Konjunkturinstitutet (KI) har en ”Konjunkturbarometer” som presenteras varje månad. I går kallade Tommy Waidelich till pressträff i riksdagens bankhall med anledning av augustibarometern. Det säger en hel del om läget i svensk politik.
Ekonomin, som bromsar in, dominerar ett slumrande partipolitiskt landskap. Det femte jobbskatteavdraget placeras i pausläge och oppositionens ledning i opinionen kan försvinna i ”Borgparadoxen”: När det går dåligt för Sverige, går det bra för Borg och Reinfeldt.
För att öka såväl trovärdighet som opinionsmässig ledning, krävs att oppositionen får grepp om den ekonomiska dagordningen. Nu finns en utmärkt möjlighet.
När ekonomin bromsar in är det lämpligt att spendera för att hålla hjulen igång. I juni bedömde KI att utrymmet för satsningar i höstbudgeten är 30 miljarder kronor. Finansoron till trots: KI bedömer att utrymmet består. Bättre att spendera nu – under ansvar – än att bidra till överhettning när konjunkturen vänder upp.
LO-ekonomerna håller med, liksom två andra bedömare i ekonomisk tungviktsklass: Lars Calmfors och Cecilia Hermansson. De är oroade för att Borg håller för hårt i pengarna. Calmfors önskelista består av investeringar i infrastruktur, forskning samt klassikern vård, skola, omsorg. Som Ulf Adelsohn säger: ”Vi har Europas bästa ekonomi och Europas sämst underhållna järnvägar”.
Men för Anders Borg är tåg, forskning och välfärd långt mindre viktigt än coeur de filet provençal i krogvärme. Drygt fem miljarder ska spenderas på att halvera restaurangmomsen, en reform som saknar empiriskt stöd och framkallar mutter i regeringskansliets korridorer.
När Waidelich dyker upp i bankhallen är beskedet tydligt: Halverad krogmoms, rödgrönt vallöfte 2010, åker i papperskorgen. I stället använde Waidelich orden ”klassisk socialdemokratisk konjunkturpolitik”. Delar av Calmfors önskelista nämndes: Investeringar i infrastruktur och kvalificerad yrkesutbildning.
Så långt har Waidelich såväl väljarkår som ekonomkår med sig. Sedan fick han en fråga om pensionärskatten. Den ska sänkas, och där försvann knappt hälften av det lilla reformutrymme som skuggningen av Borg hade karvat fram.
I dag är det kräftskiva på Harpsund. Borg hoppas slippa frågor om borgerlig splittring och kelgrisar (C favoriseras över KD). Han ska berätta om utrymmet för satsningar i regeringens budget. Blir beskedet sänkt krogmoms samt att han vill lägga buffert på buffert?
När Borg tar till orda saknar 368 100 människor jobb i Sverige. Trots fem år och 100 miljarder i skattesänkningar är arbetslösheten högre än när Borg tillträdde. I det läget vore det synd om den hårdaste oppositionen mot Borg kommer från en före detta moderatledare, respekterade ekonomer och KI.
Dags att sluta surra om euron, huka för Borg och vara mer försiktig än Calmfors. Efterlyses: Investeringar och satsningar – i en budget som på klassiskt S-manér går ihop på sista raden.
Sverige kan bättre än billigare coeur de filet provençal och inställda tåg.
Över 4 miljarder människor har jobb i Sverige. Drygt nittio procent, fantastiskt! Ekonomin är välskött. Varför skall landets välfärd riskeras med prognossiffror som grund? Kvartalskapitalist dundras det om från något håll. Vad är det, jo redovisning som kamrer och ekonomichefer har upprättat med verkligheten som bas.
Prognossiffror är vad herrar bedömare i slips och kavaj i slutna kontorsutrymmen har upprättat visserligen med verkligheten får jag hoppas som grund men vad vet siarna om morgon dagen?
Den bästa strategin är att sitta still följa utvecklingen och korrigera så snabbt det någonsin går. I varje fall i osäkra tider och när är inte tiderna osäkra? Det enda vi vet med säkerhet om framtiden är att det mest oväntade kommer att inträffa. Därför lyssna allt mindre på de som vill satsa på osäkra investeringar. Landet klarar sig gott och väl med det läge som råder. Det är oseriöst att ständigt ropa på reformer. Spara och amortera på skulden om något blir över vilket vi förnärvarande vi vet väldigt lite om.
Hej Inge. Kvartalskapitalism är att inte våga ta beslut som kostar kortsiktigt men är lönsamma på längre sikt. Deras verklighet är kortsiktig vinst.
Skulle inte heller hålla med dig om att infrastruktur och utbildning är osäkra investeringar.
Utan investeringar hamnar Sverige på efterkälken. Det finns stora risker även med detta.
Ledtiden för att finanspolitiska stimulanser eller monetära sådana är närmre ett år! Förhoppningsvis förbereder finansen investeringsprogram att plocka fram, men sannolikt inte. Ändå håller jag med dig i bedömningen av läget idag där vi helt är beroende av omvärldens program, finansiella kriser, eventuell nedgång i sysselsättningen. Bäst avvakta (kanske bara någon månad eller två till, eventuell finanskris i Europa ger sig sannolikt tillkänna inom tre månader). Bäst snabbverkande effekt kan faktiskt räntesänkningar i det läget ha pga Sveriges lite speciella läge. Kapitalströmmarna lämnar snabbt Sverige och trycker ned valutan vilket gynnar exporten. En stor del av exporten består dessutom av produkter sammansatta av importerade komponenter vilket medför att även importen minskar vid minskande export vilket är positivt för bytesbalansen.
Du har så rätt Inge. Vi skall nog vara försiktiga med att slänga ut pengar i onödan i tider som dessa. Igår kom dessutom siffror som talar om en minskad öppen arbetslöshet jämför med samma tid i fjol.
Men för Dagens Arena (DA) är allt, som regeringen gör, fel. Inte en gång finns den minsta samsyn i den minsta lilla fråga. Allt är fel.
T.o.m. regeringens återtagande vad gäller femte jobbskatteavdraget är enligt DA fel, även om man inte öppet erkänner det, men det beror givetvis på att regeringen har lyft bort oppositionens allra fetaste köttstycke från middagsbordet.
I en hel del frågor råder samsyn, men i dessa fall spelar det ju ingen roll vilken regering vi har.
Återtagandet (senareläggningen) av det femte jobbskatteavdraget är givetvis bra. Det ökar chansen att diskutera inriktningen av politiken. Att man inte har sålt ut fler av våra gemensamt ägda företag, pga konjunkturen, är något annat som är bra. Men man kanske inte ska hylla en regering på basis av att man är klok nog att ibland dra tillbaka sin högerpolitik.
Med viss lärdom av moderaternas nyspråksfabrik tror jag att det är en lätt fälla att ramla i om man säger klassisk s-politik. Jag tror nog att man i så fall snarare ska säga nyklassisk eller kanske t.o.m. en modern investeringspolitik med fokus på människors vardag.
Kan ställas mot en idélös regeringspolitik som siktar på att blidka marknaden.
Du har en poäng, Staffan. Jag gillar kontrasten ”modernt/investera” som kontrast till idélöshet.
Klassisk socialdemokratisk politik är inget annat än den på Keynesiansk macro teori grundade konjunkturpolitiken som, pga Stockholmsskolan med Myrdal och Ohlin hade ungefär samma ideer, varit förhärskande ekonomisk politiskt koncept från 30-talet fram till slutet på 70-talet. Med Kjell Olof Feldt följde avreglering av finansvärlden och fria kapitalrörelser och med krisen 1992 följde en självständig centralbank och fokusering på räntepolitik för att hantera konjunktursvängningar, samt överskottmål för budgeten för att hålla tillbaka inhemsk konsumtion och gynna en exportdriven tillväxt. Bildt och Persson regimerna accepterade med goda skäl budgetunderskott och växande statsskuld fram till 1996 för att upprätthålla sysselsättning och stimulera ekonomin med goda resultat och det var Keynesiansk politik. Hanteringen av krisen 1992 sköttes vad gäller finansbolagen bra av den borgerliga regeringen, problemet var att de upprätthöll en övervärderad valuta i syfte tränga tillbaka inflationen och att det var fullständigt felaktigt i en tid med kontrakterande kreditmarknad och utslagning av verksamhet då en devalvering varit det enda raka. Naturligtvis var det knytningen till d-marken via valutasamarbetet ERM som ställde till det då Sverige hade högre inflation och när ERM knakade lämnade först England 1991 och sedan Sverige och där ungefär ramlade valutasamarbetet ihop. Borgerliga debattörer med t.ex Johnung, monetarist och Borgs gamle lärare har naturligtvis en annan syn.
Investeringar i järnväg är inte osäkra investeringar. De är nödvändiga och kommer till nytta även i högkonjunktur. Om de bidrar till att ge ekonomin extra bränsle i en besvärlig fas är det ju en fin bonus.
Problemet med att ställa in jobbskatteavdraget, den stora jobbskaparen, i dagsläget, med argumentet att ekonomin är svag, är att det innebär ett underkännande av den egna arbetsmarknadspolitikens mest centrala moment. Om det skulle funka i alla andra lägen, varför inte nu? Kalla det ett pedagogiskt problem, åtminstone. Det återstår för Borg att förklara det.
Precis! Investeringar i infrastruktur är inga osäkra investeringar. Och visst har Borg en pedagogisk uppförsbacke. Är det inte så att han slutar ge en dyr medicin som faktiskt inte har fungerat?
Misslyckade investeringar: Botniabanan, fördyringen av Grödingebanan pga Södertälje Syd. Eric, jag förespråkar också ur Keynesiansk synvinkel underskott i budgeten som satsas på investeringar, men du tycks ha köpt budskapet om balanserad budget, så din uppfattning hänger inte samman. Med balanserad budget måste du minska vissa kostnader förslagsvis den orimliga invandringen vars kostnader inte beräknas ur ett långsiktigt samhällsperspektiv och du måste satsa medel på t.ex. investeringar i bostäder, något som definitiv och tveklöst behövs och som är tillväxtfrämjande genom att rörlighet underlättas.
Till Inge Johansson: ”…4 miljarder människor har jobb i Sverige…”. Antingen har Inge gått i sossarnas flumskolan eller också verkar han vid Nyamoderatarnas propaganda kansli. Båda delarna är förstås möjliga…
Nja, jag vet inte om jag kan hålla med om att inte investeringar i infrastruktur kan vara osäkra. I Karlstad har kommunen tagit över flygplatsen från Luftfartsverket på grund av dålig lönsamhet.
Nu görs det trots osäkra tider investeringar i infrastruktur men mer behövs enligt oppositionen.
Osäkert blir det ex när det investeras i järnväg mellan Gbg och Trollhättan för att SAAB skall fortare få fram mtrl. Bra förstås om SAAB finns kvar. Hur gick det med hamnområdet i Malmö som var tänkt att hysa SAABs bilfabrik?
Industripolitiken på 70 talet i form av stöd till vaven och stålet är ytterligare ex på misslyckade statliga investeringar.
Jag tror men vet förstås inte med säkerhet att staten skall vara försiktiga med investeringspolitik speciellt i osäkra tider. Hade landet inte haft en billion i skulder kunde vi förstås ha öst på med höghastighetståg och motorvägar på de mest trafikerade lederna.
Ny kommunikationsteknik kan minska behovet av att resa. Ett ex på att det finns osäkerhet i järnvägsinvesteringar utöver det normala om nu någon vet vad normalt är.
Däremot tror jag att det finns goda skäl att på något finurligt sätt få näringslivet att investera i glesbygden och utnyttja de gjorda investerigar som finns ex i Norrland. Kanske kan centern komma med några ideer utöver de traditionella som upprepas av Håkan och Tommy nu senast på DN Debatt.
Kul förresten, när jag övergår från ”Säfflefödd” till mitt riktiga namn, att bli tilltalad i kommentarerna med Inge.
Ett viktigt skäl till att staten satsar på infrastrukturinvesteringar är rimligen att marknaden bedömer dessa satsningar för osäkra framförallt pga att marknaden har ett kortare tidsperspektiv och kräver återbetalning av kapital på kortare tid. Likaså har många offentliga investeringar externa effekter som marknaden inte kan tillgodoräkna sig t.ex. kan förbättrade kommunikationer öppna upp för bostadsbyggande och affärslokalisering på nya områden. Samhällsekonomisk lönsamhet är inte detsamma som företagsekonomisk. Observera att hypotesen om den effektiva marknaden fallerar grundligt som synes av finanskrisen i dessa tider.
Jag undrade också hur inge Johansson räknade. Mycket kreativt och visar hur 4-5 % arbetslöshet kunde kallas för massarbetslöshet av moderater, medan 8 % nästan är full sysselsättning om vi ska tro vissa politiker och media..
FAKTA:
Under första kvartalet år 2011 var arbetslösheten i Sverige 8,1 procent. Den totala arbetslösheten i Sverige fortsätter att ligga en bit under EU27-snittet.
För egen del kommer jag inte att klara en vinters pendlande till med tåg om det blir lika dålig framkomlighet som i fjol. Tydligt redan hur SJ rusar ner för fler aktörer på redan överlastade spår.
När blev Sverige att så fattigt land och hur?
Det började i slutet av 60-talet genom inlåsning pga skatt av kapital i befintliga företag. Högskattesamhället under 70-tal och löntagarfonder fick näringslivet med storföretag som redan blivit mångdubbelst större än den inhemska marknaden att bygga utanför landet och mobilisera opinionsmässigt. Folket valde bort den auktoritära löntagarfondstrukturen med sammanblandning av stat och fack som ägare med all rätt (men landknutet ägarkapital under profesionell ledning (elit) hade behövts i globaliseringens värld.
Orimliga fackföreningar, lönerörelse som drev inflation, för högt kostnadsläge som slog ut industri medförde att varv och teko bl.a. försvann. Arbetslösheten doldes med utbyggnad av offentlig sektor, men nya industriobb med nya företag tillkom inte.
Nivelleringen i skolan, i samhället, absurd inkomstutjämning parat med den största förmögenhetsöverföring landet sett genom den socialdemokratiska bostads och räntepolitiken med negativ realränta medförde slutet på ärlighet, merit baserad värdering, ämbetsmanna ideal och framväxt av skattefifffel, korruption mm. Palme sökte spela en internationell roll och styra uppmärksamheten utår i ‘solidaritet’ med u-länder, men under 80-talet börjad mönstret brytas och egoism, fiffel o båg, samt konsumism tog över landet. Solidariteten urholkades med allt mer invandring och belastning på trygghetssystemen och vidmakthöll hög arbetsklöshet och bidrog efterhand till brist på bostäder då bostadsbidrag parat med utjämnade inkomster medförde efterfrågefall på nyproduktion, vilket förstärktes med skatteomläggningen i mitten av 80-talet..
Under 80-talet kom skattereformen, som gynnade de som redan var inne på ägande marknaden av bostäder. Sverige tog efter den nyliberala filosofin kring samhällsekonomin. Aktiebörser steg internationell och i den nu avreglerade svenska miljön. Löntagarfonderna pumpade upp de svenska
börsvärdena, utländskt kapital började flöda in, och landet blev en nation av lotto miljonärer och börssparare.
SAP blev nomenklatura och nepotism ersatte meritokrati i stora delar av samhället, särskilt inom politik och media.
Nivelleringen fortsatte och i brist på alternativ, bättre med pengar i den egna handen än hos fogden, så tog borgerligheten makten. Industrin, media (Bonniers), allmän förflackning och brist på socialdemokratisk politik ledde till borgerliga regeringar. Solidariteten, den ömsesidiga, försvann.
Ekonomiskt teoretiskt var Keynesianismen tillbakatryckt i världen pga misslyckanden med stagflationsekonomi under 70-tal. Tron på den effektiva marknaden ersatte. Sverige fick alt större problem med brist på effektivitet i offentlig sektor och ett skattetryck som inte medgav höjningar och det är svårare att höja produktiviteten i tjänsteproducerande företag och organisationer är i den teknologiskt tunga industrin.
Var finns den nya industrin?
Under 90-talet följer globaliseringen understödd av fria kapitalmarknader, kraftigt ökade löneskillnader och lågräntepolitik globalt. Billig arbetskraft i utvecklinsländer drog till sig teknologi och industri. Sverige – fortsätter importera lågkvalificerad aqrbetskraft med ur flyktingstatussynpunkt tveksamma skäl och excellererar i mjuk anhöriginvandring. Nu har vi Borg mfl som accepterar läget och anser att lösningen är ökade klyftor och låglönejobb, men på ett svenskt sätt med pigavdrag och jobbskatteavdrag för att mildra klyftorna i samhället. Och vad ska man säga, läget är ju som det är. Det tar 5-7 år innan invandrare får jobb och den stora delen av arbetslöshten utgörs av ungdomar utan gymnasiebetyg och utländska kvinnor! Take it or leave it. Acceptera ett samhälle med ökade klyftor.
Hur ska ni ha det på vänstersidan? Exporten är närmre 50 % av BNP och importen likaså. Ska vi importera lågkvalificerad arbetskraft? Ska vi ha energibeskattning som avviker från Europa? Välj mellan solidaritet i framtiden eller ökade klyftor, vilket dagens vänsterpolitik beredvilligt jämnar vägen för.
LO har inte kompetens leda landet! Hur är det med utbildningsnivån hos riksdagsledamöterna egentligen?
Modig. Jag håller med om att borgerlig politik och retorik leder till minskad solidaritet. Det är ”sköt dig själv och skit i andra” i olika versioner.
Ett stort svek är att man skyller arbetslösheten på de arbetslösa. Det är märkligt eftersom politiken prioriterar inflationsbekämpning före bekämpning av arbetslöshet, och det ”behövs” en viss arbetslöshet för att hålla nere inflationen. Mot den bakgrunden undrar jag om invandringen spelar så stor roll för arbetslöshetens storlek.
Sen undrar jag om man kan säga att man ”döljer” arbetslöshet genom att bygga ut den offentliga sektorn. Givet att den samhällsekonomiska kostnaden inte är så mycket högre att anställa folk, jämfört med att de ska vara arbetslösa.
Invandringen – vad som händer är ökad konkurrens om de enkla jobben och nedpressning av lönerna där och ökad arbetslöshet vilket man ser av att sysselsättningsgraden första generationen invandrare enligt SCB är ca 50 % att jämföra med 80 % för svenskfödda män och kvinnor. Trots allt är det ca 100 000 människor som kommer hit vart år och det påverkar efterfrågan på arbete och bostäder. Min poäng är inte invandrarfientlig utan ett påpekande att oavsett vad man anser i detta avseende så innebär det påfrestningar för trygghetssystemen och påfrestningar för solidariteten, som är ömsesidig och en form av ömsesidig försäkring mot olyckor som kan drabba. Därmed spelar det nyliberalismen i hänserna.
Offentlig sekor – lite olycligt ordval av mig. Jag avsåg att offentlig sektor byggdes ut under 70-tal och därmed sög upp arbetskraft samtidigt som det privata näringslivet inte växte uta tom minskade. Vad som doldes var inte i första hand arbetslöshet utan den stagnation i privat näringsliv som inleddes. Offentlig sektor producerar mycket nyttigheter och min åsikt är att den är viktig och bör behållas. Däremot har bristande effektivitet i sektorn och den fackliga makten inom sektorn påverkat den politiska dagordningen. Lönerna har ofta varit högre ‘på golvet’ inom det offentliga jmfrt med det privata, medan tjänstemännen halkat efter. På 80-talet gick den offentliga facken före i lönebildningen trots den fackliga modellen att exportindustrin skule vara löneledande och sätta taket. Politiker i stat, kommun och landsting har inte fungerat som pådrivande ägare och omprövning av offentliga åttaganden sker sällan.
Det kan inte vara så att den del av arbetskraften som enligt många ekonomer behöver vara arbetslös, för att hålla nere inflationen, idag utgörs av invandrare?
Frågan är om inflationsmodellerna håller…men man kan kanske tänka att NAIRU eller den ‘naturliga arbetslösheten, hamnar på en nivå med större andel arbetslösa om man sektorindelar arbetslösheten efter kompetens och den typ av arbete som efterfrågas. Arbetskraften är inte enhetlig. Arbetslösheten enlig AEA, akademikernas erkända arbetslöshetskassa, är mindre än 2 % idag.
Professor Quiggin, ‘Zoombie economics’ är skitbra. Man ser så tydligt hur moderaternas koncept i Sverige bygger på nylberalism i allt från jobbavdrag till skolpolitik, till ökade klyftor osv. Likaså hur den förvirrade socialdemokratin i grunden är ett parti som byggt på Keynesiansk grund. Framförallt ser man hur moderaterna är Republikaner Light version för Sverige och hur de är en del av ett större västerländskt politiskt teoretiskt ramverk – och det förklarar nog invandringen, tron på behovet av ökade klyftor, låglöneyrken, mer arbetskraft, dynamiska effekter – USA Light….. – och slå sönder den svenska solidariteten och de svenska trygghetssystemen. Passar dem bra! Observera, den här typen av gossar tror på vad de gör, det hanlar inte bara om den egna försörjningen. Men det är naturligtvis bra att associeras vid högern om man vill ha bra jobb och bra egenförsörjning i detta land…..
Men turistmomsen…hur hitta empiriskt stöd, var finns vinsterna? Är det inte i en ökad turism och i ett mer levande samhälle? Glädjande nog börjar turistnettot hamna i balans, fler har råd åka hit, men Sverige är ett dyrt land pga kostnader för övernattning och retaurangbesök. Men det handlar om teser och mätproblem. Hur man än vrider på det så är turism i Sverige den enklast tänkbara vägen att förstärka svensk ekonomi utan teknologisk utveckling.
Jag skrev turistmoms, skulle vara restaurangmoms…
Ok, då förstår jag.
Tack för lästipset. Jag tror man behöver den typen av hjälp för att förstå regeringens politik.
Förövrigt är Waidelich’s plötsliga pläderande för Europa obligationer mycket tveksamt.
För det första avser det EMU stater och innebär ömsesidigt ansvar för varandras skulder och i praktiken innebär det att en väg stakas ut mot en federal stat, men de ekonomiska teorierna om hur man hanterar skilda demokratiska stater med egen politik, egen budget, egna beslut om överskott och underskott och hur detta nya tjänstemanna EU ska vara förankrat i befolkningarna, uppfattas legitimt och att ansvar kan utkrävas (vem sjutton tror på de skyhögt överbetalda Europa parlamentet eller skattefrälset i Bryssel?).
För det andra medför det att transfereringar från mer välskötta, mer expansiva länder som Tyskland och Holland (Sverige?) till sydeuropa ska ske utan att inflytande över ländernas politik är möjligt.
För det tredje innebär det att låntagarna, underskottsländerna kan besluta om bidrag till sig själva.
För det fjärde räcker det inte på något vis som ekonomisk-politiska åtgärder för att komma runt EMUs grundläggande problem, att inflation och kostnadsutveckling är olika, att bytesbalans uppstår, men devalvering inte möjlig, att arbetskraften inte är rörlig över gränserna och att inga mekanismer för att hantera det finns.
För det femte innebär det att Sverige måste underkasta sig de stora ländernas ekonomisk-politiska riktlinjer och det innebär nyliberalism, amerikanska republikaners standardpaket, Reaganomics och Thatcherism, monetarism mm. Nedmontering av välfärdssystemen i moderat tappning. Det är nämligen högern som leder i Europa…Men allt detta är bara konsekvenser av det politiska demokratiska underskottet och bristen på en enhetlig ekonomisk teori i ett läge där staterna endast har Keynes teori från trettiotalet att ta till – nyliberalewr och nykeynesianer har inget att tillföra!
Reformutrymmet talas det om, men vad avses? Är det storleken på ett budgetunderskott för att möta en lågkonjunktur med ‘klassisk socialdemokratisk politik’ dvs Keynesiansk inspirerade motkonjunkturella investeringar i framförallt bostäder? Eller är det reformutrymme enligt nyliberalernas tankar om en balanserad budget där endast penningpolitiken är motkonjunkturell (dessutom i en internationell likviditetsfälla där investeringar uteblir trots 0-ränta), Är det ett litets lands möjligheter att med räntepolitik sänka kronkursen och därmed stimulera exportindustrin (något stora länder har svårt med)?
Är det inte så att åtgärderna måste vila lite eftersom en eventuell europeisk finanskris kommer att slå hårt på svenska bankers upplåningsmöjligheter utomlands och nya bankgarantier kan bli nödvändiga?
Förövrigt är jobbavdraget och hanteringa av sjuka och arbetslösa en skamfläck och ett sätt att öka klyftorna och spräcka solidariteten, vilket förövrigt den omhuldade invandringspolitiken som medför orimliga kirav på trygghetssystemen (som numera urholkas och så redan under G Perssons tid).
Om tanken om en balanserad budget är nyliberal, då undrar jag varför George Bush d y lät budgetunderskottet skena.
Busch lät underskottet öka genom att minska skattebördan för de rika och genom att inte betala ökade krigsinsatser med höjda skatter. Motiveringen till skattesänkningar var att de rika skapar jobb och ‘tricle down economics’ dvs när de rika får det bättre sipprar det ner även de med lägre inkomst. Tanken var alltså att tillväxten skulle lösa problemet med budgetunderskott pga skatesänkningar. Sedan är det så att finansdepartement inte är renlärigt nyliberala utan kan acceptera vissa budgetunderskott i olika lägen. Busch agerade under 2000-talet, en tid med börsfall och terrorattacker. Greenspan mötte med än mer sänkta räntor och kreditexpansion. Det är möjligt att risken för åtstramning var en grund i att man accepterade budgetunderskott trots allt.
Tack.
Det förefaller som om strategin att de rika genom skattesänkningar skulle skapa jobb och välfärd för fler än dem själva inte lyckades så bra.
Tycker jag med mig se. Bl.a. undrar jag var konsumtionen ska komma från i ett samhälle om inte överskottet hos de rika ska läggas i bankpalats, herrgårdar mm.
Undrar om inte ökade klyftor och olika sparbenägenhet beroende på inkomst resulterat i för mycket kaptals om sökt investeringar och låmånebaserad konsumton i de lähre inkomstskikten – grunden för en finansbubbla som avsåg tillgångsvärden (bostäder)?
Dvs kvalificerat med sparandeöverskott sydostasien, Tyskland och oljeländer som genom kapitalexport till framförallt USA underhåller dollarn och bytesbalamsdunderskottet och kreditexpansion i USA förstärkt pga den sneda inkomstdistributionen