det är dags att avkriminalisera droger i kroppen om de inte kan förknippas med bilkörning eller våldsbrott. Nuvarande lagstiftning ger polisen möjlighet att trakassera människor bara pga att man misstänks ha en drog i kroppen. Helt oanständigt och förnedrande för den som drabbas.
Det mediaövergrepp som Ola Lindholm nu utsatts för blir ”vanliga” människor utsatta för varje dag. Men den här gången rycker journalisterna ut eftersom det rör sig om en kollega. Inget fel med det – bara det kan väcka till eftertanke nästa gång de ger sig på en försvarslös medmänniska som inte är kollega.
Anna Hellgren: Du gör precis som knarkliberalerna, bagatelliserar narkotikabruk. Jag håller med Kjell Arvedson.
Emma: ”På grund av medierapporteringen är han nu en droganvändande förebild för barn.” Och utan medierapporteringen hade han troligen varit samma sak, men att barnen fått reda på det senare. Vilket svek av vuxenvärlden!
Samhället har undan för undan infört strängare lagstiftning vad gäller ungdomars öldrickning och supande. Rökning i offentliga miljöer begränsas.
Samhället visar i andra sammanhang en icke tillåtande attityd t ex för urinering på allmän plats, nedskräpning etc.
Om kokain skulle på något sätt förbättra människors situation är tveksamt. Historien visar på att förr afrikaner med kat och asiater och svarta fastnade i drogträsk, utan någon glädje för varken enskild eller samhälle.