Bild: LO

”Nu har vi tagit fram ett verktyg så att kommunerna väldigt enkelt kan lägga sig på de nivåer vi tycker bör vara normerande.”

Dagens Arena var på tisdagen på plats vid LO:s hearing om välfärden, där LO-utredarna Kjell Rautio, Joa Bergold och Claes-Mikael Jonsson redogjorde för LO:s nya rapport om hur man ska kunna begränsa vinsterna i välfärden. För Dagens Arena utvecklade sedan Kjell Rautio några av resonemangen i en intervju.

De här undantagen från den vinstbegränsade Samhällsbolagsformen som ni föreslår. Vad är det som säger att det inte blir ett enormt kryphål? Att man till exempel använder det här undantaget i alla borgerligt styra kommuner?
– Det är jättesvårt att säga exakt hur det här kommer att användas men vi kan konstatera att 80-85 procent av svenska folket tycker att det som avsätts till välfärden också ska återinvesteras i välfärden. Det är en uppfattning som delas också av en majoritet av de borgerliga kommunpolitikerna, säger Kjell Rautio och fortsätter:
– Nu har vi tagit fram ett verktyg så att kommunerna väldigt enkelt kan lägga sig på de nivåer vi tycker bör vara normerande, det vill säga 2-3 procent. Men de kan också säga att de tycker de ska tillåta 5 procent eller något annat i sin kommun. Då måste de dock motivera den högre vinstnivån för samhällsmedborgarna.

Då blir det här på många sätt väldigt likt Socialdemokraternas förslag som också vill lägga huvudansvaret hos de enskilda kommunerna?
– Ja, men det är inte så konstigt att det blir så. Kommunerna och landstingen är huvudfinansiärer i den svenska välfärdsmodellen och vi har en väldigt decentraliserad modell där ansvaret ligger mycket lokalt. Utifrån ett pragmatiskt reformistiskt förhållningssätt bygger vi vidare på den konstruktionen. Den decentraliserade modellen har lyckats skapa väldigt stor legitimitet för den generella välfärden, vi har inte det här toppstyrda statssocialistiska som man har i en del andra länder. Det är klokt att bygga vidare på det.

Kjell Rautio menar att det förstås finns möjlighet att gå längre också, men att det inte ska göras för fort.
– Som radikalreformist tycker jag vi måste ha med alla olika delar i samhället när vi genomför samhällsförändringar. Det räcker inte med ett klubbslag i riksdagen. Hela samhällskroppen måste vara med, varje steg väl förankrat. Vi får inte göra om det misstag som gjorts från mitten av 90-talet och framåt, där vi fört fram marknadisering utifrån en ideologisk tro, utan något egentligt underlag. Nej, vi ska göra det här med stor eftertänksamhet.

Vissa av era kritiker menar att det här inte lever upp till kongressbeslutet om att ”en non-profit princip ska vara rådande” utan att det här mer landar i att en non profit-princip kan vara rådande.
– Det beror på vad man lägger i principen. Tolkar man det bokstavstroget, att man inte ska få göra någon som helst vinst alls, då är det enda förslag som lever upp till det en återkommunalisering eller socialisering. Men oavsett om man har den tolkningen eller menar att det viktiga är att komma åt vinstdrifterna kan man vara överens om att vi tar steg i riktning mot en non profit-princip. Det är en stegvis process i linje med den gamle socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss tankar. Han kallade det provisoriska utopier. Det viktigaste är att ta de två första reformstegen, inte de två sista.

Under debatten på LO:s hearing sa Maria Ludvigsson från SvD Ledare och Karin Svanborg Sjönell från Timbro i debatten att de inte vill ha en generell välfärd längre utan en grundförsäkring med ett antal tilläggstjänster. Hur stor är risken att vi hamnar där?
– Vi är på väg i den riktningen. Det är därför det är så viktigt att vi tillför välfärden ökade resurser. För gör vi inte det kan vi se att marknader som växer – privata vårdförsäkringar, rut för läxhjälp och annat – riskerar att urgröpa legitimiteten för den generella välfärdspolitiken.

– Då får vi ett glidande systemskifte i riktning som Timbro och de extrema vill ha. Vi lämnar då den svenska modellen med inkomstbortfallsprincip och har i stället en väldigt låg grundersättning där folk via privata lösningar kan teckna upp sig på högre nivå. Då får vi en väldigt kraftig uppsplittring av samhället och allt svårare att hålla ihop landet. Det visar också internationella jämförelser att länder med grundtrygghetssystem får mycket mindre välfärdssektorer och mycket mycket större klasskillnader.

Hela LO:s utredning finns här.