utstationering Begreppet »minimilön« stryks och kraven på villkoren för utstationerade arbetstagare höjs i det förslag som regeringens utredare presenterade i dag. Men de borgerliga partierna deklarerar redan att de kommer att rösta nej till implementeringen av EU-direktivet.
För ett drygt år sedan klubbades det skärpta utstationeringsdirektivet igenom av EU-parlamentet och ministerrådet. I dag presenterade den svenska regeringen sitt förslag till hur direktivet ska implementeras i svensk lag.
– Vårt uppdrag har varit att så långt som möjligt uppnå likabehandling mellan inhemska och utstationerade arbetstagare, sa regeringens särskilda utredare Marie Granlund när hon presenterade förslaget under en presskonferens.
Den viktigaste förändringen i förslaget är att svenska fackförbundet inte längre bara kommer att kunna kräva minimivillkor när det gäller lön och liknande ersättningar, säger Marie Granlund.
– Det viktigaste är att man ersätter ”minimilön” med ”lön”, det är en väldigt principiellt viktig fråga.
Vad det mer konkret kan innebära i förbättrade villkor och lön för en utstationerad byggarbetare på en svensk arbetsplats kunde varken Marie Granlund eller arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ge några svar om.
– Utgångspunkten i ministerrådet har varit likabehandling; lika lön för lika arbete på samma plats. Då kommer det se olika ut beroende på vad som ingår i begreppet lön på den arbetsplatsen, sa Ylva Johansson.
Ytterst blir det fortfarande upp till facket att se till att rätt löner betalas ut.
– Frågan om man följer reglerna är upp till de fackliga organisationerna, ytterst genom att med stöd av stridsåtgärder kräva kollektivavtal. Det har jag gjort möjligt genom att riva upp Lex Laval, sa Ylva Johansson.
Något som aldrig ingår i löne- och arbetsvillkor för utstationerade arbetstagare är till exempel tjänstepension och de villkor som finns i det svenska anställningsskyddet. Det blir heller aldrig möjligt att kräva bättre villkor eller högre lön för en utstationerad än vad motsvarande svensk arbetstagare skulle ha haft enligt kollektivavtal.
Förutom en höjd ribba när det gäller lönenivåer skärps lagen genom att även bemanningsföretag, som hyr ut personal från ett annat EU-land till svenska arbetsgivare, nu ska omfattas av utstationeringsreglerna.
– Där täpper vi till en möjlighet att kringgå reglerna som har funnits tidigare, sa Marie Granlund.
Tidsgränsen för hur länge en arbetstagare får vara utstationerad är maximalt 12 månader i det nya direktivet, med möjlighet till förlängning i sex månader om arbetsgivaren har anmält det till Arbetsmiljöverket. Efter den tidsgränsen – 12 eller 18 månader – kommer ribban för likabehandling med svenska arbetstagare höjas ytterligare.
Tidsgränserna – som ersätter den vagare formuleringen om »under begränsad tid« i det nuvarande direktivet – ska gälla även om en arbetstagare byts ut mot en annan under pågående uppdrag i Sverige. Det ska alltså inte gå att kringgå de höjda villkoren på det sättet.
– Nu definieras att om man byter ut personer fortsätter månaderna som man räknar att löpa och har det gått 12 månader räknas man som långvarigt utstationerad. Då tillämpas i princip alla regler – med några få undantag – på den svenska arbetsmarknaden, sa Ylva Johansson.
Den absoluta majoriteten av utstationerade arbetstagare i Sverige finns inom byggbranschen. Fackförbundet Byggnads ordförande Johan Lindholm säger att facket inte hunnit gå igenom förslaget i detalj än, men kallar det en »halvmesyr« som tar steg i rätt riktning, men inte går tillräckligt långt.
Framförallt riktar Byggnads kritik mot att likabehandlingen inte föreslås omfatta traktamenten och reseersättning.
Enligt Byggnads sätt att se på frågan borde utstationerade arbetstagare få traktamente enligt svenska kollektivavtal för hela perioden de tillbringar i Sverige. Det motsvarar 345 kronor per dygn. Till det kan i vissa fall komma reseersättning.
– Problemet är att det är hemlandets regler för traktamente som gäller vilket innebär att vi inte kommer att kunna kontrollera vilka pengar de får. Många arbetsgivare betalar mer i traktamente än i lön, för att det är mer fördelaktigt skattemässigt. Ibland får arbetstagarna de inte ens ut den ersättning de ska få, säger Johan Lindholm.
Han kritiserar också avsaknaden av kontroller av de arbetstagare som är utstationerade och att ingen vet hur länge någon faktiskt har varit i landet
– De flesta vi träffar kom igår, det finns ingen kontrollfunktion, säger han.
Även arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier är kritiska till lagförslaget. Förhandlingschefen Mats Åkerlind säger till TT att det kommer att bli svårare löneförhandlingar när »minimilön« ändras till det otydligare begreppet lön, vilket i sin tur gör det svårare att anlita utländsk arbetskraft.
– I snitt handlar det om sex veckor för utstationerad tillfällig personal. Då riskerar det att bli ett himla förhandlande om lönen för varje projekt med utländsk personal, säger Mats Åkerlind till TT.
Den nya lagen om utstationering föreslås träda i kraft 31 juli 2020. Men först ska förslaget ut på remiss och så småningom röstas om i riksdagen.
– Vi kommer skicka ut förslaget på remiss och lyssna på remissinstanser, men min bedömning är ändå att partier i riksdagen ställer upp på att man genomför de EU-direktiv man måste genomföra i svensk lagstiftning, säger Ylva Johansson.
Dagens Arena har sökt Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Martin Ådahl, men han väljer att lämna en kort kommentar på mejl om hur C ser på förslaget.
»Ja, vi kommer att gå emot det förslaget. Vi har en gemensam reservation tillsammans med L, M och KD.« skriver Martin Ådahl.
Hans presskontakt förtydligar att det handlar om att rösta nej, inte att lägga ned sina röster.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
