I dag väljs Håkan Juholt till ny partiledare. Partiledarskiftet sker i en för Socialdemokraterna turbulent och besvärlig period.
Tidskriften Tiden skrev för många år sedan att tre frågor har riskerat eller riskerar att splittra partiet: atomvapen, kärnkraft och EG (som EU benämndes på den tiden). Ingen av dessa tre frågor lämnar heller utrymme för kompromisser. Atomvapenfrågan var efter kriget synnerligen infekterad inom arbetarrörelsen. Folkomröstningen om kärnkraft 1980 ledde till att Miljöpartiet bildades året därpå. Det ”gröna” har emellertid alltid funnits som ett stråk inom arbetarrörelsen.
I EU-frågan har socialdemokrater hamnat på olika sidor i två avgörande folkomröstningar, först om EU (då blev det ja) och sedan om EMU (då det blev klart nej). På sätt och vis ligger denna konflikt kvar som ett obearbetat ett oläkt sår.
Så här 15 år senare borde de som eftersträvande ett EU-medlemskap erkänna att förhoppningarna om ett socialt Europa inte har infriats. Ingen kunde heller förutsäga den enorma kraft globaliseringen stått för och maktförskjutning den inneburit. Jämförelserna går till den industriella revolutionen i slutet av 1700-talet. Den amerikanske ekonomen Larry Summers går ännu längre och hävdar att det är fråga om den största ekonomiska omvälvningen på tusen år.
EU har blivit mer marknadsorienterat än socialt. Sverige borde tydligare driva en egen position i Europa och inta en mer kritisk hållning till dagens finanskapitalism. Och inte alltid vara bäst och lydigast i EU-klassen. Socialdemokraterna har varit alldeles för passiva när det juridiska systemet i EU drivit igenom domar som kringskurit den svenska kollektivavtalsmodellen. Nej-sägarna borde samtidigt erkänna att EU och andra globala politiska arenor inte i sig är problemet utan en del av lösningen.
Håkan Juholts utmaning är att åter göra arbetarrörelsen vän med framtiden. Socialdemokratin har alltid bejakat modernismen och utvecklingen, inte på ett okritiskt sätt utan för att styra den och åstadkomma både ekonomisk utveckling och ökad jämlikhet – och ekologisk hållbarhet. Demokratin och folkstyret är ett övergripande värde som i sig skapar sammanhållning och värdegemenskap kring det allmänna. Målet för politiken är att möjliggöra att människor kan färdas väl – välfärd – genom livet och att så många som möjligt ska kunna förverkliga sina livsmål.
Detta slags framåtsyftande perspektiv lider Socialdemokraterna brist på i dag. Det går inte att hämta hem några färdiga politiska recept från Arbetarrörelsens arkiv, även om en ökad historisk medvetenhet inte skulle skada. Samtidigt är det nödvändigt att ifrågasätta marknadsexperimenten i sektorer som bör styras av ett allmänintresse. Vilket illustreras av krisen för järnvägen, de extrema vinsterna i elbolagen och den sänkta kunskapsnivån i skolan.
Jesper Meijling och Sverker Sörlin ringade in uppgiften i en artikel på DN-debatt härförleden: ”Socialdemokraterna måste hitta en riktning för samhällsomvandlingen”. Utmaningen för Håkan Juholt är varken större eller mindre.
Min bild är att skolan har stora problem i områden där barnens föräldrar är arbetslösa, där svenskan har svag ställning i skolan, där lärarna inte lyckas motivera eleverna för studier. Till vissa delar är det en resursfördelningsfråga, till andra delar en fråga om ledarskap, hur man sätter lön för lärare som tar sig an en svår uppgift och givetvis hur man svarar för handledning och uppföljning. De problem som Skolverket pekar på har snarast handlat om de effekter som uppstår när de bästa eleverna söker sig bort – den uteblivna ”kamrateffekten”. Den uppstår oavsett om skolorna drivs med vinst eller ej, om de drivs av riskkapitalbolag eller ej, om de drivs i offentlig regi eller ej. Den är förknippad med elevernas rätt att välja skola och fördelningen av platser med hjälp av betygsurval.
Man kan naturligtvis vilja inskränka föräldrarnas rätt att välja skola. Jag är inte säker på att det höjer sossarnas röstetal med 10 procent. I synnerhet inte som några av de fristående skolorna faktiskt är bra.
Genom att vara selektiv gör den vanligen vidsynte Håkan A B ett propagandainlägg. Fackföreningarna tappar mark i Sverige oavsett EU. Mest på grund av organisatorisk svaghet. I själva verket är kollektivavtalsmodellen i stort oberörd av EU. Särskilt med tanke på vilka stora förändringar som genomförts. Om facken slutade vara så mossiga och började ändra sig skulle problemen försvinna.
Skolans problem är jämt fördelade mellan friskolor och kommunala skolor. Slutsatsen är därför inte att friskolor är ett marknadsexperiment, utan att felen finns i de delar som är gemensamma mellan skolformerna, alltså lärarutbildningen och pedagogiken.
Järnvägen, när gick den i tid? När den var helstatlig? Tyvärr inte.
Socialdemokratin kommer sikta på förenklingar. Hoppas Sverige slipper utsättas för det i praktiken.
Exemplet Rosengårdsskolan är intressant, särskilt när det är väl känt att mer aktiva föräldrar placerar sina barn utanför området. SJ är också av intresse, innan uppdelning i Banverk och SJ och sedermera privatisering av tågförarledet, så var SJ under årtionden känt som det mest effektiva järnvägsföretaget i Europamoch definitivt excellent jämfört med USA.
Tro, hopp, vanföreställningar och ideologi är inte detsamma utom i moderat tappning.
Aktiv socialdemokrati, vad är det? När löntagarna den 25:e efter slit och släp en vecka på myndigheten lastar in tomma drickburkar och tomma Maxi kassar i baksätet på bilen och beger sig till kommunens köptempel som aktiva kommunalråd beviljat bygglov till och vill utöka med ytterligare ytor för att inredningsprylar och ute möbler skall få plats.
Vem bryr sig att samtidigt väljs ny ledare som skall frälsa partiet från de onda och egenkära borgarna som bara tänker på att skaffa sig fördelar på andras bekostnad.
Ledaren utlovas det skall ge rättvisa och solidaritet ett pragmatiskt och konkret innehåll som tidigare ledare har misslyckats med på grund av de ekonomiska realiteter som ex Göran ställdes inför.
Feldt försökte på 80 talet att påkalla uppmärksamhet på att alltför vidlyftiga statliga gåvor måste hänga samman med nationens förmåga att producera det som efterfrågades från landets grannnar men misslyckades.
Jag tror att 70 och 80 talets politik om den upprepas i 2010 talets tappning än en gång kommer att bli ett misslyckande för socialdemokratin och förminska partiet ner mot 20% av valmanskåren.