Finansminister Anders Borg. Bild: Flickr
Finansminister Anders Borg. Bild: Flickr

Unga kvinnor missgynnas av regeringens politik. På viktiga områden som utbildning och arbetsmarknad tilldelas män större resurser. Det visar en genomgång av regeringens budgetproposition för 2012.

Genomgående för regeringens politik är att unga kvinnor missgynnas inom viktiga områden. De politiska insatserna på utbildningsområdet är till stor del riktade till män. Även på arbetsmarknadsområdet får unga män i större utsträckning tillgång till insatser för att komma ut på arbetsmarknaden.

Det framkommer i Sveriges Kvinnolobbys årliga genomgång av budgetpropositionen, i år med fokus på unga kvinnor. Resultatet redovisas i rapporten ”Duktiga flickor kostar inte” som publiceras i dag.
– Budgetpropositionen är en av regeringens viktigaste styrdokument och den ska vara jämställdhetsintegrerad. Men det är egentligen ingen som följer upp det, säger Sara Berggren, projektledare för rapporten.

– Vi kan i granskningen se att jämställdhetsintegreringen är bristande. Det syns inte att insatserna görs efter en jämställdhetsmedveten analys eller om man ens tar hänsyn till de olika förutsättningar som finns för kvinnor och män.

Unga kvinnor får inte kosta
Sveriges Kvinnolobby menar att unga kvinnor inte tillåts ”kosta” i samma utsträckning som unga män. Rapporten går igenom politiska insatser på utbildnings-, arbetsmarknads och hälsoområdet. På samtliga områden missgynnas unga kvinnor.

En utbildningsplats på en mansdominerad gymnasieutbildning får till exempel 447 800 kronor i bidrag per elev och år. På en kvinnodominerad utbildning är bidraget 360 000 kronor. På arbetsmarknadsområdet är situationen likartad. Av nystartsjobben tillföll 66 procent männen och 34 procent kvinnorna. Samma könsfördelning rådde i tillgången till arbetsmarknadsutbildningen. Men den skillnaden motsvaras inte i hur många unga män och kvinnor som är arbetslösa.
– Det här problematiseras inte i budgeten. Vi ser att man utformar insatser efter en homogen grupp där män blir modellen, Sara Berggren.

Vad säger det om regeringens politik att ambitionsnivån för att motverka skillnaderna i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna tycks vara så låg?
– Jämställdhetsarbetet är nedprioriterat, det kan man absolut se inom arbetsmarknadsområdet. När man inte analyserar skillnaderna som finns, problematiserar eller ger förslag, då märks det heller inte om man har en ambition.