Sveriges kommuner lägger allt mer pengar på att köpa in välfärdstjänster från privata vinstdrivna företag. 2013 köpte kommunerna kärnverksamhet för 79 miljarder kronor, en ökning med 33 miljarder sedan 2006.
Jämfört med resten av världen sticker Sverige ut som det land där avregleringarna av välfärdsmarknaden har gått som längst. Bortsett från ett fåtal kooperativ är nästan alla privata välfärdsföretag vinstdrivande – och kommunerna köper in välfärdstjänster som aldrig förr.
2006 köpte Sveriges kommuner in kärnverksamhet* för totalt 45,8 miljarder kronor. 2013 hade den summan ökat, med 33,2 miljarder kronor, till 79,1 miljarder.
– Vi vet att andelen privata aktörer har ökat. Det här har varit en uppåtgående trend sen 1990-talet. Siffrorna är därför inte alls förvånande, säger Paula Blomqvist, universitetslektor och docent vid Statsvetenskapliga institutionen på Uppsala universitet.
Hon menar att många kommuner lägger ut delar av kärnverksamheten, skola, vård och omsorg, på entreprenad för att pressa kostnaderna, men att det är långt ifrån bevisat att det blir billigare när privata aktörer sköter välfärden.
– Kommunerna gör ofta bedömningen att det blir billigare. Men samtidigt finns det inga generella bevis att det stämmer. Exempelvis blir barnomsorg inte billigare, eftersom man där har en peng. Även inom äldreomsorgen är det oklart om det faktiskt blir billigare.
Paula Blomqvist menar att det är en kombination av en förväntad kostnadsbesparing och ideologi som styr varför vissa kommuner väljer att lägga ut allt mer av kärnverksamheten på privata välfärdsföretag.
– Det är många kommuner som tycker att det blir en kvalitetsförbättring när privata aktörer sköter välfärden. Kommunerna upplever också att de får bättre koll på tjänsternas innehåll, vad det är de faktiskt betalar för.
De kommuner som lägger störst andel av sina kostnader på att köpa in externa tjänster är borgerligt styrda storstadskommuner: Täby, Solna och Upplands Väsby toppar listan över kommuner som köper in mest välfärdstjänster.
Tobias Johansson är universitetslektor på Örebro Universitets handelshögskola. Han menar att kommunernas uppfattning om att upphandlingar inom välfärdssektorn leder till tydligt pressade priser inte stöds av forskning.
– Det är två “alternativa” orsaker som gjort att det trots allt är populärt att köpa in välfärdstjänster: ideologi och rationaliserade myter om marknaden och det effektiva företaget. De flesta forskningsöversikter säger att det inte har blivit billigare, men heller inte dyrare. Man kan självklart fråga sig varför kommunerna håller på och köper in om det ändå inte leder till någon tydlig kostnadsminskning.
Tobias Johansson menar att de enda områden där man vet att privatiseringar kapat kostnader för kommunerna är inom städ, underhåll och drift. Men inom vård, skola och omsorg biter inte deekonomiska argument som försvarar privatiseringar, menar han, eftersom det i slutet handlar om kvalitet, och kvalitet är svårt att kvantifiera.
Han skulle också vilja se en kritisk granskning av exakt hur de privata vinstdrivande välfärdsföretagen kan erbjuda lägre priser.
– Självklart finns det entreprenörer som har hittat mer effektiva arbetssätt. Men de största utgifterna för privata välfärdsföretag är personalkostnader. Vad i organisationen är det då som man skär ner på för att vinna upphandlingar? undrar han.
I Sverige är en väldigt stor del av välfärdsföretagen vinstdrivande. Orsaken, menar Paula Blomqvist, beror delvis på hur den svenska välfärdsmodellen växte fram, med staten som den starkaste aktören på marknaden. Under 90-talets avregleringar klarade de få kooperativen inte av att tävla i upphandlingsprocesserna med de växande välfärdsjättarna.
– När det svenska välfärdssystemet byggdes ut var den statliga expansionen så kraftig att den trängde ut den mindre, icke vinstdrivna privata, omsorgen och sjukvården. Efter att välfärdsmarknaden öppnades upp och kommuner började köpa in tjänster enligt LOU:s (Lagen om offentlig upphandling) priskonkurrensmod
Tobias Johansson arbetar för tillfället med ett forskningsprojekt där han och en kollega bland annat tittar på hur bra kommunerna är på att kontrollera de privata leverantörerna, och har hittat ett, enligt honom, potentiellt problem i kommunernas köp av välfärdstjänster.
– Kommuner får ofta kritik för att de har dålig koll på de privata leverantörerna. Men det stämmer inte. Faktum är att de lägger ner väldigt mycket tid och resurser på just kontroll av de tjänster som de köper in. Kommunerna har börjat att ta dessa frågor på allvar. Det kan dock finnas ett underliggande problem här. Vad är poängen med att köpa in massa tjänster, som man ständigt måste kontrollera, om det samtidigt inte bevisligen blir billigare. Det finns en risk för att kostnader för upphandling och styrning gör nettokalkylen över upphandling av mjuka välfärdstjänster negativ på lång sikt, säger han.
*Kärnverksamhet består av förskola, skola, vård, omsorg, hälso- och sjukvård, individ- och familjeomsorg samt kultur och fritidsverksamhet. Köp mellan kommuner är borträknade.
Så mycket köpte Sveriges kommuner totalt in kärnverksamhet för 2006–2013(miljarder kronor):
2006: 45,8
2007: 46,9
2008: 54,8
2009: 60,6
2010: 66,0
2011: 70,4
2012: 74,8
2013: 79,1
Källa: SKL
Kommunerna som köper in mest kärnverksamhet (procent av kommunernas totala kostnader 2013):
Täby 49 %
Solna 43 %
Upplands Väsby 41 %
Vellinge 39 %
Danderyd 38 %
Nacka 35 %
Sollentuna 33 %
Stockholm 32 %
Österåker 32 %
Vallentuna 29 %
Källa: SCB
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
