I veckan som gick tilldelades Anders Borg Financial Times utmärkelse ”årets europeiska finansminister 2011”.
Arbetslösheten är för hög, men det går inte att komma ifrån att det är ordning och reda i de svenska statsfinanserna. Det är väl framförallt därför som han fått priset.
Ser man sig emellertid om i Europa kan man ju undra hur mycket av underskott och statsskulder som hänger på personliga förtjänster. För många av skuldländernas problem beror ju – bortsett från Grekland – på fenomen som i huvudsak står utanför finansministrars makt: havererade banker och spruckna privata lånebubblor.
Här undkom Borg med ett nödrop från att skattebetalarna skulle behöva ta över två stora svenska banker med lättsinniga affärer i Lettland. Och mycket av dagens privata svenska överbelåning är pengar inlånade via utländska banker. Skär det finansiella systemet i Europa ihop – och riskerna ökar – kommer nog talet om Sverige som en tigerekonomi snabbt att tystna.
Det som förbryllar i Financial Times motivering till utmärkelsen, är att Anders Borg får det för ”sina bidrag till lösningar på kontinenten”. Att han alltså skulle betytt någonting för Europa.
Vår bild är att Borg är en nejsägare, som hela tiden säger nej till stora och små förslag som skulle kunna dämpa krisen. Den svenske finansministern skuggar på denna punkt en annan notorisk nejsägare, den tyska förbundskanslern Angela Merkel. Så sent som i veckan som gick, förkunnade frau Nein och herr Nej i kör att de inte vill ha kommissionens nya förslag till euroobligationer.
Nu finns det, som Dagens Arena noterat, ett antal goda skäl att tveka inför euroobligationer, inte minst om man både på inkomst- och utgiftssidan kraftigt begränsar det nationella självstämmandet.
Men vad är Merkels och Borgs alternativ i det trängda läge Europa finns i just nu?
Den svenske finansministern hade faktiskt en egen idé, när han i Financial Times förra året föreslog ett gemensamt europeiskt skyddsnät mot kriser, som skulle finansieras som en försäkring, där länder med stora statskulder fick betala högre premier.
Men idén bemöttes med tystnad. En hake var att Spanien och Irland, som torskat på lättsinniga privata lån, men inte hade någon statskuld att tala om före krisen, fått betala låga premier.
Tänkte inte på det, sa uppfinnaren. Och det är lätt att förstå varför Borg missade den detaljen. Han är inte en pragmatiker, utan en dogmatiker som utgår från att krisen överallt beror på statsfinansiellt lättsinne.
I den andan har den svenske finansministern upprepat Angela Merkels lögner om grekernas ovilja att arbeta. Anders Borg har i Rapport påstått att grekerna går i pension ”i 40-årsåldern”.
Visst har det – både i Grekland men också i norra Europa – funnits enstaka anställda med generösare villkor än andra. Men den lägsta pensionsåldern i Grekland – med reducerad pension – är 61,4 år, medan den i Tyskland är 62.
Myten om lättja tjänar som förevändning för efterkrigstidens mest brutala nedskärningsprogram av välfärden i Europa, där Anders Borg är en av de stora påhejarna. 24 av 27 EU-länder stramar samtidigt åt sina budgetar för 2010 och framåt. Resultatet tycks bli en recession.
Borgs bidrag till denna utveckling har varit åsiktspolisens. När Portugal tvekat inför dyra EU-lån sa Borg: ”Vi har anledning att rikta skarp kritik mot portugiserna. De har försatt sig själva och Europa i en besvärlig sits”.
När letterna ryggat inför att piska sig själva ytterligare som medeltidens kristna flagellanter, fräste den svenske finansministern: ”Det internationella samfundets tålamod är mycket begränsat”.
Det är svårt att se att Anders Borg, som Financial Times antyder, på något sätt konstruktivt bidragit till lösningar på den europeiska krisen. Herr Nej har varit en bundsförvant till Frau Nein, när hon bit för bit målat in sig i ett hörn om hur eurokrisen ska lösas. Det är föga hedersamt.
Trots herr Elmbrandts överlägsna kunskaper – i stort som smått – har ingen harangerat honom ännu. Så egendomligt!
Så rätt, så rätt!
Vissa stora tänkare delar, precis som gåsen, ödet att först efter döden bli rätt uppskattad, så misströsta icke!
(Fritt efter Fritiof Nilsson Piraten)
Borgs utmärkelse föregår hans fall. Som att bli årets svensk strax innan krisen griper tag i de högbelånade svenskarna.
Borg kommer då fortsätta att prata och inte göra så mycket.
Anders Borg och hans boss Fredrik Reinfeldt gör inget annat än vad utlovat i valrörelserna.
De har sänkt skatten för alla och därmed dränerat den svenska statskassan. Det i sin tur betyder att skulle något hända det svenska banksystemet så skulle fallet bli ännu värre än för Carl Bildt.
Det är inget de vill riskera när de äntligen lyckats avsocialisera Sverige.
Dock är även det något som de bara tar åt sig äran av men som någon annan genomfört. Göran P. var det som såg till att svensken inte fick någon utdelning för sina skattekronor och därmed raserade viljan till solidarisk skatteinbetalning.
Det kommer att kräva mycket mer av de som ska ordna upp det moras som nu är under bildande, än de socialdemokrater som i dag har makten kan prestera. De har gladeligen lämpat över allt ansvar åt en marknad som inte är något annat än den gamla vanliga kapitalistiska utsugaren.
Nåja den som lever får se.
Tack Björn Elmbrant.
Värt att notera är att Tysklands Schaube kom på andra plats….och om nu någon av dessa herrar haft en positiv verkan på den europeiska krisen kan man ju tvista, men Krugman i sin blogg från denna lördag skriver:
”As far as I can tell, European policy makers aren’t even thinking about scenarios. They’re just repeating the old slogans about stable prices and fiscal responsibility, with no narrative at all about how pursuing those virtues can be consistent with European recovery.
Even a few months ago I regarded a complete euro crackup as highly implausible. Now I’m having trouble finding a plausible story about how the thing survives.”
http://krugman.blogs.nytimes.com/2011/11/26/mysterious-europe/
Trevligt att det uppmärksammas i Europa vilken brilliant finansminister Sverige har.
Det uppmärksammas säkert också att den svesk regeringen ÄNTLIGEN består av utbildade kloka personer i motsats till tidigare sosseregeringar och de sossar som kandiderar idag.
När ett parti kan välja och fortsatt stödja Håkan Juholt till statsministerkandidat kan man undra hur det står till.
Kan det vara för mycket för herr Elmbrandt och att han därför måste chikanera Anders Borg?
Som en upplysning till kommentar 1, Thomas, tilldelades Björn Elmbrant Stora Journalistpriset år 2000. Det är verklligen en kunnig och insiktsfull skribent du får läsa här på Dagens Arena.
Helena. Anders Borg chikaneras inte alls i denna ledare. Eller har han blivit så populär så att han inte får ifrågasättas? Tänk om han hade tagit över i Grekland efter högerparitets vanstyre, hade han blivit europas främste finansminister då? Tala gärna om konkret vad det är han har gjort som har räddat Sverige från krisen.
Borg är som resten av alliansregeringen….mycke snack o liten verkstad.
Nån som kommer ihåg kritiken när vår ädla vodka såldes till fransmännen för ett antal år sen? Pernod snuvade oss på många skattekronor genom ett ”smart” ränteupplägg ala riskkapitalbolag. Borg skulle noga titta på detta för att förhindra upprepning. Nu har vi ju den kända Carema affären. Borg ska givetvis noggrannt titta på detta o kanske komma med ett förslag 2013!
Financial Times borde naturligtvis ha gett årets europeiska utmärkelse till Arena och BE för den klarsynta och rena analysen. Utan floskler och med rena skarpa uttryck ges en fullödig beskrivning om orsak och verkan samt klargör för alla hur man skall tolka samtiden. Här utreds vem som är flagellant, notorisk nejsägare, pragmatiker eller dogmatiker. Financial Times borde väl komma på studiebesök rentav?
Financial Times pris gäller finansministrar (eller länder), inte tidningar och journalister och inte heller kverulerande kommentarer.
Björn Elmbrant eller någon av de andra klarsynta och framtidsinriktade medarbetarna på dagens arena är väl inga kverulanter.
Därför kunde ni gärna instifta ett eget pris, ”Arenas dubbel”?
Veckans bästa floskel?
Veckans kverulant?
Många skulle då säkert fundera både en och två gånger och på sikt skulle det säkert därmed bidraga till folkbildningen.
På ett sätt har Björn Elmbrandt rätt när han säger att Anders Borg har gjort ganska lite.
Men kanske är det just det vi har behov för, alltså att politikerna håller sina fumliga fingrar borta. Vad har blivit bättre av att politiker och centralbankar har försökt lösa krisen, i EU och USA? Ingenting. Istället blir fallhöjden bara högre varje gång de säger att ekonomin är stabil. När krisen rasade som värst i 2009 gav Borg bankerna det enda riktiga meddelandet: Det enda stöd ni kan vänta er när ni gör dåliga lån är statligt övertagande. Det är något av det starkaste som sagts i denna kris, men svensk media har missat det i mångt och mycket.
Även i debatterna agerar han till viss mån bromskloss. Och det ska vi vara glada för. Annars vaknar vi upp en dag med eurobonds, och om ett par år har vi en finansiell union och då är det strunt samma vem som sitter i regering här hemma, de är marionetter oavsett färg.