Jimmie Åkesson, Isabella Lövin och Stefan Löfven under partiledardebatten i riksdagen.

Partiledardebatt Det blev färre utspel om brott och trygghet, och mer uppmärksamhet på klimat och välfärd under riksdagens sista partiledardebatt före sommaren. Och tvisterna kring migrationspolitiken och vem som gör upp med vem blev åter synliga. 

Riksdagens partiledardebatt började, i likhet med den senaste riksdagsdebatten innan dess, med en hel del fokus på brottslighet och trygghet. Oppositionsledaren Ulf Kristersson (M) lyfte vittnesmål från Stockholmsförorten Fittja om otrygghet och gäng som styr, för att sedan räkna upp de satsningar som Moderaterna gör på polisen.

– De här frågorna kommer valet att handla oavsett statsministern vill det eller inte. Detta – och välfärdens kärna, sa Ulf Kristersson.

Isabella Lövins (MP) anförande tog fasta på klimatet, med utgångspunkt i den torka som nu börjar påverka Sverige alltmer med  kopplingar till kraftiga regnfall i Maryland i USA. Hon anklagade oppositionspartierna för att köra på fossilt bränsle in i sista stund, istället för att satsa på förebyggande insatser.

– Det är det M och övriga i oppositionen går till val på, när de vill ta bort från var tredje till var fjärde krona i klimatbudgeten, sa Isabella Lövin.

Jimmie Åkessons (SD) linje var att ställa regeringens »satsning på asylinvandring« mot funktionsnedsatta barn, vårdköer, äldre och poliser – som borde ha fått pengarna istället enligt SD-ledaren. Han ställde senare Stefan Löfven (S) till svars för att ha gett 9 000 ensamkommande en ny chans att stanna i Sverige.

Stefan Löfven kontrade med att säga att Åkesson borde googla ordet »humanism«.

– Kom inte, Åkesson, och tala med mig om svensk välfärd – du som vill ha lägre skatt för de rikaste som vill tillåta vinst i välfärd, sa statsministern i en parafras av Göran Perssons berömda debattinlägg om klassamhället.

Stefan Löfven försökte å sin tur ställa Jimmie Åkesson till svars för att partiet vill försämra arbetstagares trygghet.

– Vi behöver mer flexibilitet på arbetsmarknaden, inte mindre – jag står för det. Små och medelstora företag behöver kunna bestämma mer över sin egen verksamhet för att växa, sa Jimmie Åkesson.

Jan Björklunds (L) anförande tog globalt sikte med ett brandtal för liberalismen, som han menar är ursprunget till de senaste 30 årens framgångar vad gäller minskad global fattigdom, ökad välstånd och mer global handel.

– Jag älskar Sverige och i mitt civila yrke har jag försvarat vår nation, men som politisk rörelse är jag livrädd för nationalismen som idé, sa Jan Björklund med adress till växande nationalistiska och protektionistiska politiska strömningar.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt tog tillfället i akt att utnämna sitt parti till det som gett mest utdelning till sina väljare i och med de reformer som partiet har fått igenom i samarbete med den rödgröna regeringen. Han sa också att Vänsterpartiets politik står för hopp.

– Det är den totala motsatsen till den ilskans och rädslans politik som SD och delar av borgerligheten för fram, sa Jonas Sjöstedt.

Annie Lööf (C) lyfte både mångfald och tolerans, och behovet av jobb med lägre ingångslöner och en friare hyressättning samt förenklade byggregler. Andreas Carlson (KD) lade allt sitt krut på vården och växande vårdköer i sitt anförande. I ett senare replikskifte krävde han Löfven på svar om någon vårdkö hade kortats under regeringens fyra år vid makten, men fick inget tydligt svar.

Det blev replikskifte mellan Ulf Kristersson och Stefan Löfven om skattenivåer i förhållande vill välfärden, och moderatledaren lyfte igen frågan om den blocköverskridande överenskommelse om migrationspolitiken som han vill få till.

– Kristersson har för bråttom att söka strid där ingen strid finns, kontrade Löfven som hänvisade till att Sverige måste avvakta och vänta på vad EU tar för beslut när det gäller migrationspolitiken.

Jimmie Åkesson hänvisade till ett Facebook-inlägg av Ulf Kristersson i april om vilka Moderaterna kan tänka sig att bilda regering med, och ville få moderatledaren att säga nej till att bilda regering tillsammans med Centerpartiet eftersom de inte för »en ansvarsfull migrationspolitik«, men svaret blev att Kristersson vill göra upp över blockgränsen om just de frågorna.

Annie Lööf ville att Åkesson skulle definiera vad han ser som rasism med hänvisning till exempel som när Mattias Karlsson (SD) målade ut tiotusentals asylsökande som »potentiella våldtäktsmän« och kallade unga ensamkommande på en bild för kriminella.

SD-ledaren slog häftigt ifrån sig, och menade att visst finns det rasister, men de är få i Sverige och några andra än Sverigedemokraterna.

– Sluta kalla legitim invandringskritik för rasism! sa Åkesson.

Genom att enträget hålla fast vid att prata om klimat- och miljöpolitik lyckades Isabella Lövin få en stor del av debatten att just handla om de frågorna, med anklagelser mellan blocken om vems politik som är mest effektiv för miljön.

Poäng som gick hem: Jonas Sjöstedt ställde Stefan Löfven till svars för att ha sparkat Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler, men Löfven nekade att hon skulle ha tvingats gå. »Det där är ni nog bara några på regeringskansliet som tror på« kontrade Sjöstedt och rev ned skratt från alliansledarna. Senare spann Ulf Kristersson vidare med att göra poäng på samma uttalanden som han liknade vid en Orwellsk sanning.