Är KD regeringsfähiga?

De börjar bli några stycken, de plågsamma framträdandena i Ekots lördagsintervjuer (minns bara Juholts dribblingar i november). Men frågan är om inte helgens intervju med barn- och äldreminister Maria Larsson, tillika vice ordförande i Kristdemokraterna, slog igenom själva självskadetaket.

Inte bara excellerade Larsson i undvikandet av svar ens på raka frågor och upprepningar av frasen ”vi kristdemokrater”. Den långa tystnaden efter frågan om varför ett parti, som vill att föräldrar ska vara hemma med sina barn, skapat ekonomiska trösklar för föräldraledighet kommer att användas i avskräckande syfte av varenda (och de är många) mediatränare.

Maria Larssons efterföljande andetag, följt av ”jaha, hur menar du då?” var gastkramande. Likaså hennes desperata försök att prata höjda hemmafrubidrag i stället för att svara på hur KD:s familjevurm går ihop med att jobbskatteavdragen gjort att den som är föräldraledig måste betala mycket mer i skatt än den som stannar på arbetet.

Den som vill vara snäll kan föra fram att Maria Larsson förmodligen svajade så hårt för att inte förarga någon av de få anhängare partiet har kvar, och att det enda sättet att göra det på är att vara så vag som möjligt.

Kristdemokraterna befinner sig i djup kris. Ja till livet-falangen har försökt avsätta partiledaren, opinionssiffrorna hukar i källaren, den familjepolitiska gruppen har just lagt fram förslag som fått regeringskollegerna att gå i taket. Inget enda av KD:s vallöften 2010 är i närheten att uppfyllas. Frågan är om partiet ens är regeringsfähigt.

Den enda fråga KD har en tydlig linje i, även om de gör sitt bästa för att dribbla bort själva tydligheten med hänvisningar till “utredningar” och icke namngivna remissinstanser, är kravet på fortsatta tvångssteriliseringar av transpersoner.

Som av en händelse meddelade Göran Hägglund i lördags morse att den kommande propositionen, trots att regeringspartierna ännu inte diskuterat frågan, kommer att sakna förslag om att ta bort tvångssteriliseringarna.

Det hedrar Jan Björklund att han genast dömde ut socialministerns planer, men från Moderaterna fortsätter tystnaden. Vid manifestationen mot tvångssteriliseringar utanför riksdagen i januari saknades talare från M. Än så länge har RFSL heller inte fått besked om när de kan lämna över de internationella protestunderskrifterna, i dagsläget fler än 76 000 och riktade mot Reinfeldt, till statsministern.

Det finns fortfarande tid för M och regeringen att svälja rädslan för total KD-implosion och tillgodose samtliga medborgares mänskliga rättigheter. Att låta reaktionära vrakrester styra över socialdepartementet i utbyte mot blind allianslojalitet i alla andra frågor är bortom all anständighet.