Bild: Flickr
Bild: Flickr

Världens matproduktion är beroende av fosfor. Men liksom olja är fosfor på väg att ta slut. Redan nu skenar priset och om 20 år slår produktionen i taket, enligt svenska forskare. När fosforn sinar blir det svält – och den bortglömda konflikten i Västsahara hamnar i världspolitikens centrum.

När den infekterade frågan om gödsling med kommunalt avloppsslam kom upp på dagordningen under LRF:s årsstämma i Billingehus utanför Skövde var det få som tänkte på Kung Mohamed VI av Marocko. Trots det vilade kungens ande över diskussionen. Det visar inte minst nya, alarmerande, forskningsrön om framtida fosforbrist från Linköpings universitet.

Dagens moderna jordbruk står inför stora utmaningar. Inte minst när det gäller tillgången på olja, som enligt en färsk rapport från det amerikanska försvaret kommer börja sina redan år 2012. Även tillgången på färskt vatten är begränsad och på många håll redan en bristvara. Men den största, och förmodligen mest ödesdigra flaskhalsen, handlar om ett ämne som det pratas väldigt lite om i den internationella debatten: fosfor.
– Om inget görs nu riskerar vi en global svältkatastrof, säger Jan-Olof Drangert, docent i vatten och sanitet vid Linköpings universitet.

Dagen moderna matproduktion är helt beroende av billig fosfatmalm. Fosfor från gruvor ingår i alla typer av konstgödsel. Sedan andra världskriget har tillgången till billig fosfor möjliggjort jordbrukets största expansion någonsin, den så kallade ”gröna revolutionen”. Under samma period har världens befolkning ökat från 2,4 till 6,8 miljarder.

Problemet är att tillgången till lättillgänglig fosfatmalm håller på att ta slut. På vissa hålla har fyndigheterna redan sinat. Jan-Olof Drangert och hans kollegor i Linköping har jämfört världens kända fosfattillgångar med framtidens förväntade efterfrågan. Resultaten är dystra: enligt forskarlaget inträffar Peak fosfor kring 2030. Därefter kommer produktionen obönhörligen att minska.
– Det innebär enorma utmaningar om vi vill undvika en tragedi. Vi måste helt enkelt ställa om till ett kretsloppsbaserat jordbruk och minska på köttkonsumtionen. Det är förändringar som borde ha påbörjats redan i går, säger Jan-Olof Drangert.

Dagens storskaliga matproduktion hålls uppe genom ständig tillförsel av ny fosfor från fossila källor. Ämnet passerar genom maten och rinner genom avloppssystemen ut i havet där det späds ut och orsakar övergödning och syrefria bottnar. I Sverige återvinns i dag uppemot 20 procent i form av avloppsslam som återförs till åkrarna. Det innebär trots det en nettoförlust på 80 procent varje år och då ligger ändå Sverige i framkant.

Året före finanskrisen fick världen en försmak på vad bristen på fosfor kan innebära. Under 2008 steg världsmarknadspriset på fosfor med 800 procent. Prisstegringen var intimt förknippat med det stigande oljepriset. Dels eftersom fosfatutvinning är en mycket energikrävande process och dels eftersom det höga oljepriset ökade efterfrågan på bioenergi – vilket innebar ökad uppodling och ökad konkurrens om konstgödsel.
– Helt plötsligt hade ett fyrtiotal fattiga länder inte längre råd att köpa konstgödsel till sina åkermarker. Hade det inte varit för att priset åter sjönk på grund av krisen hade vi redan haft en svältkatastrof, säger Arno Rosemarin, forskare vid Stockholm Environment Institute (SEI) som länge försökt väcka debatt om en hotande brist på fosfor.

Högt oljepris, hård konkurrens om jordbruksmark och skyhögt pris på fosfor skapade tillsammans den brantaste stegringen av de globala matpriserna på minst ett sekel. Priskurvan bräckte till och med liknande indexkurvor från de båda världskrigen samt oljekrisens 70-tal.

Hemma i Sverige fick turbulensen bland annat LRF att svänga i frågan om gödsling med avloppsslam. Tidigare hade man varit minst sagt skeptisk. Slammet innehåller nämligen inte bara kiss, bajs och matavfall, utan även bland annat läkemedelsrester, kemikalier och tungmetaller som kadmium. Farhågan var att gifterna skulle störa ekosystemen och till slut hamna i maten vi äter. Men slammet innehåller också en stor mängd fosfor. Under trycket av skenande världsmarknadspriser hade LRF inget val. Sedan 2008 förespråkar förbundet en restriktiv spridning av slam på svenska åkrar.

Under samma år rullade pengarna in på den marockanska kung Mohamed VI:s bankkonto. Under 2008 drog han in en miljard dollar netto, vilket nästan fördubblade hans privata förmögenhet från 1,5 till 2,5 miljarder dollar. Kungen av Marocko äger nämligen personligen världens största fyndigheter av fosfatmalm – i det olagligt ockuperade Västsahara.

Den tillgängliga fosfatmalmen i världen är extremt ojämnt fördelat. Endast fem länder sitter på världens samlade tillgångar: Det av Marocko ockuperade Västsahara, Kina, Sydafrika, USA och Jordanien. Enligt Arno Rosemarin är situationen världspolitiskt sprängstoff.
– Världsledarna är medvetna om problemet, även om man inte talar om det utåt. I det tysta pågår ändå en tydlig positionering, säger han.

Kina, som sitter på världens näst största fyndigheter, bidrog starkt till prisstegringen under 2008 genom att chockhöja exporttullen på fosfor med 135 procent. Syftet var att säkra tillgången för inhemskt bruk. USA, som tidigare var en av världens största exportörer, har redan förbrukat stora delar av sina resurser. År 2006 tecknade man därför, i tysthet, ett frihandelsavtal med Marocko. I dag är USA den största importören av fosfor från Marockos utvinning i det ockuperade Västsahara – trots att man, genom FN, officiellt ser ockupationen som olaglig. Även EU importerar en stor del av sitt fosfor från Marocko.

För Marockos elit är fyndigheterna en kassako av gigantiska mått. Och trots den olagliga ockupationen görs få, om ens några, ansträngningar från världssamfundet att återbörda landet till dess befolkning. Snarare har tonen mildrats sedan allt fler länder blivit beroende av den marockanska exporten av fosfor.
– Omvärldens intresse för fosfor har gynnat Marocko. Samtidigt fortsätter repressionen och brotten mot de mänskliga rättigheterna i Västsahara, säger Sören Lindh på organisationen Västsaharaktionen.

Var fosforn som gödslas på svenska åkrar egentligen kommer ifrån är höljt i dunkel. Det finns ingen internationell myndighet som övervakar handeln och industrin ger själva inga svar. Klart är ändå att Sverige importerar nästan all sin konstgödsel från antingen USA eller EU.

Enligt Arno Rosemarin är bristen på fosfor en minst lika viktig fråga som klimatförändringarna eller bristen på olja, om inte ännu viktigare. Till skillnad från fossil energi, där det finns förnyelsebara alternativ, är fosfor oumbärligt för allt liv.
– Tillgången på fosfor är den absoluta konstanten för hur stor en population kan bli. Fosfor är grunden för allt liv, säger han.

Grundämnet fosfor är det ämne naturen valt som energiförmedlare. Det är själva kärnan i DNA. Utan fosfor ingen celldelning, utan celldelning ingen tillväxt av biomassa – det vill säga mat.
– Den frågan är inte förhandlingsbar, säger han.

I Billingehus utanför Skövde drog debatten för eller emot slamspridning ut på tiden. Till slut fick dock motståndarna ge sig. Förbundslinjen låg fast. Men frågan hur läkemedelsrester, kemikalier och tungmetaller kommer påverka ekosystem och matproduktionen får framtiden utvisa. Klart är att jordbruket i en eller annan form måste börja återanvända den fosfor man sprider på sina åkrar.