Thomas Piketty Foto: Parti Socialiste du Loiret.
Thomas Piketty Foto: Parti Socialiste du Loiret.

På tisdagen medverkar den franske nationalekonomen Thomas Piketty vid Socialdemokraternas ekonomiska seminarium. Vad vill arbetarrörelsen göra med varumärket Piketty?

”Det har aldrig varit så här pass mycket folk tidigare.”

Kön längs furuväggen vid Wisby Kongresshall står och trycker. En väluppfostrad förväntan i luften.

LO har bjudit in den franske nationalekonomen Thomas Piketty till Almedalen för att föreläsa om förmögenhetskoncentration och kapitalismens framtid.

Diagrammen som presenteras under seminariet är lika yviga som fransosens handgester.

Det ekonomiska eposet Kapitalet under det 21:a århundradet har instagrammats mer än någon annan bok om ekonomisk teori. Piketty har både hyllats – och kritiserats – för sina teorier om ökade ekonomiska klyftor, bland annat av Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson.

I magasinet Arena (nr 6 2013) skrev ekonomen Jenny Andersson att Pikettys statistik över den översta hundradelen i USA år 2010 kammade hem över hälften av landets samlade inkomster, inspirerade Occupy Wall Street-rörelsen och deras politiska slogan We are the 99 percent.

Nu är vi på väg mot samma spänningar som för hundra år sedan, hävdar Piketty. Han förespråkar en global och progressiv förmögenhetsskatt, att först införas i eurozonen och på sikt i USA och i Kina.

– Jag är bättre på att analysera det förflutna än på att förutspå framtiden. Piketty menar att hans mål med den världsomspännande kartläggningen The World Top Income Database är att den ska fortsätta att växa. Meningen är att alla ska kunna dra egna slutsatser.

Han erkänner att han är en nostalgiker, som bjuder in andra till att bidra med data, så förvisso är han i takt med tiden.

Tidigare under Almedalsveckan vid LO:s seminarium Slaget om problemformuleringsprivilegiet presenterades följande följande analys:

”Det blåser en vänstervind i synen på skatter, marknad och välfärdsstatens ambitioner. Den har inte renderat i några större policyförändringar – ännu. Den tycks inte automatiskt gynna klassiska partier eller rörelser till vänster om mitten. Vänstervindar är ingen garant för exempelvis socialdemokratiska valsegrar.”

Piketty säger själv att frågorna inte handlar om att vara varken höger eller vänster, trots att Sverige bör återinföra arvsskatten.

I en svensk kontext ställer den frågor om jakten på att hitta rätt politiskt i en valrörelse.

I  Kapitalet under det 21:a århundradet möter fiktionen och litteraturhistorien relationen mellan inkomsternas utveckling och hur dessa fördelas i befolkningen.

Aftonbladets politiske chefredaktör Karin Pettersson skriver att det är klassisk socialdemokratisk kritik av ensidigt marknadstänkande. Att det är spännande men långt ifrån revolutionärt. Samma dag publicerade SvD en debattartikel om Pikettys svaga punkter, skriven av Uppfinnarkollegiets ordförande, Carl-Johan Westholm.

– Vi behöver mer finansiell och demokratisk transparens byggd på tillförlitlig information. Vi vet inte vad som händer, säger Thomas Piketty under seminariet.

Vad ska en göra med Pikettys idéer?

Rättare sagt, vad vill arbetarrörelsen göra med upplevelsen av Piketty? Räcker det att dela med sig, bygga vidare på hans anda? Han är som sin databas, en process som ger fler frågor än svar.