Vårdcentralerna i Rinkeby och Skärholmen har tappat mycket ekonomisk mark i och med att Vårdval Stockholms har införts. I Rinkeby fick man avskeda ungefär hälften av personalen och i Skärholmen försvann en och en halv miljon kronor över en natt. 

I veckan lanserades boken ”Den stora omvandlingen”, en antologi om välfärdens förändring. Dagens Arenas Mikael Färnbo har skrivit kapitlet ”Stockholmssyndromet” som granskar reformen Vårdval Stockholm.

I kapitlet har han intervjuat två verksamhetschefer för vårdcentraler i Rinkeby respektive Skärholmen i Stockholm. Båda har allvarliga invändningar mot hur systemet är utformat.

– Har man en vårdcentral på Östermalm med en gammal men frisk befolkning kan man tjäna rätt bra med pengar. Här kan en 55-åring vara betydligt sjukare än en 85-åring där, säger Leena Laitinen, verksamhetschef på Rinkeby Vårdcentral.

Dagens Arena publicerade förra veckan ett utdrag av ”Stockholmssyndromet” där det framkom att vårdcentraler i fattiga områden får allt mindre resurser. I och med att Vårdval Stockholm infördes tappade Rinkebys vårdcentral så mycket intäkter att man tvingades avskeda ungefär hälften av personalen.

– De som blev kvar fick det oerhört jobbigt. Den ena duktiga läkaren och distriktssköterskan efter den andra slutade eftersom de inte orkade med. Då började spiralen nedåt, säger Laitinen.

Även på Skärholmens vårdcentral har problem uppkommit. Korta vårdbesök måste till för att få vårdcentralen att gå runt, något som den ändå har svårt att göra. Vid tiden för intervjuerna var 2013 års prognos för vårdcentralen en halv miljon kronor back.

– Jakten på pinnar (läs: korta vårdbesök) har tagit över läkarnas möjlighet att själva bedöma hur lång tid de behöver för en patient. I dag har vi schabloner. Det är femton eller tjugo minuter. Det finns inget utrymme för längre besök, säger Susanne Lindarv, verksamhetschef på Skärholmen.

Hon tror att systemet som är nu, med fokus på korta besök och ett behov av att få in snabba pengar, kan leda till sämre vård för de med störst behov.

– Vi behöver mer tid för vissa patientgrupper, det vet vi. Men ersättningsmässigt är alla värda 484 kronor, oavsett om du har en rispa på knäet som katten gjorde i går eller om du har diabetes, hjärtsvikt och KOL. Då får läkaren säga, tyvärr jag hinner bara med hjärtsvikten i dag, du får ringa och boka en ny tid. Det är inte hållbart, säger hon.

Bo Burström är chef över enheten för jämställd och jämlik vård inom landstingets Centrum för epidemologi och samhällsmedicin. Sedan mitten av 1990-talet har han tagit fram ett behovsindex till beställarna inom Hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Skärholmen har den högsta vikten av alla i Bo Burströms senaste behovsindex för primärvården.

– Vi har Stockholms mest överviktiga barn, stor arbetslöshet, många rökare, många diabetiker typ 2 långt ner i åldrarna, många nyanlända, många äldre första generationens invandrare som nu är gamla och isolerade, mycket narkotika, framförallt hasch, säger Susanne Lindarv.

När Vårdval Stockholm infördes tappade Skärholmens vårdcentral en och en halv miljon kronor över en natt. Så trots den höga vårdbelastningen hymlar inte Susanne Lindarv med att de flesta besöken på drop-in-mottagningen egentligen är onödiga.

Den så kallade ”snorjouren” för personer med enklare besvär utgör cirka 25 procent av vårdcentralens dagliga ekonomi.

– Är det lågsäsong på till exempel influensor, då plockar vi in patienter helt urskiljningslöst. Det finns inte ekonomiskt utrymme att säga till folk att ta en Alvedon och vänta tills i morgon.

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Fotnot: Antologin “Den stora omvandlingen” – ges ut av Leopard förlag. Det är en granskning av välfärdsmarknadens omvandling. Redaktörer är Kent Werne och Olav Fumarola Unsgaard. Boken kan köpas här.