Stefan Löfven och Carin Jämtin under eftermiddagens presskonferens.

IF Metall-ordförande Stefan Löfven har nu nominerats av VU till partiledare för Socialdemokraterna. Dagens Arena reder ut Stefan Löfvens ställningstagande i några centrala politiska stridsfrågor.

Stefan Löfven, ordförande för IF Metall, har nominerats av Socialdemokraternas verkställande utskott (VU) till ny partiledare för S. Vid en presskonferens på Socialdemokraternas partihögkvarter i dag tillkännagav partisekreterare Carin Jämtin nomineringen.

En till synes mycket nöjd Stefan Löfven kommenterade beslutet med att uttrycka sin förhoppning om att partistyrelsen i morgon ska godkänna honom som ny S-ledare.
– När jag tittar ut över Sverige ser jag att vi behöver en stark socialdemokrati. Som partiordförande tänker jag lägga stor vikt vid hur politiken ska kunna frigöra människors kraft. Jag är övertygad om att vi måste koppla ihop människors frihet med solidaritet, sa han under en kort presskonferens.

Stefan Löfven är fackförbundet IF Metalls första och hittills ende ordförande. Ordförande för förbundet blev han 2006 i samband med sammanslagningen av Svenska metallindustriarbetareförbundet och Industrifacket. Samma år valdes Löfven in i Socialdemokraternas VU. I morgon väntas han bli utsedd till S partiledare av partistyrelsen.

Så här tycker han, på några centrala politikerområden:

Arbetsmarknad och jobbpolitik
Som ordförande för ett av de tyngsta LO-förbunden har Stefan Löfven föga förvånande hårt attackerat regeringens jobbpolitik. Han är djupt kritisk till försämringarna av a-kassan och har kallat Fas 3 för ”förvaring”. Under hans ledning har IF Metall länge krävt att taket i a-kassan ska höjas.

Som facklig företrädare har han som väntat försvarat las, lagen om anställningsskydd.

I sitt första maj-tal förra året efterlyste Stefan Löfven en ”verklig och aktiv jobbpolitik”.
– Jag besöker många företag runt om i Sverige. Överallt säger man att det är svårt att få tag i folk, sa han, och uppmanade regeringen att ”för sjutton sätta igång och utbilda”.

I andra arbetsmarknadsfrågor har dock IF Metall gått emot den mer givna LO-linjen:

Mitt under den djupaste ekonomiska krisen tecknade förbundet under Stefan Löfvens ledning ett krisavtal med arbetsgivarna inom industrin. Anställda gick ned i arbetstid – och fick lägre lön. Avtalet kritiserades hårt, både inom IF Metall och i den övriga LO-familjen, för att bryta med den fackliga grundidén ”att aldrig arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än man lovat varandra”.

Stefan Löfven menade å sin sida att avtalet räddat mellan 12 000 och 15 000 jobb.

Ett annat exempel är de lärlingsavtal som IF Metall var med och slöt för ett år sedan. Avtalet innebär att unga kan få en förlängd visstidsanställning med en lön som ligger under minimilönen, mot att anställningen kombineras med utbildning och handledning. Också detta avtal fick intern facklig kritik som gick ut på att man medverkar till att ”dumpa lönerna” för ungdomar.

Jämställdhetspotter
I september förra året bidrog IF Metall till att LO:s samordning i avtalsrörelsen sprack. Bakgrunden var att IF Metall, tillsammans med GS och Livs, inte accepterade LO:s ”jämställdhetspott”.

Tanken var att potten skulle fördela extra pengar till avtalsområden med låga genomsnittslöner – vilket framför allt är områden där kvinnor dominerar.

Stefan Löfven försvarade sig med att pottens konstruktion skulle slå orättvist. Även IF Metall har många lågavlönade kvinnor som inte skulle få ta del av potten eftersom snittlönerna på de avtalsområdena ligger ”för högt”.

Men IF Metalls ovilja att stötta jämställdhetspotterna har väckt ont blod inom LO. Exempelvis reagerade Kommunals ordförande Annelie Nordström – det förbund som organiserat allra flest lågavlönade kvinnor i Sverige – mycket starkt på industrifackens agerande.
– Jag är jättebesviken och jättearg. Det är märkligt att de [IF Metall, GS, Livs] tycker att det ska ta 90 år att jämna ut mäns och kvinnors löner, sa hon till Svenska Dagbladet.

Kärnkraft
I likhet med den borgerliga regeringen kan Stefan Löfven tänka sig nya kärnkraftverk i Sverige. Han är därmed på tvärs med den officiella S-linjen.
– Att tro att kärnkraften kan försvinna utan att det får konsekvenser för utsläppen av koldioxid eller att vi får elbrist är enligt vårt sätt att se det lite blåögt, sa Löfven till SVT:s Rapport i höstas.

Miljöpolitik
Den tillväxt- och industrikritik som finns inom en del av miljörörelsen är främmande för IF Metalls ordförande. I stället menar Stefan Löfven – föga förvånande – att industrijobben inte förutsätter en försämrad miljö. Sverige bör ”gå före” på miljöområdet, vilket tänks gynna svensk sysselsättning och tillväxt.

Däremot har Löfven uttryckt sig försiktigt skeptiskt till idén att Sverige bör ”gå före” med hårdare miljökrav än i omvärlden.
– Svenska företag ska inte missgynnas i konkurrensförutsättningar mot andra länders industri. En sådan strategi leder snarare till att produktionen hamna i andra länder med sämre miljöteknik och det tjänar varken vi eller klimatet på, sa han när IF Metall presenterade en rapport om industrin och miljöfrågorna för ett par år sedan.

Det rödgröna samarbetet
I en intervju med LO-tidningen 2010 menade Stefan Löfven att det rödgröna samarbetet var en nödvändighet i den senaste valrörelsen.
– Det vore omöjligt att gå in i valrörelsen utan att ha ett trovärdigt regeringsalternativ, nu när de fyra borgerliga partierna bevisligen håller ihop, sa han då.

Samtidigt hävdade han att den rödgröna koalitionen kan ha påverkat S negativt.
– Visst har samarbetet skapat osäkerhet kring partiet. Det finns kritik bland våra medlemmar mot Miljöpartiets syn på tillväxt och energipolitik. Den kan ha stört många.

Vinster och bonusar
Precis som när det gäller arbetsrätten är det ingen som blir förvånad över att Stefan Löfven som fackordförande riktat skarp kritik mot näringslivets bonus- och vinstexcesser.
– Vinsterna måste komma våra medlemmar till del. Det kan handla om vinstdelningssystem, om att nyanställa, om utbildning. Om vinsterna i stället går till höga aktieutdelningar och till direktörsbonusar blir det väldigt tufft framöver, har han exempelvis sagt i en intervju med LO-tidningen.

Han har också pratat om att ”girigheten” bland näringslivets toppar hotar att förstöra klimatet på svensk arbetsmarknad.