För utförsäkrade och nollklassade Christine Holmberg har regeringens sjukförsäkringsexperiment varit en tragedi i många akter. Nu lovar regeringen vissa förändringar, men cirkusen för nollklassade är långt ifrån över.
– Jag kan skämmas för att jag inte är den mamma jag vill vara. Det har jag fruktansvärt dåligt samvete för. Jag ville annat för mina barn. Jag vet inte om jag någonsin kommer att komma över det, säger Christine Holmberg.
Hennes historia är lång. Det började med en utmattningsdepression. Det vi kallar ”att gå in i väggen”. När Dagens Arena möter Christine Holmberg i hennes hus i det småländska samhället Kristvallabrunn har det snart gått fyra år sedan kraschlandningen.
Pappershögarna på köksbordet vittnar om många kapitel i rehabkedjan. En kedja som Christine först har ingått i, för att sedan utförsäkras från. Nu är hon också ”nollklassad” och har gått utan ersättning i sju månader.
– Det var som att dra ned en rullgardin. Där hade jag gått och bävat för att brevet om nollklassningen skulle komma. Jag hade ju hoppats att de skulle ta förnuftet till fånga, säger Christine.
Men brevet från Försäkringskassan var negativt. Christine Holmberg är ett utagerat ärende. Hon kommer inte att kunna omfattas av sjukförsäkringen igen. Inte heller få någon ersättning från sjukförsäkringen. Men det ska vi återkomma till senare.
Ständig oro
I hallen står en Pippi Långstrump-resväska. Några flugor som flytt in i inomhusvärmen surrar vilt. På kylskåpet är barnens scheman och höstens körtider uppfästa. Lugnet vilar över huset.
– Man kan tycka när man tittar sig omkring att här finns ju fina saker. Men det är ingenting som vi har köpt nu.
Christine räknar upp. De har sålt stereon. En diskmaskin. En moped. Barnleksaker. Bilarna har bytts bort mot billigare bilar. Sedan Christine blev av med ersättningen är det sambons lön som ska räcka. För en stor familj där de båda har två barn var i tidigare relationer blir det en omöjlighet att få ihop ekonomin. Varje månad går de flera tusen kronor back.
– Vi har använt kreditkort, som jag vet är helt fel och totalt vansinne. Men vad ska man göra om man inte har råd att köpa mat och ska ha barnen?
Släkt och vänner har ställt upp. Ibland med lån. Ibland med gåvor. Christine berättar att hon känner en oerhörd tacksamhet, att det är en hjälp hon aldrig någonsin vill ta för given.
– Jag har många gånger undrat när medicinen börjar ta slut, finns det pengar? Det har ju tack och lov alltid löst sig, men det är en ständig oro.
Rehabkedjans obönhörliga gränser
Likt många kvinnor med diffusa diagnoser har Christine tvingats kämpa för sin rätt att vara sjuk. Men historien om utbrända kvinnor har ni hört många gånger förut och forskningen talar sitt tydliga språk.
De åren spolar vi förbi. År av arbetsträning och nya kraschlandningar. År av sömnlösa nätter där Christine Holmberg har spelat spel på mobilen för att driva bort tankarna på de misslyckade försöken att ta sig tillbaka till arbetslivet.
Vi stannar vid sjukförsäkringen och rehabkedjans bortre gräns. För det är här som oförklarliga fel begås.
– Sjukförsäkringen är egentligen ett enda stort hastverk. Det är därför regeringen tvingas komma med undantag på undantag, säger LO-utredaren Kjell Rautio när Dagens Arena träffar honom för att reda ut de nya hårda reglerna i välfärdsstaten Sverige.
Hittills har runt 50 000 personer utförsäkrats från sjukförsäkringen. Men redan tidigare faller människor ut från försäkringen. Det kanske mest kända exemplet är de svårt cancersjuka, som tvingades tillbaka till arbetet. Då tvingades regeringen att hitta på ett undantag i sjukförsäkringen.
Men det finns många fler som trillar bort vid de gränser som är satta i rehabkedjan.
– Det är betydligt fler än de 50 000 som på grund av det snävare regelverket har blivit av med sin ersättning. Det är ett jättelikt problem, säger Kjell Rautio.
Dessutom är statistiken över människor som anses ha återgått till arbetsmarknaden överdriven. Bland dem som efter utförsäkringen anses ha återgått till arbetsmarknaden finns många som bara jobbar halvtid eller deltid – men som numera har förlorat den ersättning som tidigare täckte deras uteblivna arbetstid.
Det finns också dem som har förlorat sin ersättning därför att Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens regelverk krockar med varandra. Det är i den statistikhögen som vi hittar Christine Holmberg.
Moment 22
Christine är en av de 33 000 personer som efter utförsäkring och arbetslivsintroduktion återvände till sjukförsäkringen. Men strulet började redan vid själva utförsäkringen:
– Det bara gled över till arbetslivsintroduktion. Jag fick inte någon information om de villkor som gällde under introduktionen. Det var aldrig något avstämningsmöte, vilket jag fick reda på i efterhand att det skulle ha varit.
Under den tidigare arbetsträningen hade Christine kunnat stanna hemma de dagar hon mådde dåligt. Men enligt reglerna för arbetsintroduktionen skulle hon ta en karensdag när hon var sjuk. Det var en ekonomisk katastrof för den då ensamstående mamman. Hon hade inte råd att vara hemma, men heller inte ork att vara på arbetsträningen alla dagar.
– Min stressnivå var på max. Tankarna gick ”att nej jag får inte bli sjuk, inte känna stressymptom”. Till slut klappade jag ihop. Jag vågade inte gå tillbaka till arbetsträningen.
En chef på Arbetsförmedlingen medgav att Christine inte hade fått rätt information. Men då var skadan redan skedd. Försäkringskassan ansåg att hon inte hade rätt till ersättning eftersom hon hade slutat gå till arbetsträningen. Arbetsförmedlingen menade i stället att Christine inte var arbetsför. Christine hade hamnat i den nya sjukförsäkringens moment 22. En situation som hon är långt ifrån ensam om.
Telefonsamtalen var många. Christine försökte med ett nytt sjukintyg från sin läkare. Inget hjälpte. Till slut kom ett brev från Försäkringskassan om den hotande nollklassningen.
– Jag ringde upp handläggaren på Försäkringskassan och frågade: Ska det vara så här? Det var som att köra in huvudet i en vägg. För Försäkringskassan hade sina regler och dessa kunde de inte rucka på.
Christine beskriver en dialog som böljar fram och tillbaka mellan henne, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Men eftersom hon å ena sidan ansågs tillhöra Arbetsförmedlingen, men samtidigt ansågs vara för sjuk för att arbeta, tog det stopp.
Nollklassningen låg fast.
Försäkringskassan tvingas följa regelverket
Att det finns ett glapp mellan Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens regelverk är ett välkänt problem. Flera remissinstanser påpekade detta i regeringens översyn av sjukförsäkringen.
– Det är våra handläggare som träffar de utförsäkrade. Relationen mellan dem bygger på förtroende. Men Försäkringskassans handläggare är ju samtidigt satta att genomföra det regeringen har lagt på dem, säger Ann-Britt Bern, utredare på fackförbundet ST som organiserar personer som arbetar på Försäkringskassan.
Hon var med och skrev ST:s remissvar till regeringens översyn av sjukförsäkringen. I svaret skrev förbundet att regeringens arbetsgrupp ”misstänkliggör enskilda individers drivkrafter till egen försörjning”. En kritik som består efter att regeringen kommit med de nya förslagen i budgetpropositionen.
– Den promemoria som ligger som grund till förslagen ger uttryck för en människosyn som går ut på att sjuka människor saknar egna ambitioner. Det är olyckligt om den här människosynen slår igenom i hur man formulerar regelverket, säger Ann-Britt Bern.
Från förtvivlan till hopp
I fåtöljen vid ett fönster som vetter mot bakgården sitter Christine och knappar in telefonnumret till handläggaren på Unionens a-kassa.
– 680 kronor per dag? Ja, tack, det var allt jag ville veta.
Rullgardinen som drogs ned och lämnade Christine i nattsvart mörker i och med nollklassningen tycks vara på väg släppa in en springa ljus. Tre dagar innan vi besöker henne i Kristvallabrunn har hon varit på ett nytt möte med Arbetsförmedlingen och hennes läkare.
De har hittat en åtminstone tillfällig lösning för Christine. En åtgärd som kan beskrivas som en kreativ lösning i en byråkratisk djungel. Som Christine har haft turen att få, men som visar på regelverkets inneboende rättsosäkerhet. Hade hon haft en mindre påläst handläggare på Arbetsförmedlingen hade den inte blivit aktuell.
Den kallas ”fördjupad vägledning och kartläggning” och ger rätt till aktivitetsstöd. Åtgärden går ut på att Christine ska få gå hos en psykolog, men inte behöva arbetsträna. Men det innebär samtidigt att hon kommer att förbruka a-kassedagarna. De 680 kronorna kommer alltså bli lägre i takt med att a-kassedagarna går åt.
– Jag vet inte om det egentligen är en nödlösning för att rädda min situation. De sa det väl inte rätt ut, men jag fick den känslan. Samtidigt måste det ju ändå vara inom regelverket.
Hur de har hittat den här lösningen är Christine inte helt säker på. Inget av de förslag på ”förbättringar” som har lagts fram i den senaste förändringen av sjukförsäkringen omfattar henne. Totalt är de nollklassade ungefär 5 700 personer. Men regeringens förslag om att ge högre ersättning riktade sig bara till dem som tidigare har varit förtidspensionärer. Detta trots att den grupp nollklassade som växer är den som består av personer som har varit sjuka eller arbetslösa så länge att de inte har någon sjukpenningsgrundande inkomst.
Sett till att Christine faktiskt är sjuk, borde hon heller inte ha rätt till någon ersättning i och med nollklassningen.
– Det är det som gör mig fundersam. Kommer jag verkligen att få ersättning? Eller är det något nytt brev som snart kommer att explodera i brevlådan? Som säger att ”nej du är ju nollklassad, så du får inga pengar”.
En svart låda innesluter de som är sjuka
LO-utredaren Kjell Rautio brukar beskriva sjukförsäkringen som en svart låda. En sjukförsäkring som blir allt mindre transparent och där undantag staplas på undantag. Ett regelverk där rättsosäkerheten är hög. Den som är inne i den svarta lådan vet inte var han eller hon kommer att landa, eller om man kommer ur lådan.
Christine Holmberg verkar vara på väg ut från den svarta lådan. Åtminstone tillfälligt. För även om Christine skulle bli sjuk igen kommer hon inte att få återgå till sjukförsäkringen. Och Arbetsförmedlingen ska egentligen inte hitta på åtgärder för sjuka. Fast vad ska handläggare på Arbetsförmedlingen göra när sjuka människor står utan ersättning?
Strimmorna av ljus kan ge en tillfällig ekonomisk trygghet. Att Christine och hennes sambo inte ska behöva ha familjerådslag för att diskutera om de har råd att handla mjölk. Facket ska hjälpa Christine att överklaga nollklassningen. Om turen är med henne har hon tagit de första små stegen mot ett vanligt liv.
– Jag undrar fortfarande: när kommer min nästa svarta låda? Eller ja, den finns väl där. Jag vet ju inte vad det här leder till, eller hur länge. Men jag gläntar i alla fall på dörren till något mer positivt. Men det har varit många svarta lådor i mitt liv.
Läs även nyhetstexten ”Regeringen lappar och lagar”: Regeringens ”förbättringar” av sjukförsäkringen möter hård kritik.
Vädigt bra skriven artikel! Är skrämmande att läsa hur det är i dagens samhälle och att så många hamnar i ”kläm” mellan myndigheterna. Hoppas att det löser sig för Christine!
Ingenting kommer att lösa sig så länge Moderaterna sitter vid makten och bestämmer reglerna. Fler och fred medborgare i landet hamnar längre och längre bort från den välfärd vi har byggt upp under lång tid i Sverige och många hamnar i ren misär när de inte har pengar till sitt dagliga liv som hyra och mat, och om de lyckas komma över vattenytan så är ryggsäcken som har bildats av regeringens politik nu så tung så de kommer antagligen inte lyckas hålla sig kvar. Grymt – Ja, men sant!
Att det kommer stora rubriker i media om det ena förbättrade efter det andra är bara bluff därför att steget till att de nya förslagen ska gälla är att flera andra tidigare steg måste uppfyllas först och så fungerar det inte.
Jag talar av egen erfarenhet och genom alla de drabbade jag träffat i cyberrymden genom Resurs.ning.com där det varje dag kommer in nya drabbade medlemmar som söker tröst och hjälp med alla de frågor de har om hur systemet fungerar.
Vi, de drabbade har många gånger försökt få till en debatt med Reinfeldt, Kristensson och tigigare Axen och Husmark men de tvärnobbar och det visar sitt tydliga språk.
Det jag inte kan förstå är att hur många i landet har gått på Moderaternas snack och hur skattesänkningar skulle vara det alena bästa för alla. För de hundralappar de får mer i plånboken kommer de snart att bli tvugna att betala allt det som den allmänna sjukförsäkringen har gett och allt annat som är genomfört och på gång att genomföras i Sverige, som utförsäljningar och privetiseringar inom alla områden vilket innebär att vi som medborgare får mycket lite att säga till om. Detta är inte demokrati och sent ska syndarn vakna och förstå vad som har hänt och vad var och en som röstar på Moderaterna har varit med och ställt till med.
Ni som undrar vad jag pratar om gå tillbaka och titta vad Moderaterna genom tiderna har röstat för eller emot i samhället.
Det är många nu som kommenterar att det som sker inte är demokrati. Detta är en missuppfattning. Borgarna fick majoritet i valet 2006 och började genast demontera välfärden, vilket en majortitet hade gett dem mandat att göra.
Vår välfärd var inte grundlagsskyddad, alltså var det fritt fram så fort borgarna fick majoritet för sina förslag att rasera den. Att sedan EU är inne o klampar på staternas offentliga sektor för att göda finanskapitalet med fler lik gör det ju inte svårare för dem, men där är vi också via val som har gått demokratiskt till. Att sedan folk inte röstar i valen kan vi inte heller skylla på dem som ställer upp i valen.
Att påstå att det inte är demokrati för att folk inte orkar eller ens ids tränga igenom informationsdjungeln runt valen är inte rätt väg att gå, utan det kommer på oss som är politiskt aktiva att prata politik över allt där vi är. Att övertyga och sprida information från mun till mun och att hela tiden trycka på folk att de läser o lyssnar.
Tyvärr var det inte de borgerliga som började jaga sjukskrivna. Det gjorde S.
Hans Karlssons uppdrag var som han själv formulerade det ”Att minska antalet sjukskrivna” Och det gjorde man. Visserligen pensionerades dessa människor, men till mycket dåliga villkor.
Ja, det verkar vara rent åt h-e med hela Sverige när man läser DA:s artiklar. Trots detta smyger sig en konspiratorisk tanke upp hos mig. Är det så att DA:s redaktörer enbart har en enpunkts-agenda, vilken har som mål att få tillbaka socialismens regeringsmakt? Ibland verkar det så.
Vad Sverige och majoriteten av dess medborgare kräver och önskar är inte relevant för mediernas ”särintressen”.
Det är såååå viktigt att hitta ett snyft-reportage, även om man måste resa vida omkring i Sverige. Denna redaktör, som tyvärr inte ens mäktar med de mest fundamentala baserna i svensk grammatik, har nu lyckats ”ragga” upp en kvinna som i sitt ”elände” beskrivs som det ultimata beviset för Alliansens misslyckande!
Sverige har nu på grund av alla socialism/kommunist-journalister blivit ett land fullt av gnällspikar!
Jag har arbetat sedan 1952 och tycker idag att Sverige aldrig tidigare varit så välskött!
Må alla makter ( någon Gud tror jag inte på) beskydda oss för den ärftliga monarkin och kommunismen!
Det är förskräckligt att familjer i dagens Sverige måste hålla familjeråd för att se om pengarna räcker till mjölk åt barnen ! Vi har så många liknande fall så jag tycker att regeringen ska lagstifta om utdelning av mjölk gratis varje fredag till de behövande. Vi kan inte kräva att personer som har arbetsplatsskräck ska behöva att överhuvudtaget göra en insats i samhället. Nästa steg bör vara en ”medborgarlön” för alla som har svårt att gå till ett arbete.
Lennart Rudström
Är detta trolling? Eller säger du något som Reinfeldt inte vågar säga, att han tycker att sjuka arbetare egentligen är arbetsovilliga som ska sättas dit?
”Medborgarlön” var ju Miljöpartiets lösning på att ”man ska inte behöva arbeta i grottekvarnen” utan själv få välja om man hellre ville vara hemma med barn och hundar etc och låta dem som vill arbeta skall så få göra. Förstår fortfarande inte varför det progressiva MP nu har tagit bort det från sitt valmanifest. Detta hade ju löst alla problem som i denna artikel tagits upp av redaktören!
Alliansens politik skapar tragedier för många. Iskall politik som enbart ser till de som har ett arbete.
Det var en 11-årig flicka som vann första pris:
”Ingen människa är så kort att hon inte når upp till sitt hjärta”.
Vackert, javisst, om man enbart använder det ensamt skadliga känslotänkandet. Något som Hägerström varnade för redan i slutet av 1800-talet.
Så kan inte politik bedrivas. ”Ingen är så kort att hon inte når upp till sitt hjärta OCH hjärna”.
Lennart