Foto: Dagens Arena /Kristian Pohl, Regeringskansliet

Det kontantlösa Sverige Banker och handel kan genom en enkel lapp avtala bort kontanter. Finansmarknadsminister Per Bolund tycker att det är viktigt att människor kan välja själva vilket betalmedel de vill använda, dock inte att politiken borde gjort mer. »Jag köper inte argumentet att vi har frånsagt oss ansvaret.«

7 av 10 svenskar vill fortsatt kunna använda kontanter, samtidigt är det allt färre handlare och bankkontor som tar emot vad som ändå är en laglig valuta.

Anledningen till att de kan vägra ta emot sedlar och mynt är för att privata näringsidkare, så som handel eller banker, inte har någon laglig skyldighet att hantera kontanter fysiskt.

Kontanthantering i handel styrs av två olika lagar; Riksbankslagen, som säger att kontanter i svenska kronor är lagliga betalmedel och Avtalsrätten, som säger att så länge en butik har tydlig information om att de inte accepterar kontanter får de säga nej till en kund. Om en tydlig lapp informerar kunden om att butiken inte tar emot kontanter, så går avtalsrätten före Riksbankslagen.

Riksbankschefen Stefan Ingves har länge påtalat riskerna med att allmänhetens betalningsmedel kontrolleras av kommersiella aktörer och vill se en lagstiftning där den offentliga styrningen över betalningsväsendet säkras.

2004 skapades dagens avreglerade struktur för kontanthantering och under 2008 avvecklades Svensk Kassaservice. Statens och Riksbankens roll i hanteringen och säkerställandet av kontanter har stadigt minskat. Ansvaret har delats på privata aktörer, men samtidigt har få eller inga krav ställts.

Läs mer: Så blev Sverige världens mest kontantlösa samhälle

Per Bolund (MP) är finansmarknadsminister. Han delar inte bilden av att politiken släppt tyglarna helt gällandes kontantfrågan. Han tycker frågan är prioriterad inom regeringen och lyfter bland annat riksbanksutredningens uppdrag och att pengar avsatts i budgeten för att ha statligt finansierade betaltjänstombud på platser som behöver.

– Jag köper inte argumentet att vi har frånsagt oss ansvaret.

Tycker du att staten, vid avregleringen 2004 och nedläggningen av Svensk Kassaservice 2008, borde ha krävt av bankerna att ta ett större samhällsansvar?

– Det har ju försökts med olika vägar för att upprätthålla kontanthanteringen, Svensk Kassaservice var ett exempel, där vi hade massa kontor runt om i landet, problemet var ju bara det att vi som medborgare inte använda oss av dem. Tidigare har man kunnat betala räkningarna till lantbrevbäraren och sköta sin ekonomi genom dem, men det systemet använde sig inte folk av heller.

I dag finns det, enligt Svensk Bankförening, omkring 1 miljon svenskar som står utanför centrala digitala tjänster. Per Bolund håller med om att det är problematiskt att människor står utanför och framhåller att man får ha respekt för dem som vill sköta sin ekonomi analogt, men ställer sig samtidigt frågandes till om svenska folket är villiga att ta de kostnader det innebar att upprätthålla ett system så som Svensk Kassaservice, om väldigt få använder det.

–Det var extremt dålig användning av de tidigare tjänsterna och då kommer ju såklart den motsatta diskussionen ska vi upprätthålla ett system med kontor som ingen använder och ta alla de kostnader som det innebär? Hur rimmar det med att vi ändå vill använda våra gemensamma resurser så effektivt som möjligt?

– Det finns en del utmaningar, speciellt för dem som som inte vill använda sig av elektroniska tjänster och som känner sig bekväma med att använda sig av kontanter och där har vi sagt att man ska få bestämma själv hur man vill betala sina räkningar och sköta sin ekonomi.

Du säger att konsumenten ska få välja själv, men det är väl där skon bitvis klämmer, att de upplever att de inte kan välja själv för att handel och banker kan vägra ta emot kontanter, borde inte stat och regering i det läget kräva av de privata näringsidkarna att de ska tillhandahålla en kontantservice?

– Lätt att säga att man ska kräva det, men det är ju ingen som lycktas komma med något konkret förslag på hur en sådan reglering ska ske. Ska man tvinga alla banker att ha kontor på vissa geografiska platser? Så har vi ju inte hanterat någon annan marknad, vi kräver ju inte att bagerier eller skomakerier på specifika platser för att upprätthålla servicen. Sedan har vi ju banker med helt olika marknadsinriktningar, en del har väldigt många kontor runt om i landet som sparbankerna, andra är rena internetbanker, ska man då tvinga alla att ha samma marknadsmodell? Är det ett bra sätt att utforma en fungerande marknad?

Riksbanksutredningen släppte på måndagen sitt första delbetänkande om hur kontanternas ställning i Sverige kan stärkas och säkras. Kommittén påpekar att kontanterna inte kan tillåtas avvecklas av privata aktörer, och föreslår att de banker som erbjuder betalkonton och har en inlåning från allmänheten på över 70 miljarder kronor ska vara skyldiga att tillhandahålla kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige.

Riksbankschefen Stefan Ingves är positiv, medan Bankföreningens vd är mycket kritisk. Per Bolund tycker att förslaget från kommittén är intressant och säger att det nu kommer gå ut på remiss för att kunna ta in synpunkter från berörda samhällsaktörer.

Myndigheten för Skydd och Beredskap (MSB) har skickat ut tips och råd för hur vi ska klara oss utan el, vatten och internetuppkoppling. Ett av råden är att alltid ha kontanter i beredskap hemma.

Om Sverige blir strömlöst kommer varken betalkort, betalningsappar eller internetbanker att fungera. Kontanter kan då bli det enda sättet att kunna betala för varor.

Ministern tror varken att Sverige är på väg mot att bli kontantfritt eller att fysiska pengar nödvändigtvis ger mer trygghet. Per Bolund säger att han tror att man gör ett misstag om man tror att det fritt från sårbarhet att använda kontanter.

– Nu ger Riksbanken ut en helt ny serie sedlar, och det visar väl på att kontanter kommer finnas kvar under överskådlig framtid. Det finns nog ingen som tror något annat om det. Men när vi hade en högnivå av kontanthanteringen så är det viktigt att minnas att vi hade en helt annan typ av sårbarhet, med exempelvis många värdetransportrån på stora summor. Vi måste se till att vi ökar robustheten totalt sätt. Där tror jag att kontanter kommer vara en del, men långt ifrån den enda, vi måste även se till att robustheten i de elektroniska systemen blir bättre och att de kan upprätthållas vid olika former av kriser.