Ska Tyskland och Frankrike lyckas övertala Portugal att söka hjälp i den pågående eurokrisen för att förhindra spridningseffekter? Eller får nya krispaket från EU och Internationella Valutafonden den motsatta konsekvensen – att eurokrisen bara drar vidare, att Spanien, Belgien eller Italien blir de nya dominobrickorna som faller?
Det finns ingen som vet. EU:s länder befinner sig på oprövad mark, i okänd terräng.
Euron föddes ur ett annat stämningsläge än dagens. I början av 1990-talet, efter murens fall, behärskades de europeiska ledarna och många medborgare av känslan av att man fanns vid en historisk vändpunkt, där allt var möjligt att göra, bara den politiska viljan fanns.
Men euron var felkonstruerad. De enskilda länderna hade inte längre räntan och växelkursen kvar som säkerhetsventiler. Samtidigt kunde unionen inte omfördela mellan fattiga och rika, mellan länder med svag konkurrenskraft och stark, eftersom man inte fick ha en gemensam skattepolitik. Precis det som sker i dag förutsågs då det begav sig av statsvetare, jurister och ekonomer, men det var politiken som styrde.
Entusiasterna brukar säga att kriser bara är bra för EU, eftersom varje framsteg föregåtts av kriser. Men det är nog inte så den här gången. I dag är 90-talseuforin borta, och politiken har på många sätt devalverat sig själv. Runt omkring i Europa växer nationalismen, tänk på dig själv och skit i andra. Det gångna året har opinionen i Tyskland nått orkanstyrka mot att landet är finansiell hjälpgumma åt sina fattiga EU-bröder.
EU:s beslutsfattare har under eurokrisen hoppat från tuva till tuva, hittat underliga nattliga kompromisser för att kunna göra avsteg från regelverket. Eftersom EU vare sig lagligen kan eller vågar gå in och sanera ruttna banklån, betyder räddningspaketen att privata bankskulder flyttar över till de offentliga räkenskaperna, vilket i slutändan kan betyda att några länder blir insolventa.
Europa skjuter också problemen framför sig så länge man inte ens försöker laga eurons konstruktionsfel, att den inte matchas av en gemensam skattepolitik. Den politiska drömmen med euron handlade ju inte i första hand om mynt eller sedlar, utan visionen om en gemenskap. Men klyftorna är gigantiska, till exempel mellan de fattigaste delarna av Bulgarien och finanskvarteren i London. Och ojämlikheten kommer att bli än större om euron ska räddas till priset av en nedrustning av välfärdspolitiken i land efter land.
Få vill ha ett sådant Europa, men inte en solidarisk tanke går att finna i den svenska debatten, bortom det årliga gnölet om några få usla slantar till EU:s budget.
Björn, du har rätt … Men! Risken med en gemensam skattepolitik inom eurozonen är att man får den jämlik på lägsta nivå. Speciellt när det gäller kapital-, företags- och inkomstbeskattning. Åt dem som har skall varda givet!
Andra frågor inom EU som borde tas om hand snarast så att alla i unionen skall ha tillgång till fri abort (Varför pressades potentaterna i EU inte potentaterna i Irland i denna fråga INNAN man stack till dem stålarna? Utpressning, ja visst, men någonstans går gränsen! Irland hade kanske kunnat hålla emot en vecka till, men …), fri press (Hur är det möjligt att ordförandelandet, ett Ungern styrt av ett synnerligen högerpopulistiskt parti, först efter att de tagit emot klubban får EU-kritik för en lag som uppenbarligen syftar till att få media att ”hålla käft?) eller romernas situation i vårt älskade, demokratiska Europa (Hallå! En debatt om en vecka leder INTE till några förbättringar för vilken folkgrupp det än vara må!) … eller …
P.S. För övrigt anser jag att
1. Turkiet skall bli medlemmar av EU – nu!
2. Affärsplan S var bland det mest uppfriskande jag läst. Ha! Med några tillägg om energipolitiken (anti-oligopolism och klimatförändringsförståelse) samt vikten av att Sverige befolkas (inför ekonomiska frizoner dit alla – och då menar jag alla! – som vill och har en idé om hur vi skall utveckla glesbygden tas emot som hjältar) och några detaljer (varför det är viktigt att de som arbetar på Saab och Volvo får köpa sina bilar till rabatterat pris, varför friskolorna måste begränsas, varför fastighetsskatten är bra, varför …). ”Affärsplan S”! Snacka om att vinna matchen på Schlingmanns hemmaarena. Med 0 – 10! (För de som icke äro underkunniga om hur man räknar mål i lagsporter – hemmalagets (i dett fall Moderaternas) siffra står först!)
”Varför pressades potentaterna i EU inte potentaterna i Irland i denna fråga INNAN man stack till dem stålarna? Utpressning, ja visst”
Jag tror inte Göran Persson hade uppskattat om långivarna hade ställt krav på ändringar i den svenska abortlagstiftningen eller någon annan av riksdagen beslutad lagstiftning när han åkte runt och lånade pengar på 1990-talet.
Långivarna kan ställa krav på säkerheter och hur pengarna används mm precis som när du som privatperson lånar pengar men om långivarna satt den svenska demokratin ur spel genom utpressning så hade vi nog inte uppskattat det.
Det här är ju en av dom punkterna där (s) skiljer sig från Vänsterpartiet vars nuvarande ledare uttalat sitt stöd för Lenins kritik av demokratin.
Men vi andra inser att man måste ha respekt för demokratiska beslut, även dom Irländska.
Analysen är rätt men behöver kompletteras. Det är inte bara en gemensam skattepolitik som krävs! En monetär union förutsätter en politisk union för att fungera. Och det är här det brister. En majoritet av de svenska väljarna begrep detta vid folkomröstningen 2003. Nyligen avlidne Sören Wibe hade helt rätt i sin argumentering men blev av många hånad och häcklad för detta. Göran Perssons omsvängning att att med alla medel tvinga dra in Sverige i euroträsket hade speciella syften som alla inte då genomskådade. Det misslyckades lyckligtvis. Det var Carl Bildt som drev att frågan skulle bli föremål för folkomröstning. Tack Carl!
Socialdemokraternas extrakongress i mars 2000 ställde sig positiv till att Sverige skulle införa euron men en folkomröstning skulle först hållas. SSU tillskrev sig äran av detta kom med i beslutet.
Björn E har rätt i sin analys: en myntunion förutsätter en skatteunion. Men vill vi verkligen ha en sådan?
Man kan undra: vilket av dagens euroländer blir först med att lämna myntet? Blir det Tyskland?
En gemensam skattepolitik för EU-området är ingen dum ide.
Och då skulle man inte bara synkronisera skatteregler och skattesatser utan även allt det praktiska som tex hur deklarationsblanketterna ska vara utformade.
Det skulle förenkla för gränsöverskridande företagande men även för människor som flyttar runt inom EU-området.
I vissa delar så är det ju redan förverkligat som tex inom momsområdet där man synkat reglerna genom ett EU direktiv men mycket återstår att göra. Men jag tror att utvecklingen går åt det hållet
Agneta
Turkiet bör få bli medlemmar i EU när de lärt sig att respektera de mänskliga rättigheterna. Åk till Kurdistan och se hur situationen för landets stöärsta minoritet är. Turkiet är ett oerhört nationalistiskt land som inte är redo för EU.
Turkiet bör också erkänna folkmordet på Armenier, Assyrier, Syrianer, Pontiska Greker och Kaldéer under kollapsen av det Osmanska Imperiet. Turkiet bör också överge ockupationen av norra Cypern som fördömts av FN. Turkiet bör som sagts också sluta förfölja Kurderna och andra etniska minoriteter. När Turkiet gör framsteg på dessa områden bör EU välkomna dem.
EU är en institution som man i många fall kan ifrågasätta. På något konstigt sätt när man lämnar en brännande fråga överlämnas ansvaret tillbaka till respektive länder. Hur tänkte man när EU bildades? Enligt min och flera andras uppfattning fungerar den endast som kassako för vissaq grupper
Den stora boven i dramat är som alltid den globaliserade finansmarknaden (Wall Street), JP Morgan, Goldman Sachs m fl och deras egen ägandes hjälpreda Fed. Att ständigt göra mer pengar och låna ut är en lysande affärsidé. Fast i själva verket är det inget annat än ett stort bedrägeri. Bankirerna blir allt rikare, länder och deras folk alltmer skuldsatta och tyngda av räntebördor. Snart räcker inte skatterna till för att betala räntorna till dessa privata bankirer. Deras propaganda (de äger ju de flesta media) samt ekonomer som utbildats på deras skolor har under århundraden fört allmänheten bakom ljuset. Siciliens maffia är rena lekstugan jämfört med detta globala kriminella nätverk. Journalister och vanligt folk sätt er in i frågorna! Börja med att ta reda på hur pengar skapas! Det är inte som ni tror. Verkligheten är fullkomligt osannolik.
Grattis Bosse!
Du har just klarat av första steget i skapandet av en dolkstötslegend. Steg ett är att dikta ihop en konspirationsteori där ondskefulla människor med sinistra motiv försöker sno åt sig andra människors pengar, makt eller bådadera. I ditt fall den ”globaliserade finansmarknaden”. Elda gärna på teorin med lögner om kontrollerad media och propaganda från de ondskefulla ”bankirerna”.
Steg två är att definiera en socioekonomisk, religiös eller etnisk grupp som ligger bakom konspirationen. Nazityskland hittade sina syndabockar, Stalin hittade sina, samma grupp som i Nazityskland plus några till. Pol Pot siktade in sig på alla intellektuella, folk med glasögon och startade om tideräkningen på år noll. Listan kan göras längre, men det känns onödigt. Poängen är att all världens elände inte kan härledas till en enskild grupp yrkesutövare,(bankirerna). Det är nämligen inte sant.
Jag håller med Björn Elmbrant i stora delar. Men att ”räddningspaket medför att privata bankskulder flyttar in i offentliga räkenskaperna” har ju inget med Eu o euron att göra; det är spekulationsekonomins effekter över hela världen. Det är märkligt att EU-debatten alltid handlar om nationer mot nationer. EU, Tyskland, Portugal o s v tycker faktiskt ingenting. Politiska partier tycker, har åsikter. Även EU bör diskuteras utifrån partipolitiska utgångspunkter. Allt tydligare blir det nu att högern är emot och vänstern för EU och euro-projektet. För att EU ska fungera krävs en ekonomisk utjämning mellan individer, regioner och nationer, alltså jämlikhet och solidaritet, det som högern bekämpar och det som vänstern är för.
Problemet med att använda solidaritetsargumentet är ju att det knappast är med andra EU-länder som behovet av solidaritet är störst. Med lite perspektiv på¨sig själv och världen så borde man väl se att 2/3 av befolkningen i EU-länderna är översta överklassen i världen i de flesta avseenden. Snålheten och girigheten i Europa är så stor att fattiga afrikaner hellre får dränkas i Medelhavet än släppas in I Europa. I den politiska världen finns ingen opposition mot detta barbari.
Det är så långt från internationell solidaritet man kan komma. Det kan finnas andra argument för att stödja spekulationekonomin och kapitalismens högborg men inte solidaritet. Det är att skända ett vackert ord
Skatterna representerar inkomstsidan. Hur blir det med utgiftssidan? Skall vissa utgifter vara gemensamma och i så fall vilka?
Ett gigantiskt konstruktionsarbete och hur skall 27 länder komma överens?
Låt de banker som lånat ut till länder sitta med hela ansvaret vid en eventuell betalningsinställelse. Nackdelen är förstås att kjedjereaktion kommer att drabba banksystemet.
För ett högskatteland som sverige kommer det eventuella gemensamma skattesystemet antagligen att vara en fördel.
Inte självklart: tänk på att i Sverige har Danderyd lägre skatt än Burträsk, Vellinge och Täby lägre än Mörbylånga….
Så visst är det rätt att en gemensam valuta förutsätter någon form av gemensam ram för politik, inklusive ekonomisk politik, som skatter, finansregleringar, men det finns många olika nivåer för skattepolitik och EU har faktiskt regler om t ex moms. Men visst, precis som Estland visste 1991, är en egen valuta ett verksamt stimulansmedel för att balansera en ekonomi inom ett avgränsat område, så skulle avveckling av euron säkert hjälpa greker, portugiser m fl. Men Finland klarar ju biffen, utan nämnvärt mer reaktionär politik än Sverige? I botten ligger väl hela tiden finanskapitalets utsugning, t ex svenska banker och deras ägarsfärer. Att få demokratisk offentlig kontroll över det spekulativa finanskapitalet är sannolikt det enda sättet att få balans – just nu. Euron är ju ändå en vacker tanke…
Jag förstår inte vad du vill säga om kommunalskatterna. Stockholm har lägre skatt än Täby – är det fel och i så fall varför?
Det är möjligt att euron är en vacker tanke, men den borde ha fått stanna vid tanken.
gemensamt centralt EU skatter förutsätter minst en federal stat som någon nämnde vitsen är att även den offentliga konsumtionen sker gemensamt och att det är den utjämnig mellan olika delar som man har inom en vanlig nation. Detta är Europa på långa vägar inte redo för. Sådant kräver en nationell gemenskap, något sådant finns inte i Europa. Dessutom kräver euron ett gemensamt språk och kultur så rörligheten hos arbetskraften blir naturlig.
Man kan jämföra med vad det nordiska samarbetet åstadkommit av fri rörlighet mm inom norden och det heltutan gemensam valuta eller en mikroskopisk del av den administrativa och legala överbyggnad som EU har utan att komma i närheten av vad det nordiska samarbetet åstadkom.
Det federala Europa är en futil dröm av intellektuellas fåfänga. Risken är överhängande att de europiska makthavarna i sin stelbenthet balkaniserar hela Europa, ännu en gång.
Precis så är det! Björn Elmbrandts analys är inte komplett. Skattepolitiken är ländernas inkomstsida. Utgiftssidan – där skatteintäkterna skall fördelas – är den andra komponenten. Det är här resonemanget ”haltar” – projektet är där för fel från början vilket det tagit ett antal år för att bli tydligt.Än en gång: En valutaunion förutsätter en politisk union för att det skall fungera.
EU som det ser ut idag är ett osammanhängande lapptäcke av olika intressen sammanbundna av en gemensam och i grunden nyliberal ideologi. Det är alltså enligt min mening ideologin som är den gemensamma nämnaren och jag tror också att det kan bidra till att förklara varför det ser ut att gå så illa för Euron och EU just nu.
Den nyliberala definitionen av solidaritet är helt omvänd i förhållande till hur man traditionellt har använt begreppet; solidaritet betyder i det fallet att de som är svaga av solidariska skäl inte får begära hjälp (i betydelsen inkräkta på deras frihet) av de som är starka. De starka får inte heller hjälpa de svaga av samma ideologiska skäl. Detta är innebörden av regeln att Euron inte får vara en transfereringsunion. Resultatet blir att det grundläggande regelverket, som vilar på en ideologisk grund, hamnar i konflikt med de ekonomiska realiteterna. Denna konflikt riskerar att tvinga isär valutaunionen och ytterst sett hota hela Europasamarbetet på grund av det ideologiska önsketänkande som Eurons konstruktion utgör.
Utan transfereringar, ingen solidaritet. Utan solidaritet ingen union.
Ps. Nej, jag tycker inte att jämförelsen om skillnaden i skattesatser mellan kommuner är riktigt relevant.
Innan en valuta kan raseras, måste landet förledas till att öppna sin ekonomi för ”frihandel” och att göra sin valuta fritt konvertibel till andra valutor. Valutan kan sedanattackeras och devalveras, vilket tillåter att man kommer över nationella tillgångar till vrakpris och tvingar landet till bankrutt. Det bankrutta landet måste sedan låna från internationella banker eller IMF, som inför som ett villkor för att få skuldlättnad, att den nationella regeringen inte får ge ut sina egna pengar. Om regeringen försöker skydda sina resurser eller sina banker genom att nationalisera dem för sina egna medborgares bästa, stämplas de som ”kommunister”, ”socialister”, eller ”terrorister” och ersätts av en som är vänligare inställd till ”fri företagsamhet”. Personer utr lokalbefolkningen som gör motstånd kallas ”terrorister” eller ”upprorsmakare”.
(Ellen Brown, Bankerna och skuldnätet, Anarchos 2008, s. 436-437)
Få tar upp den korruption som EU och Lissabonfördraget innebär. Upphandlingsregler och New Public Management med ”internrevision” i kassaflöden istället för detaljposter underlättar också upphandling i flera led vilket i sin tur för med sig, att den internationella brottsligheten nu på allvar kan börja livnära sig av skattepengar och ”konkurrera” om kontrakt. Med det fördjupas korruptionen i EU till gangsterekonomiska proportioner trots att den redan är betydande. Sverige ut ur EU-NU. Och inför valutarestriktioner.