Julia Lindemalm

“Nu lever jourerna från år till år. Om vi anställer någon vet vi inte om vi måste säga upp dem till nästa år.”

Det löfte om satsningar och ökade resurser till kvinnojourer som statsminister Fredrik Reinfeldt (M) gav i sitt jultal 2011 har inte resulterat i något konkret. I stället tvingas flera kvinnojourer skära i sin verksamhet på grund av resursbrist.

Trots att organisationerna Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, SKR, Sveriges kvinno-och tjejjourers riksförbund och andra bedrivit kvinnojoursverksamhet i över 30 års saknas fortfarande långsiktighet i ekonomin för de ungefär 200 kvinno- och tjejjourerna i Sverige.
– Vi trodde väl också att vi skulle få möjlighet att planera vår verksamhet. Som det är nu lever jourerna från år till år. Om vi anställer någon vet vi inte om vi måste säga upp dem till nästa år, säger Angela Beausang, ordförande för Roks, till Sveriges Radios Ekot.

När statsminister Fredrik Reinfeldt jultalade i slutet på 2011 berättade han om hur han rest runt till ett stort antal kvinnojourer i Sverige och signalerade att de ska komma att få betydligt mer stöd från regeringen framöver.
– Vi kan konstatera att 17 kvinnor dödas varje år till följd av ett våld som kommer inom hemmets fyra väggar, och som oftast är slutet på en oerhört lång process. För femton år sedan visste vi oerhört lite om detta, det fanns en attityd i det svenska samhället att detta var något som tillhörde privatlivet. Det var kvinnojourer som tog ansvar för att synliggöra kvinnor som levde under detta förtryck, sa Reinfeldt i talet och fortsatte:
– Det har också startats upp en nationell hjälptelefon för personer som befinner sig i riskzonen för att begå övergrepp mot kvinnor. Men vi måste göra mer.

Men för kvinnojourerna är läget fortfarande mer eller mindre akut. Önskningarna är trots det försiktiga från SKR:s förbundssekreterare Olga Persson.
– Önskeläget skulle ju vara att finansieringen täckte de faktiska kostnaderna, säger hon till Sveriges Radios Ekot.