Utstationeringskollektivavtal är hittepå och förslaget bryter mot både den svenska modellen och EU-rätt. Det är vad näringslivsrepresentanter tycker om förslaget att riva upp lex Laval.

 

På onsdagen kom Utstationeringskommitténs slutbetänkande Översyn av lex Laval. Kommitténs förslag innefattar bland annat en slopad bevisregel, stärkta kollektivavtal och en ny roll för Arbetsmiljöverket. Vi ringde upp representanter från tre bransch- och arbetsgivarorganisationer som fick ge sina perspektiv på saken.

Stefan Koskinen, chef för Almegas arbetsgivarpolitiska enhet och förbundsdirektör på Almega Tjänsteföretagen. 

17128922406_4c08786009_z– Jag tycker att det finns alla anledningar att vara upprörd. Förslaget är ett brott emot den svenska modellen, att man gör ett hittepå-kollektivavtal som ska kallas för utstationeringskollektivavtal och där fack ska ha obegränsad strejkrätt. Och att man ska tvinga på utländska företag detta, när man inte ens har några fackliga medlemmar och oavsett vilka villkor som gäller på just det företaget.

– En huvudinvändning är att den här typen av nationella påhitt begränsar den fria rörligheten för företag. Och då ska man komma ihåg att Sverige är ett litet land som är beroende av export till stora länder, det bygger en stor del av vår välfärd. Vi brukar vara vinnare när det gäller import och export. Men i ett EU där man inte skyddar den inre och fria marknaden, då kommer Sverige att vara en nettoförlorare. Det ska man komma ihåg.

– Problemen ligger inte på de företag som kommer hit till Sverige och följer gällande regelverk utan de företag som inte följer några regler alls. Men man slår på de man kan slå på, och i detta förslag slår man på de som sköter sig.

Lars Gellner, arbetsrättsjurist på Svenskt Näringsliv.

Lars Gellner– Vi tycker inte att lex Laval bör ändras. Speciellt inte den så kallade bevisregeln, den måste finnas kvar. Däremot måste det till en åtgärd för att öka transparensen och förutsägbarhet gällande villkor.

– Vi menar att det här förslaget att utvidga fackliga organisationers rätt att vidta stridsåtgärder är oförenligt med EU-rätten. De stridsåtgärder som möjliggörs går för långt. Laval-domen slår fast att stridsåtgärder måste vara proportionella och dessutom måste man i tillräcklig utsträckning beakta förhållandena i hemlandet. Och det gör man inte med det här förslaget, utan oavsett vilka villkor de utstationerade har med sig till Sverige så kan facket ändå ta till stridsåtgärder.

– De fackliga organisationerna har ju brustit gällande skyldigheten att lämna in korrekta avtal till Arbetsmiljöverket. Men i det här förslaget ålägger man Arbetsmiljöverket att analysera avtalen, och det tycker jag är direkt fel. Det är inte en myndighets uppgift att utföra sådant som egentligen borde ligga på facken.

– Men det är oerhört viktigt med mer transparens och det var ett huvudspår i Laval-domen att den utstationerande arbetsgivaren egentligen ska veta redan på hemmaplan vilka villkor man måste uppfylla när man kommer till Sverige. Och det enda sättet man kan veta det på är att det informeras om det. Vårt förslag är att tvinga facken att fullgöra denna skyldighet med någon typ av sanktion.

Mats Åkerlind, vice vd och förhandlingschef på Sveriges Byggindustrier.

Mats Åkerlind, vice vd, förhandlingschef_Webb– Jag tycker att det är anmärkningsvärt att vi har tre utredningar som ska lösa problem avseende utstationerade där man använder begreppet synonymt med massa andra problem, såsom till exempel arbetsmiljöfrågor. I min värld är utstationerade en ganska liten företeelse på arbetsmarknaden och de här problemen är dessutom redan reglerade i tydlig lagstiftning.

– Det är bra att utredningen föreslår att man ska utse en myndighet som ska utreda de minimivillkor som finns i Sverige. Sedan tycker jag inte att Arbetsmiljöverket är den mest lämpliga myndigheten och föreslår i stället Skatteverket eftersom de har större erfarenhet att diskutera ekonomiska frågor.

– Jag är kritisk till att de fackliga organisationerna får större kontrollmöjligheter. Det blir en märklig situation att facken både träffar avtalet och har insyn i företagen som är långt över vad de normal har. Det ligger inte i linje med den svenska modellen.