Med årets ekonomipris sticker priskommittén ut hakan. De två pristagarna verkar inom den teoretiska traditionen med rationellt handlande aktörer. En teori som leder till den problematiska tron att finansiella marknader alltid når effektiva utfall. Priskommittén är troligen just därför noga med att betona att priset inte går till ekonomernas teoretiska, utan till deras empiriska forskning. Men kanske borde kommittén ha resonerat tvärtom.
Sargent och Sims forskning undersöker hur ekonomiska aktörers förväntningar på hur andra kommer att agera spelar en avgörande roll. Sargent fokuserar på effekter av mer långsiktiga åtgärder som inflationsmål eller budgetöverskott. Sims fokuserar på effekter av tillfälliga förändringar i ekonomisk politik. Deras modeller används till exempel när centralbanker sätter räntan.
Mer centralt för makroekonomin är dock deras inställning till rationella förväntningar. Sargent har tidigare sagt att teorin om rationella förväntningar leder oss till slutsatsen att: ”Du kan lura några personer hela tiden, alla personer en begränsad tid, men inte alla personer alltid.” Men om de flesta av oss tar till sig all tillgänglig information och agerar rationellt, hur kunde så många tänka så fel så länge? Till exempel före finans- och eurokrisen.
Ytterligare exempel på att vi i allmänhet inte resonerar som ekonomerna föreställer sig hittar vi i den svenska debatten. Varför jobbade till exempel inte folk mer och sökte fler jobb när jobbskatteavdraget infördes? En anledning är förmodligen att väldigt få kände till skattesänkningens betydelse.
När a-kasseavgiften, efter reformen 2007, bestämdes av arbetslösheten inom yrkesgruppen var syftet att facken skulle hålla nere lönekraven i utsatta yrkesgrupper. Men fackförbundet Unionens färska undersökning visar att facken istället lade vikt vid helt annan information. ”När vi fastställer avtalskraven gör vi det utifrån vilket löneutrymme det finns i företagen, produktivitet och priser – det har inget med a-kasseavgiften att göra”, säger en av dem som Unionen intervjuar.
Teorin om de rationella förväntningarna tycks göra en hel del skada, särskilt när den appliceras av politiker utan eftertanke. Det intressanta är att Sims och Sargent allt mer kommit att ta hänsyn till att människor faktiskt inte tar in all tillgänglig information innan de fattar sina beslut. Sims har till exempel skapat modeller där olika aktörers skiljda förväntningar får avgörande betydelse för penningpolitikens konsekvenser för till exempel råvarupriser. Sargent har utvecklat modeller för rationell inlärning, det vill säga att vilken information vi tar in beror på historien och omgivningen.
Förmodligen är det här, i det arbete som priskommittén valde att inte belöna, som vi kan hitta fröna till en framtida makroekonomi. En makroekonomi som baseras på hur människor faktiskt agerar istället för hur de ”borde” agera. Thomas Sargent lämnade också en kommentar till priskommittén som lät som en passning till Anders Borg: ”Vi försöker experimentera i våra modeller innan vi förstör världen. Så att vi inte förstör världen, eller hur?”
Det verkar som att priskommittén inte är särskilt kritiska när dom utser sina pristagare. Om det nåt år inte finns nån som klart sticker ut, så tar dom vem som helst.
Dags att lägga ner ekonomipriset. Har svårt att se det som vetenskap
Håller med fullständigt. Ekonomer är ideologer med miniräknare. När en ekonom säger att vi behöver sänka eller höja räntan, statsskulden eller lönerna är detta en åsikt inte en sanning. Det är åsikter, inte vetenskap, som nationalekonomerna sprider. (Speciellt eftersom många nationalekonomer arbetar efter den schizofrena föreställningen om en ”perfekt marknad” istället den marknad vi ser framför oss. De är sorgligt nog lika dogmatiska som stalinister eller teologer.)
Åsikter ska man ha respekt för. Men att kalla det för vetenskap är oärligt.
Det är svårt att se ekonomidisciplinen som vetenskap därför att vi mestadels förknippar ordet ”vetenskap” med naturvetenskap, science, där robusta och trovärdiga förklaringar om verkligheten är de givna svaren på våra frågor.
Årets ekonomipris till Sargent och Sims tenderar att framstå som just en sådan vetenskap, då motiveringen betonade deras insatser för att skapa empiriska modeller som kan visa kausaliteter – beroendesamband – om än komplexa. (Vilka dessutom kan ligga till grund för beslut av centralbanker.)
Pristagarna har förstås inte samma sanningsanspråk som naturvetenskapliga forskare, men faran är att omvärlden gör alltför vidlyftiga tolkningar av det som (national-) ekonomer säger.
Även om prisjuryn ville belöna ekonomerna för deras insatser för den empiriska forskningen, går det inte att koppla empirin – de data från modeller som genereras – ifrån teorin. Detta eftersom att ekonomivetenskapen är en samhällsvetenskap med samhällsteorier som grund. Alltså i viss mening ideologi om man tolkar saken utifrån en kritisk teoretisk anda.
Men vi behöver ekonomivetenskapen för att få kunskap och tolkningsramar om marknadsekonomin som, de facto, är central för våra samhälle och liv. Återstår är att lyfta fram att det som sägs av ekonomer är grundat i ett visst teoretiskt perspektiv på människan och samhället!
Man kan lura ganska många personer hela tiden, man kan lura de flesta ganska länge, och några kanske bara låter sig luras kort tid.
Det var en alternativ teori alltså. Men det beror förstås på vad frågan gäller.
Länken till ”få kände till skattesänkningens betydelse.” fungerar inte (kl 8.55, torsdag)
Hej Jan. Tack för att du uppmärksammade det. Fixat.
”Varför jobbade till exempel inte folk mer och sökte fler jobb när jobbskatteavdraget infördes? En anledning är förmodligen att väldigt få kände till skattesänkningens betydelse”.
En annan anledning kan ju vara att det inte finns så där himla många jobb att söka…
Jobbskatteavdraget infördes väl främst för att hålla lönekraven nere. Genom detta fick vi ju en ”lönehöjning” som inte bekostades av arbetsgivarna utan av skattebetalarna. Att vi skulle jobba mer för att skatten är lägre kan väl ingen någonsin ha trott – och som någon skrev – det behövs ju även jobb lediga för att kunna söka några
I boken ”Strid för freden” 1967, skriver Bertrand Russel att USA;s ekonomi kommer att rasa för att deras ambitioner till militärt världsherravälde tar alla resurser i anspråk. Chomsky säger att efter 200 år av utsugning och kontroll av Central o Sydamerika som gett USA ett ekonomiskt överläge vilket nu inte längre gäller, bli raset av den nationella ekonmin verklighet. Tänk om dessa fakta togs med i bedömningen av ekonomipriset, verklighet istället för teorier. Borde gälla för alla andra beslut vad gäller ekonomi och politik!
Nog är allt ekonomi en vetenskap, men en samhällsvetenskap som bygger modeller och teorier som kan bekräftas eller förkastas när de ställs mot verkligheten.
T ex Keynes teorier stämmer väl ganska bra när man ser hur den nuvarande ekonomiska krisen i världen utvecklas.