Kravliberalen Jan Björklund försökte komma ut som socialliberal – men kunde inte hålla sig från en svavelosande utläggning om det förhatliga ”curlingssamhället”.

INNEHÅLL:

Det var veteranen i svensk politik som talade i gassande solsken Almedalen i dag. Och det märktes. Jan Björklund är hemma i talarstolen. Talet var rappt, tydligt och kryddat med torra pappaskämt på typiskt Björklundskt manér.

Men om framförandet var tydligt var innehållet desto mer schizofrent. Tanken var nog att det skulle vara ett tal om socialliberalism. Men i Björklund kunde inte hålla sig från att även hålla en lång och svavelosande utläggning om den överbeskyddande välfärdsstaten – som han kallade ”curlingsamhället”.

Allt inramades även med ”hotet från Ryssland” och behovet av upprustning. När det hade gått 18 minuter in talet påminde Björklund om att ryska bombplan, om de hade lyft från sina baser i Kaliningrad när talet började, nu hade befunnit sig över Almedalen.

Regeringen fick sig några sedvanliga slängar av sleven. Socialdemokraterna beskylldes för att cementera utanförskapet (eftersom de inte vill sänka de lägsta lönerna) och Miljöpartiet utnämndes till svenska mästare i curling (på grund av förslag om basinkomst).

Men Björklund var också tydligt självkritiskt. Folkpartiets utspel – om sänkt så kallad flyttskatt – var i sig en pudel eftersom partiet var med att införde reglerna år 2008. ”Den som vill göra en riktig förnyelse måste också erkänna misstag”, sa Björklund och beskrev partiet som mitt uppe i en ”omfattande” förnyelseprocess.

ANALYS:

Det går dåligt för Folkpartiet i opinionen. Jan Björklund är ifrågasatt. Partiet är internt splittrat i kravliberaler och socialliberaler. Jan Björklund är själv en ur batonggänget men gjorde i dag sitt bästa för att överbrygga den klyftan och relansera sig som socialliberal.

Det gick sådär. Alla vet vad Björklund egentligen går för.

Men även om det tisslas och tasslas bland folkpartister om Björklunds framtid är det tydligt att karln själv inte ens snuddat vid tanke på att sluta. Han tror uppenbarligen att Folkpartiet – och även han själv – kan lyckas med en extreme makeover och stiga som fågel Fenix ur askan i valet 2018.

Men att Björklund fortfarande sitter kvar har nog mindre med honom själv att göra, och mer med att oppositionen i partiet inte har lyckats enas om en motkandidat. I det interna spelet kan det såklart ha varit taktiskt att helt plötsligt börja prata socialliberalism och hylla Bengt Westerberg. (Där fick du nåt att bita i Birgitta Ohlsson!)

Kanske är det inte för inte som Göran Hägglund utnämnde Björklund till svensk politiks svar på Frank Underwood. Vi får väl se.

KÄNSLA:
Jan Björklund är bra och slagfärdig talare – även om pappaskämten numera är snustorra. Och även om talet – liksom såväl politiken som partiet – är splittrat mellan krav- och socialliberalism lämnades åhörarna ändå med upplevelsen av ett sammanhängande berättelse med tydliga bilder. Övning ger färdighet kan man ju lugnt konstatera efter denna Almedalsvecka.