Varje timme som Hosni Mubarak lyckas klamra sig kvar vid makten innebär att Egypten närmar sig sönderfall. Läget börjar bli allvarligt. Hur länge kommer revolutionens positiva vibrationer ligga kvar? Därför är det en skam för svensk utrikespolitik att Carl Bildt fortfarande inte har krävt Mubaraks avgång. Inget annat än presidenten i landsflykt kan längre rädda Egypten.
Bilderna från Kairos gator har varit överväldigande. Redan i fredags kväll var det uppenbart att medborgarna passerat den avgörande linjen – den där all återvändo blir omöjlig. När militären bjöd upp folk på sina tanks vid Tahrirtorget i lördags var regimen i dess gamla form slut. Ibland lät det som att SR:s Cecilia Uddén kämpade med gråten i sina direktrapporter från gatorna. Det är lätt att dela känslorna. För alla som under decennier följt politiken i Mellanöstern var det lika starka ögonblick som när Berlinmuren föll i november 1989. Hur länge har vi inte hoppats på detta?
Men inget är ännu avgjort. Mubarak kan rädda sin makt, men bara om han väljer rent tyranni. Små grupper av revolutionära islamister, som alltid legat och tryckt i Kairos källarvåningar, kan försöka förvandla den fredliga revolutionen till övningar i terror.
Det är märkligt att höra hur kommentarer i Sverige och Europa, från journalister och politiker, genomströmmas av längtan efter att en ny stark man ska ta över i Kairo. Att egyptier och araber kan leva med självstyre verkar vara en främmande tanke. Har fördomen att islam inte är kompatibel med demokrati fått så starkt grepp bland européer? Egyptier och tunisier har satt en av islamofobins grundläggande föreställningar i gungning.
Egypten är ett stort och inflytelserikt land. Nya politiska rörelser har utgått från Kairo och Alexandria: nasserism, arabnationalism, arabisk socialism, konservativ islamism och revolutionär islamism. Även om landets politiska aura bleknat kommer det som nu händer, oavsett utgång, sätta mycket djupare spår i regionen än revolutionen i Tunisien kunde göra.
I lördags sade Fawaz Gerges, professor vid London School of Economics i Middle eastern politics, till the Guardian att vi nu bevittnar arabvärldens Berlin: ”Den auktoritära muren har fallit – oavsett om Mubarak överlever eller inte. [ … ] Skräckens barriär har undanröjts.” Regionen träder in i en ny epok.
Det är nu dags att rikta blicken mot två andra huvudstäder: Jerusalem och Damaskus. Där grubblar nu makthavare djupt under mörka nattmanglingar i rökiga rum.
I Jerusalem för att revolutionerna i grunden kommer förändra Palestinakonfliktens dynamik – utan att någon kan förutsäga hur.
I Damaskus för att familjen al-Assads 40 år långa diktatur kan bli nästa som utmanas. Den påminner om den egyptiska, men med oändligt större hänsynslöshet. 1982 dödades kanske mer än 10 000 oppositionella islamister i massakern i Hama. Syrien är Mellanösterns svarta box, laddad av bittra konflikter mellan minoriteter som kan få våldet i Irak att framstå som pedagogisk förskola. Den som vill orientera sig i förväg kan kolla Aron Lunds nya och läsvärda bok ”Drömmen om Damaskus”.
I epilogen möter Lund en av oppositionens veteraner med tjugo år bakom galler, Riad al-Turk, som orubblig bemöter hopplöshetens demoner: ”Folkets vilja kan ändra saker.” Jag tror Lund tänkte det som en fin men melankolisk slutpunkt. Plötsligt slår världen sedan upp morgontidningen och ser det hända.
Visst kan det vara skamligt att Sveriges regering inte kräver Egyptens presidents avgång. Kan vi få en lista på vilka andra statsledare som vi bör avsätta så att UD kan börja informera de relevanta ambassaderna?
Det är lätt att instämma i entusiasmen. Men, vis av skadan efter tidigare revolutioner är det bäst att vänta med jublet till dess vi ser vilka som tar makten när röken skingrats
Carl Bildt ska inte kräva någons avgång utan det ska i så fall göras av den Union som vi är medlemmar i. Det blir bara kakafoni om alla EUs utrikesministrar gör utspel var och en för sig utan EU måste ha en linje.
Ett av problemen här är att vi inte vet vad som kommer sen.
Peter Weiderud , ordförande för Socialdemokratiska broderskapsrörelsen slår ett slag för islamismen i en debattartikel i Newsmill http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/30/ett-islamistiskt-styrt-egypten-kommer-att-bidra-till-fred-och-demokrati-i-mellan-
Islamismen har enligt honom i grunden har mycket gemensamt med den europeiska kristdemokratiska traditionen.och kan bidra till fred och demokrati i mellanöstern.
I Saudiarabien och Iran har vi ännu inte sett så mycket av den utvecklingen som Weiderud skissar på men det kanske kommer.
Du har rätt inte blev det bättre i Iran när Komedi kom hem.Det blir nog detsamma i Tunisien.
Det är väl en viktig insikt om det nu är så att vi i väst klumpar ihop en mängd olika riktningar i begreppet islamism? Världen är inte bara svart och vit.
Kommentarerna från Knaspelle och Lars-Olov delar en märklig idé om passivitet.
Att Carl Bildt inte kräver Mubaraks avgång är väl inte så uppseendeväckande, men han borde! Aktiva uttalande från länder inom EU påverkar andra länder och även Egypten. Ställningstaganden skulle vara ett stöd för de Sverige vill se vid makten ”när röken skingrats”.
Omvärlden har möjlighet att påverka detta!
”Aktiva uttalande från länder inom EU påverkar andra länder….”
Jag tror man måste välja. Antingen görs uttalanden av EUs länder var för sig eller så går man fram som Europeiska Unionen i frågan.
Det sistnämndaa är antagligen att föredra. Men man kan inte göra bägge delarna om man vill framstå som trovärdig. Om Carl Bildt går gör ett uttalande så är det hela Sveriges officiella röst och då kan inte landshövdingen i Västra Götaland göra ett uttalande och säga att han talar för sitt län.
Sen kan det bli problem att få EU att enas.
Vi minns tidigt 90 tal då EU beslutade sig för att inte erkänna någon ny stat i det forna Jugoslavien om inte delningen skedde under ordnade former (vilken den som bekant inte gjorde).
Då sa Tyskland att då går vi utan er och erkänner Kroatien från dag 1 oaktat vad ni andra gör och tycker. Senare kom EUs linje att bli Tysklands linje men i början var det inte så.
Tyskland var så stort så dom kunde kosta på sig en solokörning men i Sveriges fall så är det nog bättre att verka för att EU går tillsammans. Om det inte lyckas så är saken en annan men vi är inte där än
”Ett islamistiskt styrt Egypten kommer att bidra till fred och demokrati i Mellanöstern”…vilket svammel…
Muslimska brödraskapet…som var förbjudet, ligger i startgroparna och försöker ta över…ja då blir det frihet och demokrati!
”Islam är enligt muslimska brödraskapet det perfekta samhällssystemet.”
”Muslimska brödraskapet är mot sekulär lagstiftning och anser att lagarna i ett samhälle ska härledas ur sharia.”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Muslimska_br%C3%B6draskapet
Då har världen begåvats med en till idiotstat typ Iran..!
Det var betydligt fler än 10 000 människor som mördades i Hama-massakern i Syrien av regeringsstyrkor. Mellan 17 000 och 40 000 talar Global Security om citerade i Wikipedia.
http://en.wikipedia.org/wiki/Hama_massacre#cite_note-GlobalSecurity-0
Det är med stor förundran jag läser en del av dessa kommentarer, Demonstrationerna i Egypten för grundläggande mänskliga rättigheter är en rörelse av kvinnogrupper, universitets studerande, socialister, muslimer , kristna i en enad front.
Muslimska broderskaps rörelsen har avsagt sig att förhandla med Mubarak, Alla vill ha ett fritt Egypten, det innebär att alla har rätt att delta i de fria val som ska utlysas, Om Europa satte press på Mubarak att utlysa nyval så de Egyptiska folket får den mest självklara rättigheten och kan därifrån gå vidare.
EU kunde utan att ta ställning gå in och begära nyval tillsammans med Usa. lyckas De egyptiska folket nu är det en seger mot våld och självmordsbombare och islamister över hela världen!
De unga välutbildade kommer inte att acceptera en islamistisk stat!! De kämpar för öppenhet och mänskliga rättigheter!
”Det Muslimska brödraskapet kommer att vinna en promenadseger om egyptierna går till fria val i morgon. Det säger Abd Al-monem Abo Al-fotouh, som sitter i organisationens ledande råd till SvD.”
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/islamister-skulle-ta-storseger_5904101.svd
…ur askan till elden, liksom…
”De unga välutbildade kommer inte att acceptera en islamistisk stat!!”
Bara i Storstockholm så bor det några tusen välutbildade Iranier som inte heller kunde acceptera en Islamistisk stat. I USA lär det röra sig om ett sjusiffrigt antal.
Det är inte alltid som den goda sidan vinner alla slag (speciellt inte i mellanöstern) så därför sitter många välutbildade och en gång i tiden unga Iranier i Kista och Los Angeles och massor av ställen långt från Teheran.
Vi vet helt enkelt ännu inte vad som kommer ut av det som händer i Egypten just nu.
Men vi får hoppas att det går bra och förhoppningsvis så kan EU göra något
Olle Olsson, det är väl inte säkert bara för att han påstår detta? Samtidigt säger han ”– Titta på hur det ser ut i demonstrationerna på Tahrirtorget. Där utgör inte brödraskapet mer än kanske 5–10 procent av demonstranterna, säger han. .”
Det enda vi kan göra är att stödja kraven på demokrati och hoppas är att önskan efter detta är så stark i landet så att man faktiskt lyckas.
Världen förändrar men den svenska högerns stållighet består. Egyptiska folket har rest sig och offrat tiotals människoliv för att kräva socialrättvisa och demokrati medan på den här debattsidan viftar Lars-Olov och hans påhejare med islamismen för att svartmåla utvecklingen i Egypten och Tunisien. Det är ynkligt. Men bakom denna förnekelseprocess ligger rädslan för att den nya demokratiska arabvärlden som sakta men säkert håller på att växa fram kommer att innebära en mer kritiska inställning mot USA och framför allt mot apartheid staten Israel
…ja så svamlar en sann vänstersocialist…..det är väl ingen som missunnar Egypten en demokratisk utveckling, men det ser inte så ljust ut…snarare ser det Islamskt ut….en diktatur som är än värre än den nu sittande..!
Jag fattar inte vad det är i Islam som gör alla vänstersocialister såå lyriska….det är ett idogt kramande av Islamister i vänsterbloggar…. antingen är ni pinsamt okunniga om Islam….eller så gillar ni kontroll och förtryck av oliktänkande…precis som i Islam..!
http://www.sanningenomislam.se/utdrag_ur_koranen.asp
”Jag fruktar muslimska brödraskapet mer än Mubarak”
”Om muslimska brödraskapet tar över makten blir Egypten en teokrati, i likhet med Iran. Man kommer att införa sharialagar, kvinnors rättigheter kommer att inskränkas, den frihet som trots allt funnits i Egypten vad gäller media, musik, utbildning och kultur kommer att rullas tillbaka och pressen på den kristna minoriteten kommer att öka ännu mer.”
http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/30/jag-fruktar-muslimska-br-draskapet-mer-n-mubarak
30 years of Mubarak’s dictatorship running the country under emergency law. We were tortured, humiliated & lived in injustice & poverty for 30 years despite our enormous resources. Nothing justifies the continuation of this dictator. To all good people, your role is to protest peacefully & lobby your government to act. You are saving lives by doing that. Governments’ actions help end Mubarak’s rule
Western politicians are talking about extremists taking control! Freedom & Democracy will end extremism. Injustice, torture, & humiliation breed it. If you are free to choose your leader & say what u want, it’s very unlikely you will become an extremist or fanatic. Mohamed ElBaradei & Aiman Noor are both secular & opposes Muslim brotherhood. Yet all Egyptians from all ideologies are united to change Mubarak’s regime
Det är röster som kommer från Egypten!
”Yet all Egyptians from all ideologies are united to change Mubarak’s regime”
Men när Mubarak är borta så kan vi om det vill sig illa komma att få se att de var det enda som dom var eniga om. De unga och välutbildade som du skrev om ovan har kanske inte så mycket gemensamt med mer konservativa krafter i synen på hur det framtida Egypten ska se ut. Och då handlar mycket om vem som bäst förmår mobilisera den resterande delen av befolkningen och det är inte givet att det är dom unga och välutbildade. Tvärtom kan det vara så att det blir hårdingarna ”som alltid legat och tryckt i Kairos källarvåningar” som känner att det är dags att kliva fram.
Samma människor som indignerat tog avstånd från den tidige Bush och hans neocons, när dessa pläderade för demokratisering av arabvärlden, KRÄVER nu att USA och EU ska avsätta Mubarak. Minnet är kort….
Samtidigt på Tahreer Square, 100 000 protesterar http://on.fb.me/fg0aQY (länk till mäktig bild).
Vad som helst utom att tillåta det Egyptiska folket välja sin egen framtid. Då kan de ju bli islamister, det mest majestätiskt onyanserade skällsordet i de idéfattigas världsbild. Och ett lands inre angelägenhet är givetvis bara angeläget så länge folket väljer att gå i USA’s ledband. *shake my head*
Olle Olsson skiver ”..det är väl ingen som missunnar Egypten en demokratisk utveckling, men det ser inte så ljust ut…snarare ser det Islamskt ut….en diktatur som är än värre än den nu sittande..!” Förslag till Olle: putsa dina mentala glasögon
Finner det ganska tröttsamt med alla avtrubbade neofeodala ”tänkare”, som ger uttryck för att ”ni får tycka och tänka som ni vill så länge JAG får sätta tyckandets och tänkandets agenda”. Despotism och fascism är det brukligt att kalla sådant för.
Jag har personligen ingen aning om hur och vilka krafter som finns i Egyptien och som har möjlighet att dominera om Mubarak avgår. Jag kan bara ge Lars-Olov rätt i sin mer försiktiga inställning till krisen i Egyptien och att lilla Sverige inte har anledning att proklamera stöd för någondera sidan utan bör invänta EU.
Det är ju märkligt om all realism ska samlas på allianssidan medan vänstern, en gång i tiden förankrad i en materialistisk syn på världen och förankrad i en maktanalys ska ha förvandlats till en kanske Hegelianskt inspirerad tro på universella värderingar. Artikelförfattaren talar om svensk skam! Voine, voine, vad bidde det då? En vante, nej en tumme, nej, ingenting.
Det är naturligt att realismen finns på allianssidan. Det har den alltid gjort medan det är i det rödgröna lägret som vi återfinner flum- och dumvänstern samt anhängare av klimatreligionen och annan vidskepelse.
Jag erkänner att jag är hjärtligt trött på ‘flum och dum vänstern”. För ordningens skull vill jag peka på marknadsfundamentalisterna som viftar med slagord om valfrihet i alla lägen och individens förmåga istället för en mer genomtänkt marknadsanalys inkluderande marknadsmisslyckanden och individens skröplighet och oförmåga liksom det ofta urartade egenintresset på andras bekostnad.
Bakom demokratin finns i ett land olika maktfaktorer; kapital, organiserad fackföreningsrörelse, partier, militär, ämbetsmannakår, näringsliv, juridiska och andra institutioner, press, kyrka, skola etc. Om det saknas stabilserande element som möjliggör en fungerande demokrati blir resultatet ofta kaos och en ny diktatur.
Vad gäller Egyptien och Tunisien, så ser jag inte vad som kommer efter ‘revolutionen’. Kanske blir det snarare att likna vid maj 68, där regimer världen över återtog kommandot, men där en del lättnader i repressionen och öppnande av debatten ägde rum på lite längre sikt.
Iran och Irak förskräcker när man ser hur folkligt uppror togs om hand av religiösa ledare. Vi diskuterar länder där analfabetismen är utbredd, religiösa fördomar grassera och den allmänna utbildningsnivån är låg.
Spåren förskräcker när det gäller ‘chockterapi’. Man ser hur kineserna har klarat övergången till marknadsekonomi och ökad tillväxt våldsamt mycket bättre än vad Ryssland och tidigare Sovjetunionen gjort, där strukturerna slogs i spillror. BNP sjönk kraftigt och tidigare välplacerade funktionärer och chefer tog för sig, ofta i maskopi med en framväxande inhemsk maffia, och roffade åt sig av den allmänna förmögenheten som t.ex. oligarkerna gjorde.
Singapore och Korea var diktaturer som växte och succesivt övergick till demokrati. Thailand har sett en del militärdiktaturer liksom Taiwan. Portugal, Spanien och Grekland var diktaturer långt in på 70-talet och 80-talet.
Ett land som Polen har varit förhållandevis framgångsrikt, kanske pga den långa kampen och organiseringsgraden innan kärnan i Sovjetväldet, Ryssland, föll samman och satteliterna frisläpptes.
Bakom demokratin finns i ett land olika maktfaktorer; kapital, organiserad fackföreningsrörelse, partier, militär, ämbetsmannakår, näringsliv, juridiska och andra institutioner, press etc. Om det saknas stabilserande element som möjliggär en fungerande demokrati blir resultatet ofta kaos och en ny diktatur.
Lars Olov, realismen har sällan funnits på allianssidan. Där har vi flummare som anser att människor av naturen är egoister och att egoismen satt i system leder till rättvis fördelning.
Intressant hur många som fruktar demokrati i Egypten; tänk om folk röstar fel, som i Gaza? I Sverige röstade folkmajoriteten fram en starkt religiös regering som bit för bit låter sin hängivna tro på marknadens anarki bildar fundament för landets omvandling till ett varuhus. Och i Storbritannien återvalde folkmajoriteten en premiärminister som anklagas för lögnaktigt vilseförande och rättsvidrigt anfallskrig med hundratusentals döda och miljoner människor på flykt. För att bara ta två exempel. Så vad är det vi fruktar? Att nästkommande regering i Egypten ska bli obekväm – för oss?
Men snälla nån, då har vi ju de amerikanska bomberna!
Vad tycker du om talibaner då? Terrorismen och inbördeskriget i Irak? Afganistan? Tror du demokrati är något snällt som får alla människor att vara snälla mot varandra och respektera andra?
Folket i Gaza röstade inte fel. De röstade för krig och religiös intolerans och det är deras demokratiska rätt. Men att deras folkvalda majoritet har mördat utvalda delar av oppositionen, fördrivit resten och på det sättet usurperat hela makten har väl ingenting med demokrati att göra?
Förresten, vem har sagt att Egypten är en diktatur? Enligt Mellanösternoraklet Per Gahrton är Egypten ett lysande exempel på ”arabisk demokrati”. Så vad bråkar folket om?
Tack Valdemar!
Jättebra! Jag tycker också vi är oerhört religiösa i det här landet. Vår gud Marknaden dyrkar vi med en hängivenhet som överträffar det mesta. Vi har en regering med en djupt fundamentalistisk övertygelse, som inte det minsta låter sig korrigeras av verkligheten. Marknaden kan inte ha fel. Blir det fel så är det för att vi inte varit tillräckligt hängivna i vårt utövande. Mer och mer av detsamma så ska det ordna sig till slut. Ve den som hädar genom att till exempel ifrågasätta det heliga vallfartslandet USA och deras allraheligaste Wall Street.
Många verkar sitta och önska fram en framtid i Egypten. Till slut måste vål vägen väljas av det egyptiska folket och inte av kommentatorer hemma i soffan. Mest fascinerande tycker jag är att västländer tigit i årtionden men nu är det annat ljud i skällan i omdömet om Mubarak och andra.
Att du har inte lyssnat, betyder inte att väst har tigit….
”Har fördomen att islam inte är kompatibel med demokrati fått så starkt grepp bland européer? ”
Men detta är inget nytt att förtryckta människor av både dess förtryckare och den demokratiska västvärlden betraktas i någon mån som avsaknande demokratiska nationella karaktärer, kulturer, eller värderingar. Minns talet om ”asiatiska värderingar” och hur människor i de forna kolonierna betraktats. Minns hur ryssar har betraktats som behövande en stark man.
Min frisör från Irak hävdar bestämt att Irak behöver en stark man. Att man inte är mogna för demokratin. Men, det är ju en man av folket…..
Gunnar, folk som lever i kaos och krig utan lag och ordning brukar naturligtvis prioritera säkerhet och stabilitet framför demokrati. Din frisör gör förmodligen en sådan prioritering och det skulle de flesta av oss också göra i samma situation. Men säkerhet och stabilitet förutsätter inte nödvändigtvis en ”stark man”. En stark man kan på kort sikt med förtryck skapa säkerhet, men den typen av säkerhet har ett pris. Dels i form av förtrycket i sig som drabbar många, men också i att det på kort sikt föder opposition i olika former, varav inte alla använder fredliga medel. Det finns alltså en risk för inbördeskrig och kaos som föds av förtrycket. Dessutom kan vi förmoda att ju längre ett folk lever i förtryck desto svårare blir det att demokratisera landet eftersom de enda som vet att styra landet är de som tillhört den förtryckande regimen. Det innebär att demokratiseringen kommer att ta lång tid och inbegripa stora risker för bakslag.
Min frisör kanske var militär och trogen Saddam. Flera år i Turkiet, sedan Europa och så småningom Sverige……som tertiärt mottagarland. Brukar respektera svenska myndigheters beslut och inte ifrågasätta enskilda personer.
men också i att det på lång (inte kort) sikt föder opposition i olika former, varav inte alla använder fredliga medel, skulle det vara.
Men hvor er Jerusalem hovedstad?
I Israel, ett annat land i regionen som också figurerat en del i medierna under de senaste 60 åren.
Då säger en del att Tel-Aviv är landets huvudstad men dom har själva proklamerat att det är Jerusalem och det är ju en sak som varje stat avgör själv.
Vad skulle man säga i Norge om Israels regering sa att det inte är Oslo utan Bodö som är Norges huvudstad?
Lar-Olov: Är inte Stockholm Norges huvudstad? Det står så vid infarten till Stockholm ‘Capital of Scandinavia’. Du har nog fel. Stockholm är Norges huvudstad.
I den Arabiska Republiken Palestina, förståss…. Du känner väl Wirtén… Jag är lite förbryllat visserligen, vilken sorts revolution han tänker sig där, men det är inte omöjligt att han vill få till stånd samma sorts folkresning som lyfte Hamas till makten. Då blir Jerusalem huvudstaden i den Arabiska Demokratiska Islamrepubliken Palestina, om jag förstår honom rätt….
Av alla förutsägbara är Lars_Olov den mest förustägbara. Förstår inte vad den mannen(?) gör här, mer än att han(?) är strängt upptagen med att dissa allt som har vänsteranknytning. Har inte högerlobbyn egna ryggkliarforum????
Way to go
http://www.expressen.se/nyheter/1.2312901/kvinnornas-uppror
Nawal El Saadawi är en av dom
http://www.expressen.se/nyheter/1.2311516/nawal-el-saadawi-80-protesterar-i-kairo
http://en.wikipedia.org/wiki/Nawal_El_Saadawi
Läs hela intervjun med Nawal el Saadawi på Feministiskt Perspektiv
http://www.feministisktperspektiv.se/2011/01/30/nawal-el-saadawi-jag-deltar-i-gatudemonstrationerna-varje-dag/
”- Nej! Vi är inte rädda för islamiska fundamentalister. Ni måste veta att miljoner män och kvinnor är ute på gatorna. Det handlar inte om höger eller vänster, om islamister eller någon annan politisk strömning./…/
- Stöd oss! Gå ut på gatorna, utanför Egyptens ambassad och stöd folkets vilja. Jag var på sjukhuset igår. Polisen skjuter unga människor. En som jag såg förlorade ett öga. Det betyder att polisen skjuter för att döda.”
Visst är västvärldens reaktioner på demokratikämparnas kamp en skam, och visst är det avslöjande att man stödjer diktatur framför demokrati. Varför har man inte ens krävt att undantagstillståndet hävs – vilket Egypten haft sedan 1967 (med 18 månaders undantag i början av 1980-talet). Men det är också skam att NDP (national democratic party), Mubaraks parti, från 1989 till den 31 januari 2011 var systerparti till SAP genom sitt medlemskap i socialistinternationalen. Detta bör ju ansvariga socialdemokrater förhålla sig till.
http://www.socialistinternational.org/images/dynamicImages/files/Letter%20NDP.pdf