Foto: Mikael Färnbo

Förväntningarna var höga och rummet proppfullt och svettigt. Men Magdalena Andersson levererade inte en enda nyhet på Socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Almedalen.

Den största nyheten från Socialdemokraternas ekonomiska seminarium var bristen på nyheter. I stället fick sig publiken på den sprängfyllda biograf Borgen i Visby ett antal kompetenta föreläsningar och inspel om den europeiska skuldkrisen. Det var visserligen vad som hade utannonserats, men troligtvis inte vad de flesta förväntat sig.

Förvandlingen av Magdalena Andersson från ekonom till politiker har ännu inte skett. Så fort samtalsämnet började lukta politik, vare sig det handlade om koldioxidskatter eller lönebildning, så drog Andersson tydligt i bromsen. Möjligtvis med undantag för en passus om ungdomsarbetslösheten, där Andersson insisterade på att använda den ifrågasatta siffran 25 procent.

Annars vill Magdalena Andersson gasa något mer i den svenska ekonomin. Samtidigt ska matchningen förbättras och arbetslösheten tryckas tillbaka genom olika typer av utbildningsprogram. Men det visste vi redan. De förslagen presenterades redan i våras.

Men även om de tydliga politiska svaren uteblev så visade seminariet upp en kompetent och trovärdig finansministerkandidat. Magdalena Andersson är en naturlig del av en svensk intellektuell ekonomelit. Och den bilden förstärktes under dagens makroekonomiska samtal med en namnkunnig panel bestående av Stockholmsbörsen vd Jens Henriksson, ekonomiprofessor Mats Persson och Nordeas chefsekonom Annika Winsth.

Men frågan är om det räcker? Går det att vinna val på att vara en kompetent ekonom? Går det att vinna val utan gå upp i ringen och på allvar ta fighten med Anders Borg?

Svaret från Socialdemokraterna verkar än så länge vara ja. Kanske är det en taktisk reträtt. Borg är fortfarande ofantligt populär, även om kritiken i takt med arbetslösheten nu långsamt ökar. Kanske bidar man fortfarande sin tid.

Men det är ett högt spel och risken är att Socialdemokraterna förlorar initiativet. Den ekonomiska pendeln rör sig vänsterut över den europeiska kontinenten. Borg och Reinfeldt blir alltmer ensamma om åsikten att en snål- och svältkur är vägen framåt för Europa.

Risken är att regeringen till hösten lägger en budget med förslag om att stimulera den svenska ekonomin med investeringar i bland annat infrastruktur. Socialdemokratin lär snällt följa efter även den förflyttningen. Då hamnar partiet, till slut, i den position där de kanske redan borde ha positionerat sig.