”Reformen ligger fast.” Det säger den nye socialförsäkringsministern Ulf Kristersson (M). Så mycket för Fredrik Reinfeldts tal i valrörelsespurten om ”ödmjukhet” inför det faktum att många människor felaktigt har slängts ut ur sjukförsäkringen.
I dag publicerar Dagens Arena ett reportage som vi har gjort i samarbete med Dagens Arbete. Reportaget visar vilken skev debatt som startade för ett decennium sen och vars förvrängda teser har lagt grunden för den politik som alliansregeringen genomfört på sjukförsäkringsområdet.
År 2002 gjorde arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv en opinionsundersökning om inställningen till sjukskrivning. Resultatet visade att fem procent av de svarande hade stannat hemma från arbetet en (1) dag det senaste året, trots att de egentligen inte var så sjuka att de inte hade kunnat jobba. 60 procent svarade att de tvärt om hade gått till jobbet fast de egentligen varit för sjuka.
Arbetsmoralen är alltså hög i Sverige – men vilken siffra ur undersökningen valde Svenskt Näringsliv att lyfta fram? Jo, den där 25 procent tycker att det är rätt att sjukskriva sig om man mår dåligt på grund av problem i familjen. Den högst teoretiska siffran blev till sanning och debatten om ”fusket” i sjukförsäkringen var här för att stanna.
Det är inte svårt att ana motivet till undersökningen. Som vårt reportage visar är fusket inte så utbrett som debatten kan ge sken av. Men det allt tuffare språkbruket vad gäller sjukförsäkringen, som dessvärre svalts av båda sidor i politiken, har effektivt skjutit den i sank.
Mot den bakgrunden är det intressant att skattefusket i det officiella Sverige heter ”skattefel”. Skattefusket uppgår till 133 miljarder kronor per år enligt Skatteverket. Det är lika mycket pengar som kostnaderna för sjukförsäkringen när de var som högst, år 2003, och då ansågs ”hota statsfinanserna”. Försäkringskassan fick pengar för att bygga upp en kontrollenhet och jaga ”sjukfuskare”, medan Skatteverkets budget dras ner på.
Regeringen räknade under förra mandatperioden med att dra in pengar på fuskjakten och budgeterade för intäkter som sen aldrig kom. För, som Försäkringskassan själv säger, hade upp- och nedgången i sjuktalen inte ”ett dugg” med fusket att göra, utan med att det under nittiotalet skars ner på resurser till rehabiliteringen av sjuka, som därmed slutade fungera. Detta har även Björn Johnsson skrivit, bland annat i tidskriften Arena.
Mot bakgrund av allt detta framstår Kristerssons linje som absurd. Läs reportaget och förundras över vad ihärdigt kampanjande, hegemoniska uppfattningar i offentligheten och en ryggradslös politisk kultur kan göra.
Håller alldeles med Nisha Besara i denna fråga, en fråga som är mycket viktig ur ekonomisk synvinkel, men än viktigare för bevarandet av ett humant samhälle med värnande av fungerande trygghetssystem, själva roten i välvärdssamhället, roten för solidariteten, roten för utjämning. Ett samhälle som inte tar hand om sina sjuka är inte mycket att ha. Likaså är det fråga om moral, att göra rätt för sig och kunna lita på andra och på systemen.
Detta motsäger inte möjligheten av fripassagerare, svag bedömning och bristande kontroll, men statistiken talar för att missförhållanden här inte är olösbara eller alltför omfattande Att man lyckats få ned norrländska sjuktal till ungefär samma nivå som i övriga landet talar för det.
Det är ändå uppenbart att individuell prövning mot en faktiskt åtkomlig arbetsmarknad, inte mot en fiktiv, måste till och att mänskliga hänsyn och långtidsbedömningar måste tas. Det finns gränser för vilken typ av arbete en sjuk person kan ta som måste sättas i samband med sjukdomens art och typ och utsträckning i tid liksom prognos framåt och det måste kopplas mot en möjlig arbetsmarknad med full hänsyn till anställningsbarhet, faktiska miljöfaktorer och hur den sjuke påverkas liksom av den sjukes tidigare erfarenheter och ålder. Psykologiska hänsyn bör tas. En hjärtsjuk civilingenjör i 60 års åldern gör sig inte så bra som paketbud på posten och är inte särskilt anställningsbar med tanke på hur många personer med kortare utbildning, mer erfarenhet och bättre hälsa som står på kö för de jobben. Några rent objektiva kriterier kan knappast finnas utan bedömning hänger på person, medicinsk kompetens och kompetens kring den aktuella och faktiska arbetsmarknaden. Ett antal fall har rapporterats med allt annat är rimliga krav på hänsynstagande, som t.ex. cancersjuka med mycket begränsad tid att leva kvar och rimligen nedsatt arbetsförmåga av både fysiska och psykiska skäl.
det vore underbart om ni höll fast vid en linje där ni granskar och lyfter fram – siffror! för det är tydligen det som behövs – visioner är av intet värde .. men man får spela på den plan som finns och varför inte motståndarens?
jag tyckte att doktorsavhandlingen om hur man skurar ett dass var värdelös – men så här efteråt så ska nog det mesta bokföras – även det självklara – så lögnen inte kan upprepas intill sanning
janne
http://www.youtube.com/user/Owatunes#p/u/6/1l4aYvXCECc
Favorit i repris.Jo nog jagar dom sjuka,blundar för alla dessa ”enskilda fall”
och vänder bort blicken och vill helst låtsas som att alla dess enskilda fall inte existerar,Dom är ju så många nu som blivit drabbade.
Hoppas länken funkar-gå annars in youtube-owatunes-leta upp låten social security
Det är den här typen av kritik som Arena ska ägna sig åt. Inte åt att tillsammans med Timbro utreda hur privatiseringarna ska öka i framtiden. Fast risken är väl då att det uppstår en sådan där obehaglig klasskamp…
När ska ni inse att Reinfeldt inte ”tänker fel”, är omoralisk, utan driver klasspolitik i sin klass intresse?
WORD!
”När ska ni inse att Reinfeldt inte ”tänker fel”, är omoralisk, utan driver klasspolitik i sin klass intresse?”
Jag håller med och har blivit aningen irriterad över att DA verkar så naiva när det gäller hur man beskriver utstuderad klasspolitik med ord som just ”tänker fel”, o.likn.
Exakt, han tänker inte fel, han gör som högerfolk alltid gjort – tänker på sig själv och sin egen klass. Om man anser att det är omoraliskt förstår jag inte att man röstade på M, eller i media hjälpte dem vinna valet.
Skattebetalare (obs inte skattefuskare) har alltid behandlats mycket sämre än bidragstagare av myndigheterna. På senare år har skillnaden minskats men kontrollen av skattebetalare är fortfarande hårdare än kontrollen av bidragstagare. I många situationer har skatteverket tolkningsföreträde och det är skattebetalaren som skall bevisa att han har gjort rätt. När det gäller bidragstagare så ligger bevisbördan på myndigheten.
Det återstår en hel del innan skattebetalare och bidragstagare jämställs i vad avser myndigheternas behandling.
Skattefuskare och skattefusk är en helt annan kategori. Det kan röra svartarbetare, t.ex. svenska eller utländska byggnadsarbetare. Hur stora dessa uteblivna skatter är vet man inte, det s.k. skattefelet är en gissning. De flesta arbeten som berör skattefelet skulle inte bli utförda alls om de var utsatta för beskattning. Smuggling av t.ex. alkohol bygger på att de svenska alkoholskatterna är avsevärt högre än dem i omvärlden.
Skattefusk skall stävjas i den mån det är praktisk möjligt och ekonomiskt rimligt. Staten bör behandla skattebetalare och bidragstagare lika ur kontrollsynpunkt utan att prioritera den ena gruppen före den andra. Båda behöver kontrolleras. Fusk med skatter och bidrag urholkar viljan att vara med och betala.
Göran – har du erfarenhet av båda sidor, som skattebetalare resp bidragstagare och oavsett detta – vad stödjer du dina argument på?
Vad gäller skattefusket är det viktigt att komma åt – främst ur perspektivet fördelning och möjligheten att upprätthålla en välfärd för flertalet. Den moraliska aspekten må för sjutton var och en av oss ta ansvar för? Att andra gör fel ska väl inte sänka min moral?
Jan
Du pratar om ‘bidragstagare’. Vad menar du då – vårdnadsbidrag, studiebidrag, bostadsbidrag, socialbidrag (försörjningsstöd)??? För kom ihåg – socialförsäkringarna är just det: FÖRSÄKRINGAR, som vi betalt in till på skatten! De har inget med bidrag att göra, så blanda inte in dem.
Vad gäller bidragen (t ex de ovan) så är kontrollen tänligen strikt när man ansöker om dem – förra årets deklaration måste lämnas in, alla tillgångar måste redovisas etc (Gäller så klart inte studiebidragen).
Bra, att våga ifrågasätta på det här sättet är inte bara givande läsning utan även en nödvändighet om vi skall komma ur den här blåa värderingsskiftet som makten fört igenom. Vi behöver diskussion om värdegrund men också den här typen av ifrågasättande av propagandistiskt blaj.
Äntligen!!! Jävlar vad jag har längtat efter en djupare analys på det här temat! Oj vad jag hoppas att detta reportage ska bidra till en ny och fräsch debatt om Sveriges statsfinanser!
Jag minns valrörelsen 2006, lanseringen av ”utanförskapet”. Jag träffade då ett flertal människor som ville att reglerna skulle stramas upp, med motiveringar av typ ”Jag tycker inte att det är ok att de som inte ids arbeta försörjs av mig och andra skattebetalare”. Och samtidigt, för att styrka att man i första hand satte Sveriges intresse framför sina egna förutfattade meningar, vikten av att stadskassan inte ”läcker” resurser.
Egentligen höll jag med om bägge argument men jag hade ett par invändningar: Dels ifrågasatte jag hur stort det otvetydiga fusket egentligen var (att det förekom tyckte jag såklart inte var så kontroversiellt). Men kanske framförallt; om man nu i första hand har den ädla strävan att måna om Sveriges statsfinanser – borde man då inte se till att staten faktiskt får in de pengar lagen säger att man ska ha in. Utan att kunna styrka min misstanke kände jag nämligen en oro för att det är här det stora tappet sker – människor och företag som gömmer sina resurser för det svenska skattesystemet. Ett år senare lyssnade jag på Peter Rosts sommarprogram (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3421&artikel=1422860) och blev än mer styrkt i den uppfattningen.
Som vänsterorienterad skulle jag ju kunna skippa hela denna utläggning och bara ansluta mig till den gamla klyschan: Slicka uppåt och sparka neråt. Samtidigt ville jag inte acceptera att mina vänner och bekanta som resonerade enligt ovan sjunkit så lågt.
Det bästa jag läst i Dagens Arena. Fortsätt vara granskande och som Jan Paimo skriver, redovisa siffror! Visioner och antaganden är värdelösa om man inte kan visa på konkreta fakta som underbygger ett resonemang.
Högern har alltför länge fått föra en Nicke Lilltroll monolog till väljarna som sällan eller aldrig bemötts av oppositionen. Att Reinfeldt fortfarande kan svamla om att ”arbetslinjen” syftar till att uppmuntra människor att söka jobb är på en jubelåsnas nivå när man betänker att det utslaget, går 10-15 sökande på varje ledig tjänst.
Man bör också sätta press på media – speciellt TV, som accepterar sådant skitprat av de styrande, istället för att göra sin journalistiska plikt och fråga vad de egentligen menar.
Hej Lasse
Jag måste bara få lägga ut din kommentar på min blogg! Jag bara dog av skratt inför den här formuleringen: …föra en Nicke Lilltroll monolog till väljarna …
Jag refererar naturligtvis direkt till den här kommentaren – så jag hoppas du inte ser det som stöld?
Jag vill så gärna att fler ska veta vad en ‘Nicke Lilltroll monolog’ verkligen är! *S*
Janne
Väl rutet. Självklart så ska ingen som är försörjd av bidragssystemen uppmanas att söka jobb.
Något dummare än att inte ge Skatteverket resurser för att minska skattefusket är svårt att tänka sig. Värst är momsbedrägerierna, där det faktiskt handlar om att skicka skattepengar till fuskarna. Med de nya Rot- och Rut-reglerna har vi fått en liknande situation i de båda branscher, bygg- och städbranschen, som av tradition haft flest fuskare. Det vore intressant att veta hur kontrollen ser ut innan Skatteverket skickar en dryg miljard varje månad till byggföretag som påstår sig ha utfört Rot-arbeten för privatpersoner.
Samtidigt tycker jag att vänstern gör fel i att acceptera småfusk typ ett par extra Vab-dagar. Och vad sjukskrivningar beträffar var det inte så enormt många år sen som en grupp poliser (!) förklarade att de tänkte sjukskriva sig i protest mot vad det nu var. Om någon behöver extra ledigt alternativt vill protestera genom att inte arbeta bör de avstå från att missbruka socialförsäkringarna och i stället själva stå för inkomstförlusten.
Och Goran har faktiskt rätt när han skriver: ”Skattebetalare (obs inte skattefuskare) har alltid behandlats mycket sämre än bidragstagare av myndigheterna.” Länge var det av integritetsskäl förbjudet att samköra register över olika bidrag, trots att det vid bidragsfusk liksom vid momsbedrägerier handlar om att faktiskt skicka skattepengar till fuskarna.
003 var överskottet i Socialförsäkringspaketet 100 miljarder eller etthundratusen miljoner kronor. Detta försäkringsbelopp betalas in via arbetsgivaravgiften och är en lönedel. 6 försäkringar betalas av alla löntagare via denna lönedel. Tyvärr kallas den för arbetgivaravgift och inte för dess rätta namn socialförsäkringsavgift. Så det har aldrig belastat statsbudgeten sedan tidigare finansminister Gunnar Sträng färdigställde denna världsunika trygghetsförsäkringsfinansiering. Varför tas aldrig detta med i debatten om rätten till våran sjukförsäkring, Lagstadgade sjukförsäkring. Föesäkringspremien var 2005 10,15% av lönen men är sänkt till 5,95% av lönen. Premiesänkningar som arbetsgivaren fått tillbaka istället för oss som betalar den. OBS Sjukförsäkringen är en av 6 st försäkringar i arbetsgivaravgiften. Allmän löneavgift är den del som arbetsgivaren betalar. Den är idag 6,03% och var 3,07% 2005.
Orsaken till förändringen i sjukförsäkringsreglerna är att kostnaderna ökade och inte någon ”opinionsundersökning”.
Nisha skriver
”För, som Försäkringskassan själv säger, hade upp- och nedgången i sjuktalen inte ”ett dugg” med fusket att göra, utan med att det under nittiotalet skars ner på resurser till rehabiliteringen av sjuka, som därmed slutade fungera”
Det påståendet är inte korrekt.
De undersökningar som gjorts pekar på andra faktorer.
Under åren 1993-2001 så trefaldigades utbetalningarna av sjukpenning vilket gav upphov till mycken spekulation om orsakerna. Den mest seriösa genomgången som gjordes var nog den som SCB gjorde 2004 och där lyfte man fram andra orsaker än den som Nisha anger.
Till att börja med så var det inte fler som sjukskrev sig för männen handlade det om en viss minskning medan antalet sjukskrivna kvinnor var ungefär oförändrat. Orsaken till att kostnaderna ökade var att var att sjukskrivningstiderna blev längre.
SCBs undersökning visade tex på att invandrarna (tvärt emot vad en del sa) sjukskrev sig mindre än andra så dom var inte orsaken.
SCB lyckades inte förklara ökningen av sjukskrivningstiderna fullt ut (vilket man fortfarande inte gjort men man hittade ett flertal faktorer som gjorde att sjukskrivningstiderna blev längre).
En förklaring som SCB lyfte fram var att under första halvan av nittiotalet så var antalet beviljade förtidspensioner mycket högt för både kvinnor och män. Det medförde att en hel del som sjukskrivna försvann från sjukpenningkontot. Under åren 1995-2000 beviljades betydligt färre förtidspensioner och då blev fler personer kvar som långtidssjukskrivna.
En annan förklaring var strukturomvandlingen. Omstruktureringar ledde till längre sjukskrivningstider även i branscher där sjutalen inte varit så höga tidigare som tex när banker fusionerade så gav det upphov till ökade sjuktal. Det var mycket fusioner och omstruktureringar på nittiotalet i många olika typer av verksamheter vilket alltså är en delförklaring.
Till detta kom en kraftig ökning av sjukskrivningstiderna i den offentliga sektoen.
Tung industri och livsmedelsindustri hade före nittiotalet de högsta kostnaderna för sjukskrivna men under 90-talet så ökade sjukfrånvaron i offentligt driven vård och omsorg med en sån omfattning att sjufrånvaron där blev nästan lika hög som inom livsmedelsindustrin.
Vad gäller vården så fann man att sjukfrånvaron i privat vård var väsentligt lägre än i offentligt driven vård.
Inte en siffra rätt. Jag hänvisar till ” Den problematiska tryggheten”, Bo Södersten redaktör. För att ta ett par exempel står enligt författarna invandrarna för en betydligt större del av förtidspensioneringarna än motsvarande svenskfödda grupp, särskilt med beaktande av att det är en generellt yngre population. Likaså stod kvinnorna för merparten av den ökade sjukskrivningen under 90-talet och tjänstemän hade alltmer ökade sjuktal.
Det sammanlagda skattefusket kostar Sverige omkring 133 miljarder i uteblivna intäkter varje år. Och de största syndarna är enmansföretagarna, enligt Skatteverket.
För första gången kan verket presentera en kartläggning som visar hur stort skattebortfallet är inom olika sektorer. Här samlas allt som går under benämningen skattefel – det kan gälla allt från medvetet fusk till oavsiktliga misstag och otillåten skatteplanering.
- Att halvera skattefelet vore ett väldigt bra mål. Då skulle landets löntagare kunna få sänkt skatt med 1 000 kronor i månaden, säger Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand. Min fråg blir, vrför nöja sig med hälften?? Om vi kunde få företagarna att vara med och betala sin skatt fullt ut, så skulle ju skatten kunana sänkas med 2 000 kronor i månaden för vanligt hederligt folk.
Ett annat sätt att förstå vidden av fusket är att de 133 miljarder som fattas motsvarar ungefär 5 procent av Sveriges BNP. Det, i sin tur, motsvarar den årliga kostnaden för hela rättsväsendet, försvaret, universiteten och forskningen tillsammans.
Om de av Arrogansregeringen så omhuldade entreprenörerna/egenföretagarna uppfyllde sin lagstiftade skatteskyldighet vore välfärdskostnaderna inget problem. Och om Arrogansen växlade om, och lade samma krut på att jaga skattefuskare, som de lagt på att tvinga svårt sjuka att söka fiktiva jobb kunde de kanske få min respekt. Men bara kanske.
Detta var den bästa artikel jag läst på över en månad. Halleluja!
Idag fanns en liten TT-notis i min morgontidning med rubriken Unga utnyttjas av blufföretag. Unga människor tvingas att ta jobb hos oseriösa företag (arbetslinjen!) och får där bl.a. ”producera” bluffakturor eller ägna sig åt andra bedrägerier. Svensk Handels säkerhetschef Dick Malmlund berättar enligt notisen att cheferna på dessa företag ofta hotar de unga säljarna. – Då arbetslöshet är alternativet blir säljarna kvar i blufföretagen, säger Malmlund.
När hörde någon Maud Olofsson eller någon annan allianspolitiker föreslå åtgärder mot denna sorts företag?
Gammal skåpmat. Detta underliga förhållande har det pratas om många gånger tidigare. Att det blir såhär är inte det minsta konstigt. De stora skattesmitarna har ofta goda kontakter i samhällets toppskikt. De äger ofta stora rikstäckande media. Såklart att deras intressen bevakas. Sjuka och handikappade har inget eller litet inflytande på hur landet styrs. De kan man rätt enkelt stampa platta och ta resurser av om man vill. Sedan kan man använda dessa resurser till att muta åt sig en valvinst. Inte ger man sig på en stark grupp som har stora media-resurser, nej det är politiskt självmord.
Det ”omfattande” fusket: 0,04 procent
Försäkringskassans jakt på bidragsfuskare ledde till 320 fällande domar förra året. Trots att fusket beskrivits som ”omfattande” utgjorde det endast 0,04 procent av alla utbetalningar 2009, visar Dagens Arbetes och Dagens Arenas granskning.
I debatten om sjukförsäkringen har omfattande bidragsfusk pekats ut som en av anledningarna till att sjukskrivningskostnaderna exploderade från 75 till 132 miljarder kronor per år i slutet av nittiotalet.
Uppfattningen att fusket är utbrett är starkt förankrat – lika starkt bland handläggare som bland allmänheten. Två av tre tror att fusket är ”mycket eller ganska omfattande”, enligt en undersökning av Delegationen mot felaktiga utbetalningar, FUT.
Men trots intensivt arbete, och över 20 000 fuskutredningar, kunde Försäkringskassans kontrollenhet bara hitta misstänkt fusk i 1 419 fall förra året. Dessa fall polisanmäldes och Försäkringskassan ställde återkrav på sammanlagt 193 miljoner – vilket utgör 0,04 procent av alla utbetalningar inom socialförsäkringssystemet.
Nishas ledare är bra och insiktsfull. Jag vill bara ge en kompletterande reflexion. Jag tror att regeringens – eller finansdepartementets val att jaga sjukskrivna i stället för skattefuskare går att förstå. Regeringen är förblindad av den ekonomisk-teoretiska synen på effektivitet. Fördelningsfrågor är underordnade,
Enligt nationalekonomisk teori är det ett stort problem att folk inte arbetar så mycket som de skulle kunna. Om folk avstår från att arbeta blir det effektivitetsförluster i ekonomin. Och det är det värsta av allt.
Skattefusk är en fråga om inkomstfördelning. Och inkomstfördelning är något som dogmatiska nationalekonomer tycker är helt ointressant. Det viktiga är, enligt ekomomisk teori, att produktionsresurserna – och de arbetande är en sådan produktionsresurs – utnyttjas optimalt. Skattefusk och annat tjuveri är en fråga om inkomstfördelning.
Nationalekonomisk teori har inget svar på hur frukterna av produktionen ska fördelas. Att några genom skattefusk roffar åt sig av det gemensamma arbetet är inget problem för en nationalekonom så länge skattefustet inte minskar den samlade produktionen. För nationalekonomer – som vår finansminister – är skattefusk och annat tjuveri- inget problem så länge som produktionen inte minskar. Skattefusk är till och med bra om det ökar produktionen.
För vanliga anständiga människor är det självklart att tjuveri ska bekämpas. Men inte för regeringen.
AF har numera ett stort inflöde av personer som är främst sjuka – inte arbetslösa eller arbetssökande. De har ofta en sjukdom som är i akut stadium och även mycket svåra t ex cancer, stroke, minnesrubbningar, svåra psykiska problem. Har de uppnått antal dagar för utförsäkring är det helt ointressant hur sjukdomen ser ut. De skall söka jobb oavsett om de har en anställning sedan 35 år och väntar på den 5:e nackoperationen och får gå tillbaka till jobbet när allt är ”fixat” intygar arbetsgivaren som är medföljande vid besöket. Men nej – det går inte enligt den nya lagen. Hon skall söka jobb på annat håll.
Nuvarande regler är speciellt kvinnofientliga – det är flest kvinnor som utförsäkras och nekas sjukpenning. Det är kvinnorna som Alliansregeringen speciellt agerat emot. Det är viktigt också att kolla upp alla nekade sjukskrivningar – de har ökat kraftigt – även här mest för kvinnor. Är man en arbetslös, sjuk kvinna – då är det ganska omöjligt att sjukpenningen godkänd och är man en kvinna, arbetslös, funktionsnedsättning pga många års städjobb och född utomlands – då är det omöjligt att få en sjukskrivning godkänd.
Dagens sjukförsäkring är godtycklig, beroende på vem man är och skall ge ett stort överskott till statskassan.
Nye socialförsäkringsministern skall nu se till att inga förändringar kommer tillstånd nu när man lyckats få denna sk reform har placerats ut i FK och AF med stenhård myndighetsutövning.
Så mycket sjukt det finns inom denna ”nya” sjukförsäkring” skapad av alliansen, när sjuka måste vara friska bestämd datum. Inte underligt om regeringen bryter ner folk och förvärrar deras tillstånd. Det är så lätt att sparka på dem som redan ligger. Värst av allt är, att de som inte är arbetsföra fås känna sig nästan som kriminella. Man kan inte ha någon hopp om sans/vett och rättelse av begångna misstag så länge vi har en högerregering som har svårt med insikten och verkligheten.
[E]nligt utskottets mening [är det] bra om de allmänna reglerna för beskattningen i lagen är sådana att de inte möjliggör systematiskt skattefusk.
Den ovanstående är en citat ur finländska handlingar ”Riksdagen remitterade den 9 november 2004 en proposition med förslag till lag om ändring av bilskattelagen (RP 212/2004 rd ) till finansutskottet för beredning”
Det skulle vara bra om någon kolla när eller om ordet ”skattefusk” har tidigare använts i det officiella Sverige.
Ekenäs- Finland
”Det skulle vara bra om någon kolla när eller om ordet ”skattefusk” har tidigare använts i det officiella Sverige”
Det måste vara före 1809 i så fall. För i de områden som före 1809 var den västra rikshalvan så förekommer i dag inget skattefusk. Däremot så händer det ibland att en del skattskyldiga glömmer att deklarera för alla sina inkomster eller att betala tv-licensen och eller kvarskatten (som oppositionsledaren gjort) men det är mänskligt att fela.
Om Arrogansregeringen växlade om, och lade samma krut på att jaga skattefuskare, som de lagt på att tvinga svårt sjuka att söka fiktiva jobb kunde de kanske få min respekt. Men bara kanske