Strax efter klockan två på eftermiddagen i slutet av mars i år landar kung Carl Gustav och drottning Silvia på Brasilias militära flygplats. Varm, fuktig luft möter kungaparet när de tar sig ner för trappan för att hälsas välkommen av den obligatoriska hedersvakten.
Med på resan till Brasilien finns också socialminister Göran Hägglund (KD), försvarsminister Sten Tolgfors (M), ett antal tjänstemän från utrikes- och försvarsdepartementet samt en stor delegation från det svenska näringslivet. Stora Enso, SKF, Investor, Volvo, Eriksson, SEB – och inte minst Saab – är alla representerade.
Facket gör sitt
Två veckor senare och nittio mil söderut sitter Stefan Löfven, ordförande i svenska IF Metall och suppleant i Socialdemokraternas verkställande utskott, på en presskonferens tillsammans med tre andra medelålders män framför det brasilianska fackförbundet CNM/CUT:s rödvita logga. I en gemensam deklaration slår de fast att den brasilianska staten bör köpa svenskt.
Vad är det som får både en kung och en fackföreningsordförande att åka över halva världen för att efter bästa förmåga stödja svenska exportföretag?
Svaret är Jas.
Stridsflygplanet Jas 39 Gripen är en starkt bidragande orsak till att svensk vapenexport ökat kraftig under 2000-talet. Planet används redan i Tjeckien, Ungern och Sydafrika, och nästa år kommer Sverige att börja leverera de sex flygplan som den thailändska militärjuntan köpte 2008. Planet marknadsförs i bland annat Schweiz, Indien – och Brasilien.
Den möjliga affären, som omfattar 36 plan och beräknas vara värd drygt fyrtio miljarder kronor, är den största i Gripens historia. Går den i lås är det grönt ljus för att fortsätta utvecklingen av nya stridsflygplan. Saab skulle, bokstavligt talat, få luft under vingarna.
Och det är här kungen, försvarsministern och – just det – Stefan Löfven kommer in i bilden. Fackordföranden, som inledde sin karriär som svetsare på vapentillverkaren Hägglunds, uppmanar tillsammans med sina brasilianska kollegor president Lula da Silva att köpa det svenska stridsflygplanet.
– Brasilien har bestämt sig för att köpa stridflygplan, i demokratisk ordning. Och då har det brasilianska facket kollat mycket på vilka industrieffekter de olika alternativen skulle få, och Jas Gripen är billigast och ger jobb i landet, säger Stefan Löfven.
De svenska och brasilianska fackföreningarnas gemensamma deklaration är fylld av ljusa framtidsscenarion: 28 000 jobb förväntas skapas i Brasilien om man väljer just Gripen eftersom den nya modellen av stridsflygplanet ska byggas både i Sverige och på plats i Sydamerika, där ”svenska och brasilianska arbetare arbetar sida vid sida i produktionsprocessen”.
Det är först i deklarationens sista stycke som man kan ana att vapenaffären inte är en helt oproblematisk historia: ”Det planerade samarbetet mellan Sverige och Brasilien för att utveckla, tillverka och marknadsföra överljudsflygplanet tjänar inte till att öka kapprustningen.”
Känns det annorlunda när man är ute och lobbar för ett stridsflygplan jämfört med till exempel lastbilar från Volvo?
– Faktiskt inte. Jag är faktiskt jäkligt stolt över att våra medlemmar är med och arbetar fram en så högteknologisk, bra produkt att vi kan konkurrera med två jättar som USA och Frankrike.
Svenska vapen bidrar till kapprustningen
Den svenska socialdemokratin var under en lång tid en tydlig förespråkare för nedrustning av avspänning i världen. Mycket av arvet finns förstås kvar, inte minst i retoriken. Samtidigt går den globala utvecklingen åt motsatt håll – och svenska företag tjänar stora pengar på att länder världen över vill köpa fler och bättre vapen.
Sverige har under senare år exporterat vapen och krigsmateriel till ett antal diktaturer, länder som inte respekterar de mänskliga rättigheterna och till stater som befinner sig i krig. En av de hårdast kritiserade affärerna är leveranserna av stridsledningssystem och radarutrustning till Saudiarabien som den dåvarande förvarsministern Leni Björklund (S) skrev under 2005 – och som den nuvarande regeringen den 15 maj i år beslöt att fortsätta.
Ett annat exempel är USA. Efter invasionen av Irak 2003 – ett brott mot folkrätten enligt den dåvarande (S) regeringen – fortsatte Sverige att exportera vapen till världens enda supermakt. I Irak har ett antal svensktillverkade vapen använts av den amerikanska armén.
Vapenhandeln kan också ha andra negativa effekter: Om en stat rustar upp sin krigsmakt ökar ofta spänningarna i hela regionen. Andra omkringliggande stater känner sig nödgade att själva plöja ner mer pengar i försvaret – och så är man inne i en ond spiral.
Just nu är Sydamerika den snabbaste växande exportmarknaden i världen för vapenhandel.
”Vår egen säkerhetspolitik måste vara överordnad”
När de rödgröna går till val som ett samlat regeringsalternativ är försvars- och utrikespolitiken ett av de politikområden där de har svårast att enas. I en gemensam överenskommelse slås det fast att regelverket för vapenexporten ska utredas om de rödgröna vinner valet i höst.
Det är dock högst oklart om någon verklig förändring är att vänta.
Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Hans Linde är starkt kritisk till att Sverige exporterar krigsmateriel till länder som Förenade Arabemiraten, Tunisien eller Singapore. Anders Karlsson, Socialdemokraternas talesperson i försvarsfrågor och ordförande i riksdagens försvarsutskott, å sin sida, vill inte ens gå med på att syftet med utredningen är ett mer restriktivt regelverk.
– Utredningen ska se över regelverket. Det ska bli, jag ska inte säga striktare, utan snarare tydligare, säger han.
Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson (S), menar att utredningen i någon mån syftar till en mer återhållsam vapenexport än i dag, men slänger samtidigt in en brasklapp:
– Vår egen säkerhets- och utrikespolitik måste alltid vara överordnad. Vi har ju en skrivning i överenskommelsen om att vi ska utesluta vapenexport ”till länder som begår grova och omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna”. Men det är alltid en bedömningsfråga exakt vad det innebär. Vissa kanske tycker att Litauen kvalar in i den kategorin – i och med att man diskriminerar hbt-personer, till exempel – medan jag mer tänker på länder som Nordkorea.
Och den bedömningen ska fortsatt göras av Exportkontrollrådet, med parlamentariskt tillsatta ledamöter?
– Ja, det tycker jag.
”För jobbens skull”
Socialdemokraterna har två samarbetspartners som båda har en kraftigt annorlunda syn på svensk vapenexport än de själva. Vänsterpartiets kritik handlar framförallt om att Sverige exporterar till odemokratiska regimer eller till länder som befinner sig i väpnad konflikt. Miljöpartiet, som delvis har sina rötter i fredsrörelsen, vill på sikt avskaffa det militära försvaret helt.
Sveriges statsbärande parti har traditionellt drivit linjen att alliansfriheten kräver en egen försvarsindustri och att vi därför också behöver exportera en del vapen. Den förklaringen återkommer ständigt när Dagens Arena ringer runt till socialdemokratiska företrädare.
Men det finns också en ett annat skäl för att stötta den svenska vapenindustrin – kanske speciellt när det är valår och arbetslösheten ligger på över nio procent. Som Stefan Löfven, tung inom både LO och Socialdemokraterna, uttrycker det:
– Vi har ju våra medlemmar här, i Saabs fabriker i Linköping och på andra håll. Så det är ju viktigt för oss att stötta den industrin, för jobbens skull.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
