Sanningen får du höra av barn och fyllon – och av avgående partiledare. Mona Sahlins tal på Socialdemokraternas förtroenderåd i helgen var remarkabelt. Och den valanalys som presenterades underströk Socialdemokraternas problem.
”Råärlig” är ett begrepp som Sahlin brukar använda. Det är beklagligt att hon inte har varit det tidigare. Kanske var mandatet svagt, de interna giftpilarna många, partiets strukturer sega. I lördags fick vi i alla fall veta att hon inte trodde fullt ut på den egna politiken. Det erkände även Ségolène Royal efter förlusten i det franska presidentvalet 2007. En jämförelse med det franska socialistpartiet innebär som bekant att du är illa ute.
På ett par områden var Sahlins självkritik träffande. S har inte lyckats bli ett jobbparti igen. Sahlin erkände att jobbskatteavdraget inte är orimligt om du vill sänka skatten på lägre arbetsinkomster. Och att det ska löna sig att arbeta är en del av den svenska arbetslinjen, även enligt LO-ekonomerna. Sahlin talade klokt om a-kassan som en omställningsförsäkring, men föreslog indirekt en bortre parantes. Förhoppningsvis var det inte en borgerlig stupstock som avsågs.
Sahlin berörde att globaliseringshemläxan aldrig har gjorts, men kunde ha varit ännu mer konkret i frågor som rör näringspolitik, tillväxt, utbildning, forskning och utveckling. Hon försvarade en hög skatt på koldioxid, vilket är klokt, men påpekade att S måste förhålla sig till att väljarna ogillar skatt på förmögenheter och fastigheter. Det må vara sant, men för ett parti med höga välfärdsambitioner är det olyckligt att ekonomernas favoritskatt har blivit politisk paria som inte diskuteras över blockgränsen.
Och om den cementerade blockpolitiken var Sahlin verkligen råärlig. Hon framhöll att ett samarbete med bara MP, eller både MP och V, signalerar helt olika vägval: ”Det såg de svenska väljarna och det såg jag”. Hon uppmanade ombuden att lita på de vägval som nästa partiledare gör. Alltså: Sahlin förde en politik hon inte trodde på fullt ut – i ett samarbete som hon inte ville ha.
Förvirringen blev än mer tydlig när Morgan Johansson föredrog Kriskommissionens första, deskriptiva valanalys. Här är historieskrivningen annorlunda: ”Efter en första olycklig presentation med endast S och MP, togs sedan V in i samarbetet”. Att stora S-reformer har saknats är en mycket viktig poäng som görs, men orimlig vikt läggs vid det rödgröna budgetförslaget våren 2010. Att S ville återinföra fastighetsskatten var, till exempel, ett förslag som presenterades i Almedalen 2009. Och den trovärdighet som regeringen fick i samband med Greklandskrisen ska inte underskattas. I förordet står att synpunkter har hämtats in från val- och välfärdsforskare. Dessa vore mer intressanta att läsa, i synnerhet eftersom S saknar en uppdaterad samhällsanalys.
Sahlins starka tal påminde om att det är någon annan som ska stå i talarstolen som ny partiordförande i slutet av mars. Innan dess har Kriskommissionen förhoppningsvis levererat en mer djupgående analys av hur S inte längre befinner sig på toppen av tidsandan.
Sanningen får du höra av barn och fyllon – och av avgående partiledare.
Den var riktigt rolig – och absolut to the point
Mona glömde en viktig aspekt i sin analys. Många, även tidigare trogna socialdemokrater, ville inte se henne som landets statsminister.
Inte med ett enda ord ifrågasatte Mona Sahlin detta att vi har ett ekonomiskt system där tillväxt till varje pris är det enda som gäller. Tillväxten är helig och de flesta inom media ifrågasätter inte heller detta det allra mest heliga, som gör att vi våldtar vår jord om och om igen…….
Ja de marknadsliberala krafterna som råder i Sverige, EU och globalt går inte att mätta. Här gäller ”kvitt eller dubbelt” vinna eller försvinna. Detta system har fattiga och svaga ingen demokratisk makt. Banker och multinationella företag kan lätt spela ut länder och regeringar. Genom utpressning och/eller spekulation. Allt går ut på att skapa ekonomisk tillväxt. Att människor och natur väger lätt i den vågskålen är ganska enkelt att räkna ut.
Eric Sundström kanske skulle för sig själv och för läsarna kunna förklara skillnaden mellan en socialdemokratisk ”bortre parentes” och en borgerlig ”stupstock” i sjukförsäkringen.
Hej Job!
Det är ju Mona Sahlin som är svaret skyldig, inte jag? Om du läser talet, som jag länkar till, så är det ju inte alls tydligt vad hon menar. Därför ställer jag frågan: Vill hon att S accepterar den borgerliga politiken? Hoppas inte. Vad Sahlin vill göra, tror jag, är att starta en öppen diskussion om hur a-kassan ska fungera som omställningsförsäkring. Där håller jag med henne om att taken måste vara högre, och att en viss avtrappning är rimlig (vilket S också föreslog 2010). Men där hon blir svaret skyldig, och det som måste diskuteras, är vad som ska hända med de medborgare som hamnar ”bortom en parantes”. Självfallet ska ingen lämnas därhän. Men hur ser en värdig lösning ut för dem som har fastnat och går på a-kassa? Vilka krav kan ställas, vilka lösningar – kanske i andra länder – kan vi lära av? Har du själv något förslag?
Job, Eric, Det som gäller är att vi idag har en bortre parentes, eller stupstock om man så vill (på 300 dagar). TCO gick igenom de rödgrönas olika dokument inför valet väldigt noga. Ingenstans, framförallt inte i skuggbudgeten i våras eller i valplattformen, sägs att den bortre parentes skulle tas bort i händelse av rödgrön valseger. Jag uppfattar det som att de rödgröna faktiskt gick till val på att behålla den bortre parentesen. Men om nu partledaren säger att partiet måste föra en politik som man i det här fallet redan för, blir jag osäker på vad som gäller.
Mats på TCO: Jag försökte ta reda på igår exakt vad S och de rödgröna ville i valrörelsen, och hur revolutionerade Sahlins besked egentligen var. Jag lyckades inte heller riktigt förstå vad som skulle hända om de rödgröna vann. Jag erkänner gärna att jag är kluven: A-kassan ska vara en omställningsförsäkring, en nedtrappning är rimlig, men vad ska hända sedan? Mejla gärna ev förslag/idéer som du eller TCO har till eric.sundstrom@arenagruppen.se!
Mona Sahlin gjorde sig av med alla meningsmotståndare när hon tillträdde. Ändå kommer hon nu, när hon tvingas avgå eftersom hon inte klarat uppgiften som partiledare, på att hon hindrats att föra den politik hon egentligen ville. Vem har hindrat henne?
Är det inte så att det är Mona Sahlins politik som förts, och visat sig vara för dålig?
Innebär att vara ”råärlig” bara att man skyller sina misslyckanden på andra?
Hon säger ”det såg de svenska väljarna och det såg jag” – någon eller några har alltså tvingat henne! Stackars duktiga oskyldiga Mona!
Glöm inte att MP är ett fackföreningsfientligt parti som dessutom gillar friskolor ohämmat. Vilket naturligtvis gör att fackliga väljare sviker och otroligt nog lockades av Moderata locktoner
Jag är väljare och har ingenting emot fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Däremot tycker jag illa om den här fåniga eftervalsdebatten. Tänk om moderaterna efter varje valförlust i 40 år hade fått för sig att inte vara ett parti som tar ställning för de som har det bra och för större klyftor i samhället. Naturligtvis är det inte det som dom har sysslat med under tiden i opposition. Istället för att förändra politiken så har man förändrat debattten och retoriken. Och långsiktigt arbetat med vår gemensamma berättelse. Men S får stora skälvan efter 2 förluster och skall genast föra moderat politik eftersom det verkar modernt.
Sammarbetet med V var ju befriande så att de rödgröna kunde hålla nån rimkig linje i t.ex privatskoledebatten. S blev ju plötsligt förvånade när företag som driver offentligt finansierade privatskolor gjorde vinst. Yrvaket upptäckte man vad som är alla företags ide – att tjäna så mycket pengar som möjligt. Efter denna upptäckt tyckte man att man kunde få tjäna pengar på offentligt finansierade privatskolor – men inte så mycket. Utan bara lagom. Otroligt naivt. Trodde man verkligen att privatskolorna bara skulle drivas av små kooperativ som drev skolor bara för att förbättra världen?
”Det ska inte vara en uppoffring att rösta på S” tyckte jag mig höra Mona Sahlin säga och det måste baske mig vara det bästa hon sagt på länge.
Någon skrev här i kommentarerna att vi inte får glömma bort att folket faktiskt inte ville ha henne som statsminister, det tycker jag att man får ta med en nypa salt för visst kan det vara så att den populära åsikten kan ha varit att Mona Sahlin inte var bra men frågade man ”varför” så fick man aldrig något ordentligt svar. Samma gäller varför man gillade Reinfeldt.
Att LO-folket skulle välja M före MP tycker jag känns som en halvdålig analys. Det stod mellan S och M för dessa, MP är ett borgerligt parti för vänstermänniskor (hur det nu går ihop).
Lena Mellin på Aftonbladet konstaterade i samband med beslutet att Mona S. avgår, att det inte är mycket av värde hon åstadkommit under alla dessa år i regeringar och riksdagen. Sverigedomikraternas Jimmy Å. konstaterade samtidigt att hon varit en bra valarbetare för Sverigedemokraterna men varit till stor skada för landet Sverige. Det är många som instämmer i detta och därför inte ville se henne som landets statsminister!
”Att LO-folket skulle välja M före MP tycker jag känns som en halvdålig analys. Det stod mellan S och M för dessa, MP är ett borgerligt parti för vänstermänniskor (hur det nu går ihop)”
Bra kommentar. Det är (s) och m som är arbetarpartierna dvs partierna för dom som arbetar och där då givetvis en massa tjänstemän också ingår.
Det är också rätt att Mp är ett borgerligt parti fast för vänstermänniskor.
Det kan tyckas som en paradox men det går faktiskt ihop.
Daniel Suhonen har i Tvärdrag förklarat fenomenet med den borgerliga vänstern. eller den så kallade ”lattevänstern” för vilka att vara ”vänster har blivit en pose, ideologin en snygg accessoar” Det ”handlar om dagens unga medelklassradikaler, ja Arenaradikaler, vars identitetspolitiska vilja att vara rätt är drivkraften. I vissa kvarter på södermalm, är denna folkgrupp ganska vanligt förekommande. Idag utgörs vänstern till väldigt stor del av sådana som på allvar tycker att queer är viktigare än klass, för att det är nytt. De gjorde miljöpartiet till största parti på södermalm i EU-valet.
http://www.tvardrag.se/index.php?te_id=508
Det handlar om´en vänster som inte har sina rötter i den traditionella arbetarrörelsen utan en medelklassvänster precis som 68-vänstern men som skiljer sig från den i och med att dom inte har en vision om ett socialistiskt samhälle.
För övrigt anser jag att detta var en mycket bra artikel av Eric Sundström, en toppenrekrytering till Dagens Arena!
Det som var beklämmande på allt nytänkande var att partisekreteraren yrkade avslag på allt nytt!
Jag håller med Dig. I bakgrunden fanns en affisch med slogan ”förnyelse”. Vad är det för förnyelse när inte ens en medlemsomröstning om nya partiledare föreslås.
Betongpartiet cementeras ytterligare med hjälp av armeringsjärn.
Håller med dig Kerstin, fick inte plats med det i ledaren och ska försöka hinna blogga om detta senare i dag. Partisekreterare Baylan lovade nämligen att formerna för hur en partiledare väljs ska ses över – lagom till 2013.
Då kom till sist den dag då Mona Sahlin var ärlig, eller ”råärlig” som Eric Skriver men han menar förstås ärlig. Men det var i alla fall bra att den dagen till sist kom och att hon klargjorde vissa saker som tex att jobbskatteavdraget är bra sätt att sänka skatten på lägre arbetsinkomster, att samarbetet med Vänsterpartiet kommunisterna inte var bra, att moderaterna är partiet för folk som arbetar osv.
Det här är ju inga nyheter för många av oss. Men det måste ju var lite jobbigt att höra för de som tillhört den ekokammare som okritiskt ekat de åsikter som partiledaren tidigare uttalat men alltså inte trott på.
Hur kommer då historiens tidlösa domstol att se på det Sahlinska ledarskapet?
Kommer domen att handla mest den dag då hon var ”råärlig” eller de andra drygt ettusentrehundra dagarna? Svaret blir nog att domen över det Sahlinska ledarskapet mest av allt kommer att handla om dom andra dagarna och inte lördagen den 4/12 2010.
Men det hedrar Mona Sahlin att hon till sist ställde sig upp och sa som det var.
Mona och andra högersossar diskuterar sällan att (s) har haft en penningpolitik som förutsätter och kräver hög arbetslöshet för att hålla nere inflationen. Sedan denna penningpolitik infördes för ca 20 år sedan har vi haft ständig massarbetslöshet.
Riksbanken har fått till uppgift av högersossarna att hålla uppe arbetslösheten med hjälp av räntan för att förhindra hög inflation.
Man måste komma på ett sätt att hålla låg inflation även vid full sysselsättning.
Konstigt att inte detta diskuteras i partiet nu när alla stenar ska vändas.
Den förre skribenten på denna sida K. Keilos skriver på aftonbladet;
”Utan känsla för samtiden” En klockren artikel. Var inte så sosse ängslig Eric. Utan inse; ”Ni har gjort det sämsta valet i modern tid eftersom ni inte kunde läsa samtiden. Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er.” Eller börja läsa av samtiden bättre!
http://www.aftonbladet.se/ledare/article8231177.ab
Ojojoj så många högerfloskler Eric Sundström lyckas klämma in, när han ska kommentera Sahlins avgång.
1. ”Sahlin erkände att jobbskatteavdraget inte är orimligt om du vill sänka skatten på lägre arbetsinkomster.” Vadå erkänna? Att högern lyckas fördunkla den politiska diskussionen till den grad att många låginkomsttagare tror att de tjänar på generellt sänkt skatt gör det inte rätt, till något att erkänna. Om man vill förbättra för låginkomsttagarna är det enda rätta att höja deras löner, på bekostnad av höginkomsttagarna. Lägre skatter gör förvisso att låginkomsttagare i absoluta belopp för lite mer pengar, men relativt höginkomsttagarna blir de fattigare.
2. ”men påpekade att S måste förhålla sig till att väljarna ogillar skatt på förmögenheter och fastigheter.” Är det så? Varför? Vilka är dessa ”väljare”? Jag misstänker att det är den mytiske ”medelklassväljaren” som Sundström är ute efter. Ett tankefoster som måste lockas med bättre privatekonomi och sämre offentlig. Bara för att Timbro och dess många vänorganisationer påstår att det är på ett sätt är det inte sant.
Nöjer mig där. Sundström framstår som väldigt mån om att inte kritisera, några försiktiga skrivningar om oklarheter är inte en ”råärlig” kritik eller diskussion.
”Om man vill förbättra för låginkomsttagarna är det enda rätta att höja deras löner, på bekostnad av höginkomsttagarna”.
Nu är det inte socialdemokratiska politiker som bestämmer lönerna i den svenska modellen.
De områden där man haft inflytande över lönerna som tex inom vården där socialdemokratiska politiker ofta suttit på arbetsgivarsidan så har man jobbat hårt för att hålla nere dom vilket tex kommit att medföra att sjuksköterskor ofta haft bättre löner i andra länder. Men så var det redan innan Sahlin blev partiledare.
Jag tycker du talar emot dig själv väldigt tydligt här. Den offentliga sektorn skull om viljan fanns vara en arena för progressiv politik. Samtidigt kan politiker generellt göra mycket för att påverka lönerna även inom sektorer där man inte direkt sätter lönerna. Det har ju inte minst visat sig i högerns fackföreningsfientliga politik.Att socialdemokratin historiskt har misslyckats med att öka arbetarnas inflytande (på kapitalägarnas bekostnad givetvis) ursäktar väl knappast dagens misslyckanden?
”Samtidigt kan politiker generellt göra mycket för att påverka lönerna även inom sektorer där man inte direkt sätter lönerna”
Det är sant. De låga sjuksköterskelönerna i offentlig vård påverkar ju även sjuksköterskelönerna i den privata företagshälsovården även om jag vet dom som fått upp sina löner genom att gå från den offentliga vården till företagshälsovården. Detta trots att dom tvingades jobba kvällar och helger i offentlig vård medan det är kontorstid som gäller inom FHV. Den offentliga sektorn som en ”arena för progressiv politik” är inte riktigt vad dom som jobbat i den sektorn under s-regeringarnas tid fått uppleva.
Det största problemet för sossarna är att det numera finns partier som för en bättre, klokare och trovärdigare mittenpolitik. Det kommer att bli synnerligen svårt för S att ”bryta sig in i” den trånga hegemonin, redan överfull av ”mittersta” pretendenter! Rörelsen har alltför stelnade och ”konservativa” strukturer, inbyggda i sig under decennier, för att bjuda den flexibilitet i analys, synsätt och förändringsbenägenhet som nya
tiders utmaningar och samhällsutveckling kräver.
För den som har läst den förre LO-mannen Olle Sahlströms ”Den röde Patriarken”, (med beskrivningen att ledande S-märkta fackordförandens strävan har varit att vara brukspatrons jämlike), är det inte alls förvånande att Mona Sahlins helt annorlunda ledarstil inte kan fungera. Hon fick ju mandatet att vara ledare, men tar det inte utan begär ytterligare mandat därefter, vilket måste leda till stor förvirring.
Göran Persson begärde, i likhet med tidigare röda patriarker, ett öppet mandat och gjorde som han ville efter det han låtit informera sig. Han fick därför epitetet HSB.
Mona Sahlin hade möjlighet att få behövlig auktoritet när en del i partiet ville att Lars Ohly skulle vara med. Om hon då hade beslutat att så inte skulle ske. Hon tog inte tillfället i akt och därefter var hon chanslös. En ledare måste alltid vara beredd att uppge sin position om denne måste arbeta mot sin övertygelse. Mona Sahlin gjorde inte det och därför är hon ingen ledare.
Bra artikel Eric. En petitessrättelse: S presenterade förslaget till fastighetsskatt redan 2008 i Almedalen. 2009 lade de rödgröna fram ett gemensamt förslag.
Tack Anette, rätt ska vara rätt, det var en tvåstegsraket som inleddes redan 2008.
Det stämmer att Mona Sahlin sade några ärliga saker. Det är bra. Det som är mindre bra är att hon och kriskommissionen verkar sakna en analys om det verkliga läget för partiet. Dvs. insikten om hur djup krisen är. Krisen för partiet handlar inte om några sakfrågor, även om dessa påverkar självklar. Krisen handlar om politiken som går i otakt med väljarna. Det saknas en modern socialdemokratisk politik som är anpassad till dagens mångfasseterade samhälle. Partiet har stannat i tiden.
Beklämmamde är att läsa kriskomissiones slutsatser: att vi förlorade valet på grund av fastighetsskatten, samarbete med vänster och några andra enskildigheter. De som skall göra oss medvetena om krisen kan inte själva analysera läget. Vad skall vi förvänta av dessa framöver?
Om partiet inte nu är kapabelt att analysera och komma med förslag om en ny politik och en ny ledning som återspeglar det moderna Sverige, kommer vi att fortsätta sätta plåster på såren men inte bota sjukdomen. Jag är rädd för att slutsatserna stannar i enskilda frågor och därmed att man fördjupar krisen. Det är läget att på allvar göra upp med då tiden och se framåt. För att göra det måste man våga vända på alla stenar.
Jag för ett intryckt att partiet inte är mogen eller att man inte riktigt förstår att vi lever i ett annat Sverige och världen. Jag får ett intryckt att ledningen och komissionen inte gärna vill forsätta att drömma sig tillbaka till 50-talet.
”Vad skall vi förvänta av dessa framöver?”
Svar: Ingenting. Den så kallade ”Kriskommissionen” är precis lika mycket i otakt med samtiden som de övriga i partitoppen.
Men dom kan fgott ortsätta att drömma sig tillbaka till 50- och 60-talen.
50- och 60-talen är för övrigt inte det sämsta. Då skapades odödlig musik och klassiska bilmodeller. Men i regeringen av årgång 2010 har dom inget att göra
Om Mona Sahlin sägs mycket, bl a att hon själv inte är någon stark politiker och beroende av mer eller mindre dåliga rådgivare. Hennes vacklande inställning till valrörelsen, när hon nu plötsligt blir ”råärlig”, stärker det intrycket. Det visar också hur politiskt kluven socialdemokratin är. Mona Sahlins avgångstal flaggar för en politik modell light moderat, för att fånga in de flyktiga medelklassväljarna, medan Kriskommissionens uttalanden hittills uttrycker en kritik mot att socialdemokratin haft en alltför luddig socialdemokratisk profil, inga visioner, inga framåtsyftande socialdemokratiska utspel.
Frågan Vad vilja socialdemokraterna? blir alltmer akut. Och tittar man på det lilla partiet alldeles till vänster, som framställs så extremistiskt i borgerliga och socialdemokratiska läger, så ska man förargligt nog finna att just det partiet idag värnar om just de gamla socialdemokratiska grundvärderingar som anses vara det socialdemokratiska partiets själ, grundvärderingar som bl a Mona Sahlin i ord hyllade i valrörelsen. Varför denna rädsla för samarbete med V? Kan det vara dåligt samvete? Välkomna till verkligheten, Mona m fl!
Om SAP enligt antydningarna i hennes avgångstal fortsätter sin förflyttning högerut i politiken får vi snart två borgerliga arbetarpartier, som kan bilda allians och slåss om medelklassrösterna, medan det ideologiska socialdemokratiska utrymmet kommer att fyllas av Vänsterpartiet.
Som sagt: Vad vill egentligen socialdemokraterna?
Undrar Britta
”tittar man på det lilla partiet alldeles till vänster, som framställs så extremistiskt i borgerliga och socialdemokratiska läger, så ska man förargligt nog finna att just det partiet idag värnar om just de gamla socialdemokratiska grundvärderingar som anses vara det socialdemokratiska partiets själ”
Vänsterpartiet är inte ett parti som värnar de gamla socialdemokratiska grundvärderingar utan dom har slltid stått för något annat än den socialdemokrati som under rekordåren värnade om arbetslinjen, näringslivet och blandekonomin.
Om Vänsterpartiet varit det parti som värnade de gamla socialdemokratiska värderingarna så hade dom inte varit det lilla partiet som du pratar om. Orsaken till att dom är ett litet parti är att dom under huvuddelen av sin existens varit den svenska grenen av SUKP och att även partiets nuvarande ledare sagt sig vara kommunist.
Vad menar Mona Sahlin och Erik Sundström med att a-kassan ska vara en ”omställningsförsäkring” när vi sedan nittiotalets början haft permanent massarbetslöshet? Det är ett veritabelt överklassprat att snacka om hur något ”ska” eller ”borde” vara när det faktiskt inte är så, Socialdemokraterna har övergivit alla ambitioner om allas rätt till arbete (full sysselsättning) och därför blir det rent hånfullt arrogant när Mona Sahlin (och hela högerfalangen i S med goda och säkra inkomster moraliserar över de som inte lyckats lika väl i samhället).
Detta moraliska von oben-snack med illa dolda insinuationer- som att ”det ska löna sig att arbeta” – som om det inte inte alltid har gjort det! – tycks nu härja fritt även bland den Socialdemokratiska adeln.
Det ligger oanständig insinuation i ”jobbskatteavdrag” som antyder att arbetslösa (och sjuka) själva har VALT sin situation.
Om skatten ska sänkas ska den sänkas för ALLA med SMÅ inkomster, arbetslösa, studenter, pensionärer, sjuka och egenföretagare. Inte för alla de som redan har det gott i samhället.
AK du träffar exakt rätt i din kritik. Mona lät som hon gått över till andra sidan i sitt tal.
Morgan Johanssons krisanalys är bara för pinsam. Han skulle identifiera problem, inte författa en valannons.
Notera att både Mona Sahlin och Ségolène Royal är kvinnor. När en kvinna är partiledare sitter det gubbar i baksätet och bestämmer. Längre har vi inte kommit i jämställdhet.
Mycket relevant kommentar Staffan! Notera även hur Hillary Clinton behandlades i den amerikanska valrörelsen 2008. Redaktionen på Dagens Arena har diskuterat hur vi skulle ta ett större grepp på det här, kanske i reportageform. Vi ska försöka återkomma i ämnet.
Krisen inom S är större än Mona och kvinnor! Kom igen, det blir löjets skimmer. För ingen kan väl påstå att partiet har tappat väljare, mer eller mindre, i tjugo år pga att kvinnor varit i ledningen!?
Partiets kris är en ideologisk kris – ett ideologisk vacum som inte enbart är en S kris utan alla ideologier är mer eller mindre i kris. Ett ex på kris inom S; Det pratas mycket om jämlikhet, men mycket lite politik skapas för få jämlikhet. Och vad är jämlikhet? Frågor som skyfflas undan och det blir bara retoriken kvar! För det är idéerna som ska bära partiet inte retoriken/makten…
Om det inte finns kvinnor inom S med större förmåga än Mona S, då måste man välja en man! Mona S ‘råärliga’ försvarstal för sin egen misslyckade politik kan exemplifieras med hennes tal om att ‘de arbetande’ svek S. Det är inte sant! LO röstade till ca 52 % på S och till ca 67 % på de rödgröna enligt Valu2010. TCO och Saco grupperna undvek S. Det ‘råärliga’ är lika förljuget som någonsin DN’s ledarsidor.
Om Mona S sägs att det fanns inget alternativ när man valde partiledare. Då kan man konstatera att det idag fyra år senare troligen inte finns något alternativ, åtminstone inte om samma kriterier ska användas.
Hennes tal om att Mp var rätt att regera med kan kanske accepteras, men var det rätt att acceptera Mp’s krav att beskatta den tunga trafiken i ett land med industrin lokaliserad 50-100 mil från Öresund? Vill man tvinga fram utlokalisering av industri närmre de stora marknaderna genom att öka transportkostnaderna? Hur är det med kärnkraft och vindkraft? Är det något alternativ de närmsta fyrtioåren, särskilt beaktande att stabil elkraftsförsörjning krävs då vinden tenderar variera i styrka?
Hur var det med satsning på persontrafik på nya spår för snabbtåg i ett glest befolkat land?
Hur är det med a-kassans storlek i förhållande till lön för tjänstemännen?
Hur är det med kostnaderna för invandring?
Hur är det med velandet kring jobbskatteavdraget och oförmågan att förklara att det innebär en omfördelning i samhället, att det inte är så att vissa vinner men ingen förlorar?
Hur var det med utnämningspolitiken, partisekreteraren, den bleke Östros?
Det finns konkret politik som Mona misslyckats vinna förtoende för och det finns personliga karaktäristika hos Mona som inte heller givit applåder i folkdjupet. Förtroendet för henne är lågt enligt mätningar.
Ledarskap innebär att driva politik i det här fallet och Mona har misslyckats trots att hon är kvinna, inte pga att hon är kvinna! Skilj på sak och person, men ta ledarskapsfrågan på största allvar.
Det finns ett anta
Så kom då den sista repliken och den euforiske kommentaren kommer från signaturen Lars-Olof, som vid varje tillfälle velat hävda sina sanningar om Sahlin och sossar och aldrig hittat någon kritik på sina borgerliga själsfränder.
Men tänk om det är så att Mona ville vara råärlig och tala om för de som svek vid valurnan sin egen innersta mening om det goda samhälle som byggts upp och nu gav upp för att nå klyftornas högsta läge till egen nytta.
Uppdraget partiet gav Mona var det hon fullföljde och alternativet beskrev hon i sitt tal med sedvanlig klarhet och ironi. Kanske vaknar nu alla förvirrade och en klar och entydig ideologi blir synlig och mål.
Mona Sahlins tal var uppseendeväckande och förfärande i minst två avseenden
För det första är det oacceptabelt att en partiledare går till val på en politik som hon/han inte tror på. Ett svag ledare får därför naturligtvis ta konsekvensen.
För det andra är hennes analys skrämmande lik Fredrik Reinfeldts. (S) kan aldrig återta positionen som ett ledande parti med omsorg och omtanke om de många om partiet inte först och främst återtar positionen att leda debatten om förändring och fördjupning av människors värderingar. Vi har nu ett samhälle präglat av borgerliga värderingar med den egna framgången i centrum. (S) kan inte entusiasmera människor med en till verklighetens folk anpassad politik. Politik handlar om att förflytta värderingarna hos medborgarna så att man därigenom skapar en majoritet. Dagens förnyelse verkar handla om att likt (m) anpassa politiken till rådande värderingar. (M) kommer alltid att vara ett bättre parti om det gäller att förvalta det bestående!
Mycket bra skrivet!
”Politik handlar om att förflytta värderingarna hos medborgarna så att man därigenom skapar en majoritet. ”
Exakt. Så arbetar ett idé-parti. Och
”Dagens förnyelse verkar handla om att likt (m) anpassa politiken till rådande
värderingar.”
Exakt så arbetar ett parti utan idéer.
Boken ”Jämlikhetsanden” borde vara den viktigaste hörnstenen i Socialdemokraternas förnyelse. Denna visar att ju mer ekonomiskt jämlikt ett utvecklat samhälle är desto bättre mår människorna i samhället. I jämlika samhällen lever människor längre, har större förtroende för varandra, det finns mindre pskykisk sjukdom (inklusive missbruk av droger och alkohol), barnadödligheten är mindre, mindre fettma, bättre skolresultat, färre tonårsfödslar, färre mord, färre människor i fängelse och större social rörlighet.
Internationaliseringen, privatiseringen, den ändrade maktbalansen mellan politiker, fack och arbetsgivare mm har bidragit till att den ekonomiska ojämlikheten har ökat de senaste decennierna . Detta har skett både under Socaldemokratiska och borgerliga regeringar. Men utvecklingen har gått fortare under borgerliga regeringar.
Att förnya Solialdemokratin måste utgå från från att stoppa denna utveckling och finna former för detta i det moderna samhället. Det är fundamentalt viktigt men mycket svårt. Men tar man inte frågan på allvar så kommer kräftgången att fortsätta ner till 15-20 procent av väljarna.
Ytterligare en avgörande fråga som måste tas på djupaste allvar i förnyelsen är miljön.
Oj – skulle partiet ta influenser från annat håll än borgerliga debatörer… Det blir tufft.
Jag var som partistyrelseledamot på plats när Mona Sahlin hösten-08 på Syninge kursgård bedyrade sin uppriktiga vilja till samarbete med Vänsterpartiet under ett möte med Vänsterpartiets partistyrelse.
Vi ser nu en socialdemokratisk teaterföreställning som är allt annat än råärlig!!
Det var nog det som Ni såg på Syninge kursgård som var en ”teaterföreställning”.
Från SVD 2008-10-08
”Vänsterpartiet ställs utanför och så kommer det att förbli, enligt Mona Sahlin…..Inte ens om vänsterpartiet nu skulle ändra uppfattning blir det någon förändring. Partiet har försuttit sin chans, enligt Sahlin” http://www.svd.se/nyheter/inrikes/v-stalls-permanent-utanfor_1850955.svd
Under min tid på 50-talet som fabriksarbetare, aktiv socialdemokrat, SSU-ordförande, styrelseledamot i lokala SPIAF och ABF var vi väl medvetna om kommunisternas långsiktiga mål. Nu kallar ni er för V, men mig lurar ni fanimig INTE! En kommunist är en kommunist, en ulv i fårakläder som vill föra Lenins och Stalins ideologi till dess yttersta ände. Precis som ni var i Finland under 40-talet och i Sverige även senare under Haglunds tid. Ni må kalla er vad ni vill, men att SAP gick i allians med er var dess träfack.
Att ni kommunister nu vill ha en ”demokratisk” revolution i stället för en ”väpnad” må så vara, men ert mål är total socialism, dvs Staten ska äga all produktion, alla finansinstitut och alla naturtillgångar i landet Sverige. Rätta mig om jag har fel i ert långsiktiga mål!
Hur ska ni annars uppnå fullständig klassnivellering?
@Lars Rudström. Ja du, jag vet inte vart jag ska börja. Om det hade varit så väl att Vänsterpartiet verkligen var kommunister så hade jag varit glad. Kommunismen har knappast som mål att staten ska äga alla tillgångar. Kommunismens mål är ju att upplösa staten som förtryckande maktapparat, som den härskande klassens redskap. Däremot, det har du ju rätt i, är det under en övergångsperiod, man kan kalla den för socialism, proletariatets diktatur eller vad du vill, nödvändigt att demokratisera ägandet. En viss del av detta ägande kan ligga under staten, andra under kollektiv, kommuner eller ytterligare former.
Din syn på kommunister som ”ulvar i fårakläder” som har en dold stalinistisk agenda luktar mcCarthyism och inget annat.
re: ED
”Däremot, det har du ju rätt i, är det under en övergångsperiod, man kan kalla den för socialism, proletariatets diktatur eller vad du vill, nödvändigt att demokratisera ägandet”
Problemet med de stater som styrdes av de partier som Vänsterpartiet kallade ”broderpartier” är att man aldrig kom längre än till den där övergångsperioden som vi kan kalla ”proletariatets diktatur”. Varken dom eller Vänsterpartiet visade heller på någon vilja att gå längre utan Ohly försvarade ju kommunistdiktaturerna som dom faktiskt såg ut.
Du kan läsa mer om Ohly, Vänsterpartiet och er demokratisyn omdu klickar på dessa länkar som går till Sveriges televisions hemsida
http://svt.se/2.15777/1.261666/vansterns_historieforfalskning_040928
http://svt.se/2.15777/1.264856/lars_ohly_och_sanningen_041005
Birger Schlaug sa i SVT:s morgonsoffa att ett parti måste väl för fan ha nån åsikt och stå för den också, apropå Socialdemokraternas s.k. valanalys. D.v.s. att man gått till val på ”fel” politik. En kommentar som fick ytterligare relevans efter Mona Sahlins tal.
Om partier ständigt ska byta åsikt efter de för dagen gällande opinionerna kan de lika gärna lägga ner. Passar partiets åsikter inte med ens egna bör man byta parti. Inte byta partiets åsikter. Så när nu Mona Sahlin avgår kan hon göra just det. För det är helt uppenbart att Moderaternas politik stämmer bättre överens med hennes åsikter än det Socialdemokratiska partiets. Om sedan partiets åsikter inte stämmer med den för dagen rådande opinionen är det något man helt enkelt får hacka i sej. Det räcker med ett parti i riksdagen som helt anpassar sej för att få sitta vid köttgrytorna.
Det verkar som att det enda som skiljer Mona Sahlin och Maud Olofsson åt är Mauds förmåga att få med sej resten av partiet långt ut åt höger. Det klarade inte Mona. Tack och lov.
Jag tycker det värsta hon säger enligt referatet är att hon anser att man ska acceptera jobbavdraget. Hon har kört en valrörelse utifrån det självklara, att jobbavdraget ska bort dvs utjämnas så att skatten är lika för alla grupper, och nu säger hon det var fel.
Vad moderaterna gjort framgångsrikt med jobbavdraget är att ställa grupp mot grupp dvs härska genom att söndra. Man har gjort detsamma med angreppen på a-kassan.
Jobbavdraget handlar om fundamentet för solidariteten på samma sätt som det inkomstbaserade sjukbidraget och tidigare a-kassan, liksom pensionerna dvs en ömsesidig solidaritet där man tar hänsyn till vad individen tidigare lyckats med. Det är så att säga egenansvaret i mening att individen ansvarar för att försöka att med sin egen förmåga hantera livet och arbetslivet, men där solidariteten träder in när man inte förmår det oavsett om det beror på samhällsförändring eller egna tillkortakommanden. Livet är en riskabel affär vid sidan om att vi alla kan bli sjuka och vi alla om vi har tur blir pensionärer.
Att använda jobbavdrag för att en mindre grupp ska fås att gå ut i arbetslivet dvs invandrare med låga inkomster, ensamstående föräldrar där heltid inte lönar sig pga att bidrag försvinner och låta hela gruppen sjuka och pensionärer ta smällen, det är ohederligt och ineffektiv användning av pengarna. Framförallt innebär jobbavdraget en omfördelning av inkomsterna i samhället och i beräkningen av storleken på pensioner och sjukbidrag har redan tagit hänsyn till skillnaden gentemot lön.
Jobbavdraget som stimulans i lågkonjunktur dvs mha budgetunderskott få pengar till skattesänkningar är dessutom ineffektivt jämfört med offentlig konsumtion eller investeringar.
Men Mona förmår inte analysera situationen utan köper tidningarnas och moderaternas syn på bidrags Sverige och att arbete måste löna sig….hon tror att medias, borgerlig medias propaganda om bidrags Sverige, är vad som vunnit valrörelsen åt de borgerliga…och hon förmår inte hävda solidaritet, enkelhet, sjukbidrag och pensioner.
Mona har mislyckats med analys och ledning av partiet. Hennes syn på Sverige och brist på analys har fört partiet till vägs ände.
Tack och lov att hon försvinner.
Mona Sahlin har varit ”råärlig”. Hon var emot skattehöjningar, men tydligen inte för välfärd. Så t.e.x. hade de rödgröna inga förslag om sjukförsäkringen -trots att de förde ett himal liv om den.
S. avståndstagande till välfärden är märkligt, med tanke på det återkommande undersöknignar som visar hur väl förankrat välfärdssamhället är i folkdjupen. Bekräftat av den igår publicerade undersökningen.
Men förklaringen ligger kanske i en annan undersökning, som snubblade förbi i mediabruset häromveckan: Stockholmarna prioriterar lön och ekonomi före andra världen. Övriga Sverige priorieterar mjuka världen som hälsa, trygghet, miljö m.m.
Och nu är det ju så att rikspolitiken domineras av Stockholmspolitiker, som Mona Sahlin – och inte minst: Media är Stockholms centrerad.
Håller med, men en kommentar är på sin plats. Det talas i massmedia ofta om Stockholmare och då avses Stockholms kommun med 700 000 invånare. Stor Stockholm med 2.1 miljoner invånare har större rösteandel för S. Däremot kan nog konstateras att S motarbetar Stor Stockholmaren där de stora problemen avser underinvestering i kommunikationer och motarbetande av nödvändig bilism och brist på bostäder och skyhöga priser. Likaså motarbetas tjänstemännen generellt och en stor andel av Stor Stockholmarna är tjänstemän i kraft av att leva i Sveriges administrativa centrum.
Till skillnad från Malmö, där tjänstemännen flyttar till villaförorter medan Malmö förvandlas till invandrarghetto så flyttar de välbärgade i Stor Stockholm till innerstaden eller närförort dvs Stockholms kommun.
När Maria Wetterstrand Mp uttalar att i Stockholm behövs ingen bil, då förstår man att hon inte varit utanför tullarna, att hon inte suttit 45 minuter på pendeltåg från Märsta, att hon inte utnyttjar köpcentra två mil från staden och inte besöker förkrympta kommuncentra i kranskommunerna.
Det är inte så konstigt att S, Mp, V inte erhåller röster i Stor Stockholm vid sidan av invandrarröster och den gruppen har ju Mona sett som…….
I kampen mellan röstmaximering och att stå för sina ideal så har väl sossarna förlorat på båda håll. Man erkänner själv att man har gått till val på fel politik. Dessutom har denna felaktiga politik skrämt snarare än lockat väljare. Vill sossarna vinna tillräckligt många väljares förtroende för att kunna bilda regering, eller vill man vara trogen sina ideal, vilka det nu är? Vilken fot man ska landa på när nu regeringsmattan ryckts undan är fortfarande ett huvudbry som ingen tycks adressera. Risken är att man inte landar på fötterna överhuvudtaget.
”I kampen mellan röstmaximering och att stå för sina ideal så har väl sossarna förlorat på båda håll”.
Kanske blir det sammanfattningen av de Sahlinska ledarskapet. Även om hon var ärlig och uppriktig nu i lördags så kommer hon att lämna över ett parti i totalt kaos. Socialdemokraterna har förlorat förr men dom gångerna så har man inte tappat fotfästet på det sätt som vi nu ser. För partiets del så hade det antagligen varit bättre om hon inte varit råärlig utan nöjt sig med att säga att ”det har varit en ära att få jobba med er” och bara tackat för sig.
Jag tycket att Sahlin var olämplig som partiledare och än mer olämplig som statsminister. Statsminister kommer hon dessbättre aldrig att bli och utfallet av partiledarskapet blev tom än mer kaotiskt än vad jag trodde 2007 när partiet ”enhälligt” valde henne till sin ledare. Tomas Östros och andra blev upprörda när någon sa ”toblerone-politik”. Tomas Östros tyckte tom att det var det värsta han varit med om. Men det är ju bara en stilla bris jämfört med det kaos som nu utspelar sig framför våra ögon nu när hon som skulle ta oss till ”möjligheternas land” lämnar scenen. Vi får hoppas att biljetten dit är ombokningsbar
Som en ärlig gammal man och fd sosse måste jag säga att ni alla som här har inlagt era tankar och åsikter om Sahlin ändå må respektera hur j-t svårt det är att vara partiledare över huvudtaget. Oavsett parti! Hon var, är och blir kanske inte någon större lysande stjärna på den socialdemokratiska historiehimlen, men vi ska nog alla betänka att hennes utförsgåvor är inte hennes fel. Hon tillfrågades av partimedlemmarnas högsta råd och tog naivt emot utmaningen i sin egenskap av ”troende” sosse.
SAP:s kräftgång började långt innan Sahlin hade någon talan inom partiets övermaga visioner om statens överhöghet mot medborgarna. Det började i ett direkt samband med Palmes första regeringsbildning med start 1969. Därefter gick allt snett pga av Palmes arroganta översitteri mot den svenske industriarbetarens personliga ekonomi. En våldsam överbeskattning av de lågavlönade arbetande befolkningen. Allt för att bygga upp en sjuk överbyråkrati inom Staten och andra offentliga organisationer
Är det inte snarare partiet som borde vara medvetet om hur jävla svårt det är att vara partiledare? Borde inte partiet kräva hög kompetens hos de personer man nominerar till riksdagen? Är det inte en kompetenskris vi nu ser hos S?
De fåvitska debattörer som här försöker att göra detta (Sahlins och SAP:s dilemma) till en genusfråga har inte förstått någonting av anledningarna till att SAP nu är ganska långt ner i den ideologiska källaren..
Bråda dagar för signaturen Lars-Olov.
==============================
Hej Lars-Olov,
Ser att du skrivit 9 inlägg idag. Du glömmer väl inte bort att äta? Vill bara fråga dig varför du lägger så mycket av din energi på att recensera Dagens Arena, Mona Sahlin och S-partiet? Jag har fått uppfattningen att du deklarera din avsky för alla tre. Är du självplågare? ;=)
vänliga hälsningar / M
Man behöver inte vara självplågare för att fascineras över den rådlöshet som plågar SAP och det insiktsfria navelskåderiet som de kallar eftervalsanalys. Det räcker med att vara borgerlig för att finna vänsterdebattörerna på Dagens Arena mycket underhållande, nästan på ett lite gulligt sätt. Här kan man läsa vänsterns bästa plakatparoller samtidigt som de ger goda råd hur man egentligen skulle vunnit valet. Det är nästan som att studera laboratoriedjur i en labyrint. Skall de lyckas ta sig ut, skall de hitta lösningen? Nej, de tog fel väg igen, någon föreslog höjd fastighetsskatt. Det finns så många fällor och återvändsgränder och än så länge irrar de fortfarande runt utan att veta vart de ska. They simply don’t get it.
Tycker som Lars-Olof, jag blir rädd när jag läser Arena och börjar luta åt moderaterna, trots att det är ett parti jag aldrig accepterat och röstat på, ty den vänster vars åsikter jag tar del av på Arena förefaller vara renons på ekonomiskt tänkande, på förståelse av komplexiteten i den värld vi lever i och renons på förståelse av att egenintresse och maktbalanser har betydelse i hur världen fungerar. Skenfrågor om rasism, genus, internationalism dominerar bilden.
Tror inte Sahlin var speciellt mer råärlig nu än tidigare, jag tycker nog det liknar mer vindflöjel. Borgarna bildade allians och vann, Sahlin kopierar och bildar allians, Obama vinner i USA och Sahlin försöker kopiera och skriver bok. Borgarna vinner igen och då är det väl deras politik som är det recept som gäller.
”Mitt intryck av henne – jag har jobbat nära henne under hennes tid som partisekreterare – är att hon agerar mer efter vart hon känner att vinden blåser än efter djupt grundad övertygelse och framför allt kunskap.”
Skrev Enn Kokk inför valet av Sahlin som partiledare
Hade Mona Sahlin hållit talet hon höll igår innan hon blev vald till partiordförande hade hon aldrig blivit vald.
Hej Lars-Olov,
Jag är lika frågande som signatur Malte ovan. Signaturen Lars-Olov tycks lägga ner kopiöst mycket tid i Dagens Arena. Varför? Jag är lika nyfiken som Malte? Hoppas att du blir kvar för du tillför debatten en speciell krydda.
Om Mona Sahlins tal: Det mest intressanta var ändå det som Mona Sahlin inte sa ett ord om i sitt tal. Att jämlikheten har minskat under 30 år, oavsett om det suttit en borgerlig eller socialdemokratisk regering. Att jämlikheten inte är någon hjärtefråga för de borgerliga är väl inte någon nyhet. Men att socialdemokrater inte reagerar starkare på att klyftorna växer i Sverige och i Europa är märkligt.
Socialdemokratins kris borde främst vara den politik som har lett till ökade klyftor och inte valförlusterna. Vad hjälper det att ha socialdemokrater som sitter i regering om klyftorna ändå ökar. Ska socialdemokraterna åter bli relevanta, krävs en annan politik som leder till minskade klyftor i Sverige och internationellt.
Tony Blairs politik visade sig i hög grad vara ”Thatcher lite”. En ”moderat lite politik” lär inte vara någon valvinnande strategi till nästa val. Klyftorna kommer heller inte att minska i ett framtida samhälle med Monas förslag.
Men Mona har varit påverkad av den nyliberala tidsandan sedan 1980-talet. Hon även varit med och implementerat den i det socialdemokratiska partiet under begreppet ”förnyelse”. Men hon har varit i gott sällskap. Hur ska de som ”förnyat” partiet tillbaka till ökade klyftor, under så många år, kunna hitta lösningar på dagens frågor? När det gamla 90-tals gänget ska till att hitta lösningar blir det lätt ”moderaterna lite”. Men vad har ”moderaterna lite” för relevans i dagens värld. Om man vill ha moderat politik är det väl bättre att välja den äkta varan.
/R
Svar till Lars-Olov som uttalar sig lika kategoriskt som okunnigt om Vänsterpartiet. Jag skrev att V idag är det parti som värnar de gamla socialdemokratiska grundvärderingarna. Och det är faktiskt sant – tyvärr, ur socialdemokratisk synpunkt. Partier förändras. Jag tror inte att Wigforss skulle blivit så glad om han hade hört Mona Sahlins avgångstal.
Men nu är det socialdemokraterna som söker sin förlorade själ och det handlar om att veta vad man vill och stå för det. Är det ett rättvisare och tryggare samhälle socialdemokratin vill ha eller regeringsmakten? Vilket är målet?
Det känns lite sorgligt att läsa om hur man söker efter en ”modernare” socialdemokrati utan att precisera innehållet. Jag är orolig för att socialdemokratin i jakten på taburetterna ska bli ännu vilsnare och viljelösare i ett alltmer desperat trevande efter ”medelklassväljarna”, som man tydligen anser vara tämligen högborgerliga, varför SAP måste moderniseras till något som inte stöter bort högborgerliga åsikter. Om så blir fallet kan SAP lika gärna avskaffa sig självt – då är det Moderaterna som gäller. Se er omkring i Europa. ”Den tredje vägen” lyckades inte särskilt väl.
Politik är att vilja, har jag för mig att Olof Palme sa. Socialdemokratin är alldeles för viktig för den svenska demokratin för att slarvas bort i rent oförstånd.
Socialdemokraternas kris inleddes på 70-talet med Palme och Sträng. Erlanders pojkar förmådde inte förnya politiken. Idag ser vi återigen hur ledningen av S utser sina ledare trots misslyckanden. Att hänvisa till Palme, som var brilliant på många sätt, utan att diskutera det politiska misslyckandet är oklokt. Högskattesamhället, invandringspolitiken, strukturkrisen, avregleringar av finanssektorn, allt bär Palmes signum,
Och vad har Mona, ett barn av den tiden att komma med? Röstmaximering, kopiering av Alliansen, kan inte försvara solidariteten, kan inte vinna tjänstemännen. Akademikerflykt från partiet. Vad har då V att komma med? Följa S i släptåget och hävda att offentliga sektorn måste byggas ut? Att invandringen måste fortgå?
Britta Ring
Om Kommunister (som tex Lars Ohly sagt sig vara) sa Olof Palme att
”dom bär diktaturen i sitt hjärta”. En bra sammanfattning
Olof Palmes tid som ledare för (s) var inte så bra för partiet. Men han var hängiven antikommunist. Olof Palme var tex personlig vän med IB-chefen Birger Elmer (du har väl hört talas om IB?)
SVTs Janne Josefsson har ju gjorde ett inslag om Lars Ohly och hans försvar av kommunistiska diktaturer. Titta på det
http://svtplay.se/v/2147427/uppdrag_granskning/lars_ohly__v__skriver_aterigen_om_sin_historia?sb,k125247,4,f,-1
Om det bara är små nyanser som skall skilja mellan M och S enligt en frispråkig Sahlin så är det väl bättre att söka partimedlemskap i M för högerfalangen i S och förändra M inifrån.
Visst skall det löna sig att arbeta, Skattesänkningar .. Ja tack.. men inte på de svagas bekostnad. Kämpa för högre löner!
Människor måste få vara sjuka utan dåligt samvete, att skicka svårt sjuka till arbetsförmedlingen är en skam!.. som de borgerliga tycks hantera lika kyligt nu efter valet..
Jobb politik är mer än att öka klyftorna i samhället, tex arbetsgivaravgifter, investeringsfond mm.
Framtidens politik handlar mycket om miljö och klimatsmart energi och produktion, mer visioner med verklighetsanknytning för morgondagens samhälle.
Se till så ungdomarna kommer in på arbetsmarknaden snabbt och utan att utnyttjas, det måste finnas kloka idéer om det..
Det finns så mycket som kan göras bättre än idag, alliansen drar isär landet..
Bort från 2/3 samhället, alla ska med, var det någon som sade.
Det blir en delikat uppgift att komma igen men man måste göra det med en egen politik . Inte nåt halvplagiat av M:s idéer och vädja till medelklassens egoism.
Socialdemokrater som jag idag talat med hjälpte mig att förstå det egentliga syftet med Sahlins tal – det var framför allt ett sätt för henne att marknadsföra sig för näringslivet. För inte hade det väl så mycket med socialdemokratisk politik att göra (?) Ska det i framtiden bli exit högerut för socialdemokratins ledare kommer det nog inte att öka trovärdigheten för s-politiken.
Mona Sahlin med fler av ”de egna”, paradoxalt nog, talar om ett katastrofval. Det betyder att alla småpartier har gjort ett val för vilket det saknas adjektiv för att beskriva i grammatikaliska termer.
Socialdemokraternas ”fiasko” i mätt i procent uppgår till cirka 30% av valmanskåren!
Tror dagens majorieten att det de kan luta sig tillbaka och någon längre tid och njuta av sin egen framgång så kan den under alla förhållanden inte kryddas av socialdemokraternas så kallade fiasko.
Det är från nu som majoriteten med KD och C i spetsen måste formulera en politik som klarar sig utan taktikröster. Det kommer inte demokratiska väljare att ha råd med 2014.
Blandar majoriteten inte bort korten och socialdemokraterna fortsätter sin utgångna politik utan karismatisk ledare kan de för gott hälsa hem som betydande faktor i svensk politik.
När man ser försvarstalet slås man av:
1) varför inte råärlig från början?
2) varför gå till val på politik man inte tror på?
3) varför acceptera allians med dem man inte vill ha allians med?
Detta försvarstal är också ett misslyckande. A-kassan är redan förstörd, accepterandet av nedmonteringen är politik från förra decenniet.
Ett råärligt inlägg från Mona som gjort skillnad om hon uttalat det lyder:
1) Vi vet att skatten slagit i taket.
2) Vi vet att vi måste investera i ny kärnkraft.
3) Vår kärnkraftsutbyggnad är grunden till låga koldioxidutsläpp.
4) Vi vet att vindkraft i praktiken är marginell och inte löser problemen.
5) Allians med miljöpartiet var ett fundamentalt misstag.
5) Vi har inget försvar, vi är inte med i den enda militäralliansen, vi tar den risken.
Det hade funnits plats för äkta ärlighet. Så synd att det bara blev en spik i egen kista igen.
Den socialmoderata politik som näringslivsfinansierat bedrivs i riksdagen och EU-nämnden är inte ”tillväxvänlig” utan istället en som SVD – E24:s egna ekonomiska kommentatorer kallar direkt oansvarig. Den neoliberala avregleringspolitiken med jobblös tillväxt, investering i kapital istället för i arbetskraft har flyttat produktionen utomlands och skapat permanent massarbetlöshet. Nu rasar hela eu snart. Spanien och Irland har lånat 1000 miljarder euro av andra euroländer, företrädesvis tyska och franska banker. När dessa ekonomier nu rasar så rasar Tyskland som drivmotor för ekonomin som en dominobricka bland alla andra, kvar finns ett enormt skuldberg och ökad mass- och långtidsarbetslöshet. Högersossarna kan ju ställa sig till höger om moderaterna om de vill, men de får ändå inte mer rätt för det. Kravallerna har redan startat PIIGS lär utökas till PIIGSSFT inom kort, när det gäller Spaniens fall kan det gå fort. Kommer den svenska ”goda” konjunkturen då hålla i sig. Svar Nej. Inte med den socialmoderata enigheten om egen träfflighet i alla fall.