Det var EU-debatt under S-kongressen i Malmö 2005, Håkan Juholt representerade partistyrelsen. När debatten var över sprang vi på varandra i kongressalen. Jag tyckte att han hade överdrivit på ett osnyggt sätt i ett inlägg och framförde min åsikt. ”Om man inte ljuger lite kan man förlora vad som helst”, sa den alltid sympatiske Juholt och log med hela ansiktet. Jag skrattade, tänkte ”typiskt Juholt” och skrev ned den roliga kommentaren i mobiltelefonen.
I dag fullföljde Juholt en tradition i det parti han är så troget. Han sätter partiet framför den egna personen. Krisen blev för djup, läget för hopplöst, vägen mot 2014 omöjlig.
Juholts avgång är inte ett resultat av de olika politiska åsikter som ryms inom S. Att situationen var ohållbar kan exemplifieras med en rad ord som med Juholt fick nya betydelser: Pensionsöversyn, hyresbidrag, Libyen, temporära medborgarskap, tryckpressar, skuggbudget, a-kassa, Sälen.
Som en fond till Juholts avgång finns den gradvisa försvagningen av socialdemokratin som är tydlig i hela Europa. Socialdemokraternas usla opinionsläge beror inte bara på Juholt, och får inte sin lösning bara för att Juholt avgår.
I den senaste tidens S-cirkus finns också en mängd allvarliga och mindre uppmärksammade aspekter. Riksdagsgruppen krymper och blir mer likriktad. Nya stjärnor lyser med sin frånvaro. Sammanslagningen av kanslierna på Sveavägen 68 och i riksdagen blev dyr, talanger förlorades, den nya organisationen hackar ännu. Avpolletteringen av Thomas Östros gjorde att hela budgetkansliet sa upp sig, vilket skapade ett hål som inte har kunnat fyllas. Gamla arvssynder – bristande långsiktig opinionsbildning, ålderstigen organisationsstruktur, formerna för hur till exempel partiledaren väljs – har levt vidare utan åtgärd.
Vad gäller just valet av ny partiledare är situationen exceptionell. De interna stridigheter som pågick inför öppen ridå efter valet 2010 avskräcker. Kanske så mycket att en snabb lösning konfirmerad av partistyrelsen, tänk Ingvar Carlsson 1986, kan accepteras. Men i så fall måste kandidaten vara i absolut tungviktsklass. Finns någon mer än Pär Nuder som motsvarar det kriteriet?
Annars lär en mer traditionell process följa, med valberedning och kongress. Men redan nu hörs legitima krav på en mer öppen och demokratisk process, som börjar bli standard såväl i Europas S-partier som i svensk politik. Andra kommer att hävda att den traditionella metoden, som Berit Andnor ledde sist, är att föredra. Att trenden går mot mer öppenhet, och att Andnor inte alls lyckades med sitt arbete sist, talar för att det blir formdebatt innan kandidatdebatten ens har börjat.
I vilket fall som helst finns en grundläggande förhoppning. Sveriges socialdemokrater bör lära av Juholts besked i dag och sätta omsorgen om det egna partiet framför den egna personen. De bör fortsätta arbetet mot barnfattigdomen, ta lärdom av hur Juholt lyfte kulturfrågorna, inspireras av hans ideologiska glöd och lust inför politiken.
Törs vi även hoppas på en vårvinter där det en gång statsbärande partiet låter bli att bjuda på ett offentligt slagsmål i sandlådan?
Men för Juholt personligen kunde den rekordkorta tiden som partiledare bara avslutas på ett sätt. Det finns nämligen en grundregel i politik, som Juholt missförstod 2005, som han aldrig anpassade sig till när ansvaret växte och granskningen ökade.
Om du slarvar, skarvar och skjuter från höften kan du förlora vad som helst.
Jag tycker din ledare är billig. Det är alltför lätt att ge sig på Juholt idag. Hur kan hans eventuella misstag bli så intressanta jämfört med Bildts affärer utomlands t ex. Juholts slarv är med säkert inte är så hisnande som de framställts och av någon anledning fortfarande framställs. Bildt sitter i regeringen och Juholts socialdemokrater är i opposition. Det här är en svart dag för svensk demokrati när så mycket kraft läggs ner för att svärta ner en bra socialdemokratisk politiker.
Klart som korvspad att Juholt fick silkessnöret i fredags men lov att tillsynes avgå av egen vilja. Ger bättre intryck. Vad spelar det för roll nu? Allvarligare det vaccum i politiken som uppstått efter Persson avgång 2006. Nu har oppositionspolitik saknats under 6 år, sex år! Under Mona tappade man försteget vid alliansens angrepp på tryggheten, privatseringar mm. Nu har man tappat ytterligare ett år av poilitisk opinionsbildning, av förnyelse av politik och parti. Det påminner om Folkpartiets tillbakagång under 70-tal och framåt. Från att under 40-tal och 50-tal varit ett starkt socialliberalt alternativ till socialdemokratin tappade man successivt politik och väljarbas för att ett par decennier senare sluta som nyliberalt stödparti till Moderaterna. Centern går samma väg. Kristdemokraterna med sin roll som gammalkonservativa, kristet moralistiska kanske möter Damokles i nästa val. Det kan bli ett vägskäl för svensk politisk demokrati hur socialdemokraterna hanterar förnyelse och partiledning framåt.
Partistyrelsen nästa vecka fattar beslut om en lösning som gäller till dess öppet val har genomförts. Således en temporär lösning.
Den temporära lösningen kan bestå i att Sven-Erik Österberg blir tillförordnad partiordförande i avvaktan på ett öppet val som sker på partikongressen.
Torsten
Eric??? Du tar heder och ära av en människa ( ljuger, överdriver mm )! Men han kanske inte är människa i dina ögon bara en lantis? Så nu försvinner denna länk ifrån min dator. Det var ju tur att jag sa upp tidskriften arena i julas…..
Det var intressant att öppna Dagens Nygeter och läsa hur Juholt fått förnyad förtroende från styrelsen (meddelat också offentligt kvällen före av Carin Jämtin) samtidigt som man hörde i radion att Juholt sade upp sig som partiledare. Det tryckta pressen lurades. Det hela beror ändå på att partistyrelsen hållit fakta hemligt och kört med motsägande uppgifter. Detta visar bara den oärliga stilen som har kännetecknat det socialdemokratiska etablissemanget i åratal. Varför ljög Jämtin? Hade inte varit bättre som det var: att styrelsen inte behövt fatta ett beslut om att Juholt skulle lämna sin post och att han skulle offentliggöra det personligen? Varför ljuga i några timmar? Kan vi lita på partistyrelsen?
Nu väntar oss säkert en massa lönndomsmanipulationer om vem som ska presenteras som kandidat till ordförande.
Att ordförandeposten blir vakant direkt är inte alls bra för partimedlemmarna.
Eftersom socialdemokratin inte sitter i regeringen och Juholt var endast en riksdagsledamot
Bland flera, spelade ingen roll om han hade suttit kvar som partiordförande till nästa kongress. Då hade man förberett valet av ny partiordförande, genom att diskutera och besluta i lugn och ro om reglerna för valet av partiledaren i framtiden. Nu riskerar vi att allting blir en snabbt kokt soppa som leder till halvmesyrer och otillfredsställande lösningar.
Vi behöver en ordentlig diskussion om vilka formella beslut som är rimligt att förvänta sig. Öppenheten inom partiet måste prioriteras, i stället för att köra med ”Enade vi står – söndrade vi falla” och liknande etablerade fraser som ska tolkas som ”rätning i leden” och ”vertikal enighet”.
Gamle Aristoteles gjorde oss uppmärksamma på att det är stor skillnad mellan att tala om ”alla” och om ”var och en”. Socialdemokratin har länge varit ”allas”, inte ”var och ens” grund. Rousseau Hobbes och andra lade också märke till attdet kan finnas en skillnad mellan kollektivism och gemenskap. Det är svårt att låta var och en komma till tals. I uttrycket ”individ och samhälle” det viktigaste ordet är just OCH. En äkta socialdemokrati måste finna ett etiskt sätt att se människor som personer, inte som individer och förmå kombinera var och ens rättigheter med det som är av gemensamt intresse. Det kräver en politisk fostran som tar tid. Att bara hänga med i den liberala ideologin med meningslös individfrihet och med Marknaden och konsumismen som skygglappar, detta är att förråda vår politiska tankegrund.
Det var snyggt och gentlemannamässigt att VU uttalade sitt förtroende, det var helt rättvist efter att han har arbetat engagerat för partiet så länge, och inte minst det senaste året. Och det var Håkans sak att själv tillkännage beslutet.
1/Lite förvånad över att S/VU fortfarande inte väljer att säga sanningen – han blev rimligen uppmanad att avgå, säg det då! Istället väljer man att stå fast vid versionen att man (VU) hade förtroende för Juholt – snällt men knappast sant – har väljarna förtroende för VU? Lärde sig VU ingenting på detta? Var är respekten för sanningen, för väljarna? Var är insikten om vad en valvinst kräver?
2/Det viktigaste just nu kan ju inte vara hur stort partiet kan bli/göras. Det viktigaste måste vara att föra en politik för vänstermajoritet – det parti som är oundgängligt för majoritet kommer att ha makten – låt det bli ett nytt S! Den politiken innebär att man erövrar en del väljare från den-blå-alliansen – det finns INGEN annan väg till inflytande för S idéer! Hur ser en politik ut – som man kan trovärdigt stå för – som appellerar på vänsterflygeln av Ms väljarunderlag? Vem kan gestalta den för S. Hur kan man skapa villkor som gör att den som kan gör detta också kan tänka sig att göra det – dvs bli partiledare?
@ Henrik – Tyvärr har jag kvar en längre prenumeration på Arena. Det känns helt fel men det blir ingen förlängning. Jag betalar inte heller för Dagens Nyheter eller Göteborgsposten.
Juholt avgick.
Ja, något annat skulle ha varit otänkbart. Men var han bara en klant som gjort bort sig ett för stort antal gånger?
Kanske hans agerande hade andra orsaker? Orsaker som vi kommer att få reda på i hans memoarer eller i kommande rubriker och artiklar? Det är något som inte stämmer i det som hänt; det fattas en pusselbit. En försvarspolitiker som inte minns vilka som stått för ett beslut? Va?! Nä, det går inte ihop.
Har förutspått S:s tillbakagång sedan 60-talet, men inte på detta viset. Att vi valt en ordförande som hade pondus, men slarvade med sanningen är ett debacle för hela rörelsen. Men bäste Eric, det var väl ändå inte inte S:s siste ordförande? Fel två ggr, eller? Lars
Ja, inte är det enbart Håkans tillkortakommanden som orsakat nedgången i väljarkåren. Enligt Göran Greider, som jag anser har god insyn i S och media, så berodde det på att en makalös jakt från media har gjort att bilden av S och Håkan blev som den blev. Det är lätt att förstå att den borgerliga mediahegemonien skulle jaga en presumtiv statsministerkandidat, som inte skulle spela på kapitalets piano utan företräda löntagarnas intressen och människor på ”livets skuggsida”! Mediakonsulten Paul Ronge anser också att mediadrevet har varit det värsta han har skådat! Han har ju viss insikt i media. Vidare så menar Ronge att det finns ”långa vassa knivar” inom S som gjort allt för att göra det omöjligt för Håkan Juholt att lyckas! Inger Arenander, inrikesreporter SR, konstaterar också att ingen framträdande S-politiker har stått upp eller kommit till undsättningen när det stormat. Andra S-ordförande har fått det inre stödet!! Men inte ”lantisen” Håkan Juholt!
Visst gjorde Håkan Juholt misstag, men vad var dessa misstag i jämförelse med statsminister Reinfeldts anlitande av svart arbetskraft (barnflickan)! Nej, sanningen är den att S har gjort ett stort misstag tidigare när man sålde av innehavet av sina tidningar. Det är andra som sätter den politiska dagordningen dvs media! Har dessa idag ”icke oberoende” borgerliga tidningar mm bestämt vad som skall ske så ser de till att det sker!!
Kaos i Libyenfrågan, försvarsuppgörelsen med mera hade aldrig hänt under Mona Sahlin, Göran Persson eller Ingvar Carlsson. Håkan Juholt är inte partiledarämne, utan kanske mer en partisekreterare vars uppgift är att elda upp de egna massorna. En statsministerkandidat ska förvisso också kunna vara ideologisk och medryckande (absolut!), men måste i första hand vara påläst till 100% och kunna väga sina ord lite bättre. Håkan verkar vara en sympatisk person, och han föll inte pga några falangstrider. Han föll för att han var för dåligt förberedd för uppdraget.
Nuder? Situationen är förvisso exceptionell, men kan verkligen ha en oppositionsledare som inte deltar i Riksdagens partiledardebatter t.ex.? Frågan är om inte Lena Sommestad skulle kunna vara möjlig nu. Hon är ordförande för S-kvinnor (har därmed deltagit i VU) är ersättare till riksdagen (fixa ett bra jobb till Östros och hon kan ta hans plats), f.d. minister, har hög akademisk examen m.m. Men visst, Nuder får säkert bli om han vill. Det skulle funka.
En kommentar från Nuder något år efter förlusten 2006 om hur det kändes att inte längre vara finansminister: ”Det är som att ha kört Ferrari och bli tvungen att byta till Folkvagn.”
Det säger en del om denne mans syn på sitt jobb, på vad som är fint och inte, och vilka symboler man använder. Bevare mig för en sådan partiledare.
Eric S, din bedömning av Juholt stämmer väl överens med den samlade bild jag fått av honom under det år han befunnit sig i det allra starkaste rampljuset. Han är en hårt arbetande, partitrogen och på många sätt charmig socialdemokrat som besitter en cynisk uppfattning om svensk politik. På många sätt är politiken ett tjuv och rackarspel, men kan man inte balansera och hålla sig på rätt sida finns det ingen hejd på hur illa det kan gå, vilket Juholt har bevisat.
Tidigare kommentarer till ledaren verkar inte dela bedömningen av Juholt. Frågan är hur många partisympatisörer som ska fortsätta måla upp media som socialdemokraternas främsta motståndare och bortse från det spruckna fundament partiet nu vilar på…
Tycker att vi alla ska komma ihåg att Håkan flera gånger före det han blev vald sjäv påpekade att han inte var lämplig till att förträda (s) i som partiledare.
Detta med den insikten att han kunde vara väl vidlyftig ibland och som jag ser det tänka med ”reptilhjärnan”. Ändå visade partiet på en djup splittring och Håkan blev en komprimiss kandidat och valdes!
Jag tycker att alla ni som övertalade honom ta ert ansvar!
Jag är ytterst besviken på det parti jag vuxit upp i , och inte bara på Jurholt. Förvisso blev han atackerad, men det är väl självklart i den positionen. Jag visste vem han var, men inte mycket mer. Men redan från början insåg jag att det skulle sluta illa. Första utaladet som visade hans sida var när Sverige skulle skicka flyg till Lybien. Hans uttalade var så dumt så jag blev chockad, särskilr då jag har en Lybisk vän som var sjuk av oro för in familj. Sedan rasade det på, den ena fadäsen efter den andra i klantiga uttaladen.
Lägenhetsaffären, där behandlades han orättvist, och det är konstaterat att hn inte är ensam i liknade utnyttjaden av ett system. Men det han sagt har han sagt, och kalla det mediadrev tycker jag är dumt.
Socialdemokraterna måste någon gång förstå att det nu är nya tider med nya krav. Sluta vara hemliga, och låt folk få insyn. Varför är det fel om någon ställer sig upp och säger att denne vill bli partiledare? I dag är socialdemokratiska politiker hycklare.
Jag känner minst ett par personer i partiet som skulle kunna vända det hela , men säger någon av dem att den vill så är det skört. Socialdemokratiska partiet har ingen framtid, men socialdemokratin har.
Ta del av en lysande summering. http://www.etc.se/ledare/journalisterna-borde-skammas