Laura Hartman lämnar Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. I en intervju med Dagens Arena förklarade hon igår: ”Jag kunde inte bedriva min forskning och delta i samhällsdebatten som jag ville”. Olof Petterson, som varit SNS mest meriterade forskare och profilerade offentliga gestalt, säger i protest upp sig med omedelbar verkan.
För ett par veckor sedan presenterade Laura Hartman antologin ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?”. Slutsatserna och den kritiska ansatsen var överraskande för att komma från SNS. Men konklusionen var ändå modest: privatiseringarna och avregleringarna hade inte lett till ökad effektivitet. Det behövs mer forskning. Men denna slutsats var tydligen upprörande nog.
Att näringslivsanknutna SNS publicerade rapporten gav den en särskild laddning. Reaktionerna lät inte vänta sig. Som Dagens Arena tidigare framhållit låg inläggen från borgerligt håll på en hög skrikighetsnivå. Syftet med antologin ifrågasattes i stället för att diskutera sakinnehållet. Det var ungefär som om någon mitt under högmässan ifrågasatt guds existens. Sedan kallades den nyliberala inkvisitionen in. Först kölhalades Hartman och nu lämnar hon SNS. Uppdraget slutfört!
Undertonerna i hela denna historia är synnerligen allvarliga. Med tanke på tonläget i de offentliga debattinläggen och på nätet kan man bara ana hur det låtit mellan skål och vägg.
Arbetsgivarorganisationen Almegas (som bland annat organiserar Vårdföretagarna) presschef David Wästberg framhöll i en intervju på Dagens Opinion att SNS har ett ”gott anseende”. På frågan hur Laura Hartmans rapport påverkar synen på SNS svarade han: ”Det återstår att se vad de gör av det och hur de driver frågan vidare.” Behöver jag tillägga att Almega är en av SNS företagsmedlemmar?
Hela affären ställer frågan om SNS oberoende på sin spets. Frågan bör inte minst ställas till alla de företag och statliga myndigheter (!) som i dag finansierar SNS verksamhet. Och frågan bör särskilt ställas till de som pytsat in pengar till Laura Hartmans projekt. Vad säger Sveriges kommuner och landsting, Statskontoret, Tillväxtverket, Investor eller Praktikertjänst, som alla ingår i projektets referensgrupp? Vilka påtryckningar har förekommit från det hållet?
SNS bildades 1948 mitt under planhushållningsstriden av en falang inom näringslivet som med Tore Browaldh i spetsen ville föra en dialog med arbetarrörelsen. Men när SNS under löntagarfondsstriden försökte medla mellan näringslivet och arbetarrörelsen krävde näringslivshögern ”rättning i ledet”. Därefter lutade SNS under långliga tider mer åt höger än mot mitten. Under senare år har organisationen försökt återgå till sina rötter. Projektet att utvärdera avregleringen och marknadslösningarna inom den offentligt finansierade välfärden är ett sådant tecken i tiden.
Det tragiska är att SNS hade en möjlighet bli en intressant mötesplats för en nödvändig diskussion om och utvärdering av de nya styrmodellerna inom välfärdssektorn. Detta möjligheternas fönster har nu stängts. Att forska fritt går bra. I teorin. Så länge SNS forskare inte biter den hand som föder dem.
Diskussionen bör vidgas att inkludera journalister, offentlig yttrandefrihet och debatt bland anställda – munkavle på. Makten finns där pengarna finns eller där kollektivet i form av folkrörelser (fack,partier) finns. Demokratin dör sotdöden.
Det enklaste området att analysera är förskoleprivatiseringen. Intäkter och kostnader är lätta att ta fram, och så gjorde jag, när privatiseringsivrarna började inta arenan, och lägg väl märke till, att dessa ivrare inte bara kom från högerhåll i samhället.
Min hypotes var, att såväl kostnader som intäkter för privat drift i stort var de samma som i kommunal drift, såvida man inte prutade på olika kvalitetskrav, och i stort visade sig denna hypotes stämma. Semesterlagstiftningen ger dock privatmarknaden något lägre kostnader, men är i detta sammanhang tämligen ointressant.
Jag arbetade vid detta tillfälle som journalist inom dagspressen, och presenterade mitt material för tidningsledningen, synnerligen högerstyrd. Materialet publicerades, dock så undanskymt man kunde, och den debatt jag hoppades skulle ta fart, uteblev helt.
Om vi nu antar, att privatiseringssträvandena var högerorienterade, borde väl vänstersidan börjat analysera mitt material och agera utifrån detta för att debatten skulle bli något mera sansad, men icke.
Artiklarna begravdes i stillhet, medan hela vänsteretablissemanget tittade åt ett helt annat håll, och där är vi fortfarande.
Intressant! Själv arbetar jag i ett privatiserat företag som utför tjänster som kommunerna å kommunernas vägnar. Det är positivt att ta ett helhetsansvar, och slippa detaljstyras av kommunal byråkrati. Jobbar man hårt kan man ta ut lite mera i lön. Någon avgörande skillnad är det inte, och det som är bättre skulle väldigt lätt kunna uppnås inom kommunen om vi hade engagerade och kloka politiker och tjänstemän. Vi har alltid gjort klart att vi är väldigt öppna att låta uppdragsgivare, tjänstemän, politiker av alla riktningar och andra, att få ta del av våra erfarenheter. Förvånande nog verkar intresset vara väldigt litet. Man debatterare gärna ämnet i riksdag, nämnder och i media, men verkar väldigt lite intresserad av det som faktiskt sker i verkligheten.
Göran M.
Det som förtjusat även vänstern kan ha varit ordet valfrihet. Vänstern är ju en frihetsrörelse. Vad man i allmänhet och dessvärre inte begripit är att samma mått av valfrihet kan etableras om alla förskolor och skolor drivs i kommunal regi.
det skulle vara intressant att läsa vad du kom fram till Göran?
Bra ledare. SNS har trots allt en viktig funktion att fylla, nu som tidigare. Men oavsett arvode och så är risken uppenbar att färre forskare kommer ta på sig SNS-uppdrag i framtiden. Allra viktigast för en sann/god forskare, att söka och försöka sprida ”sanningen”!
Bra kommentar om en viktig händelse. Uppenbart att rapporten trampade på den mest ömma tå som tänkas kunde. Det går idag inte ens att diskutera den här frågan utan att man blir anklagad för kommunistiska sympatier. Kanske inte kapitalets ideologiska diktatur men litet åt det hållet. Fortsätt granska och diskutera denna sak.
Bra rutet Håkan!
Det var längesedan man såg en sådan medial häxjakt – ledd av landets borgerliga ledarskribenter – på en person. Vare sig man nu tvingade Laura Hartman att gå eller hon gick ”frivilligt” , som det ju brukar heta, är detta en skandal (som jag skrivit en del om på min blogg, nu senast http://larspsyll.wordpress.com/2011/09/21/sns-skandalen-vaxer-forskningschef-slutar-med-omedelbar-verkan/). Ska verkligen bli intressant att se hur SNS ska kunna återupprätta sin heder. Just nu är stinker det om SNS …
Det uttalande från referensgruppen till SNS rapport Konkurrensens konsekvenser, som artikeln i dagens Dagens Arena efterlyser, finns utlagt på SNS hemsida, http://www.sns.se, dels på deras förstasida, dels på den länk Dagens Arena-artikeln hänvisar till.
Jag deltog i denna referensgrupp som chefsekonom på Kommunala Företagens Samorganisation (KFS) och har även skrivit om rapporten på KFS hemsida, http://www.kfs.net, där det även finns länkar till en del andra debattinlägg.
Från referensgruppens utlåtande:
SNS arbetar i sina projekt med referensgrupper som ska ge synpunkter på, men som varken styr, granskar eller kvalitetssäkrar innehållet i forskarnas rapporter. Forskarna svarar själva för det de skrivit. Det är en viktig och grundläggande princip för SNS arbete, för bibehållen vetenskaplig integritet, och för att rapporterna inte skall uppfattas som beställningsverk.
Avsaknaden av konklusiva forskningsresultat vad gäller effektivitetsvinster vid konkurrensutsättning och i valfrihetsreformer har av vissa aktörer framförts som att forskningen bevisar att privatisering och konkurrens ”inte fungerar” – något referensgruppen bestämt vänder sig emot och inte heller anser har stöd i rapporten.
Den stora förtjänsten med denna SNS-rapport är att den sätter fingret på dessa brister i tillsyn och systematisk utvärdering av alla producenter, privata såväl som offentliga.
Mycket interessant citat från SNS referensgrupp:
”Avsaknaden av konklusiva forskningsresultat vad gäller effektivitetsvinster vid konkurrensutsättning och i valfrihetsreformer har av vissa aktörer framförts som att forskningen bevisar att privatisering och konkurrens ”inte fungerar” – något referensgruppen bestämt vänder sig emot och inte heller anser har stöd i rapporten.”
Tyvärr ingenting som Dagens Arena har tagit till sig.
Thomas. Dagens Arena har nog tolkat och återgivit resultaten av forskningen helt korrekt. Det är verkligen inte här det sker överdrifter i debatten. Du kan ju t ex läsa Håkan A Bengtssons tidigare ledare ”Att svära i marknadskyrkan”. Där står det:
”SNS-rapporten är en intressant början på en mer sansad och saklig analys av de marknadsmodeller som i dag är en del av välfärden. Det borde inte vara kontroversiellt att skriva att ”de svenska kvasimarknaderna” för välfärdstjänster ”inte ser ut att ha gett de entydiga vinster som många hade förväntat sig”. ”
Om vi inte kan mäta effektivitetsvinster så är det fel på mätningen! Men vi studerar inte hur mätningen gått till. Strålande logik från referensgruppen. Oslagbar. Femma i träslöjd. Slutsats, privatisera mera.
Det kommer bli väldigt tufft för SNS att få tillbaks sin trovärdighet som forskningsinstitution efter det här. Signalen som sänds ut är, forskningsresultat som inte stämmer överens med vår ideologi tystas ner. Kan man ens kalla det för forskning?
Det skulle vara intressant och höra (eller läsa) kommentarer i ärendet av två eminenta socialdemokrater: Kjell-Olof Feldt, ordförande i Friskolornas riksförbund och Thomas Boström styrelse ledamot i koncernen ”Pysslingen”…
Intressant att SNS inte kunnat påvisa någon ökad kvalitet i skattefinansierad verksamhet som bedrivs av privata entreprenörer.
Vad jag dock saknar i beskrivningen i media av SNS´s resultat är en redogörelse för den privata vinsten. Detta kan ju inte vara så svårt att ta fram och är ju en direkt förlust av skattepengar.
Man undviker att ta upp att vissa kostnader är högre för privat verksamhet jmrfrt med statlig eller kommunal. FInansieringskostnaderna är högre eftersom stat och kommun kan låna till bättre villkor och kravet på kapitalavkastning om 6-8 % för att kompensera för risk ger en fördyring. Likaså innebär statlig och kommunal planering i princip minskade kostnader som ska kompenseras med ökad effektivitet i en konkurrensutsatt verksamhet. Behovet att hantera inköp och kvalitetskontroll av den privatiserade verksamheten ger också en transaktionskostnad av betydelse. Genomlysningen av privat verksamhet är inte lika stor som av offentlig vid t.ex. bolagisering av kommunal verksamhet.
mao
Det är väl rätt så klart att privatiseringarna (bolagiseringarna) inom offentlig sektor sparat enorma summor åt skattebetalarna. Det förstår ju ett barn att en förskola som drivs för 18 miljoner per år i stället för 22 miljoner är effektivare förutsatt att barnantalet är detsamma. Men när priset blir för lågt och personalen måste minskas ytterligare finns det risker för kvaliteten. Många kommunala sjukhem ligger nog på smärtgränsen.
Det finns väldigt mycket politiska övertoner i den här debatten. När det bara blir ideologi blir det rätt så torftigt. Som Henrik säger ovan: verkligheten är ingen intresserad av.
Allt annat lika är förstås 18 miljoner mindre än 22. Vad är detta för siffor, och vad grundar du dig på när du skriver att privatiseringarna (bolagiseringarna) inom offentlig sektor sparat enorma summor åt skattebetalarna?
SNS huvuduppgift, som jag ser det och som det väl var tänkt från början, att folkbilda näringslivets folk. Behovet förefaller omåttligt.