Det var en spänd, nervös väntan under Gothia Cup sommaren 2009. Men det var inte grabbens matcher som fick Rolf-Arne Ottosson att otåligt stå och trampa längs sidlinjen. I fickan brände mobiltelefonen. Ordnad nedläggning eller konkurs? Det kan låta som pest eller kolera. Men krisåret 2009 kändes det som skillnaden mellan dag och natt.
Det var inte bara Saab och Volvo som var nere för räkning denna krissommar. Mest akut var krisen i underleverantörsleden – den västsvenska mylla av drygt tusen företag som förser bilfabrikerna i Trollhättan och Göteborg med komponenter. Den största av dem alla, Plastal, hade redan fallit under våren. Hemma hos Rolf-Arne i Dals-Ed i Dalsland, var det bilsätestillverkaren Fehrer som fått det dödsbringande slaget.
Regeringen passiv
Plastals konkurs fick kritiken mot regeringens krishantering att tillta i styrka. Medan Frankrikes och Tysklands regeringar stöttade sina industrier med frikostiga lån, skrotbilspremier och permitteringslöner valde statsminister Fredrik Reinfeldt att överlåta ansvaret till marknadskrafterna – trots att många menade att det var just marknaden som slutat fungera. Det krispaket för bilindustrin som regeringen lanserat veckorna innan jul hade visat sig verkningslöst. Inte en krona hade betalats ut eftersom villkoren för lånen var för hårda. Näringsminister Maud Olofsson strödde salt i såren genom att föreslå att bilfabrikerna skulle tillverka vindsnurror i stället för ”dyra bilar som ingen vill ha”.
Samtidigt stod varslen som spön i backen och upp emot en halv miljon svenskar var arbetslösa. De industritäta länen i Västsverige, Kronoberg, Gävleborg och Västernorrland var mycket hårt drabbade. Stockholm, Uppsala och Skåne hade däremot klarat sig närmast oskadda.
För Rolf-Arne Ottosson hade Gothia Cup slutat med förlust. Både för honom själv och grabben. Arbetsgivaren Fehrer hade begärts i konkurs och Rolf-Arne var uppsagd efter 41 år på företaget.
– Det var ju en chock. Folk var väldigt besvikna på regeringen. Maud sa att vi skulle bygga vindkraftverk och det var ju käckt. Nej, de verkade inte alls förstå vad vi sysslade med, säger Rolf-Arne.
Svängning i opinionen
Besvikelsen speglade sig i opinionsmätningarna. Ett år före valet hade oppositionen ett nästan ointagligt försprång.
Ett år senare vann Moderaterna valet. Och de gick framåt i alla landsändar. I Dals-Ed, där bilsätesfabriken gick omkull och socialbidragen ökade mest i hela landet, ökade Moderaterna med åtta procentenheter, samtidigt som Socialdemokraterna backade med ungefär lika mycket. För första gången någonsin blev partierna jämnstora.
Trenden var likadan över hela landet. Trots kritiken mot regeringens krishantering, trots att krisen slagit extremt olika över landet, trots försämringar i a-kassan och fortsatt hög arbetslöshet – Moderaterna gick fram och Socialdemokraterna backade, krisregion eller ej.
Hur kunde opinionen vända så snabbt? Och hur kunde Socialdemokraterna missa det guldläge som så många talade om?
Konjunkturen vände
En sak kanske avgjorde mer än någon annan: konjunkturen hann vända. I Dals-Ed hann till exempel Fehrer tas över av en konkursförvaltare och sedan köpas upp av ett konsortium och byta namn till Purtech. Rolf-Arne hann aldrig bli arbetslös förrän han återanställdes och i kommunen hann arbetslösheten sjunka under rikssnittet. På ett år.
– Att det löste sig med Saab och allt var ju en skräll. Annars hade vi haft det tufft, säger Rolf-Arne Ottosson.
Rolf-Arne och Roger. Bild: Dagens Arena
Rolf-Arne Ottosson och kollegan Roger Johansson tror att det var flera faktorer som fick kommuninvånarna att till slut rösta blått i stället för rödgrönt. Men en sak bubblar ur dem innan jag knappt har hunnit sätta mig inne i mötesrummet på Purtech: bensinskatten.
– Den fick många att välja bort det alternativet, säger Roger Johansson.
Socialdemokraternas löften att höja taket a-kassan var inte heller något som lockade i en kriskommun på landsbygden i Dalsland. Förslaget skulle ändå inte innebära någon större skillnad för dem. Lönerna i dessa landsändar har länge släpat efter och Rolf-Arne tjänar inte mer än tjugo tusen. Efter 41 år på företaget.
– Ska de arbetslösa få lika mycket som vi som jobbar och sliter? Skillnaden ökar hela tiden mellan städerna och landsbygden. Vi gör ju grejer till Volvo, men vad tjänar de i Göteborg? Det är en oerhörd skillnad, säger Rolf-Arne.
Plånboken styr
Båda upplever att Socialdemokraterna har tappat i förtroende bland vanliga arbetare.
– Folk känner inte igen sig bland topparna där uppe. Och finns det inget bra alternativ, då tänker folk kortsiktigt. Då vill de ha lite mera bara och röstar med plånboken, säger Rolf-Arne.
Paul Åkerlund, som är socialdemokratiskt kommunalråd i Trollhättan och tidigare mångårig ordförande för IF Metallklubben på Saab, tror också att det var plånboksfrågorna som fick människor, även i krisdrabbade kommuner, att rösta blått.
– Vi lider också av den här rikstrenden. Det känns av även här. Solidariteten har köpts med mer pengar i plånboken. Det är nog den bistra sanningen, säger han.
Paul Åkerlund tror också att finanskrisen, trots att den låg alliansen i fatet för endast ett år sedan, förmodligen ändå vägde över till deras fördel. Förtroendet för Anders Borgs sätt att hantera ekonomin och statsfinanserna är stort, även i Trollhättan och i Västsverige.
– Volvo och Saab blev ju faktiskt sålda till slut. Och när kriget är slut så kliver hjältarna fram och skriver historien. De kan sola sig i glansen trots att det var helt andra aktörer som såg till att affärerna kom i hamn, säger han.
Inget alternativ
Statsvetaren Sverker Gustavsson vid Uppsala universitet tycker att det helt enkelt saknades alternativ till alliansens finanspolitik.
– Socialdemokraterna hade inget annat att erbjuda. Östros och Borg var fullständigt överens om de offentliga finanserna och då uppstod en brist på politiska alternativ. Allting föll då tillbaka till en förtroendefråga och där hade Borg försprång, säger han.
För Rolf-Arne Ottosson och Roger Johansson i Dals-Ed blev regeringens spel med de fria marknadskrafterna en påfrestande resa. Och en förlustaffär. När de återanställdes i det nya företaget putsades lönerna med tio procent.
– Ja, vad hände egentligen? Resultatet blev i alla fall att jag i dag gör samma arbete men tjänar tio procent mindre, säger Rolf-Arne Ottosson.
Det måste ha gått ut en order från partihögkvarteret till nära och kära att det rödgröna samarbetet och dess utformning inte får ifrågasättas.
För hur kan man annars förklara att man skriver en artikel utifrån frågeställningen ”Hur kunde opinionen vända så snabbt? Och hur kunde Socialdemokraterna missa det guldläge som så många talade om?” utan att med ett enda ord nämna det rödgröna samarbetet och dess effekter på socialdemokratin?
Att det var andra aktörer än regeringen som såg till att Saab och Volvo blev sålda har nog alla förstått så det var knappast därför som Alliansen vann valet
Vad Rolf-Arne Ottosson och Roger Johansson i Dals-Ed tyckte om det rödgröna samarbetet får vi inte veta. Men nånting säger mig att dom måste ha tyckt nånting
Ett skäl att opinionen blev blå i de bilkrisdrabbade landsdelarna kan ju ha varit Mona Sahlins olika uttalanden om Saab. Famöst var hennes utsaga ‘de måste få en chans’ efter 25 år av förluster. Kanske någon någonstans insåg att om det skulle finnas en chans så måste affärsmässighet och nya ägare in på banan, inte stödpengar från staten? Bristen på affärsmässihet från Mona S kan mycket väl varit en del av svängningen för S opinionssiffror.
Förövrigt är det mest signifikanta refererade uttalandet i artikeln det att ‘vi här på landsbygden behöver bilen’ dvs man har inte så stor tilltro till miljöpartiet. Likaså att man uppenbarligen är glad åt jobbavdraget och tjänar litet så att förbättring av a-kassan inte berör dem. Bristen på solidaritet med sjuka, arbetslösa och pensionärer är uppenbar liksom att den egna plånboken avgjort valet.
Kan det vara så att solidaritetn och tron på det omfördelande samhället fått sig en törn i Sverige pga:
1) Brist på bostäder och skenande bostadspriser – en mycket stor del av den privata budgeten
2) Pensionsreformen
3) Invandringens kostnader – alla ser att de går hemma och att det kostar men ingen får säga något
4) försämrad sjukförsäkring (64 % vid förtidspension)
5) försämrad kvalitet vård, omsorg, skola bl.a pga utländsk personal (fan, inget fungerar ju nuförtiden eller….)
6) Ingen besparing och effektivisering av offentlig sektor
Slutsats – pengar i handen är bättre än ett löfte från politiker om pension i framtiden när inga pengar finns
Bra inlägg av både ”Lars-Olov” och ”Modig”! Punkt 4 i ”Modigs” inlägg är dock lite suddig. Den socialdemokratiska regeringen gav olika myndigheter order om att ”antalet sjukskrivningsdagar skall halveras…”
Enklast var ju då att förtidspensionera en massa människor så att de kom ur sjukförsäkringsstatistiken! Att dessa människor, vilka vi borde ha varit solidariska mot, hamnade på en bidragsnivå på 64% i stället för 75-80% av lönen var det ingen som fattade. Minst av alla de socialistiska debattörerna tydligen! Eller höll de bara truten av ren ”solidaritet” mot SAP?
Du förtydligade på ett bra sätt, men jag vill även minnas att förtidspensionen/sjukbidraget sänktes ned till 64 % under krisåren efter Bildt regimens förödelse, liksom att ålderspensionerna fick ligga bi och att ingen återställning gjorts.
Jag vill även påpeka att den pensionsreform som genomfördes under Bildt åren är synnerligen tveksam till sina effekter. Det förefaller att det fiktiva kapital som redovisas som intjänat uppräknas med genomsnittlig löneutveckling år för år (följaktligen slår bromsen till nu). Man har alltså infört en fiktivt premiereservsystem! där tidigt intjänande belönas genom ränta på ränta effekt trots att pensionsystemet i verkligheten är ett fördelningssystem mellan den arbetande generationen och den pensionerade! Det finns alltså ingen som helst koppling mellan avsättningar och investeringar utan fördelningsutrymmet liksom löneutveckling är het beroende av hur staten använder resurserna här och nu och framåt och av hur konjunkturen slår på löneutvecklingen åren innan pensioneringen. Det betyder mao att om lönerna hålls tillbaka till förmån för uppbyggnad av exporten, som man gjort under 90-talet och 2000-talet genom bl.a. överskottsmål i den offentliga budgeten, så kommer det inte morgondagens pensionärer till del! I ett fördelningssystem med högt skattetryck och omfördelning melan generationerna var gamla ATP betydligt mer rättvist och inte svårare att finansiera än dagens system (om man genomfört e del budgetmässiga förändringar som att hantera förtidspension vid sidan av ålderspensionen).
Summa summarum kan S inte fungera som opposition mot Alliansen då de själva urholkat både sjukförsäkringen och pensionssystemet.
Om bensinskatten gav utslag på landsbygden står sannolikt detta i direkt förhållande till den lägre utbildningsnivån.
Tror man på fullt allvar att kan köra på olja till rimligt pris i framtiden? Har man inte förstått någonting av det pågående energiskiftet?
Det mesta av det betalar när vi tankar går ju inte till att köpa oljan utan till skatt.
Oljepriset kan stiga rätt mycket utan att vi behöver höja priset vid pumpen.
”Tror man på fullt allvar att kan köra på olja till rimligt pris i framtiden?”
Ja man kanske tror det. Redan 1973/74 så kraxade vänstertomtarna om att oljan skulle ta slut. inom kort och att dom som inte insåg det stod på en lägre nivå.
Men vänstertomtarna hade fel precis som när dom sa Sovjetsamhället var framtiden och avfärdade alla andra åsikter som ett resultat av en lägre utbildningsnivå.
Otto- och dieselmotorerna kommer att hänga med ett bra tag till. Bland annat beroende på att dom som pratar så mycket om energiskiftet fördröjer detsamma genom att motsätta sig en storskalig utbyggnad av vattenkraften och nya kärnkraftverk. Ska vi fasa ut otto- och dieselmotorerna och ersätta dem med elektriska motorer så måste elproduktionen byggas ut.
Vem är du som skrev den här artikeln? Har du bott på en annan planet? Socialdemokraternas nedgång har pågått länge. Hur har det undgått dig? Ni var ett fint parti en gång i tiden. Numera består det av karriärister i toppen som inte har kontakt med folket. Man kan inte styra dagens samhälle med dekret uppifrån,folket kan tänka lika bra själv. Att bla liera sig med kommunister är att göra självmål. Det finns många liknande tokerier som frodas. Börja med att fråga människorna vad dom vill ha ska ni få se på andra bullar.
Nilsolle, det är sant att Socialdemokraternas nedgång har pågått under lång tid. Det har vi tidigare skrivit om här i tidningen. Läs gärna min kollega Magnus Åsblads eminenta reportage: http://dagensarena.se/reportage/partiet-som-foll-pa-eget-grepp/