Bild: Hanna Stefansson

”Normaltillstånd är att kollegor går omkring med tom blick och börjar gråta när de tänker på ett visst ärende”. Det säger Sofia, handläggare på Försäkringskassan i Stockholm.

Det är en känsla av frustration varje morgon när Sofia går till arbetet. Förutsättningar att göra ett bra jobb är små. Nu har hon sagt upp sig, trots att hon inte har något nytt jobb.

– Jag har alltid varit engagerad och gjort massa saker samtidigt, men jag har aldrig varit så trött som jag är nu. Jag känner mig helt utmattad. Jag gör aldrig någonting när jag kommer hem, säger Sofia som inte vill gå ut med sitt efternamn.

Sofia har arbetat på ett så kallat lokalt försäkringscenter i ungefär ett år. Hon slutar främst för att hon inte trivs med arbetsuppgifterna. Men innan hon började hade hon aldrig kunnat föreställa sig att jobbet skulle påverka måendet så mycket, inte heller hur illa hennes arbetskamrater faktiskt mår.

– Vi sitter med 110 ärenden per handläggare på mitt kontor, och det är ganska lågt. Andra kontor sitter med 150 ärenden. Vi har ökade krav att vi ska träffa kunderna inom ett antal månader. Det är en oerhörd press. Jag ska också hinna bedöma om personer har rätt till sjukpenning eller inte. En vanlig månad sitter jag med 50 läkarintyg i snitt som jag ska ta ställning till. Samtidigt har jag samordningsansvar. Det innebär att om exempelvis Arbetsförmedlingen vill ha ett möte med en kund är det upp till mig att ordna det.

Sofia känner sig ständigt stressad.

– När arbetssituationen blir så här pressad agerar man enbart utifrån yttre impulser. Jag måste göra något och så gör jag det. Att ha eget driv och föra ärenden framåt, den tiden finns inte. I slutändan är det de sjukskrivna som hamnar i kläm, säger Sofia och fortsätter:

– Vi är ansvariga för de här personernas framtid. Gör inte jag mitt jobb betyder det att den här personen inte får sin ersättning. Det är inte alla som har besparingar. Många lever från lön till lön och det kan ju innebära att en person blir vräkt eller tvingas söka socialbidrag.

För att klara av arbetsbördan är det inte ovanligt med övertid. Sofia bekräftar bilden av att gratisarbete förekommer. Handläggare har ingen möjlighet att ta ut sin flextid, varken i tid och pengar, menar hon. Många handläggare har upp till 50–60 timmars flex.

– När jag påtalar problemet är tipset från min närmsta chef att gå hem när arbetsdagen är slut. Men det innebär ju att en massa jobb inte blir gjort. Då finns risken att jag får skit för det i mitt lönesamtal, för att jag inte har uppfyllt kraven.

Sofias bild är att problemen med resursbrist och att personalen mår dåligt som följd, funnits länge. Däremot är situationen värre nu. Det handlar bland annat om att kontoren, sedan förra året, har som mål att handläggarna ska träffa 75 procent av ”kunderna” inom 180 dagar. För handläggarna har det blivit en ständig kamp mot klockan som snarare leder till att rättssäkerheten blir sämre.

– Man slirar i sina bedömningar. Jag försöker ofta hitta något litet att gå på i läkarintyget, så att jag kan godkänna sjukpenning och skjuta upp utredningen till nästa månad för att hinna med.

Att dra in sjukförsäkringen och avsluta ärenden är en omfattande process som tar veckor. Det gör att många handläggare samtidigt drar sig för att skriva avslagsärenden, menar Sofia.

– Nu finns det ingen tid till det. Vi har tappat fem personer i personalen på ett halvår i mitt team. Vi har fått tillbaka en.

Sedan 2008 har de lokala försäkringskontoren i Stockholm förlorat 9,3 procent av sin arbetsstyrka.

En förklaring till att sjukskrivningarna bland Försäkringskassans anställda ännu inte skjutit i höjden är den stora personalomsättningen, tror Sofia. De som kan säger helt enkelt upp sig. I dag har ungefär 30 procent varit anställda i mindre än två år på de lokala försäkringskontoren, enligt ST. Framför allt har Försäkringskassan svårt att behålla unga med akademisk utbildning.

Den höga personalomsättningen kan också ifrågasättas ur ett välfärdsperspektiv. När nyrekryterade väljer att säga upp sig efter bara några månader, är åtta veckors utbildning och handledning som finansierats med skattemedel en dålig investering, tycker Sofia. Det med tanke på att det tar ett år innan en handläggare kan arbeta helt självständigt.

Rättssäkerheten och förtroendet för Försäkringskassan påverkas också av den höga personalomsättningen.

– Om någon har sju olika handläggare under sin sjuktid är det inte så troligt att de får förtroende för Försäkringskassan.

– När folk slutar ligger ärenden och flyter innan det exempelvis kommer ett nytt läkarintyg. Först då delas det ut till en handläggare. Det betyder att det finns personer som inte har en personlig handläggare på flera månader. Ofta hinner den nya handläggaren inte ta kontakt, utan tittar bara bakåt i dokumentationen för att ta beslut. Det är också en fråga om rättssäkerhet.

Läs även: Brevet som visar kaoset på Försäkringskassan

______________

Dagens Arena har sedan i måndags sökt Försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson för en intervju. Han har avböjt att svara på våra frågor. Hanna Stefansson har dock under tisdagsförmiddagen fått ställa frågor till personaldirektör Lars-Åke Brattlund. Den intervjun kommer att publiceras under eftermiddagen.