Antag att knutarna i den grekiska skulddramatiken går att lösa upp. Att regeringen i Aten tar sig samman och godkänner nedskärningar av pensionerna, minimilönerna och antalet statsanställda. Att 70 procent av bankernas lån till Grekland skrivs av genom en frivillig överenskommelse. Och att de 130 miljarder euro i nödlån som det förhandlats om i månader äntligen kan betalas ut.
Det är knappast någon seger ens för Merkel och Sarkozy, bara ännu ett uppskov.
Grekland är en stat i upplösning. För femte året i rad krymper ekonomin, skulderna ökar och i praktiken kan man inte låna en euro på marknaden. Och framförallt: det finns inte det minsta tecken på att Greklands situation ska bli bättre.
Vad vi ser är resultatet av en felaktig krispolitik från EU:s sida. Ett insolvent land räddas inte av nya lån. En överenskommelse om ytterligare lån och nya nedskärningar kommer helt enkelt inte att funka.
I princip skulle bara en ordnad grekisk statsbankrutt kunna rensa luften. Merkel och Sarkozy räds dock konsekvenserna av ett sådant steg, för de egna bankerna och för att Portugal, Italien och Spanien då riskerar att dras ner i dyn. Det ser ut som ett val mellan pest och kolera om det paket som nu lotsats igenom inte räddar Grekland annat än för stunden.
Idén att bilda en grekisk samlingsregering under en opolitisk tidigare centralbankschef byggde på en illusion om att den vägen öka landets beslutsmässighet. Det har blivit tvärtom. Regeringspartierna räds väljarnas dom, drar ut på avgörandet och positionerar sig hejvilt inför parlamentsvalet som väntas i april.
Men ett liknande inrikespolitiskt spel pågår i Tyskland och Frankrike. Merkel och Sarkozy måste visa sig stentuffa mot grekerna, för att inte tappa röster i nästa val. Detta trots att de i sin kammare vet att de beslut man nu ska driva igenom inte är någon lösning och inte syftar till att lindra det grekiska folkets lidande.
Typiskt nog är det en person som inte står inför ett omval, dansken Poul Thomsen, som lett Internationella Valutafondens (IMF) förhandlingar i Aten, som kan säga som det är. Nedskärningarna har misslyckats, menar han i en intervju. Enda chansen att få Grekland på fötter är mindre besparingar och att man istället snabbare reformerar och modernisera den grekiska ekonomin. Omvärlden måste visa mer ”lyhördhet” inför att grekerna faktiskt gjort stora uppoffringar, hävdar Thomsen.
Att IMF framstår som en röst av besinning är en bild av ett EU som låst sig i en ekonomisk-fundamentalistisk återvändsgränd.
Tänk om man kunde göra följande helt rimliga överenskommelse inom EU: Alla med grekiskt urspung, som flyttat därifrån de senaste 5 åren för att arbeta i ett annat EU-land, betalar hälften av den skatt, som man betalar idag, till Grekland. Vips skulle Greklands förutsättningar och finanser stärkas, vilket alla inblandade vinner på! Det räcker kanske med en period på 2 – 3 år, för att det ska fungera!!
Garanterade åsikter från höger med en viss underliggande tro på monetarism om Grekland:
http://blogs.telegraph.co.uk/finance/ambroseevans-pritchard/100014720/greek-death-spiral-accelerates/
Det behövs något drastiskt för att rubba läget i Grekland.
Sälja Kreta till Korea eller Dubai?
Det skulle onekligen dra till sig investeringar och kreativitet.
Nya aktörer som kommer in i bilden.
Öppna nya flyglinjer, bygga, bygga, investera, lära nytt, …
Ett EU-land som tar rejäla nya grepp.
Stig: det drastiska som behövs är inte inom ramen för EMU eftersom även om skulderna skrivs av så är landet inte konkurrenskraftigt och för att klara det så måste lönekostnaderna ned antingen genom att valutan skrivs ned om man lämnar Euron eller genom kraftig inflation inom Euro området eftersom löner är trögrörliga nedåt. Åtstramningspolitiken syftar till att pressa ned lönekostnaderna, men priset är högt. Lettland förlorade 20 % av BNP och har en arbetslöshet om 22 %. Då ska man komma ihåg att en del av de privata lönerna betalades ut svart och om vi hypotetisk tror det vara kanske 10 % av lönesumman, så ger det ju effekt. I Greklands fall vill man ta bort de två månadslöner som betalas ut extra en gång om året. Sänkta statliga löner ger samma effekt, men sänkta statliga pensioner påverkar bara statsbudgeten och minskar konsumtionen. För att exemplifiera: Grekland lever på export i form av turism. Det är ju ganska självklart att turismen skulle öka om priserna sjönk 25 % Problemet nu är att sådana åtgärder skulle genomförts för tre, fyra år sedan. Det kan vara försent nu när arbetslöshet, utslagning av företag mm bitit sig fast och devalveringsbehovet kan vara betydligt större än det var för fyra år sedan. De allmänna problemen med grekisk statsförvaltning, beskattningssystem mm har naturligtvis betydelse för tillväxtmöjligheter och statsskuld, men det påverkar inte på kort sikt bytesbalansproblemen.
Stig: Grekland har visserligen stora skulder, men det är inte det egentliga problemet utan det är tillväxten och exporten som fallerat. Man har ett solvensproblem, Men vill de sälja Kreta till mig för en krona så ställer jag upp. Jag kan tänka mig att köpa Skåne också, men Stockhom med bostadsbubbla vill jag inte ta i.
Landet är inte konkurrenskraftigt, kostnadsnivån är för hög i förhållande till ekonomins ”nivå”. Detta är ett problem även flera andra länder i Europa och på andra håll. Att bara skriva av skulderna hjälper föga.
Man har så att säga fått ett litet problem att hantera ”a champagne taste on a beer budget”. Detta retar upp ”folket”.
En av de mer offensiva lösningarna är att successivt ändra ekonomins funktionssätt, introducera nya aktörer med nya idéer och nytt kapital, t ex att sälja Kreta till XX.
Att använda ”markvapnet” (typ sälja Kreta) på ett strategiskt sätt är nog ingen dum tanke även om den är lite radikal. Det gäller då att sälja till rätt köpare som har resurser och incitament att göra något verkligt konstruktivt.
Att jaga ut statsanställda till en ny industri skulle behövas men blir säkert smärtsamt. Vem klarar detta? Här behövs då vassa konsulter och mycket tålamod.
Annars är det bara att devalvera och sitta kvar på caféet.
Man lär ju inte frysa i alla fall.
Stig: när ett företag går dåligt och behöver rationalisera, sälja av tillgångar för att minska skuldsättning etc. vad väljer man då att sälja av? Inte säljer man av de produktiva delarna, intäktsbärarna…..man säljer av det som i annan regi, med andra företag kan bli lönsamt. Hittar man inte någon kund lägger man ner. Turismen är Greklands paradgren och Kreta hör dit. Kreta genererar intäkter överstigande kostnaderna långt in i framtiden och framförallt genererar det exportintäkter. Vad som ska skäras ned är importen.
Stig: du vet, det är så mycket troll i kommentarer och så mycket journalistik som förefaller satirisk, så det går inte längre att skilja satir från verklig åsikt utan det är lika bra ta förslagen som allvarligt menad åsikt……sälj för guds skull Rheinfeldt till Grekerna, lite jobbavdrag får nog ordning på ekonomin…..kanske vi kan få någon liten ö som betalning.
Men för att besinna sig lite o hålla sig i verkligheten, här en artikel som påpekar att Greklands lönekostnader faktiskt fallit med fem % de senaste fyra åren och att de däremot i t.ex. Frankrike ökat varför den relativa skillnaden är större. Dessutom ifrågasätts varför man kräver lägre minimilöner när dessa endast utgör ca femtio % av genomsnittet Så, en viss justering av lönekostnaderna jämfört med utlandet pågår och det är ett naturligt resultat av den recession man startat.
http://www.economonitor.com/rebeccawilder/2012/02/08/the-unfounded-obsession-with-greek-minimum-wages/
Egentligen inte den sk konkurrenskraften i form av kostnadsläge som är greklands problem, det är industristrukturen. Men ett modernt industriland typ Tyskland, Sverige eller Japan blir man inte i en handvändning och trollas knappast fram med massiv sänkt köpkraft hos befolkningen i gemen. Alla andra som gjort det har gjort det med statskontrollerad styrning en sådan utveckling där den egna industrin hållits under armarna när den växt upp. Något som inte är möjligt i ett system som EU.
Greklands problem är de stora obalanserna i utrikesaffärerna pga av att det har varit allt för lätt att importera. Typ Tyska, Svenska etc varor och tjänster. Exporten från befintlig industristruktur har växt på bra fram till den internationella krisen slog till 2008. Förmodligen hade inga interna devalveringar ”i tid” gjort att exporten skulle ha växt så mycket mer. Men det hade förstås bromsat importen, men då hade förstås Tyskland m.fl. hudflängt grekerna för att ägna sig åt protektionism om man vidtagit åtgärder i tid som minskat grekernas möjlighet att köp utländska varor och tjänster. Under Eurotiden är Grekland ett av de Euro-Medelhavsländer som klart sig bäst när det gäller turismen. Media målar (som vanligt) upp en falsk bild av vad som lett till krisen.
Med en egen valuta kan man både stimulera den inhemska ekonomin samtidigt som valutan sjunker och framförallt bromsar importen samtidigt som exporten underlättas.
#Modig – 9 februari, 2012
Outlook in Latvia ‘looks bleak’
Sen Lettland gick med i EU har 10 % av befolkningen emigrerat, och då främst den unga välutbildade delen av befolkningen. Massiv ”brain-drain”. Dessutom är en betydande del av den arbetsföra och framförallt den yngre delen ute i Europa och jobbar för att kunna försörja sig. Man så att säga exporterar sin arbetslöshet. Men trots det är arbetslösheten den snabbast stigande i EU.
Man har skyhög självmordsstatistik samtidigt som nativiteten sjunker och är negativ. En undersökning säger att de närmast åren kommer minst 100 tusen att emigrera. Detta i ett land med två miljoner invånare. Drygt 40 % är ”ryssar”. Om nu denna emigration skulle bara bestå av letter skulle det bli 8 %.
Lettland är på fullt allvar ett land som med galen nyliberal ekonomisk politik håller på att utplåna sig själv och faktiskt bli ett land utan folk.