Ann Linde, EU-och handelsminister. Till höger:protester mot Ceta-avtalet. Bild: Regeringen/Angula Berria/Flickr
Ann Linde, EU-och handelsminister. Till höger:protester mot Ceta-avtalet. Bild: Regeringen/Angula Berria/Flickr

CETA Kommerskollegium, en myndighet med uppgift att verka för frihandel, har för andra gången utsetts av regeringen att sammanställa remissvar om det omstridda Ceta-avtalet mellan EU och Kanada. Hanteringen och den korta remisstiden ifrågasätts av experter, och den första rapporten kritiserades för att tona ned kritik.

Idag, den 15 februari röstar Europaparlamentet om investerings- och frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada. Avtalet väntas få ja i plenum, men det betyder inte att det är oomtvistat. Tvärtom har 3,5 miljoner européer skrivit under en protestlista mot ett av de mest omfattande handelsavtal som EU varit med och förhandlat fram. Avtalet sträcker sig in på områden som rör investeringar och upphandlingar, vilket är orsaken till den omfattande kritiken.

Från svenskt håll har regeringen försökt möta kritiken bland annat genom att ordna ett slags mini-remissrundor. Den 30 juni förra året lade regeringen ut ett uppdrag om att analysera Ceta-avtalet på Kommerskollegium, som är en myndighet som ska verka för ökad frihandel.  Konsekvensanalysen skulle handla om »miljön, människors och djurs hälsa samt demokratiskt beslutsfattande« och i uppdragsbeskrivningen stod att den »kan göras i samverkan med andra relevanta expertmyndigheter«.

Två myndigheter som inbjöds att svara var Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket.

– När vi läste rapporten tyckte vi att de synpunkter vi fört fram inte syntes riktigt. Så vi blev lite fundersamma.

Kommerskollegium har till syfte att verka för frihandel och har därför en positiv syn på det. Då blir det naturligt att de har fokus på de delarna.

Så säger Christophe Kellner, jurist på Kemikalieinspektionen, om Kommerskollegiums sammanställning som bygger på underlag från bland annat den egna myndigheten och två universitet. Hans bild är att rapporten färgades av den myndighet som sammanställde den, vilket han tror påverkade att Kemikalieinspektionens kritiska synpunkter tonades ned.

– Varje myndighet har ju sitt område som man tittar på särskilt mycket. Kommerskollegium har till syfte att verka för frihandel och har därför en positiv syn på det. Då blir det naturligt att de i en sådan konsekvensanalys har fokus på de delarna, säger Christophe Kellner.

Till det kommer att svarstiden var väldigt kort – hela konsekvensanalysen från Kommerskollegium skulle vara färdig den 12 augusti. Mitt under industrisemestern skulle alltså myndigheter lämna kommentarer till ett 1 600 sidor långt avtal.

– Det som är konstigt är att regeringen inte tidigare, under det att avtalet förhandlades fram från 2009 eller i varje fall strax efter den 29 februari 2016, då den juridiska granskningen av avtalet hade avslutats, valde att inhämta synpunkter från dess olika myndigheter, säger Christophe Kellner.

– Man kan vara besviken på att en så viktig och omfattande fråga har behandlats så här styvmoderligt, säger han.

Hans Hjortsberg, handläggare på Naturvårdsverket, betecknar Naturvårdsverkets yttrande till Kommerskollegiums första analys som en »informell PM«. Svarets utformning påverkades av den korta svarstiden.

– Jag gav bland annat några förslag på punkter de kunde titta vidare på, typ: har ni tänkt på det här? Så det är främst en blandning av detaljspecifika kommentarer i relation till avtalet och frågor som skulle kunna analyseras vidare, säger Hans Hjortsberg.

Att svarstiden var så kort beror enligt regeringen på att Ann Linde tillträdde som handelsminister först den 25 maj samma år, och då beslöt att göra en analys av Ceta-avtalet som från början var tänkt att klubbas igenom redan under hösten.

Det var inte den typ av input som vi behöver, det var mer baserat på farhågor och saker man läst i medierna.

Remissrundan ledde till en kortare analys från Kommerskollegium, men det tycks ha funnits ett missnöje från flera håll om förutsättningarna under vilka den kom till. I ett skriftligt svar till Dagens Arena uppger Anna Sundström, politiskt sakkunnig hos EU- och handelsminister Ann Linde, att uppdraget att göra en andra analys sjösattes i början av januari på grund av »missförstånd och felaktig information« som förekommit om CETA:

»Regeringen ser allvarligt på denna misstro och de generella anti-frihandelsströmningar som nu växer och valde därför att ge Kommerskollegium i uppdrag att analysera de delar i avtalet som mötts av mest kritik.«

 Anna Sabelström som är ämnesråd på Kommerskollegium och ansvarig för regeringsuppdragen som rör CETA, säger att den första remissrundan gick för snabbt.

– Vi var alla överens om att svarstiden var för kort, säger hon till Dagens Arena.

Samtidigt säger hon sig vara nöjd med den konsekvensanalys som myndigheten presenterade den 12 augusti. Myndigheten kom i sin text fram till att det i princip inte finns anledning alls till farhågor när det gäller Sveriges fortsatta rätt att reglera enligt egna intressen, och att miljö och hälsa snarast skulle påverkas positivt av avtalet. Och ansvarig minister, Ann Linde, har använt Kommerskollegiums positiva bedömning av CETA som stöd i sin argumentation för avtalet.

Man kan vara besviken på att en så viktig och omfattande fråga har behandlats så här styvmoderligt.

I en debattartikel i Dagens Industri den 22 augusti förra året skriver hon att ”Kollegiets övergripande bedömning är att CETA skyddar parternas framtida regleringsutrymme.” Några dagar senare, i en interpellationsdebatt med Jens Holm (V) i riksdagen åberopar Linde flera gånger rapporten från Kommerskollegium. »CETA:s investeringsskyddsregler ger inte företag något skydd som inte redan finns i Sverige i dag. Det här bekräftar Kommerskollegium i sin analys«, säger bland annat ministern.

Ändå har regeringen alltså senare kommit till insikt om att det behövs en fördjupad analys av frågorna. Även denna gång valdes Kommerskollegium ut som ansvarig för att hålla i utredningen. Denna gång har regeringen mer i detalj pekat ut frågor som utredningen ska försöka besvara, samt listat en rad myndigheter som ska tillfrågas. Svarstiden är satt till 15 mars för myndigheterna, som fick inbjudan till samrådet av Kommerskollegium den 20 januari.

Det innebär mer tid än den som myndigheterna hade i somras, men det är ändå betydligt kortare än de tre månader som brukar vara regel vid ett ordinarie remissförfarande. Vissa myndigheter har börjat med sina remissvar, men flera myndigheter som Dagens Arena varit i kontakt med säger också, den 14 februari, att de ännu inte har fått de specifika frågorna från Kommerskollegium som det är tänkt att de ska besvara.

– Det är klart att de konkreta frågorna vet inte alla än, men de har ju vetat ett tag att de kommer och de känner till regeringsuppdraget, säger Anna Sabelström.

Kommerskollegium har enligt regeringen fått ansvar för att sammanställa analyserna för att de är expert på de här frågorna. Enligt Anna Sabelström har Kommerskollegium också arbetat nära regeringen under hela förhandlingens gång kring CETA, vilket inkluderar flera resor till Bryssel för myndigheten.

Men att en myndighet med ansvar för ett särskilt sakområde håller i en slags mini-remissrunda på det här sättet hör till ovanligheterna, enligt experter som Dagens Arena har talat med.

I 98 procent av alla fall genomför man ärenden väl med remissrunda. Då sticker det naturligtvis ut lite grann när man inte genomför det ordentligt.

– Det vanliga är att departementen står för remiss-sammanställningen och att det går ut till de olika myndigheterna. Jag tror inte att det är något konstigt i det här fallet, men däremot är den här myndigheten skyldig att beakta objektivitet, säger Göran Sundström, professor i statsvetenskap på Stockholms universitet.

Han utvecklar sitt resonemang:

– Problemet är om myndigheter får makt utan att andra myndigheter, som har att försvara andra värden än frihandel, får någonting att säga till om. Därför har regeringen en viktig uppgift i att organisera ihop intressen. Jag kan tycka då att när det gäller det här med frihandel, så kanske Kommerskollegium har hand om den här frågan lite för mycket. Då kan man bli kritisk och fråga sig om de andra värdena verkligen får komma fram tillräckligt? säger Göran Sundström.

Thomas Bull är justitieråd i Högsta Förvaltningsdomstolen och före detta professor i konstitutionell rätt.

– Det finns ju beredningstvång i lagen, men vad det innebär har tolkats på väldigt olika sätt. I 98 procent av alla fall genomför man ärenden väl med remissrunda. Då sticker det naturligtvis ut lite grann när man inte genomför det ordentligt, säger Thomas Bull.

Enligt regeringen är det dock inte fråga om något specialförfarande, när det gäller hur man valt att inhämta synpunkter om CETA:

»Internationella avtal skickas inte ut på remiss helt enkelt därför att det när avtalet slutförhandlats och en remissrunda skulle kunna vara aktuell är för sent att påverka innehållet«, skriver Anna Sundström, politiskt sakkunnig hos Ann Linde i ett mejl.

Vi hjälps inte av när myndigheterna inte vet hur de ska svara på vår remiss.

Regeringen hävdar också att myndigheter bjudits in tidigt i processen kring CETA:

»Svenska myndigheter har, som vanligt när det gäller att ta fram svenska positioner i EU-arbetet, varit med under hela förhandlingsprocessen.«

Enligt Kommerskollegium finns är det dock stor skillnad mellan olika myndigheter. Medan Jordbruksverket och Livsmedelsverket, enligt Anna Sabelström, har varit med i avtalsförhandlingarna i ett tidigt skede, är andra knappt insatta alls i Ceta-avtalet. Det här ligger bakom att många av de frågor som exempelvis Naturvårdsverket tar upp i sin inlaga inte bemöts i Kommerskollgiums analys.

– I sitt svar utgick inte Naturvårdsverket från sin egen kompetens. Det var inte den typ av input som vi behöver, det var mer baserat på farhågor och saker man läst i medierna, säger Anna Sabelström.

Det här har lett till att Kommerskollegium nu i inledningsskedet av den andra förenklade remissrundan är ute på olika myndigheter för att snarast förklara för dem vilka delar av CETA som kan tänkas beröra deras verksamhet. På så sätt hoppas man kunna få mer kvalitativa remissvar.

– Vi hjälps inte av när myndigheterna inte vet hur de ska svara på vår remiss, säger Anna Sabelström.

Hon skulle gärna se att myndigheterna var mer insatta, men menar att hur de arbetar eller inte arbetar med CETA troligen beror på vad som står i deras respektive regleringsbrev.

Den första konsekvensanalysen från Kommerskollegium har också kritiserats av Europaparlamentarikern Max Andersson (MP) som menar att huvudförfattaren till remissvaret från Uppsala universitet, professor Kaj Hobér, inte är opartisk. Hobér har en lång karriär bakom sig som skiljedomare för en rad multinationella företag, inom bland annat ISDS (den tvistlösningsmekanism gör att företag kan stämma stater, och som inom CETA bytts ut mot en annan mekanism kallad ICS, red.anm). Hobér leder också den grupp advokater som för Vattenfalls räkning har stämt tyska staten på många miljarder euro för deras beslut att avveckla kärnkraften i landet.

Anna Sabelström kallar det »olyckligt« att Hobér var den som stod bakom remissvaret, men säger också att det rör sig om ett officiellt remissvar där institutionen på Uppsala universitet står bakom. Uppsala universitet har tillfrågats även i den andra remissrundan.

– Tyvärr är det begränsat vilka som har kompetens inom de här frågorna. Vi har också vänt oss till Lunds och Stockholms universitet i den nya analysrundan, och Lund har redan sagt nej då de inte har den kompetensen.