”Ännu en vårdgivare ska behandla patienter med tortyrskador” annonserar Stockholms läns landsting. Målet med upphandlingen är ”valmöjlighet för patienterna”. WeMind AB ska ta över verksamheten.
När Röda korset med lång erfarenhet av att ge personer med tortyrskador stöd och behandling förlorar upphandlingen är det inget annat än pengarna som styr. Högeralliansen i Stockholms läns landsting med sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt i ledningen låter på nytt vårdens kvalitet och i förlängningen människors liv underkastas den fria marknadens logik.
Vad det handlar om är ideologisk blindhet – klädd i begrepp som valmöjlighet och ökat vårdutbud.
Detta sker bara några veckor efter Caremaskandalen. Nitiskt sparande och vanvård av gamla blev till mångmiljonvinster för ägarna. Ett riskkapitalbolag som förde över ”vinsten” (skattepengar) till skatteparadis. Det är som om detta inte har hänt. I Carema-upphandlingen var det Stockholms kommun och inte landstinget som hade gjort upphandlingen. Men frågan måste tas på en principiell nivå.
När det företag som är billigast får ta över rätten att driva en verksamhet blir det omöjligt att hävda sådant som kunskap och seriositet. Den unika kompetens som Röda korsets läkare och terapeuter har samlat i 25 år om krigs- och tortyrskador samt traumabehandling kommer nu att gå förlorad. WeMind AB har ingen tidigare erfarenhet av vård och behandling för tortyrskadade.
”Målet med att göra en upphandling har varit att det ska finnas valmöjlighet för patienterna, att vårdutbudet ska öka och att fler ska få tillgång till högspecialiserad vård” påstår landstinget. Vems valmöjlighet pratar vi om, undrar jag. Valmöjligheten kommer knappast att bli större när Röda korset samtidigt tvingas lägga ned sin verksamhet. Valfrihet känns som ett dåligt skämt när det handlar om människor skadade av tortyr och kanske nyanlända i Sverige.
För många står Röda korset för igenkänning och trygghet. Det är en organisation som många känner igen sedan tidigare med sin opartiskhet och humanistiska människosyn. En aktör som erbjuder hjälp och stöd – inte för pengarnas skull utan för att de tror på att hjälpa människor.
Människors trygghet borde stå främst vid de upphandlingar som kommuner och landsting genomför. Inte hur mycket ett företag kan ”effektivisera” för att dra ner på kostnaderna. Principen om människovärdet måste alltid gå före principen om pengarna.
Jag tror du har rätt i sak, dvs. det är ett allmänt problem att denna form av bolag får upphandla dessa tjänster. Dock skall man kanske nu börja fundera över om man skall plocka ut enskilda bolag i debatten på detta sätt i fortsättningen. Gissningsvis kommer det från och med nu och en tid framåt uppföra sig exemplariskt. Antagligen bättre än exemplariskt. Nu innebär ju inte detta att riskkapitalbolag är lämpliga för att utföra denna sorts tjänster, tvärt om. Eftersom de vill ha maximal vinstmaximering och oftast bara engagerar sig under kort tid skapar det stora risker att släppa in dem på sätt som gjorts och när något skapar stora risker i andra fall brukar detta ses som ett bra skäl för att förbjuda det. Min tanke är alltså att vi kanske borde allt mer gå över till att tala om att ägandeformen skapar risker istället för att enskild ägare skapar risker. Det senare är nämligen mycket lättare att slå hål på, vilket man antagligen kommer göra allt för att göra. Detta både genom exemplarisk skötsel av vissa utvalda boenden osv. men oxå, vilket jag tror vi får se snart, en pr-kampanj där t.ex. kommunala verksamheter visas upp (”de granskas”) i all sin undermålighet.
Jag håller alldeles med om det som skrivs, men så kommer slutklämmen: ”Principen om människovärdet måste alltid gå före principen om pengarna.” Det är helt enkelt en ologisk sats! Generellt pga jämförelse mellan begrepp som tillhör olika klasser t.ex. en banan är godare än en taxibil. Det är som att hävda ”gravitationsprincipen måste alltid gå före principen om energins konstans”. Nu vet vi ju att båda principerna är giltiga samtidigt och detsamma gäller ‘principen om pengar’ och ‘principen om människovärde’. Med pengar byter man till sig resurser och brist på pengar innebär en begränsning i vad man kan göra och inom de ramarna söker man hävda människovärdet.. Varför ta upp denna lilla petitess då? Därför att den är så allmänt förekommande i politisk demagogi och i den debatt som förs i media och på gator och torg där man se samhällets och skattebetalarnas resurser som icke ändliga och det påverkar förståelsen och försöken till analys. Det är en retorisk fint som skymmer logiken i analysen.
Ur ett penningperspektiv så upphandlar landstinget specificerade tjänster till viss kvalitet och om man får betydligt lägre kvalitet till marginellt lägre peng så gör man en dålig affär.
”När det företag som är som är billigast får ta över rätten att driva en verksamhet blir det omöjligt att hävda sådant som kunskap och seriositet. ” Detta är en generell sats som är falsk! Problemet handlar om att bedöma, kontrollera, säkerställa kvalitet på kort och lång sikt och då är oftast ägarförhållandena väsentliga. Ett nystartat företag inom ett nytt område kan aldrig visa på historiska resultat och risken är högre för sämre kvalitet då, en risk som har ett penningvärde.
Intressant att erfarenhet av tidigare liknande verksamhet inte anses viktigt i upphandlingarna. Att behandla människor med tortyrskador eller allvarligare PTS (post -traumatisk stres) lär man sig inte i en handvändning, och att tro att ett företag utan sådan erfarenhet över huvud taget ska kunna fullfölja uppdraget är oerhört ignorant, cyniskt, naivt.
Skrämmande utveckling. Glasklart resonemang. Tack.
Vi kommer att se skrämmande exempel som detta, så länge vård och skola befolkas v föetag och människor som drivs av vinst och bonus. (S) har strax förtroenderåd. (S) har tidigare haft en diskussion för och emot vinst – nu har vi sett vart ja till vinstdrivkraften har lett. Och nu förslår inte upprördhet. Dags ompröva, säga vi hade fel och börja om. Och samtidigt framhålla alternativet: Valfrihet och mångfald genom ideella och kommunala organisationer, och kanske aktiebolag utan vinstutdelning. På Arena har bl a Håkan Bengtsson skrivit om detta, och i min artikel på DN.se driver jag en liknande linje, länk http://tinyurl.com/ck3ah8a
Det är ju helt huvuvdlöst att välja bort kompetensen som Röda Korset har. De har varit på plats och sett vad som sker i olika länder och de har under lång tid tagit hand om människor som farit illa.
Nej – låt det som fungerat bra vara kvar. Ta inte bort RK, men om det nu är nödvändigt – lägg till en aktör. Men i all annan vård i Sverige så ska det vara på beprövad, vetenskaplig grund. Inga alternativ godkänns av landstingen. Varför gäller inte det torterade och traumatiserade personer från andra länder? Och kanske behöver våra hemvändande soldater också hjälp med pts? Av folk som kan och vet vad det handlar om.
Nej, tänk om och tänk ”rätt”. Det går inte att sälja ut sådant som är viktigt. Vad är viktigast? Att personer får relevant vård och det spelar ingen roll om det kostar lite mer om det är kvalitet i det som ges.
Visst är det här ett rejält korkat beslut!
* Valfriheten har de facto inte ökat ett smack när en tidigare vårdgivare tvingas lägga ner och det bara återstår en med den här inriktningen
* Vid en jämförelse mellan de båda anbudsgivarna är det fullkomligt uppenbart att det är Röda Korset som står för den överlägset längsta erfarenheten och största kompetensen när det gäller kvaliteten på behandlingen av tortyrskadade.
Den som vägleds av en human grundsyn inser snabbt att en miljon i ”besparing” på långt när uppväger kvalitetsförlustena i detta sammanhang.
Följer med de ”nya” moderaterna också med nödvändighet den ”nya” okänsligheten?
Åke Sandberg: Kan du motivera varför vinstkravet är så skadligt? Jag har läst artikeln, jag har läst olika kommentarer, jag är medveten om den gamla moraliska SAP bilden att vinst på t.ex. barnstugor är fel. Du vet troligen att detta slagord om att vinst är skadligt inte stämmer med verkligheten, att det inte är här problemet ligger, men du som andra uttalar mantrat ‘det är vinstbegärets fel’ dvs i en kostnadsbesparande verksamhet som landstinget, en budgetdriven verksamhet, här kan aldrig kvalitetsproblem uppstå. Personligen anser jag att marknadsimperfektioner, transparans, kontroll och insyn fäller avgörandet och pekar på ägarfrågan. När det gäller målstyrning av verksamhet sätter man oftast organisationens överlevnad som högsta mål, vilket förutsätter vinst och att man fyller uppgiften på marknaden eller i beställarens ögon. Sedan bryter man ned dessa mål till operativa mål som inte mäter reultat i kronor och ören utan i mål som är meningsfulla för den personalgrupp målen sätts för t.ex kvalitetsmål, behandlingstid och operationsfrekvens för en kirurgavdelning.
Det är en integrerande del av neoklassisk ekonomi – dvs nyliberalism – att alla ekonomiska verksamheter är desamma. Kvaliteter finns inte, bara kvantiteter. Det är ingen grundläggande skillnad mellan en skoputsarpojke i Limas slum och Microsoft, som Erik Reinert uttryckte det – den enda skillnaden är omsättningen.
Följaktligen går det utmärkt enligt dom att låta riskkapitalister ta över vad som helst. Att det ska behövas speciell kunskap för speciell verksamhet är en fördom. Alltså kan ett djupt okunnigt företag som WeMind lika gärna sköta verksamheten som Röda Korset kan. Kunskaper kan köpas om de nu skulle behövas. Annars går det lika bra ändå.
Jesper Meijling har besvarat din fråga i Dagens Nyheter: http://www.dn.se/debatt/naiva-politiker-har-sjalva-skapat-problemen-i-varden.
Jesper har forskat på hur marknader beter sig i flera år, så han vet säkert vad han pratar om.
Lisbeth, vad talar du om? Vad frågan gäller är ju om alla pengar i vården skall gå till vård, eller både till vård och vinster. Självklart skall de gå enbart till vård. Den här idén, som borgerligheten, har om att vinst = bättre vård är idiotisk. Det går inte att förena å ena sidan bästa möjliga omsorg (med de skatter som tas ut) med å andra sidan krav på vinst. Ett enkelt exempel: en kommun lägger 200.000 på en plats i äldreomsorgen. Om hela den summan läggs på vårdmottagaren får hon/han vård för hela beloppet. Men om ett vinst-drivande företag tar ut, låt oss säga 10 % per plats för att kunna tillfredsställa företagets vinstkrav, så får vårdmottagaren vård för 180.000 kr trots att vi skattebetalare betalar 200.000 kr. Så enkelt är det. Och så åt helvete är det med krämare i vård, skola, omsorg. Det måste bli ett slut på dessa vansinnigheter.
Jomenvisst är det så som Jesper beskriver dvs vinst skapas genom intäktsökning och/eller kostnadsreducering. På en marknad utan imperfektioner, där både köpare och säljare har full kontroll och kunskap om vad man köper och där konkurrens både på säljar- och köparsidan råder, där förväntar man sig att kvalitetsaspekten dvs att säljaren levererar vad köparen förväntar sig regleras genom utslagning av mindre bra leverantörer. Problemet med vård och omsorg är att köparen, det offentliga, inte som extern till vårdgivaren kan ha insyn och kontroll på vad som händer eftersom ägarskapet har betydelse. Vidare garanterar det politiska ägarskapet i viss mån att kvalitet och kostnader vägs mot betalningsförmåga och vad som anses som bra vård och omsorg, man agerar för klienten, som oftast inte har praktisk möjlighet att välja. Vad jag vill komma fram med är:
Det är inte vinstkravet i sig som ger problemen, det är insynsproblem. Utan vinst som drivkraft måste hela förändringstrycket komma från kunden dvs beställaren, som är monopolkund, pressar priserna och pga bristande insyn i andra organisationer kommer avvägning mot patientbehov etc inte att ske. Ägarfrågan är central.
Sigvard Casperson: Jag försöker reda ut och förstå begreppen. Vad jag försöker föra fram ovan är att marknadsimperfektioner föreligger och privat verksamhet inom området förvisso kan ge bra vård, men troligen inte bättre än landstinget och att i sista hand är det landstinget som måste bevaka kvalitet (vilket är svårt om man inte ägare), avväga kostnadsbesparingar och effektivisering mot vårdkvalitet och är de som sätter priserna och därmed utövar kostnadspressen inom området utan konkurrens från andra köpare. TIll det kommer förvisso som du anger att vinsten läggs till på de kostnader som en landstingsägd vård har att budgetera och hit hör också kostnader för hela finansieringen pga landstingen normalt har lägre räntekostnader då kreditvärdigheten är högre pga beskattningsrätten. Personligen anser jag privatiseringarna vara fel, men argumentationen för och emot är väsentlig. Exempelvis blir situationen annorlunda om man ser på barnomsorg där föräldrarna vanligen har betydligt bättre insyn och är kapabla att välja förskola, medan däremot skolan är svårare att bedöma.
Till Lisbeth. Min åsikt är att sjukvård är en av de grundläggande uppgifter ett civiliserat samhälle bör klara av. Om det vore så att sjukvårdskostnaderna var så stora så att ekonomin och därmed sjukvården blir sämre, då håller jag med dig. Det blir ologiskt. Men oftast handlar det om prioriteringar, och vilken politik alla vi medborgare vill ha. Jag tror inte att finanskrisen beror på att sjukvården kostar för mycket. Däremot tror jag att besparingsargumentet ofta används för att försämra sjukvården. Om fler inser hur betydelsefull sjukvården är när andra eller man själv blir sjuk eller råkar ut för olyckor, kanske man hellre ser att kvaliteten säkras där, än att utrymmet för lyxkonsumtion och stadsjeepar ökar.
För att förtydliga mitt resonemang med en analogi så kan vi jämföra situationen med äldreomsorg med en bilverkstad. På samma sätt som vi ‘lämnar in’ våra gamla till ett privat vårdföretag så lämnar vi in vår kära ägodel bilen till någon mer eller mindre välrenommerad verkstad för reparation. De flesta av oss vet numera inte mycket om moderna bilar, vi får ett pris och sedan ett kvitto på nedlagd tid och materialkostnad. Om jobbet är gjort, om det är bra gjort, det har vi ganska små förutsättningar att kontrollera, utan vi betalar snällt 6000-7000 eller vad det kan vara. Om vi var den ende köparen så kunde vi diktera villkoret och sätta priset till säg 5000 kr och verkstaden tar emot bilen, men hur jobbet blir gjort vet vi inte riktigt. Om bilen går dåligt kanske vi väljer en annan verkstad nästa gång. Våra gamla däremot hyser vi in för långtidsförvaring och löpande underhåll under lång tid utan att så noga veta hur det fungerar.
För att undvika missförstånd – jag anser vård och omsorg ska skötas i offentlig regi av skäl nämnda ovan. Jag är bara undrande över att resonemangen skjuter in sig på vinstintresset som sådant. Bl.a. ifrågasätetr jag propåerna att reglera vinstuttaget eller förespråka ideella organisationer. Offentlig verksamhet har fördelar i form av bl.a medborgarinsyn och politisk tillsatta styrelser. Att den privata marknaden ofta är tämligen rå och kortsiktig och att vinstbegäret ofta bestämmer agerandet på kundens/klientens bekostnad det borde inte vara okänt för någon. De totala offentliga kostnaderna är höga och vi har en åldrande befolkning så effektivitetsbehovet kommer att accentueras och kostnadspressen kommer att bli hög även under offentligt ägande. Förhoppingsvis söker man då effektivisera annat än den direkt klientrelaterade verksamheten.
Åh, vad jag våndas över att dessa människor, som utstått sådant vi förskonade inte ens kan föreställa oss, inte ens ska få en chans att VÄLJA Röda Korset som har den absoluta kunskapen, därför att DE nu uteslutits. Det är skönt att jag är så gammal att jag rimligtvis snart är borta!
Mormor (75år)
Förutom dom principiella diskussoinerna, lite konkret runt själva upphandlingen:
den kvalitetsjusterade prisskillnaden var 250 000. Totalvärde per år runt 10 MKR.
En ganska liten skillnad alltså. Enligt RK eventuellt beroende på olika tolkningar av skrivningar i underlaget kring bemanning / heltid.
Dom 250000 som landstinget tror sig spara – dra av kostnaderna för själva anbudsprocessen, advokater, konsulter, tjänstemän etc – och då blir det inga många ören kvar.
Och fler vårdgivare är det ju inte. RK försvinner ju
WeMind söker för övrigt personal . LMFAO. Dom har alltså inte koll på huruvida det kommer vara extra dyrt att få tag på denna spjutspetskompetens, att vara KBT-psykolog och psykiatriker i dag är lika med säljarens marknad.
Mikael Färnbo reportage belyser att WeMind troligen bara kommer att ha en bemanning på 1,5 tjänster där Röda Korset har 3.
Intressant också att VD tror att de kommer att bli bra. Hur många år tar det?
WeMind verkar söka alla tjänster nu. Vad händer om de inte får kvalificerade sökanden?
Går alla uppköp till så här? Skrämmande att ge information till bara ett företag att det är OK med hälften av den bemanning som man efterfrågat.
Blir inte detta ett betydligt dyrare alternativ bortsett från skadeverkningar?
TIll Ludvig: Logikproblematiken i talet om att jämföra principer om människovärde och pengar kvarstår. Sakfrågan du framför, att vi så att säga har råd med sjukvård dvs pengar finns håller inte heller. Jämför med det amerikanska samhälle där stigande sjukvårdskostnader är ett jätteproblem med det svenska systemet med hållbar utveckling, då blir man lite mer ödmjuk inför att förändra vårt system mot marknadsstyrning som de borgerliga förespråkar. De offentliga utgifterna i vårt land är stora, vad ska det sparas på när vi går mot en framtid med färrte arbetande i förhållande till befolkningen? Vad kan effektiviseras? Slå samman alla poster och inget område kan lämnas därhän. Den borgerliga politiken, att minska transfereringar, med skattepolitik öka klyftorna utan att först minska utgifterna i offentlig verksamhet – det är lurendrejeri. Vänsterns försök att bortse från kostnadsaspekter och hävda att vi har råd med det mesta bl.a. invandring som inte löser de demografiska problemen sett ur ‘människovärdesprinciper’ samtidigt som pensionerna är otillräckliga, bostadsbrist ett faktum, brist på investeringar råder, sysselsättningsgraden för låg, solidariteten minskar, oro, normupplösning, korruption och kriminalitet i samhället ökar etc. det är lögnaktigt.
Till Daniel Håkansson: om uppgifterna stämmer, RK har ju lämnat in en stämningsansökan till förvaltningsdomstolen, så är det uppenbart att risken för att en ny oerfaren leverantör inte ska kunna uppfylla kvlitetskraven är stor och prisskillnaden kan inte motivera byte av leverantör.
Att tro att samma byråkrater inom offentlig verksamhet som tidigare köpte in toapapper och maskinutrustning och kanske lättkontrollerade städtjänster plötstligt skulle förvandlas till en organisation som begriper tjänsteförsäljning är absurt. Det är skillnad mot att köpa skruv och mutter. Våra politiker som är vana vid en byråkratisk, regeluppfyllande förvaltningsorganisation tycks lika vilsna inför marknaden. Det blir för mycket köp och sälj, för mycket avtalshantering och kontroll för att lägga avgörande tjänsteproduktion utanför huset. Och system för att mäta måluppfyllelse inom det privata förskräcker. Bonuskulturen inom bankvärlden snedvrider exempelvis incitamenten, alla vet det, men ingen gör något åt det. Inte Wallenberg med stort ägande inom vård och omsorg liksom bank, inte myndigheter, inte politiker. Man är handfallna och förstår inte. Det privata ledarskiktet vill tjäna pengar så snabbt som möjligt iksom de två rektorer som byggt upp en skolverksamhet som omsätter 200 miljoner under tio år och nu säljer för ett belopp i samma storleksordning. Snabba cash är bra…..
Högeralliansens privatisering av skattefinansierad verksamhet är helt ideologiskt styrd. Det handlar bara om att göra allt större del av den skattefinansierade verksamheten tillgänglig för det privata kapitalet och att följa upp så litet som möjligt för att inte råka ut för bakslag.
Studieförbundet för Näringsliv och Samhälle (SNS) omtalade rapport visar attGenom privatiseringen av äldreomsorgen försämrar kvalitén och ökar kostnaderna. SNS´s utvärdering visar att personaltäthet och personalomsättning är två viktiga mått på kvalitén i äldreomsorgen. Samtidigt visar jämförelser att personaltätheten är 10 procent högre och personalomsättningen mindre i kommunalt driven äldreomsorg än i privat. Trots detta finns det inget som visar att den privata omsorgen blir billigare för kommunerna. Snarare finns tendenser åt motsatt håll, trots att kostnaderna för upphandling och kvalitetskontroll inte tagits med i kostnadsjämförelsen. Vad vi dock vet är att Caremas och Attendos vinster är mycket höga, så det är inte svårt att räkna ut vart pengarna tagit vägen.
Vi måste sätta stopp för fortsatta privatiseringar om vi vill få ut någon nytta av våra skattepengar!
Personaltätheten ‘på golvet’ är troligen en viktig aspekt i en större population och kan ha statistiskt förklaringsvärde, men fler faktorer har betydelse för hur arbetet bedrivs t.ex. ledning, administration, lokaler dvs overhead. Vidare kommunikation och information och samarbete, utbildning, erfarenhet, rutiner, samarbete med externa enheter, försäljning och marknadsföring, anhörigkontakter, klientunderlag och vårdbehov, specialisttäthet och t.ex. hur mycket läkartid som ägnas patient per dag, fördelningen av olika kategorier personal, organisationskultur, utvecklingsarbete och annat förändringsarbete, tillgång till extern expertis osv. Lokalisering av verksamhet har betydelse liksom flexibilitet och förmåga hantera skiftande beläggning och vårdtider Det här måste följas på mer eller mindre daglig basis och kan inte avtalas för en längre tidsperiod. Åter är ägarfrågan central och lagstiftning om personaltäthet löser inte frågan.
Nu har jag läst både Devrims utmärkta artikel och kommentarerna. Och – jag förstår inte vad många av kommentarerna handlar om! Jag betraktar mig inte som dum, kanske har jag fel, men snälla nån – så mycket teoretiskt svammel!
När det i själva verket är så enkelt: Ska vi eller ska vi INTE ha riskkapitalbolag som huserar i vård, omsorg och skola? Just nu, med den regering vi drabbats av, så är svaret JA. Därför måste vi ändra på förutsättningarna!
Det som sker nu med Röda Korsets fantastiska arbete för människor med tortyrskador är dessvärre bara en logisk följd av den sittande regeringens löften inför valet. Det som förundrar mig är att svenska folket inte tycks förstå sambandet mellan sitt parlamentariska val och privatiseringen av vår en gång så fina välfärdsstat.
Anita: Varför förstår inte folk sitt eget bästa? Pga felaktig retorik. Det begriper väl vem som helst att privata företag med vinstintresse fungerar! Så vad ska man tycka om sossar som säger att vinstintresse är fel? Litre kunskap o teori skadar inte.
Alla tänkbara fel kan ha begåtts i samband med den här upphandlingen, men om detta får vi inget veta. Här serveras nämligen bara åsikter och påståenden om upphandlingen, som läsarna förväntas svälja med stor aptit. Jag förstår viljan att reagera på händelsen, men den här texten speglar en i grund och botten respektlös relation till läsarna. Det anser åtminstone jag.
Lenin, har du inte förstått något av ledaren eller av kommentarerna här? Vinstinstresse kan tyvärr driva fram dåliga lösningar, om det saknas en fungerande marknad. Och det är svårt att få till en fungerande marknad inom sjukvården.
till Erik: Det är svårt att styra en ‘mjuk’ verksamhet som omsorg om våra äldre, svårt formulera mätbara mål som man kan följa upp. Då är det viktigt att de som driver verksamheten har mål i samklang med uppdragsgivarna, politikerna, vi alla. För äldreboenden är målet god omsorg och vård.
När det nu är så svårt att styra med regler och kontroll, så blir förödande om stora utförare har ett annat mål – vinst och kapitaltillväxt, pengar till ägare i skatteparadis och bonus till direktörerna.
Det betyder inte att ‘det var bra förr’, med monopol i kommunerna för kommunal drift. Men det finns alternativ utan vinst: kooperativ, ideella stiftelser och organisationer, som Ersta diakoni. På så sätt får vi mångfald och valfrihet och tryck på att vara innovativa och effektiva. Även här behövs överskott (kalla det vinst om du vill) för att investera och utveckla verksamheten. Men inte vinst som plockas ut till externa ägare.
till alla: nu har DN till sist öppnat kommentarsfunktionen vid min artikel, http://tinyurl.com/ck3ah8a
Mina ord står nu så ensamma där, så kommentera gärna även på den platsen