Moderaterna har skrivit in ordet ”utanförskap” i det svenska politiska språket. Löftet att bekämpa ”utanförskapet” medverkade till att de borgerliga partierna vann valet 2006. Men i årets valrörelse talar Moderaterna tyst om ”utanförskapet”.
Begreppet är i grunden ideologiskt. Historiskt sett har ordet utanförskap en koppling till vänstern. Arbetarrörelsen har företrätt de maktlösa och kämpat för att göra folkflertalets medborgarskap reellt. Men på 2000-talet har det fått en annan innebörd. I en rapport pekade Folkpartiet ut ett antal förorter som ”utanförskapsområden”, som av en händelse hade många invandrare. I den borgerliga varianten är det fråga om ett uppifrånperspektiv och en aversion mot välfärdens socialförsäkringssystem.
I den ”ursprungsmodell” som Moderaterna använde i valrörelsen 2006 bestod därför ”utanförskapet” av alla som inte var sysselsatta eller studerade på heltid. De som var sjukskrivna eller arbetslösa räknades alltså in i ”utanförskapet”. Detta kallades för ”den breda arbetslösheten”. En miljon människor var utanför. Hävdade Moderaterna 2006. Denna beräkningsmetod gäller inte länge. Den har följaktligen raderats från Moderaternas hemsida. Skälet är glasklart. Sedan valet 2006 har nämligen ”utanförskapet” enligt denna modell ökat med drygt 70 000.
I SVTs utfrågning förklarade Fredrik Reinfeldt att utanförskapet hade ökat enligt vissa beräkningsmetoder och minskat enligt andra. Moderaterna har nämligen försökt lansera andra modeller. De har presenterat såväl ”Schlingmann-modellen” som ”Borg-modellen”. Syftet med dessa nya modeller är att visa Sverige är på rätt väg. Moderaterna är förvisso taktiskt begåvade, men inte intellektuellt hederliga.
Problemet är att hela utgångspunkten är fel. Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi med inriktning på arbetsmarknaden, menar att ”utanförskapet” i Moderaternas ursprungsmodell är en form av missbruk av det svenska språket.
Det är bättre att tala om arbetslöshet och deltagande på arbetsmarknaden. Man förstår varför Moderaterna inte vill använda dessa mått. Läget var inte tillfredsställande 2006. Men Sverige var bättre än nästan alla andra europeiska länder. Därför uppfann Moderaterna ordet ”utanförskap” som motiverade hela omläggningen av arbetsmarknadspolitiken, med dess katastrofala följder för individer och trygghetssystem.
Politiken utgår från en övertro på att stimulanser av ”arbetsutbudet” ska lösa problemet. Dessa förväntas leda till att arbetslösa mer aktivt (under ökad ekonomisk press) söker jobb. Så att arbetslösheten på något magiskt sätt försvinner av sig själv. Efterfrågan finns överhuvudtaget inte med i bilden. Detta är en mycket inskränkt syn på arbetsmarknaden. Som bara fungerar i ett tänkt laboratorium skapat av en finansminister med Anders Borgs teoretiska läggning.
Politiken är också djupt orättvis, drabbar sjuka och arbetslösa. Mot varandra står här två politiska filosofier. Men det gäller att tydliggöra alternativet.
Äntligen någon som tar upp retoriken i ”utanförskapet” När skall vänstern överhuvudtaget förstå vad retorik är och svara Högern med sama mynt? ”Utanförskapet” med högerns definition har varit den styrande faktorn i Högermoderaternas politik sedan förra valet. Ändå kan ingen svara på vad det är. Jag har roat mig med att gå runt och fråga i valstugorna och får alltid samma svar. ”För mig är utanförskap……osv”. Inte ens på partikanslierna kan de svara. Gäller även högern/moderaterna. Först på regeringskansliet hittade jag någon som kunde svara.
Appropå retorik, varför använda nyordet Moderaterna och inte Högern eller Högermoderaterna.
Japp – och man undrar vem fan det är som har lagt upp retorikstrategin inom socialdemokratin denna gång. ”Vi kan inte vänta” – herregud: på vadå? Att få makten? Varför då?
Och vem tror att väljarna vill ha otåliga politiker i en tid som kräver eftertanke, varsamhet och strategiska perspektiv?
Och hur kan en vänster missa att, på Schlingmannskt manér, sno Ulf Adelsohns gamla käcka slogan om ”Systemskiftet”. Då, på 80-talet, var ”Systemskiftet” något moderaterna var stolta över och kämpade för.
Sedan dess har de insett att ”Systemskifte” är det sista svenskarna önskar sig.
Ändå är det ju precis det allianspolitiken handlar om. Inte så mycket att med pukor och trumpeter flytta bojen, det synliga uttrycket för politiken, utan fastmera att flytta bojstenarna, fundamentalt förändra politikens förutsättningar, allt under det att man retoriskt tillbedjer kollektivavtal, anställningstrygghet etc (”man får ta ett helvete i taget”).
Ändå har jag inte hört en enda framträdande förteträdare för de rödgröna i sin mun ta det ord som en Schlingmann för länge sedan skulle ha trummat in i folks medvetande: ”Systemskifte”.
Man kan se tre förklaringar:
1. Ledningen förstår inte innebörden och konsekvenserna av den borgerliga politiken.
2. Ledningen fattar men är i grunden inte särskilt oroad över de fundamentala förändringar som pågår.
3. Ledningen är oförmögen att förklara för folk vad som står på spel.
”Systemskifte” – ska det vara så svårt att uttala?
Har med växande otålighet väntat på att någon skall gripa sig an alliansens försök att trumma in att de själva står för arbetslinjen mot de rödgrönas bidragslinje. De rödgrönas intresse för skapandet av arbete är väl i hög grad en arbetslinje? Och att försvara att människor i trångmål skall ha rätt till utbetalningar från de försäkringar man varit med om att finansiera är inte en fråga om bidrag utan försäkringsersättningar!
Den som använde det fattigaste, luddigaste och motsatsförvirrande språken i utfrågningen av partiledare i TV var allvarsmannen ”tvålen” Reinfeldt tätt följd av de mer komiska Hägglund och Maud Olofsson.
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Håller med om allt du skriver; någon värre bluff än alliansens s k jobbpolitik är svår att tänka sig. Man måste också fråga sig varför det satsas enorma pengar på att försöka ”skapa” jobb som inte behövs när de verkliga behoven är så stora (se t ex gårdagens Uppdrag granskning om demensvård utan personal).
MEN det skulle vara roligt om Dagens Arena någon gång kritiserade även det S-märkta nyspråket, som frodas framför allt när det gäller boskatterna. Några exempel:
- subvention = att inte behöva betala 11 000 i månaden i skatt för att få bo i sitt eget hus
- skapa rättvisa och neutralitet = ytterligare öka skillnaden i boskatter mellan olika delar av landet och olika upplåtelseformer
- superrik = person som bor i kommun med borgerlig majoritet.
Jamen sossarnas förslag om butler i tunnelbanana då!? Är inte det de värsta förslaget på jobb som inte behövs så säg,,,
Jag upplever att det är viktigt att människor ser till att vara i rätt system efter sina förutsättningar. Låter rätt fjantigt att vara i rätt system. Antingen är vi sjuka, arbetslösa eller i jobb. Självklart är det så att bland nio millioner människor går det inte strikt att hänföra varje enskild till det ena eller andra. Bäst vore om vi hade en grundtrygghet och utifrån den göra vad vi vill med liven. Varför är det så angeläget att träta om hur systemen skall utformas för att vara solidariska och rättvisa för alla när det ändå inte går? Jo därför att vi lever i en demokrati.
Nu tycks det vara så att vi får acceptera läget. Och då har den ena sidan prövat ett system under många år. För att demokratin skall fungera effektivt är det synnerligen lämpligt att pröva ett annat system och se vad det får för effekter. Och det kan bedömas efter kanske två mandatperioder. Först då kan väljarna ta ställning på ett kunskapsmässigt sätt.
Jag tror det är farligt att acceptera en regering som inte talar om vad de ämnar göra med våra skatteinbetalningar. Alliansens valplattform är utan detaljer – bara retorik. De rödgröna har lämnat en hel rad av tillgängliga rapporter, som i detalj beskriver vad de avser göra. Att vara tydlig ger möjligheter till kontroll. Att inte lova något ger större svängrum för beslut i stängda rum. Det är här den stora risken finns. Under de fyra gångna åren har många små steg tagits mot ett systemskifte och avsikten dränkts i ett språk, som är avsett att dölja den egentliga avsikten. Måste det dröja fyra år till innan vi förstår att vi är lurade. De rödgröna säger: ”Vi kan inte vänta!”
Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen har fäst stor vikt vid ersättningsnivåer och försörjning. Men även om man håller den materiella nöden borta kan den andliga nöden bli stor när långtidssjuka och långtidsarbetslösa hamnar utanför arbetets gemenskap.
I internationell debatt talas mycket om social exclusion. Jag har uppfattat det så att man i Sverige ofta översatt det med utanförskap. På 1970-talet använde vi begreppet social utslagning, men begreppet kom till stor del att handla om missbruk och kriminalitet. Det finns ett starkt behov av att mer nyanserat kunna beskriva de psykologiska mekanismer som inträffar när någon varit utan arbete i mer än ett kvartal. Vi behöver ord som kollektivt beskriver människors känsla av underläge, skuld och dåligt självförtroende. Annars har vi svårt att diskutera de politiska insatser som behöver göras.
Problemet med begreppet utanförskap är att det inte placerar ansvaret där det hör hemma. Om man som alternativ laborerar med uttryck ”social utestängning” antyder det att subjektet är någon annan än den som utestängs. Det är dessutom ett substantiverat verb, som beskriver en handling.
Mona Sahlin har, på fråga om de rödgrönas gemensamma ideologi, svarat att den kallas uthålligjämlikhetsideologin och klimatjämlikhetsideologin. Andra som kommenterat detta har bett om en förklaring av betydelsen av dessa ideologier, men inte fått gehör. Kan Dagens Arena hjälpa till att reda ut begreppen?
…börjar man ifrågasätta högerretoriken och det pågående systemskiftet.
Under hela mandatperioden har högerregeringen, med små steg, inlett avskaffandet av den generella välfärden, för att istället genomföra ett plånbokssamhälle. Det första och viktigaste steget har varit att försvaga facket, och det lättaste sättet att försvaga facket har varit att minska antalet medlemmar i LO-facken, b la genom ökade kostnader för a-kassa, diffrentierad a-kassa, och borttagen avdragsrätt för avgiften till facket. Nästa steg var att försämra i det sociala skyddsnätet, sänkta nivåer i sjuk och arbetslöshetsförsäkringar innebär att framförallt medelklassen väljer privata lösningar. Så småningom vill inte medelklassen betala två gånger för dessa försäkringar (via skatt och egna försäkringar) – resultat? Makthavarna anser sig få mandat att ta bort de generella lösningarna och vips så är vi med stora steg på väg in i plånbokssamhället.
till ingalisa sangregorio: fastighetsskatt är normalt en mycket effektiv och ”välriktad” skatt – det går inte att låtsas om att man inte har tillgångar om man bor i ett stort hus. Men naturligtvis skall fastighetsskatten också ta hänsyn till att orimliga effekter uppstår i t ex populära semesterområden mm.
Och: trots allt – är det inte bra att stimulera folk att flytta från jättelägenheter och jättehus när man inte behöver dem längre? De går ju faktiskt att sälja och normalt kan man köpa sig något minst lika bra för de pengar som man får in. Sverige har ju världens största bostadsyta per invånare och skulle behöva mer omsättning, inte uppmuntra folk att nödvändigtvis bo kvar hela livet i samma hus.
re: Jens cavallin
”det går inte att låtsas om att man inte har tillgångar om man bor i ett stort hus”.
Det är det ingen som har låtsas. Men de flesta som bor i hus har ju skulder också.
.
Men om huset inte är ett hyreshus så får du ju inga inbetalningar från husägandet och då måste du ju sälja huset för att betala skatten om du menar att det är tillgången som ska finansiera skatten.
”Men naturligtvis skall fastighetsskatten också ta hänsyn till att orimliga effekter uppstår i t ex populära semesterområden mm”
Det vore ju tråkigt om arvingen till någon sossepamp tvingas sälja sin stuga på Fårö för att fastighetsskatten blir för hög.
Men ett större problem är nog de fall där det uppstår orimliga effekter i populära bostadsområden som tex Täby, Danderyd och Lidingö där det fortfarande bor en hel del vanligt folk (för dom har inte alltid varit överklassområden).
Då leder en hårdare beskattning av villor i dessa områden till en ökad segregering eftersom dom som har vanliga löner inte har råd att bo kvar.
Re Jens Cavallin
Du skrev också
”Och: trots allt – är det inte bra att stimulera folk att flytta från jättelägenheter och jättehus när man inte behöver dem längre? De går ju faktiskt att sälja och normalt kan man köpa sig något minst lika bra för de pengar som man får in.”
Detligger något i det. Det bor en massa äldre par med utflugna barn i villor i Danderyd, Täby och på Lidingö.
Och många av dom skulle nog inte ha något emot en flytta till en lägenhet.
Problemet är då att om man beskattar dessa hus hårdare så har medelklassens barnfamiljer (som är dom naturliga köparna) inte råd att bo där.
Vill man ha rotation i sådana områden får man inte beskatta ägandet av husen för hårt för då cementerar man dom som bostadsområden för en äldre överklass
Det här med rotation i bostadsområdet låter kul. De gamla vita rikingarna som bott där sedan urminnes tider kanske kan slå volter av glädje över alla borttagna skatter, så de slipper flytta ifrån sina 12rumsvillor till en bostadsrätt i Tensta
Detta med det ”aktiva” jobbsökandet har ställt till problem för arbetsgivarna (borde inte ”arbetsköpare vara riktigare rent semantiskt?) Varje jobb i Ams platsjournalen ger flera 100 svar. = ett riktigt mastodont arbete att hitta rätt sökande, för att inte säga omöjligt.
Årets valrörelse präglas framförallt av den språkliga oredan. Partierna är inte övrens om problembilden. Därför pratar de i mun på varann och beskyller varandra för lögn m.m. Valdebatterna är med andra ord helt obegripliga. Det är inte konstigt att tidningar och SR lagt ut fakta rutor på sina hemsidor
Nej du, det där håller inte. Vederhäftiga källor till påståendena om jag får be. Så här (ja jag vet, politiska sidor, men det är källhänvisningen som är det intressanta – så slipper jag lägga upp några dussin länkar):
http://cornucopia.cornu…bot.se/2010/02/reinfeldt-hade-faktiskt-ratt-enligt-scb.html
http://jobbpartiet.se/valextra.htm
Och det är faktiskt inte så länge sedan vi senast tog upp begreppet utanförskap… sök i den lilla sökrutan upp till höger and Ye Shall Receive:
http://valstugan.moderat.se/
Inlägget du länkar till innehåller också en ren lögn – vår politik utgår ifrån att vi vill att Sverige ska vara ett bra land att leva i. Det är verkligen så enkelt. Jag vet att det kan kännas lättare att tas med oss om man får lov att låtsas att vi är ondsinta pappskallar som på något vis SAMTIDIGT med det lyckas hålla diverse invecklade konspirationer mot ”arbetarna” igång, men si det får ni inte.
Vad gäller Schlingmans och Borgs påstådda modeller så har jag hört påståendet förrut, men den enda reaktionen då jag bett om någon sorts källa på det är att vänstraren byter ämne. Skall detta bli ännu en i raden…?
Slutligen ska vi ha klart för oss att det här inte alls står mellan två politiska filosofier. Visst, okej, på akademisk nivå kanske det gör det. Men i verkligheten står det mellan Alliansen – med ett tydligt formulerat program – och ett knakande, oformligt försök till samarbete mellan tre partier som å ena sidan tycker de ska ha makten, men å andra sidan inte ger oss något valmanifest att ta ställning till. Butlers i tunnelbanan? Clowner i äldrevården? Pattpumpar? Uppenbara exempel på valfusk på flera ställen? Skattefinansierad vänsterkonsert med Wiehe? Ibland undrar man om nån försöker skämta med oss.
Jag har under valrörelsen både hört och sett Reinfeldt prata om de människor som han betecknar som Sveriges ”samhällsbärare”.
En samhällsbärare är en människa som går till ett arbete och drar sitt strå till stacken.
De som då inte tillhör samhällsbärarna utgörs av de människor som inte arbetar och drar sitt strå till stacken.
Det handlar om tex människor som ofrivilligt blivit av med jobbet, svårt sjuka människor eller människor som blivit skadade i arbetslivet.
Dessa människor var med sannolikhet goda samhällsbärare innan de råkade illa ut.
Det genialiska i en sådan här ideologi är att Fredrik Reinfeldt inte behöver uttala ordet ”parasit” för det genererar sig själv i slutändan. Ordet samhällsbärare både kröner och ramar in Alliansens ideologi, vi kontra dem. Samhällsbärare och icke samhällsbärare, duktiga medborgare och dåliga medborgare.
Det är mycket allvarligt då ett parti genom sin ledare kategoriserar människor, det har vi förhoppningsvis lärt oss av historien.
Om man pratar utifrån ett samhälle och dess grundläggande människosyn, så är det mycket anmärkningsvärt att inte alla människor skall få ingå.
Vi alla är samhällsbärare.
En människa som blivit av med sitt arbete eller råkat ut för en sjukdom kan ju vara en människa som alltid levt med en hög moral och etik. En sådan människa skall samhället se upp till. En sådan människa bidrar till samhället med att just sprida sin moral och etik. Han/hon delar med sig till sina medmänniskor, han/hon bidrar med både resurser och tillgångar vilket är positivt för samhället, våra barn, ungdomar och äldre.
Människor är så mycket mer än siffror och statistik.
Att praktisera något så självklart som grundläggande människovärderingar måste vara drivkraften i ett fungerande samhälle.
Du kommer alltid att vara värdefull… i allafall i mitt samhälle.
Tack , du kloka Björn som har fattat faran med denna sortering av människor även i språket.
Vad vinner man med att skuldsätta dem som utan förskyllan ramlat ur de produktivas kategori. Och varför ska de straffas för det med att göras ännu fattigare.
Man blir mörkrädd för den nedsättande människosyn som sprider sig, uppmuntrad av högerpoltikens företrädare. Speciellt när ministrarna i retoriken börjat använda positiva epitet , som vid närmare granskning inte stämmer med politiken som förs. Ja, då blir jag i alla fall förbenad över falkskheten.