Foto: Hoffotografen, Berlin
Foto: Hoffotografen, Berlin

KOLLEKTIVAVTAL Transports ordförande Lars Lindgren tycker att facken har tappat kontrollen över lönebildningen på svensk arbetsmarknad. I stället vill han se lagstadgade minimilöner för att förbättra villkoren i utsatta branscher.

Problemet med den svenska modellen, skriver Lars LindgrenDN Debatt, är att de arbetsplatser och företag som saknar kollektivavtal står helt utanför något kontrollsystem. I dag krävs fackligt aktiva på arbetsplatsen för att se till att avtalade löne- och arbetsvillkor följs.

Då flera LO-förbund i dag verkar i branscher som till stor del står utanför kollektivavtalen, menar Transportordföranden att systemet har förlorat sitt existensberättigande. I stället förespråkar han att man i branscher som är särskilt utsatta för låglönekonkurrens ska kunna allmängiltigförklara minimilönerna i kollektivavtalen så att de blir lagstadgade för de arbetsplatser som inte har kollektivavtal.

– Det finns ett antal fackförbund, vi är ett av dem, som inte förmår upprätthålla villkoren i kollektivavtalen i vår bransch med den massiva sociala dumpning vi råkat ut för. I vår a-kassa finns 87 000 personer, och vi ser ett stort inflöde av unga som väljer att bara vara med i a-kassan och inte i facket. Det försämras hela tiden och jag vill se en diskussion där vi inte sticker huvudet i sanden, säger Lars Lindgren till Dagens Arena.

Organisationsgraden i Transports bransch är i dag runt 60 procent, och för att den svenska modellen som den ser ut i dag ska kunna göra skäl för sitt namn krävs åtminstone 70-80 procents fackanslutna, tycker Lars Lindgren.

Har ni som fackförbund misslyckats eftersom den här situationen har uppstått?

– Nej, våra förutsättningar för att upprätthålla kollektivavtalen rycktes undan i och med EU-utvidgningen 2004. Då kom östländer in som levt under kommunism, med människor som vara beredda att arbeta till mycket lägre löner. I och med Lex Laval får vi inte vidta stridsåtgärder och i det här liberala landet – det är det mest liberala landet på jordens yta – då ska alla få göra som de vill.

– Jag brukar vara självkritisk men i den här frågan har vi gjort allt som står i vår makt att göra.

Enligt Lars Lindgren skulle den modell han förespråkar inte leda till att facken spelar ut sin roll, eftersom de gör mer än reglerar löner. Modellen skulle också fortfarande bygga på att fack och arbetsgivare sluter kollektivtal med lönenivåer.

Jag brukar vara självkritisk men i den här frågan har vi gjort allt som står i vår makt att göra.

I förslaget utgår han från Transports sektor där tarifflöner tillämpas, vilket enligt Lars Lindgren skulle göra lönenivåerna lätta att överföra till en lagreglerad modell. Men även med den vanligaste formen av lönebildning skulle det inte vara svårt att överföra nivåerna till lagreglerade löner, säger Lars Lindgren. Det han menar skulle gå förlorat är lokala lönepotter som fördelas inom ramen för kollektivavtalen.

– Min förhoppning är att de andra LO-förbunden går tillbaka till tarifflöner, det vore det allra bästa, säger Lars Lindgren.

Lindgren har hämtat inspiration från Norge. Där infördes möjlighet att allmängiltigförklara kollektivavtalens minimilöner i och med EES-inträdet 1994.

– I det norska systemet kan man till exempel ha partiell allmängiltigförklaring. Den tillämpades till exempel specifikt i Oslo när man såg att just där skedde en stor arbetskraftsinvandring, övriga delar av Norge hade kvar partsmodellen, säger Lars Lindgren.

Vad skulle vara motivationen för åkerier att börja tillämpa minimilöner om systemet infördes?

– Lag står bakom och den anställde kan gå till en rättslig instans och kräva minimilönen. Vi i Transport skulle också kunna gå till domstol.

Lars Lindgren skriver i debattartikeln att Norge införde en tillsynsmyndighet i och med att de införde möjlighet till lagstadgad minimilön. Men i Sverige är hans tanke att det fortfarande är fackförbunden som ska kontrollera att lönevillkoren efterlevs.