Socialdemokraternas utspel i förra veckan om butler i tunnelbanan var en gudagåva för landets nyårsrevyer. Vad skrattsalvorna effektivt döljer är att det – bortsett från butlern – finns mycket tänkvärt i Ilija Batljans och Carin Jämtins artikel på DN Debatt.
Vill man göra kollektivtrafiken i Stockholm attraktivare bör man lokalisera samhällstjänster som tvätt och bredband till tunnelbanestationerna. Skall onödiga bilresor minska borde vi kunna handla matkassen på internet och hämta den på väg hem på T-banan. I all sin blygsamhet är Batljans och Jämtins artikel ett exempel på klassisk socialdemokratisk reformstrategi – identifiera människors behov och befria människan genom att möta behoven.
Men se hur det är idag! På vilket sätt möter den borgerliga majoriteten i Stadshuset och landstingshuset människors faktiska behov?
I förra veckan kunde vi läsa om hur sjuka avvisas från Karolinska Sjukhuset för att de inte får plats. Karolinska skulle behöva ytterligare 200 platser, menar huvudskyddsombudet. Istället har Filippa Reinfeldt & Co påbörjat ett gigantiskt skrytbygge, nya Karolinska, med färre vårdplatser än idag.
Tusentals ungdomar kommer inte in på Stockholms bostadsmarknad. Stockholms stads statistiker tycks ha missat att vi haft en babyboom på 80- och 90-talet, för bara 15 000 lägenheter har tillkommit under valperioden – om man räknar med de som byggdes under hösten 2006 när staden styrdes av en rödgrön budget, vill säga. I går skrev Svenska Dagbladet om den extrema bristen på studentbostäder. 28 har byggts under de senaste tre åren, trots det skriande behovet.
Exemplen är många på hur högermajoriteten i Stockholm blundar för människors faktiska behov. Samtidigt har de borgerliga en faiblesse för att bränna av ett antal miljoner på sådant som folk inte behöver särskilt mycket. I helgen invigdes det politiska prestigeprojekt som kallats ”NK-expressen”. Men hur stort är behovet av en provisorisk spårvagn mellan Norrmalmstorg och Sergels Torg för 275 miljoner? Provisorisk därför att förlängningen till Centralen och Kungsholmen inte är möjlig utan att riva upp spåret och göra förstärkningar. Ett gigantiskt slöseri med skattemedel.
Och vad ska Stockholm med tre nya fotbollsarenor till – vid Solna station, Globen, och vid Östermalms IP – när åtminstone två av dem saknar fotbollslag som delägare? Också det ett slöseri när det finns stora behov av vård och bostäder.
Det Dagens Arena skrev förra veckan om teflonhögern förtjänar att upprepas. Varför beskrivs alliansen som mer regeringsduglig än de rödgröna, trots att de gång på gång struntar i vad människor verkligen behöver?
Det är lustigt att de enda som öser galla över den provisoriska spårvagnen är (s) och Stockholms Handelskammare. Miljöpartiet skickade i stället ut ett pressmeddelande i helgen där man hurrade för Spårväg City,
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/mp_stockholmsregionen/pressrelease/view/mp-hurrar-foer-spaarvaeg-city-och-kraever-spaar-till-vaertan-och-hornsberg-455440?utm_source=alert&utm_medium=email&utm_campaign=Alert
Så inte ens i detta fall kan de rödgröna hålla ihop. Får vi efter en ev valseger för rödgrönt se en folkomröstning om Spårväg City?
Se är det ju riktigt lågt att skriva ”…en provisorisk spårvagn mellan Norrmalmstorg och Sergels Torg för 275 miljoner” Detta är rent illaluktande brännvinsadvokatyr – i summan ligger nybyggnad av sträckan Norrmalmstorg-Sergels Torg SAMT ombyggnad av hela linje 7 till modern spårvägsdrift. Plus 6 nya vagnar. Konstigt att Björn Elmbrandts texter alltid efterlämnar en fadd och unken smak!
När SJ privatiserades hade man en sådan buttler funktion i Uppsala och den funkade inte.Snorungarna i Stockholm kanske har bättre nytta av detta. Problemet är när dessa ska betala tillbaka lånen. Lånar man fem millijarder i veckan så kommer inte en försäljning av vattenfall att duga. Vin och sprit räddade vår ekonomi denna gång men inte pesionerna.Tyverr så har Svenska folket dåligt minne-
Undrar på vilken planet elmbrant hållit hus elle hur djup sömnen varit den senaste valperioden då han uppenbarligen inte hört talas om RUT- avdraget (som hans vakna kompisar i den rödgröna sörjan gör allt för att bekämpa)
I så fall hade han inte behövt lägga ned tid på en pseudo- problemdebatt
om vikten av hushållsnära ,prismässigt överkomliga tjänster för ”Stockholmare” -de finns sedan flera år och fungerar fantastiskt !
Det är bara att rösta rätt 19 sep vilket naturligtvis den stora majoriteten
naturligtvis och enligt alla opinionssiffror insett
Elmbrandt bekymrar sig över Karolinska sjukhuset det närvarande och det som skall byggas.
Filippa Reinfeldt är inte född bakom en vagn hon säljer det gamla och bygger ett nytt,precis som när man säljer sitt hus och bygger ett nytt.Plötsligt har vi två sjukhus, skall det vara så svårt att förstå eller kanske vill man inte förstå,
Måste ju ha något att skriva om så att pengarna rullar in som vanligt, så är det med Elmbrandt och den liberala ekonomin.Han har svårt att platsa i såsseekonomin så länge han tar betalt för vad han skriver.
Om jag har ett hus som är för litet för min familj som ständigt växer, vad gör jag?
Jag säljer förstås inte det gamla eftersom det behövs för min befintliga familj. Jag bygger ett till för den växande skaran. Att sälja blir som att flytta in på ett hotell vilket blir mycket dyrare i längden som Östros så träffande sade om någon utförsäljning.
Men alliansen säljer stockholms vårdinrättningar, skolor mm av ideologiska skäl, för i grunden vill M inte ha någon välfärd till allmännheten.
”Det sovande folket” enligt en M bok, vaknar kanske först om 4 år.
För då kommer kanske inte skatterna att räcka till för att bo på hotellen längre.
Då får de som har råd flytta in. Men inte ” the small people” som någon VD uttryckte.
Jobbskatteavdraget kommer inte att räcka för de privata försäkringar som komma skall om allt klaffar, det var och är röst – fisket som erfordrades för att nedmonteringen av det gemensamma skulle och kan fortsätta ske. Smart men kyligt, pensionärer, sjuka o arbetslösa får betala för den nedmonteringen som alla förlorar på utom moderaternas ”kärn”väljare förstås.
Hoppas att jag har fel.
Bra rutet Björn Elmbrant! Butlervinkeln borde någon ha varnat dem för, men erbjudande om ”hushållstjänster” i tunnelbanan är jättebra. Jämför gärna med S-kvinnors gamla program Kvarteret Framtiden. Det första av dessa program togs på 70-talet och innehåller allt det som Carin Jämtin nu är beredd att satsa på. Då ville vi öka gemenskapen i bostadsområdena, men också avlasta barnfamiljerna. De skulle bland annat kunna lämna in tvätt till portvakten och få matkassarna levererade till dörren från Konsum.
Även jag gillade förslaget, men någon borde ha läst igenom det hela först – butler är ett skämt. Men förslaget är utmärkt. Om jag vore konsum, Ica mm skulle jag lätt öppna filialer i tunnelbanan. Där kan folk lämna in sina listor och hämta varorna när dem åker hem! Rut löser inget, då de flesta som använder RUT gör för att dem inte vill städa, inte för att dem inte hinner! Att äta lunch i hallen är ju också ett jobb.
- precis som Ingemar Stenmark en gång i tiden sa.
Vänster vill väl ha privatbilar för makthavarna som blockerar staden istället för högkvalitativ lokaltrafik åt folket. Det är ju känt att man i forna öst hade en klar överklass av politiker med förmåner medan folket fick nöja sig med betydligt sämre.
Själva iden om hur de nya lokalerna ska fungera och användas verkar mest vara en fantasiprodukt. Man får väl bygga dessa lokaler och se om det finns någon marknad för dessa, man frågar sig om de av politikerna utvalda företagen ska få subventionerade hyror. Det är förstås bara att bygga lokalerna och se om det finns en marknad.
Folk ska alltså i den tänkta modellen gå upp tidigare för att hinna handla och beställa tjänster innan de åker till jobbet, i rusningstid lär det bli trångt om saligheten hos butlerna. Även vid rusningstid på kvällen lär det bli trångt och rörigt. Om det finns en marknad skulle man tycka att mathandling mm över nätet skulle ha varit en succé. En stor del av de som åker tunnelbanan måste prioritera priset och handlar på lågprisaffärer, de varken kan eller förmodligen är beredda att betala extra för förment ”service”. Men nu är det förstås inte den gruppen som SAP anser sig representera, det är väl snarare de som ligger i inkomstsskiktet Jämtin, Kielos och Elmbrant, den solidariska eliten.
Spårvagn mellan NK och Norrmalmstorg? När jag gick förbi gatan igår såg då jag att spårvägen gick förbi NK hela vägen fram till rondellen vid Sergels torg. Dessutom går spåren inte bara till Norrmalmstorg, utan hela vägen till Waldemarsudde via Skansen. Spårväg är det enda rätta i innerstäderna oavsett vad ni betongsossar som lever kvar på 70-talet verkar tro. Se bara vilken succe spåvägen Tvärbanan blev, trots domedagsprofeterna!
Själv är jag en modern sosse som aktivt verkar för spårväg!
Rickard! Stockholms gator är inte gjorda för spårvagn – tyngden ger sättningar! Det betyder att alla vägar måste byggas om. Den spårvagn som vi byggt idag måste renoveras inom fem år pga vägen är för dålig! Så visst är spårvagn gulligt men är det praktiskt och ekonomiskt? Mycket tveksamt. M vill göra stan till bullerbyn! Jag vill ha en fungerande stad för alla!
Ännu mycket mer okunnighet som florerar.
De flesta av Stockholma gator är byggda för spårvagnstrafik och har haft sådan ända till 1967. När det gäller Sergelstorg byggdes däcket för att bära 50 ton tunga stridvagnar så för en lätt spårvagn är det inga problem. Problemet med Sergelstorg är att det läcker vatten från fontänen nert i butikerna och detta måste åtgärdas oavsett spårväg eller inte.
Det flertal bussar som samtidigt befinnere sig på betongdäcket väger betydligt mer än spårvagnen.
Tvärbanan var kapitel ett. Där fick alla domedagsprofeter lov att hålla tyst, och idag vågar de inte ens stå för sin dåvarande kritik av ”skandalspårvägen” i söder. Det ska bli intressant att se er få backa och tystna även i denna fråga, när Spårväg City rullat vidare i flera år utan omgrävningar! Roslagsbanan däremot grävs upp vartannat år pga dåligt arbete, men de pengar detta fuskjobb kostar hör man aldrig någon kritik mot! Dubbelmoral så det skriker om det, anser jag.
Björn Elmbrandt är väl medveten om att han är ute och seglar på djupt vatten…
- Björn vet mycket väl att spårvägen inte är ett provisorium. Det enda som är provisorium är själva hållplatsläget Sergels Torg.
- Björn vet mycket väl att förstärkningsarbeterna inte är några förstärkningsarbeten utan underhåll pga att betongdäcket läcker, så i stället för att bygga, riva och bygga igen så har man gjort så här.
- Björn vet mycket väl att det kostar gigantiska pengar att bygga t-bana och att spårvägen i många fall gott och väl kan fylla transportbehov för en bråkdel av vad det kostar att bygga t-bana.
Men inget av detta spelar egentligen någon roll, för Björn har bestämt sig för att han har rätt och alla andra har fel, så då spelar ju fakta ingen roll…
Björn Elmbrant är en journalist som jag håller ganska högt efter att i åtskilliga års tid främst ha följt honom via etermedia, där jag tycker att hans kommenterande varit föredömligt opartiskt.
Men när han skriver att ambitionen bör vara ”att identifiera människors behov och befria människan genom att möta behoven” så har jag svårt att hänga med i svängarna.
Det påminner ju om den gamla satsen ”av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov”. Är inte det en totalitär idé som numera borde vara ordentligt diskvalificerad?
Vilka ”behov” ska politiken identifiera och åtgärda och vilka ska man överlåta åt marknaden? Ja, det är den fundamentala frågan.
Elmbrant för sin del tycks göra en distinktion mellan ”faktiska” behov och sånt som är bara ”behov”. Kanske det är ett sätt att försöka slingra sig ifrån det tottalitära synsättet?
Enligt min mening skall politiken i första hand identifiera de behov (jag skiter i citattecknen i fortsättningen) som kräver kollektiva lösningar. Däri ingår korrigeringar av de snedvridningar som åstadkoms av de ohejdade marknadmekanismerna, samt utförande av sådant som inte blir gjort om det inte utförs kollektivt (infrastruktur, forskning, utbildning m m).
Men det intressanta är att gränserna mellan vad som kan åstadkommas av en (mer eller mindre) modifierad marknadsmekanism och genom rent kollektivt agerande har förskjutits åtskilligt de senaste decennierna genom ett experimenterande med nya modeller.
De rent kollektiva lösningarna gick in i väggen nån gång på åttitalet. Skördetiden hade nått vägs ände. Ideologin att ”allting är politik” dog sotdöden inför de utmaningar den nya tekniska utvecklingen ställde på oss. Sossarna själva var tvungna att kasta loss och pröva nya vägar.
Och som vid allt experimenterande så går det käpprätt åt skogen i många fall. Jag tror att han heter Dan Josefsson, han som gjorde en tredelad dokumentär i SVT för en tid sedan om hur helsikes snett det gick med sossarnas avregleringar av finansmarknaderna i slutet av åttitalet. De som lade grunden till hyperspekulationen på fastighetsmarkanden och superöverhettningen på arbetsmarknaden och ledde till de upprepade kriserna på nittitalet. Men man visste inte bättre när åtgärderna genomfördes. Man var tvungen att ge sig ut på farvatten utan sjökort.
Som lantis följer jag givetvis inte den lokala Stockholmspolitiken särskilt grundligt. En del kan man inte undgå att uppsnappa när man följer medierna. Men jag kan inte säga att jag kan bilda mig nån självständig uppfattning om sjukvården eller kollektivtrafiken i huvudstaden. Med all säkerhet är det åtskilligt som inte fungerar som det var tänkt, eller ännu värre, fungerar som det var tänkt, men man hade tänkt tokigt.
Att det är svårt att få en bostad i Stockholm, så mycket vet varenda jävel. Särskilt vi lantisar för vi har fattat att det inte finns en chans att få fotfäste i Sthlm för oss som kommer utifrån. Om det nu är så jävla svårt att få bostad i Sthlm, varför kan då inte nollåttornas ungdomar flytta till Arjeplog? Då skulle vi bönder kanske ha en chans att flytta åt andra hållet och t ex få åtnjuta kulturutbudet i huvudstaden, som till stor del finansieras av oss utbölingar.
Den borgerliga regeringen avskaffade som en av sina första åtgärder subventionerna till byggandet av hyresbostäder. Detta var en övergripande åtgärd som grundligt förändrade situationen för bostadsmarknaden. Som alltid är det en tröghet i systemet som gör att det tar lång tid för marknadens aktörer att ställa om till de nya förutsättningarna (jämför med vad jag skrev ovan om avregleringarna av finansmarknaderna). Men nu börjar byggandet ändå komma igång vad jag förstår.
Med bättre kollektivtrafik, trängselskatt och utflyttning av fler statliga verksamheter så kan trycket på centralorterna minskas.
Vad gäller utflyttning av verksamheter måste man gå fram rätt hårt och låta rationella skäl styra. Med hjälp av modern kommunikationsteknik kan många nya lösningar hittas samtidigt och man då även får en rationaliseringseffekt. Människor tenderar att ”fastna” på en plats och med en ”aktivare” utflyttningspolitik kan man hjälpa upp dynamiken.
Att bli ”tvångsförflyttad” till en ny plats kan göra underverk. Förändringsarbete är svårt men väldigt nyttigt! Detta gäller för väldigt många organisationer och i andra sammanhang. Stora industrinedläggningar i mindre orter (som då döms ut) får oftast till följd en nytändning med ny vitalitet som de annars aldrig skulle fått. Att ”ruska om folk rejält” är en stor möjlighet för Sverige.
Bostadspolitiken känns alltför avgränsad. Det handlar inte bara om det ska byggas hyresrätter eller bostadsrätter. Bostadsrätter medför fler problem än de som man normalt talar om. Boendemiljön måste förbättras, och inte minst för dem som bor i bostadsrätt (se: http://hotpot.se/php/vb/showthread.php?t=4009).
Tanken med ägarlägenheter var god men det är med besvikelse jag kan konstatera att ägarlägenheterna inte innebär någon förbättring utan snarare bara spär på problemen.
Idag brister regelverken på ett sätt som gör det fullt möjligt för varje styrelse i en bostadsrättsförening att dölja i princip vad de vill för medlemmarna. Det finns som regel ingen insyn och inget inflytande för den som bor i bostadsrätt, trots att man är både medlem och delägare i föreningen. Hur rimligt är detta?
Lagar måste förändras så att bostadsrättshavare får något att säga till om i stället för den oligarki som råder i föreningarna!