Trots att både regering och numera också Socialdemokraterna är eniga om att Sverige bör ansluta sig till europakten, så hörs inget försvar för ståndpunkten. Ett enda argument framförs: svenskt inflytande. Trots att den verkliga anledningen torde vara att ge Tyskland inrikespolitiskt råg i ryggen och få igång ECB att låna ut pengar till krisande regeringar. Den stora tystnaden är problematisk.
Det tycks inte spela någon roll hur stark Europavän du är. Europakten är svår att älska. Ekonomen Joseph Stiglitz har kallat den en ”självmordspakt”, De grönas ledare i EU-parlamentet Daniel Cohn-Bendit har beskrivit den som ”värdelös” och Financial Times ekonomiske krönikör Wolfgang Münchau menar att pakten ”inte kommer göra något över huvud taget för att lösa eurokrisen”.
Inte blir det enklare av att regering och socialdemokrater inte tycks bry sig om att argumentera för att vi ska gå med. Vi bara ska med liksom, det är bestämt. Visserligen gillar vi inte reglerna, eller tycker i alla fall inte att de är goda nog åt oss själva. Men vi ska ändå ”gå med” i klubben, dock utan några som helst förpliktelser. Då räknar vi ändå med att få ”inflytande”. Vad vi ska använda inflytandet till är det ingen som vet eller vill säga än.
Detta nonsensargument är problematiskt eftersom det lämnar så många frågor obesvarade. Hur troligt är det att man får inflytande, utan att offra något? Tycker vi att europaktens mer automatiska sanktioner vid brott mot budgetbalansen är en bra väg att gå i teorin för andra länder, bara inte för oss själva? Är pakten ett sätt att ta in Sverige bakvägen i euron när dagens mellanstatliga avtal ska bli till fördragstext om fem år?
Mantrat ”inflytande” är inget bra svar på någon av dessa frågor. När paktens innehåll och de svenska förhandlingarna är hemligstämplade är allt vi får ett stort ”lita på oss, så ska det nog gå bra”. Nonchalant, är ett understatement.
Allt medan den mesta kritiken mot pakten tycks befogad. Pakten inskränker demokratin genom att flytta makt till EU-kommissionen och EU-domstolen och den Europeiska Stabilitetsmekanismen (ESM). Den kan bli ett hot mot återhämtningen om länder inte tillåts spendera i kristider. Den löser inte eurokrisen på kort sikt. Om detta är de flesta överens.
Naturligtvis kan pakten komma att omformuleras för att ta hänsyn till konjunkturdippar. På lång sikt är det förstås bra med budgetbalans. Euron kräver mer finanspolitisk integration, vilket är bra om det utjämnar klyftor inom EU och hindrar social dumpning.
Men skälet till att regeringen och Socialdemokraterna vill gå med är förmodligen att man vill ge moraliskt stöd till Tyskland, som behöver pakten för att kunna sälja in ett mjukare ECB till de tyska väljarna. När ECB kan ge samma förmånliga villkor på lånen till regeringarna som man nyligen gjort till bankerna så kan trycket lätta och Europa börja återhämta sig. Det tjänar också Sverige på.
Men bevisbördan ligger på dem som vill ansluta oss till detta nya samarbete i eurons kölvatten. Regeringen och Socialdemokraterna måste börja tala öppet.
Det är tröttsamt dessa ständigt okritiska journalister på SVT/SR som är helt oförmögna att ställa kritiska frågor kring den ekonomiska politik som förs. Ingenting ifrågasätts utan allt är bara självklart trots att det finns gott om kritiska röster så vitas dessa bara bort. Det är en journalistik som gör att de sänker förtroendet för sitt yrke
Pakten har två huvudsakliga syften:
1. Att centralstyra EU, vilket hotar demokratin.
2. Att kräva in pengar till räddningsfonden EFSF
Ingetdera tjänar Sveriges intressen
vi har redan sag nej till EMU
Då ska vi fotsatt vara utanför
Stå utanför pakten, som inte leder till uppgång i ekonomin utan nedgång. Ordet ”inflytande” är ett i detta sammanhang meningslöst mantra utan innehåll.
Håkan Juholt tog strid mot Euro-pakten och blev troligtvis bara därför krossad. Goldman Sachs, Triton och Wallenberg kräver Euro-pakten och har tydligen makt att avsätta oppositions-ledare. Vågar nu någon socialdemokratisk politiker, att utmana och säga nej till den vansinniga Euro-pakten, efter att ha sett maktdemonstrationen mot Håkan Juholt?
Även om folkomröstningen sa’ nej till euron kan riksdagen ändå besluta om en ny folkomröstningen eftersom vi inte har bindande, bara rådgivande, folkomröstningar i Sverige.
Och, jag tror inte ett dugg på att Sverige kommer att hålla sig utanför ESM! Det är nog bara något regeringen sagt nej till just nu för att mjuka upp eventuellt motstånd mot Europakten.
När Sverige – utan folkomröstning då också liksom det inte blev någon om Europakten, går med i ESM, får vi det jättetrevligt! Titta på den här korta filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=myzgAHVBg_s&feature=player_embedded
Vad ska man tro? Efter valet av ny SAP ordförande svänger SAP i frågan. I tidningarna kan man läsa om att Lövden är EU vänlig och vill att vi ska gå med i Euron. Är det här första tecknet på ekonomisk inkompetens hos nye SAP ledningen? Konstateras kan att det nu råder totalt vacuum kring SAP politik. Hvad vilja Socialdemokraterna?
”. . . ett undertecknande innebär att man ger sitt stöd till att EU utvecklas i en viss riktning eller att man avser att vi ska anslutas till reglerna senare. För regeringen är detta en positiv utveckling eftersom det innebär att högerpolitiken allt mer cementeras.”
Så skriver Jonas Sjöstedt i Svenska Dagbladet, Brännpunkt. Här finns hela artikeln:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/europakten-laser-oss-vid-hogerpolitik_6805647.svd?adapt_wid=sc_svd_w1&adapt_group=2&adapt_ma=2&adapt_mp=1&fcId=2
Medan SAP nomenklaturan inom stängda dörrar utser sina nya ledare så tar V över som ledare för Vänstern i Sverige. Fattas endast de tar in lite av SDs kritik mot invandringspolitiken, så har vi ett 30 % parti. Lägg till en mer realistisk mijöpolitik, så är de snart uppe på 40 %.
Akademisk examen är inte lika med sunt förnuft, är väl snarare en belastning då man har svårare att tänka fritt utanför sitt utbildningsområde, se bara på alla nationalekonomer som rabblar sina mantran (böner) om hur bra marknaden är på att sköta allt. Ekonomiska modeller och tankar som aldrig har fungerat i verkligheten används som bevis för teorier som sällan stämmer.
Frihet och kunskap är inte hög utbildning och tillbedjan av finansmarknaden utan förmåga att se behov som finns i människors vardag och för detta behövs ingen högskoleutbildning bara livserfarenhet och visioner om hur samhället bör vara sammansatt.