Magdalena Andersson Bild: Victor Svedberg
Magdalena Andersson Bild: Victor Svedberg

Halvvägs in i mandatperioden är hög tid  för regeringen att presentera en fördelningspolitik värd namnet.

På tryggt avstånd från bilbränder och Annie Lööfs sommartal inleder regeringspartierna och Vänsterpartiet i dag budgetförhandlingarna på Harpsund.  I eftermiddag ska finansminister Magdalena Andersson presentera reformutrymmet i höstens budget.

I år behöver Harpsundsbesökarna inte skämmas för att de sitter och festar på kräftor medan landet hankar sig fram. Sverige är nämligen mitt uppe i en högkonjunktur och sysselsättningen ökar stadigt.

Enligt regelboken bör regeringen strama åt och fylla på statskassan. Men finansminister Magdalena Andersson bör ha i bakhuvudet, trots att de fattigaste fått lite mer med regeringens budgetar, att det är rätt få som märker av den starka ekonomin. En åtstramande budget hjälper varken den ensamstående föräldern eller en S-ledd regering som måste börja visa vad den går för.

Till Vänsterpartiets krav inför förhandlingarna hör höjd garantipension, höjd sjuk- och aktivitetsersättning, anhörigdagar och gratis läkemedel för alla över 80 år. Inget som nödvändigtvis skaver för en S-MP-regering. Men något som V kan se sig i himlen efter är kraven på hur satsningarna ska finansieras – genom höjd förmögenhetsskatt och avtrappade ränteavdrag.

För rationella ekonomiska argument hjälper föga när starka väljargrupper vill ha kvar sina skatteavdrag – det vore politiskt självmord att trappa ner ränteavdragen utan en bred politisk överenskommelse i ryggen. Och den gick om intet när bostadsförhandlingarna sprack.

Men avtrappade ränteavdrag behöver inte heller vara det mest effektiva sättet att råda bot på ojämlikheten. Det skulle sannolikt ge större effekt på bostadspriserna än på inkomstfördelningen. Enligt Handelsbankens chefsekonom Jan Häggström är en återinförd fastighetsskatt mycket lättare att utforma så att den träffar rätt fördelningspolitiskt. Någon form av fastighetsskatt på bostadsrätter på det och bostadsmarknaden skulle kunna fungera som en fördelningspolitisk motor. Tyvärr är inte heller detta förslag en valvinnare.

Men väl genomtänkt politik handlar handlar som bekant inte alla om att vara alla till lags. Oavsett tillvägagångssätt, det är hög tid för Magdalena Andersson att leverera en fördelningspolitik värd namnet.