I helgen kunde man i Dagens Nyheter läsa flera detaljer om hur en toppchef inom kriminalvården misstänks ha berikat sig i samband med upphandling av nya fängelsebyggen. Hela det gångna året har det duggat av sådana nyheter, som går stick i stäv med den svenska självbilden av att vi skulle vara det minst korrumperade landet i världen. Hur kommer det sig?
En gång i tiden låg bara en mycket liten del av statens och kommunernas verksamhet ute på entreprenad. Men under de senaste 30 åren har upphandlingar av alla sorters skattefinansierade tjänster formligen exploderat. Och ju fler upphandlingar, desto större frestelser för säljare att ”smörja” köparna.
Även om flera byggfirmor lägger in anbud, kan man misstänka att de stora bolagen ibland i hemlighet fördelat de statliga och kommunala upphandlingarna inbördes. Om den offentlige tjänstemannen gång på gång möter ”sin” byggentreprenör ökar riskerna för vänskapsband och mutor. Kan han berika sig på det offentliga, varför då inte jag?
De omskrivna avknoppningarna, där skolor, vårdcentraler och äldrevård slumpas bort till underpris är exempel på liknande korruptiva mekanismer. Den våldsamma ökningen av antalet affärer av olika slag har sällan följts av en skärpning av internkontrollen. Ibland har det offentliga rent av sparat in på just detta område.
Offentlighetsprincipen i svensk förvaltning har historiskt sett fungerat förebyggande och säkert förhindrat många snedsteg. Men offentliga handlingar är i dag mycket mer svåråtkomliga för medborgare och journalister – både på grund av datoriseringen och för att allt mer skattefinansierad verksamhet sker i företagsformer där offentlighetsprincipen inte gäller fullt ut. Uppdrag granskning i SVT finns kvar, men den ”vanliga” journalistiken får allt mindre resurser, blir allt mer passiviserad och lydig gentemot makten.
Ändå är det journalisterna, inte revisorerna, som oftast avslöjat offentlig korruption, inte minst tack vare ”whistle blowers”: enskilda som velat skvallra om oegentligheter och jävsituationer. Men man anar att det samtidigt finns många dolda skandaler, på grund av den nedärvda svenska ängsligheten.
Trots detta finns frågan om korruption inte alls med i den politiska debatten. De förnöjsamma moderater som talar vitt och brett om att ta ansvar för ekonomin – samtidigt som det ofta är de som rear ut offentlig egendom till sina partivänner i landets kommuner – har kanske inte intresse av att lyfta frågan.
Men Socialdemokraterna, då? De har allt att vinna på att ta strid mot korruptionen, för att hävda den samhällsmoral som partiet en gång byggde sin politiska position på. Men (S) finns inte med i frågan. Inte i den heller.
Vi svenskar har inte mycket kvar att vara stolta över, nä.
Fascister i Riksdagen och ett helt nytt, korumperat Sverige.
Fascister i riksdagen? Menar du S eller M? Visst, SD förstås. Men jag viste inte de var fascister?
Ett färskt exempel är väl moderaten i Österåkers kommun som genom beslut från Moderater fick köpa en skola för struntsumman 150 000:-, för att första året generera en vinst på över en miljon ! I andra sammanhang brukar sådant här kallas förskingring och trolöshet mot huvudman !
Socialdemokraterna säger att de inte är mutade av LO eftersom alla vet att de får pengar från LO. Detta är ett korrekt argument. På samma sätt måste man skilja på de första utförsäljningarna någonsin av kommunal verksamhet från korruption. Underpriserna har skett öppet och av okunnighet och inte illilja. Således ingen korruption. Att Björn Elmbrant blandar ihop dessa båda olika saker är mest ett tecken på hans illvilja, för så okunnig om sakernas tillstånd kan han inte vara.
Just det, kålsuparna är lika, antingen de tillhör vänster eller höger.
I mitt arbete som hög tjänsteman har jag sett korruption i den lilla skalan i mycket stor utsträckning, och här gällde det båda sidor, men den riktiga korruptionen stod tyvärr (s) för. Då gällde det rejäla mutor till ordentliga belopp.
Jag hisnade, och ansåg det så allvarligt, att jag kontaktade åklagare, men döm om min förvåning. Från den sidan gjordes ingenting. Trots bra material, lade man ner ärendet efter ett par dagar.
Från min horisont är det därför inte alls konstigt, att (s) inte finns med i frågan.
Tyvärr, Björn Elmbrant, är det nog så, att (s) redan är precis lika insyltade i det svenska korruptionssamhället som borgarna, och då är det inte lätt att väcka frågan. (s) är alls icke den företrädare för det goda samhället, som Elmbrant inbillar sig. Kanske är det t o m tvärsom.
Alla vi som sett kommuner där Socialdemokraterna styrt och ställt ”sen Per-Albins tid” känner ju igen allt det som Janne Josefsson tar upp om korruptionen i Göteborg. Och det är inget som uppstått i och med att man börjat lägga ut mer saker på entreprenad.
Björn skriver:
”Men Socialdemokraterna, då? De har allt att vinna på att ta strid mot korruptionen, för att hävda den samhällsmoral som partiet en gång byggde sin politiska position på”.
Är partikamraterna i Göteborg underrättade?
Sanningen är nog den att när vi pratar kommunalt mygel så är Socialdemokraterna oftare problemet än lösningen på problemet vilket ”Göteborgsandan” är ett av många exempel på
Korruption är ett maktproblem. Ju längre maktinnehav ju mer korruption. Ett långt maktinnehav mynnar på något sätt ut i ett ”jag kan inte göra fel” tänkande och eftersom jag inte kan göra fel så blir ju det jag gör per automatik rätt.
Sedan vet jag inte om jag vill kalla moderat agerande efter partiprogram för mygel och korruption. Där står ju klart och tydligt att samhället inte ska äga något, alltså måste allt säljas. När allt ska säljas så brukar det kallas slutrea och är man med från starten så har man chans på fynden. Men korruption? Nej i så fall är borgarna korrumperade per se.
(s) är kanske mer insyltade än andra eftersom partiet under sitt långa regeringsinnehav har tillsatt nyckelpositioner i företagsstyrelser som Vattenfall, f.d. Sparbanken, Nordea etc. Positionerna har utdelats till rättänkande (s)-politiker som gratifikationer varigenom man skapat en (s)-klass som fått tillträde till de finare bolagssalongerna, kunnat berika sig personligen genom feta styrelsearvoden, pensionsavtal och ”väntjänster” styrelseledamöter emellan, s.k. vänskapskorruption.
De stora de känner varann, och de små spänner varann är ett uttryck som präglats för länge sedan.
Vi vet att det inte alltid är meriter som leder till de bästa jobben. Ytterst få avgångna med pension eller fallskärmar återkallas till sin gamla arbetsplats som oersättliga.
Inom media dyker kända efternamn upp i nästa generations påläggskalvar och olika branscher tar hand om dessa.
Konsumchefen Carl-Axel Andersson gick från tvätta tomflaskor och trampa deg till anställning som springpojke i Stockholm och avancerade till VD och avsevärt senare har vi Zlatan som gjorde karriär från låg position.
Alla har nog hört om korruption och för mig berättade en chaufför hur oljebilarna avslutade bränslenotan till statlig myndighet ute i något villaområde.
Det blir inte bättre med privat. Vårtor blir mjukdelscancer osv.
Eller, som de säger i Danmark, ”de små tyver haenger man, de store lader man löbe”
Detta är givetvis ett upprörande oskick varhelst det praktiseras och vilka som än är inblandade. Självtillräcklig partidominans är en av flera ”bovar” i dramat. Bristande kontrollfuntioner givetvis en annan. Stärk s k whistleblowers ställning! Avskaffa systemet med partivalda verksamhetsrevisorer i kommuner och landsting! Skärp auktoriserade revisorers yrkesplikt vid äventyr av straffansvar!
I Göteborg är det som bekant tjänstemän och entreprenörer som står för den korruption som Uppdrag Granskning har avslöjat.
Att politiker skulle vara med är i dagsläget ren spekulation om än förvisso en frestande spekulation för vissa debattörer i detta forum.
På Tjörn däremot kan vi hitta detta rakt in i poltiken, där ett brödrapar i byggsvängen både driver företag och sitter för Folkpartiet i kommunen.
Med facit i hand från högerns politiskt medvetna ökande av klassklyftorna inom de familje-ekonomiska, social-statusiska och välfärdsmässiga verksamheterna hos landets medborgare under de senaste fyra åren kan man göra vissa reflektioner för de kommande fyra åren med högerpolitik!
Under de närmaste fyra åren kommer högeraliansen att i fortsatt totaltär stil i fanatisk-dogmatisk anda privatisera det mesta av de offentligt drivna och demokratiska välfärdsverksamheterna som finnns kvar inom skola, sjukvård och äldreomsorg. Det innebär att framtidens välfärd allt mer kommer att säljas ut till insynsbefriade, privata företag och drivas inom det ekonomistiska systemet kapitalism med dess skrivna och oskrivna lagar! Dvs framtidens agenda inom (o)välfärden kommer att ha vinstmaximering av våra skattepengar som drivkraft till fordrande, ökända riskkapitalister, istället för offentligt driven välfärd med dess öppna och demokratiska styrelseskick. Dvs, detta kommer att innebära att de av högern ytterligare berikade rika med sina tjocka plånböcker och privata (sjuk)försäkringar kan köpa sig före i de numera marknadsmässigt privatvinstdrivande kösystemen! Samtidigt som de obemedlade, sjuka och arbetslösa, dvs de mindre ekonomiskt attraktiva och för vinstdrivande företag helt ointressanta medborgarna blir marginaliserade, utsorterade och hamnande mellan högerns berömda(?) ”stolar”!
Här i Uppsala har det centerpartistiska kommunalrådet Stefan Hanna uttalat sig i lokalpressen om att de med privata sjukförsäkringar skall få gå före i sjukvårdsköerna! Dessutom vill landstingsrådet Erik Weiman (person. komm.) att Akademiska Sjukhusets olika verksamheter skall privatiseras vilket skulle leda till att sjukhuset omvandlades till någon slags kommersiell marknadsgalleria!
Till slut de de högerväljare som tror att privata företagsägare är guds bästa barn vill jag bara publicera två utdrag från skattemyndigheterna nedan:
” Stockholm. Omkring 60 procent av de privatläkare och sjukgymnaster som specialgranskades av Skatteverket under hösten 2005 hade så allvarliga fel och brister i deklarationerna att både företagen och ägarna blev upptaxerade. De flesta av felen var avsiktliga, skriver Skatteverket i ett pressmeddelande. ”
———————————————————————————-
Skattefusk är utbrett inom landets privata hemtjänstföretag. En granskning av 56 företag som gjorts av Skatteverket har lett till tolv polisanmälningar för ekonomisk brottslighet.
Nästan 60 procent av företagen har fått ändrad skatt efter granskningen, skriver Hudiksvalls Tidning på nätet.
Sammanlagt handlar det om åtta miljoner kronor som försvunnit genom fusk, eller genom att avgifter inte betalats in till skattemyndigheterna.
- Genom den här kartläggningen har vi fått en bild av hur branschen ser ut. Och vi har fått möjlighet att se om det saknas information hos företagarna om skattereglerna. Men i många fall handlar det inte om okunskap, säger Marianne Johansson, regionsamordnare för region Mitt, Skatteverket.
Publicerad 11 mars 2010.”
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Dina framtidsvisioner om ojämlik sjukvård är redan fakta. Äldre patienter utreds inte för större ingrepp efter 75 års ålder. Det kallas prioritering.
Borgkommisionen förklarar det s k medborgaransvaret vara fullt rättvist, att den som har råd köper sig fler efterkontroller, mer omvårdnad för egna pengar.
Detta, säger kommisionen, inkränktar ej på den andres vård. Denne utan pengar hade ändå inte fått mer vård!!!
Breder ut sig, men detta sker givetvis i de högre tjänstemanna skikten i samhället, där besluten fattas. och det spelar givetvis ingen roll om det är en borgerlig eller vänster styrning i dessa komunerlnadsting etc. Dessa människor är som sitter på dessa poster är oftast högavlönade, och vilket parti de oftast röstar på råder det väl ingen okunskap om.
Mycket viktig analys! Motmedlet heter insyn, transparens och redovisningsskyldighet. Grundbutlar inom demokratin som verkar på väg att säljas ut.
Elisabeth Gerle, etiker
Whistle blowers, skriver Elmbrandt, brukade hitta och tipsa, men nu har journalisterna inte tid! Här finns nog ett svar dolt. När jag följer medias utveckling ser jag allt färre egna scoop,allt mindra av debattartiklar från experter inom olika områden. Kan det vara så att det är medias utveckling som gjort att människor inte längre vill synas i sammanhanget? Att man inte litar på media? Att utvecklingen mot en opålitlig media som vinklar nyheter politiskt, ägnar sig år åsiktsjournalistik och annat ointressant tyckande, massmediala drev etc. stöter bort den seriösa ‘whistleblowern’? Man vill kanske inte synas i sammanhanget.
Jag tror det finns en poäng i resonemanget. Fördelar eller förmåner som man skaffar sig måste uppdagas hos källan och en angivning till polisen måste ske för att rättvisan i lagen skall kunna utkrävas. Den som förlorar måste ange brottet och en förlorande part som kräver stöd av lagen måste finnas. Parter som växlar förmåner mellan sig i tysthet kan vara oantastliga.
I politiken kan en förtida avgång från mandatet vara en försiktighetsåtgärd efter att något oärligt framkommit. Så fungerade renhållningen tidigare och förhoppningsvis även nu. Det är väl troligt att det finns grävande journalister även idag för att uppenbara orättvisor, men i ett borgerligt samhälle är inte reglerna desamma som tidigare och värderingarna på redaktionerna av taktiska och politiska skäl avvisande mot grävande journalister. Så länge det är tyst förändras inte något.
Eva Joly, EU-parlamentariker för de Gröna, f d undersökningsdomare och känd för sin kamp mot korruption, menar där mycket pengar är i omlopp har vi mest korruption. Hon pekar på ett par branscher där hon menar att det förekommer mest korruption: bygg, bank, läkemedel och vapenindustrin.
Bygg, bank och vapenindustrin förvånar väl knappast någon. Att korruption är ett stort problem vad gäller läkemedelsindustrin är nog däremot mer okänt. Jag tror det är värt mer uppmärksamhet, kanske speciellt i Sverige som ju har/har haft en stor läkemedelsindustri. Jag tillåter mig en längre utläggning nedan, hoppas att det inte stör och att det går fram till dem som verkligen är intresserade av hur korruption kan se ut vad gäller läkemedel.
Det jag intresserat mig för är inte så mycket rena mutor utan mer mytbildningen kring preparatens verkan, speciellt psykofarmaka.
Läkemedelsbranchen ska ju vila på en stabil vetenskaplig grund. Det gör den säkert ibland, men knappast alltid. Den mest problematiska delen tycks vara psykofarmaka. Många la förmodligen märke till den rapport som nyligen sa att så kallade lycko-piller (SSRI-preparat), som har dragit in enorma summor till läkemedelsindustrin, i stort sett saknar vetenskapligt stöd. För de allra, allra flesta som äter dem har de inte bättre verkan än placebo. (Däremot har de en hel del biverkningar, varav en kanske är att de som äter dem blir mer psykiskt instabila när de slutar med dem – oberoende forskning är på väg kring detta.)
Ännu värre tycks det vara med de preparat som används till svårare psykiskt sjuka (även till svårare depressioner), så kallad neuroleptika (även kallat anti-psykotiska läkemedel). Det finns numera vetenskapliga rapporter som visar mot att de förmodligen kan ge och ger grava hjärnskador. Situationen är så allvarlig att några av de ledande forskarna gick ut i American Journal of Psychiatry och menade att så här kan vi inte fortsätta. De hoppades på att de etiska regler som cancerforskningen anammat också skulle användas inom forskningen kring psykofarmaka. Cullberg har nämnt situationen i Läkartidningen nr 42, 2009 (finns på nätet) i debatt-artikeln ”Alarmerande fynd om hjärnatrofi”.
Situationen är extra problematisk eftersom de patienter som skadas ofta befinner sig inom tvångsvård. Det är kutym att man inte lyssnar på vad de säger, deras erfarenheter räknas inte. De har mycket, mycket små möjligheter att få någon som helst ersättning. Och bot mot skadorna vet vi inte alls om det finns. (Den dominerande vetenskapliga ståndpunkten är nog att det inte finns. Nervceller kan kanske inte nyskapas i stora delar av hjärnan.)
Hur har det kunnat bli så här? Den vetenskapliga situationen kring psykofarmaka är tilltrasslad och här finns en hel del som nog måste betecknas som korruption. Det finns nästan inga oberoende forskare att tillgå för granskning av vetenskapliga rapporter. Nästan alla är knutna till läkemedelsindustrin och de refererar till varandra vilket ger rapporterna som stöds av just läkemedelsindustrin en förment hög vetenskaplig status. Naturligtvis är mycket av metoderna av hög vetenskaplig kvalité. Det problematiska är slutsatser och begränsningar i vad man tittar på. Och att man verkar undanhålla rapporter som inte är gynsamma för det egna läkemedlet. (Vilket leder till att läkemedelsbolagen ofta presenterar rapporter som visar att deras preparat är bättre än konkurrenten, som i sin tur presenterar rapporter som visar tvärtom.)
Förutom detta så vilseleder man via reklam. Eli Lilly blev t ex dömda att betala 14 miljarder svenska kronor nyligen för att de gjort reklam för användning av en viss neuroleptika till barn. Frågan är emellertid om detta bara var ett spel för gallerierna, för ingen patient fick en enda krona. (Och Eli Lilly fick sedan fortsätta med just den reklamen.)
Att det förekommer tveksamheter inom läkemedel är välkänt sedan länge. Det handlar för läkemedelsföretagen bla om att få läkarna att skriva ut deras läkemedel vilket dom är beredda att betala för.
Tillverkningskostnaderna för de flesta receptbelagda läkemedlen är faktiskt inte högre än tillverkningskostnaderna för Läkerol men prislappen är en helt annan så det finns marginaler för ”marknadsföringskostnader”.
Det finns många risker med det. Om du drabbas av biverkningar av ett läkemedel och vill få fastställt att det verkligen var läkemedlet som orsakade dessa så vill du inte att den läkare som du går till kanske fick sin utlandsresa betald av det läkemedelsföretag som tillverkade läkemedlet. Läkarkårens oberoende hotas av läkemedelsföretagen.
Det finns mycket pengar i läkemedel. Bland annat på grund av de försäkringssystem som finns i många länder.
Men inget av detta är särskilt nytt utan känt sedan länge
Lars-Olov, visste du verkligen allt det jag nämnde? Det förvånar mig i så fall. Det jag säger är verkligen allvarliga saker, av en dimension som är svår att fatta. Om det är så illa som det verkar så är det alltså massor av människor som får sina liv ödelagda. Det är inget som ännu gett några rubriker i kvällstidningarna, en ännu tyst och okänd skandal.
Visst har läkemedelsföretagens smörjning av anställda vid vårdcentraler uppmärksammats men sälla eller aldrig lett till åtal och beskattning av förmån.
De handlade om de sk utbildningsdagarna som ofta och runt hela landet förlades som sk studiebesök i utlandet och sponsrades av firmor inom läkemedel.
När säljare kom på besök förlades demonstrationen till restaurang med en rejäl middag som huvudpunkt.
Allmänheten visste hur låga sköterskans lön var så de tyckte det var inte mycket att argumentera om, sköterskan var fullbetald på tre år och sedan fick högst en hundralapp varje avtal, men det var nog läkarna som tog huvudparten.
Att läkemedel skrivs ut beror på bekvämlighet, det är lätt att läsa innantill och dela ut istället för utreda och åtgärda.
Vaf patienten behöver är botemedel och inte bedövningsmedel i första hand.
Dagligen undfägnas vi med nyheter om hunger, naturkatastrofer, olyckor, dödade människor och gränslös girighet och egoism.
Enough is enough, sa EU-kommisionären och ändrade sig snart till ”inga åtgärder”.
Nära 1000 miljarder kr är totala summan på årets Wall Street-bonusar, trots fallande kurser.
Att tro att i denna totala nyliberalistiska dominans ett parti skulle kunna vinna gehör och föreslå altruism, oegennytta, jämlikhet o broderskap är så verklighetsfrämmande att varken skratt eller gråt ger lindring.
”Endast inom EU kan vi skapa en bättre värld för EU-byråkrater.”
Enligt den slogan höjde politikerna EU-parlamentarikerna lön med 58% 2010. LO-arbetarna fick 0,5% och VDar höjde 15% till snitt på 3,5 miljoner.
Om man räknar på medellön 300 000 blir påslaget för LO 750 kr och VD
525 000 kr.
Om det inte vore för den allmänna välfärdens trotsalltfunktion, skulle detta svinaktiga ojämlikhetsläge kallas en revolutionär situation: Men ingen vill slå sig blodig, särskilt inte jag, och en oblodig revolt kanske bara kommer när det blivit ännu värre. Klasskampen sköts numera s.a.s uppifrån: Och lilla rara folket låter dem hållas.
Lidande människor och folk ställs mot gränslös egoism och extrem rikedom.
Det är kapitalismens och nyliberalismens väsen, dess livsluft.
Inte tror jag nyliberalismen föredrar ett altrustiskt parti eller sådan ideologi eller sådan moral eller sådana människor.
Samvetet ska vara sovande.
Altruism, glöm det.
Livet ska upplevas kallt!
Bra Björn Elmbrant!
Visst är det så att korruption, privatiseringar hör ihop.
Moderaternas starka talesman i sjukvårdsfrågor Ann-Marie Brodén är
gift med VD för Aleris, Sveriges största sjukvårdskoncern som köper upp offentlig sjukvård med inriktning att ta över offentlig sjukvård. Nyligen köptes Aleris upp av Investor (Vallenberg).
Så går det med vår offentliga sjukvård. Den försvinner samtidigt som skattepengar finansierar den privata sjukvården. Detta gäller så länge skattepengarna räcker till. Bara om några år räcker inte skattepengarna till och då får var och en betala vad det kostar.
Det är dit man vill komma idag.
Apropå utförsäljningar, avknoppningar och korruption.
Ann-Marie Brodén, tillhör moderattoppen och hälso och sjukvådssakkunnig riksdagspolitiker. Hon är gift med VD Stanley Brodén,
Aleris. Aleris är en jättekoncern inom sjukvårdssektorn med inriktning främst att ta över offentliga sjukhus. Aleris såldes nyligen till Investor.
Det är dit våra skattepengar går så länge dom räcker. När skattemedlen inte räcker till så finns i förlängningen ingen offentlig sjukvård kvar.
Vi får sedan stå för sjukvårdskostnaderna själva och gå till privat sjukvård.
Så såldes den offentliga sektorn ut. Gäller alla sektorer.
Mest till de rikaste är målet och vägen till målet. Från de svagaste tas 34 miljarder, (av godhet, att återföra de sjuka till arbetsgemenskapen), och 3/4 av ca 70-80 miljarder i skattesänkning tas om hand av den rikaste halvan och ca 100% av förmögenhetskatt borttagen och fastighetsskatt där lyxvilla betalas som fattigtjäll.
Inkomsterna ska spridas och kostnader ska likriktas. Hjälper inte det ska skillnader i börd, status och penningar ge avkastning i företräden och elefantkyrkogårdar och speciella pensionsavtal och fallskärmavtal och sjukvård och friskvård liknande rikspolitikernas.
Svensk demokrati det är egenintressets demokrati.
En stark offentlig sektor är en garanti för behovsstyrd sjukvård och välfärd för alla., dvs en jämlik sjukvård.
En privatiserad vård prioriterar vinstintresset före behoven och jämlikheten.
En vård byggd på medborgaransvar utesluter flertalet och gynnar fåtalet då den förutsätter betalningsförmåga.
Det är den ojämlika vården moderaterna troligen kommer att genomföra.