Department for Business, Innovation and Skills

Camerons symbolpolitik kan ha stora konsekvenser för både EU:s och Storbritanniens framtid. Storbritannien riskerar att splittras och EU kan förlora sin trovärdighet.

I helgen kom beskedet. Den 23 juni bestämmer britterna om de stannar eller lämnar EU. Under EU-toppmötet i förra veckan antogs också den brittiska premiärministern David Camerons kravlista, där frågan om att inte ge icke-brittiska arbetstagare bidrag eller subventioner, varit mest prioriterat.

Förhoppningen är att britterna en gång för alla övertygas om att stanna kvar i den europeiska gemenskapen. Men vad skulle egentligen hända om det motsatta sker: att Storbritannien lämnar unionen?

Utifrån ett EU-perspektiv ser det ut som att två möjliga scenarier kan komma utspela sig.

Det ena är en mer stabil union. Britterna har ända sedan de gick med i unionen 1973 varit skeptiska till tanken om ett centraliserat Europa. Misstron kan i dag illustreras med att Storbritannien varken är med i eurosamarbetet eller är fullständiga Schengenmedlemmar. På senare tid har man också blundat för flyktingfrågan och varit väldigt skeptiska till en ansvarsfördelning av flyktingar. Därför är det kanske dags för britterna att lämna EU. Med fler likasinnade länder skulle unionen därmed kunna agera mer i samförstånd.

Sedan en tid tillbaka har de brittiska bankerna uttryckt oro för vad som kommer att hända med pundet om britterna tågar ut ur EU. Bland de EU-kritiska rösterna ses Norge och Schweiz som ett framgångsexempel, där man menar att länderna lyckats behålla en stark valuta och ekonomi trots icke-medlemskap. Det som skiljer Storbritannien från dessa länder är tillgången till EU:s inre marknad, vilket möjliggjort handel med resten av EU. Många utländska företag och investerare har tack vare det flyttat till London och därifrån kunnat operera mot resten av EU. Vid ett uttåg kommer man i stället att stå utanför marknaden. Enligt Goldman Sachs prognoser kommer pundet därför att gå ner med 20 procent vid en eventuell Brexit.

Den finansiella sektorn i London är i dag hem för över 250 utländska banker. Tillsammans står de för tio procent av landets BNP, 12 procent av de offentliga intäkterna och är den största exportören av institutionella finansiella tjänster i världen. Sektorn sysselsätter över en miljon löntagare över hela landet. Flera av bankerna har redan nu deklarerat att de vid ett brittiskt uttåg kommer att flytta sina kontor och medarbetare till andra europeiska städer. City Bank spår att 75 000 jobb riskerar att försvinna under kommande 15 år, vid ett brittiskt utträde ur EU.

Ett uttåg skulle också göra att Skottland, som värdesätter ett EU-medlemskap, än en gång kommer att rösta om självstyre. För Storbritannien skulle det betyda en splittring, men för EU en hängiven medlemsstat.

Det andra scenariot är att EU förlorar sin trovärdighet och ett eventuellt sönderfall av unionen. Fler länder kan redan nu, om de vill, börja tumma på de gemensamma reglerna och ställa krav i likhet med de som Cameron fick igenom i helgen.

Beslutet om omröstning kommer under en oläglig tid då EU står inför ett flertal utmaningar och orosmoment: Tysklands förbundskansler Angela Merkel, den som hittills hållit ihop unionen, riskerar att för första gången tappa fotfäste på hemmaplan, ett tredje stödpaket på 86 miljarder till Grekland ställs eventuellt på is, Portugal riskerar att inte klara av budgetkrav och mycket mer.

De positiva utslagen lutar sig helt på och är beroende av att EU i grund och botten redan är stabilt. Vilket i dag inte är fallet.

Camerons symbolpolitik och ambition om att framställas som att han tar en fajt med resten av unionen har visat sig vara högst oansvarigt och innebär stora konsekvenser för både EU och Storbritanniens framtid.

Trots att Cameron fick medhåll för sina krav i Bryssel ser det fortfarande väldigt jämnt ut hemma i Storbritannien mellan de som vill stanna i och de som vill lämna EU.  Lägg där till att Londons populära borgmästare Boris Johnson stödjer nej-sidan. Nu återstår att se om EU-ivrarna lyckas övertyga sina landsmän innan 23 juni.