akvarell av Carl Johan Ljunggren från början av 1800-talet. Föreställer en auktion hemma hos någon. Eftersom att det inte fanns auktionshallar så hölls ofta auktioner hemma hos den som ville sälja, och hemmet fungerade som show room.

Intervju Innan det fanns ett bankväsende i Sverige spelade kyrkan en väldigt stor roll för ekonomin, främst på landsbygden. Dit kunde både bönder och adelsmän vända sig när de behövde snabba pengar till att investera i alla möjliga köp. 

Den svenska landsbygden har alltid varit viktig för den svenska ekonomin. Göran Ulväng och Sofia Murhem har forskat ihop i över 15 år, och nu arbetar de med att kartlägga hur kyrkan fungerade som bankir och kreditgivare i de svenska socknarna under 1700 och 1800-talet. De har tidigare forskat om både auktionshandeln i Sverige och pantbanker.

– När jag varit ute på mina föreläsningar om hembygdsforskning har det kommit fram människor till mig efteråt som berättat att deras förfäder pantsatt egendom i kyrkan och bett mig berätta om det. Men då har jag inte haft något svar, säger Göran och fortsätter:

– Jag har varit hembygdsforskare och släktforskare sedan unga år och älskar att sitta i arkiv, och Sofia har sin ingång i ett mer teoretiskt intresse för samhällsstrukturer. Vi delar intresse för antikviteter och materiell kultur.

– När vi satt samman våra projekt så kommer de från olika håll men med samma grundintresse för finansiella frågor.

”Kyrkan som sockenbankir. Kyrkokassornas användning för kreditgivning på den svenska landsbygden 1750-1870” heter forskningen som de arbetat med sedan 2015.

– Det handlar om bönderna framför allt. Periodvis lånar man mycket pengar för att exempelvis bygga på sin gård, eller så sker det vid generationsskiften. Men det sker inom ramen för släktskapen och familjer. Och det gäller alla, både bönder och högre ståndspersoner och adeln. Före 1830 finns det inget bankväsende att tala om. Men det finns ju några institutionella utlånare. Katolska kyrkan har sysslat med det, och judar har haft pantbanker. Så det finns litegrann, men mycket av det är verksamhet i städerna. Tidigare forskning har visat att bönderna är helt beroende av släkten. Men vi kan visa att det finns viktiga institutionella utlånare även för dem. Biskopen i Linköping ska ha uppmanat sin församling att låna pengar av kyrkan. Det var 6 procent ränta som gällde då. Så kyrkan tjänade på att låna ut pengar och kunde sen bygga större kyrkor. Så kyrkan var en stor utlånare av pengar, det var bra business, berättar Göran.

Hittills har de tittat på kyrkornas utlåningsverksamhet i Uppland och i Dalarna. Det man kan se är att omfånget var olika stort i olika kommuner.

– Kyrkans lån är mindre och snabba. Och de som tar lånen är unga. Lånen tas tidigt i livet.

– När de är i tjugoårsåldern, fyller Sofia i.

–  Ja, det är människor med ett stort kapitalbehov, och kyrkan har en bra buffert. Det kan handla om att man är i starten av livet och behöver köpa sig en gård och kossor. Då tar man ett lån som gäller mellan ett och fyra år. Medan sparbankerna lånar ut pengar under en längre tid och större summor. Det är också högreståndsmänniskor som lånar pengar från kyrkan, och de lånen kan vara på flera tusen riksdaler. Med så mycket pengar kan man köpa sig en hel gård. Vi kan också visa att stadsinvånare ger sig ut och lånar pengar på landsbygden. Tidigare har forskningen visat att de ekonomiska möjligheterna fanns inne i städerna.

Hur viktigt var det för kyrkorna att kunna ha låneverksamhet?

– Jätteviktigt, säger Göran och fortsätter:

– Detta var en betydande inkomst. Våra överslagsräkningar visar att det är en avkastning på 10 procent. Kyrkans andra inkomster kommer från gåvor vid begravningar, bröllop och dop. Men hade inte bankverksamheten funnits hade vi inte alls haft lika stora kyrkor idag. Det är tur att det finns en sån stark kameral tradition i Sverige. Det har förts minutiös bokföring i varenda socken sedan 1600-talet. Det är också på grund av resurser. I ett stort land med en liten befolkning så är det en ren ekonomisk fråga att hålla koll på populationens resurser, så man vet hur mycket skatt de ska betala. Sofia och jag funderar på att skriva någon artikel om detta i någon släktforskartidning. Detta är något som släktforskare inte tittar på men där mycket information finns. Man kan ju se när i livet stora beslut tas om pengar. När man tittar på en bouppteckning ser man ju bara hur släktingen hade det ställt efter döden. Detta ger mer kött på benen.

I er forskning om auktionshandeln står det beskrivet hur auktioner bidrog till samhällsomställningen. Vad är det för samhällsomställning som det handlar om?

– Det är också under 1700-talet. Man pratar om hur familjer går från samhällsbärande till samhällstjänande. Före den tiden sker allting inom familjen, jobb och utbildning. Men sen utvecklades samhället och vi fick departement, järnväg, skolväsende.

 

– Man går också från att ha jordskatter till personskatter, och i denna omställning spelar auktionshandeln en stor roll. Med auktioner får man loss kapital. Vår forskning har visar att auktioner under denna tid hålls nästan hela tiden.

– Det är också så att även fattiga kan delta på auktionerna. De fick ju bara allmosor innan, från kyrkan, säger Sofia.

– Ja, fattiga var helt hänvisade till allmosor. Men i den mer kommersiella ekonomin får alla vara med, även kvinnor. Vi har hittat kvinnor som nästan blir som entreprenörer. De säljer och köper en gång i veckan. Det är en del av uppbrytningen av skråsamhället. Kvinnor får inte delta egentligen, men eftersom att de får ekonomin att gå runt så ser staden mellan fingrarna. Auktionerna spelar alltså en väldigt stor roll för alla.

– Under 1800-talet blir det lite skillnad, då försvinner ståndspersonerna, säger Sofia.

– Ja de överger auktionerna. Under 1800-talet blir det ännu mer kommersialiserat i samhället och vi får affärer. Men fattiga använder sig fortfarande av auktioner förmodligen fram till 1960-70 tal.

Auktionerna är viktiga för alla i samhället, och de anordnas av flera olika skäl.

– Vi kan se att de hålls under olika tillfällen. Det första är naturligtvis när någon gått bort. Då auktioneras hela hushåll bort. Arvingar får buda på samma villkor som alla andra, så ingen blir lurad. Överskottet delas ut bland barnen, och de delas ut i kontanter. För man vill hellre ha pengar än ett par gamla skor. Man vill ha kapital till att starta egna hushåll. Och detta skedde också på herrgårdarna. Det finns en myt i Sverige om att herrgårdar har haft stora samlingar som byggts upp under århundraden, men det stämmer förmodligen inte..

– Många av sakerna som finns på gamla herrgårdar är köpta på auktion. Och man har oftast ingen aning om vart möbler kommer ifrån. Det är jättespännande och vi tror att det måste ifrågasättas mer.

När är de andra tillfällena som auktioner hålls?

– Det är vid konkurs, och när man flyttar. Det är väldigt dyrt att flytta bohag, så nästan allt man äger säljs på auktion vid en flytt. Man behåller sina djur för de kan gå själva. Det finns fina målningar som illustrerar hur barnen i familjen vallar kor från en gård till en annan. Men det är i princip det man behåller. Det visar att det finns en rörlighet i ekonomin, som också nästan alltid är större än vad man tror. Auktionerna var helt enkelt viktigt för ekonomin och för privatpersoner.

Hålls auktioner både inne i stan och på landet?

– På landsbygden hålls de under våren innan jordbruket sätter igång, och på hösten när folk har lite mer pengar. Under sommaren tar det uppehåll, för då jobbar alla, säger Göran.

– I Stockholm är det hela året om, säger Sofia. Man har det hemma hos sig.

– Ja, det finns inga auktionshallar utan man bjuder in till det egna hemmet. De blir lite som ett show room. Det var också för att man inte kan hålla på och transportera runt godset bland alla trånga gränder.. Det vi också kan se är att betalningen ofta sker i efterhand, runt sex månader efter försäljning.

– Ibland flera år, inflikar Sofia.

– Så auktionshandlaren fick sätta i system att ha auktioner ofta, för att ha ett skapligt pengaflöde. Försäljaren ska ju ha sina pengar direkt, även fast handlaren inte får in betalningen förens långt senare. Vi har ett exempel på en handlare som hade 400 skulder som han skulle få in. Det är lika mycket pengar som hans gård var värd. Det var ett riskfyllt yrke.

Att landsbygden är och har varit viktig historiskt för Sveriges ekonomi framgår tydligt i forskningen. Men hur den allt starkare urbaniseringsnormen kommer att påverka oss är svår att besvara för forskarna.

– Det är en väldigt stor fråga, säger Sofia.

– Ja det är en svår fråga som pågått länge. Man har flyttat in till städer så länge städerna har funnits. Det vi kan se nu är en utflyttning från glesbygden, men en inflyttning till landsbygden. Både jag och Sofia bor ju på landsbygden nära en större stad. Vi kan båda se en populationsökning där. I min socken var det 500 personer år 1830. På 70-talet var de nere i 170 personer, och då fungerade verkligen ingenting. Men nu har vi klättrat upp till 500 personer igen och området blomstrar. Det finns arbete och skattebetalare. De som flyttar dit är också en köpstark medelklass som gärna handlar närodlat och ekologiskt.

Göran och Sofia är båda engagerade i kyrkan. En utveckling som de ser i samband med urbaniseringen är att de mindre församlingarna ute på landsbygden tvingas gå upp i storförsamlingar inne i städerna.

– Storförsamlingarna tar död på engagemanget. Det blir inget kvar på landsbygden, och det handlar inte nödvändigtvis om ekonomi utan bara politiska beslut. Det är efterföljderna av centraliseringen, säger Göran.

– Ja, och man behöver inte ha så stora församlingar för att engagemang ska finnas. Kyrkokören går runt med 20 medlemmar. Barnverksamheten också, säger Sofia.

– Kyrkan har alltid haft en behjärtansvärd verksamhet. Det ser vi i vårt kyrkoprojekt nu. Fattiga människors lån kunde ofta skrivas av, medan de rika som tog lån sattes åt hårt om de inte betalade tillbaka. Då blev det kronofogden och hela paketet. Men med fattiga är det skillnad, och det har det alltid varit. Vi har sett att kyrkan lånar ut pengar ända från till 1940-talet, och vi funderar på att förlänga projektet fram till dess, säger Göran.

– Just nu är det lite tillbaka hos kyrkan. De sysslar inte med utlåning, men de tar hand om de fattiga. De har tagit tillbaka sin roll.