Martina Huber/Regeringskansliet

Ofinansierad u-sväng när regeringen vill satsa på höghastighetsbanor och nya bostäder.

“Att bygga science fiction-tåg som går på magneträls […] det är robust olönsamt.

Finansminister Anders Borg (M) skrädde inte orden när han i Ekots Lördagsintervju 2012 sågade höghastighetsbanor. Lika kritiska var alliansföreträdarna när de rödgröna partierna inför valet 2010 ville ha höghastighetståg.

Men nu är det knappt två månader kvar till nästa val och den borgerliga regeringen ligger pyrt till i opinionen. Efter åtta år där regeringen behandlat både svensk järnväg och bostadsbyggandet med kyla signalerar man plötsligt att man vill rita om Sverige. Det är ett sent uppvaknande.

Nu var förväntningarna stora på att alliansen under Almedalsveckan skulle lägga ett förslag som kan vända på spelplanen inför valet. Förslaget har också sin logik. Målet är att komma åt de rörliga storstadsväljarna som drabbas av bostadsbristen och där många pendlar långa sträckor till arbetet.

Och visst är varje krona som läggs på järnväg och nya bostäder välkommen. Men förslaget är – förutom att det delvis är återanvändning av redan lagda förslag – minst sagt luddigt till sin utformning. 100 000 bostäder är ingen emot. I förslaget skriver dock alliansföreträdarna att de räknar med att inleda byggandet 2018 – alltså först vid nästa val.

Finansieringen haltar betänkligt. “Mestadels” ska pengarna komma från staten, menade Jan Björklund under presskonferensen. Den som läser förslaget ser snart att en förutsättning för att paketet ska genomföras är att pengar inte bara kommer in från staten, utan också från kommuner, landsting, “brukaravgifter” och privata investerare. En “förhandlingsperson” ska utses för att skrapa ihop miljarderna som behövs. Det är en finansieringsplan som väcker fler frågor än den ger svar, inte minst när den kommer från ett gäng som gärna upprepar frasen “krona för krona” så snart en journalist lyssnar.

Frågan är sedan hur mycket storstadsväljarna egentligen prioriterar det här förslaget när de går till val i september. Kvaliteten i förskolan, förlossningskris och personalbrist i vården oroar och engagerar desto fler. Där lämnar alliansen än så länge walk-over.

Inom de röd-gröna partierna hade nog många befarat något värre. Men det som presenterades i dag är i bästa fall en signal om att alliansen åtminstone har lite energi kvar.

Men det räcker inte för att vända spelplanen inför valet.