”De här grabbarna blir väldigt ofta ombedda att göra något som ligger nära eller inom rörelsen.”

Uppfattningen om att ledande socialdemokrater alltid varit garanterade reträttposter när de lämnat politiska uppdrag har varit spridd länge. Tidigare fick vissa positioner som chefredaktörer på någon av A-pressens tidningar medan andra tilldelades ledande uppdrag i någon av de arbetarrörelsenära näringarna, som Konsum eller Folksam.

Numera beskrivs det oftare som att reträttposterna försvunnit. Men frågan är om det är hela sanningen.

När Dagens Arena tittar på utvecklingen de senaste åren hittar vi åtskilliga tunga sossar på nya positioner som mycket väl passar beskrivningen ”reträttpost”. En gemensam nämnare tycks vara att väldigt många av de tunga posterna eller välarvoderade styrelseuppdragen tillfaller män.

Dagens Arena har pratat med en rad källor med mycket god insyn på olika nivåer i Socialdemokraterna som beskriver det som att kön är en mycket viktig karriärfaktor inom arbetarrörelsen.

Även Christer Isaksson, S-kännare och författare som bland annat skrivit böckerna ”I väntan på Mona Sahlin” och ”Den nya vän(S)tern”, menar att det inte är någon slump.
– Det är inte samma kamratskap och lumparstämning bland tjejerna ännu där man hjälper varandra. Kvinnorna söker snarare uppdrag i linje med eget intresse eller vad man tror man klarar av. De här grabbarna blir väldigt ofta ombedda att göra något som ligger nära eller inom rörelsen.

Bland ”grabbarna” återfinns en rad medelålders män. Några exempel:

Leif Linde, tidigare förbundssekreterare för SSU, ungdomssekreterare för LO, partisekreterare och generaldirektör för Ungdomsstyrelsen, som tidigare hade en direktörspost på KF men nu har flyttat till Riksbyggen. Där blir han vd trots att han saknar erfarenhet av byggbranschen eller fastighetsförvaltning.

Partikassören Tommy Ohlström, tidigare statssekreterare, gruppsekreterare i riksdagsgruppen samt kanslichef för LO, går – där Linde kliver ut – i stället in i KF.

Inflytelserika kommunalrådet Anders Johansson, som anses vara en av de socialdemokrater som hårdast motarbetade Håkan Juholt under dennes korta partiledartid, lämnar sin position i Sigtuna för att i stället bli chef för Kombispel, lotteriet som ägs gemensamt av SSU och Socialdemokraterna. Vissa menar att han bidar sin tid, och får bra betalt för det, i väntan på maktskifte 2014.

Lars Ericsson, tidigare förbundskassör för SSU och kommunalråd i Tyresö, har lämnat rörelseanknutna Swedbank för att kliva in som chef för Konsum Stockholm, en av de rikaste konsumföreningarna i Sverige.

Tidigare ministern Anders Sundström, för ett år sedan favorittippad som ny partiledare för Socialdemokraterna och i dag vd för Folksam, tillträder snart som ny styrelseordförande i både Swedbank och KF. Swedbank som han var med och såg till att arbetarrörelsen tog kontroll över i rollen som Folksam-vd.

Förre finansministern Pär Nuder, numera styrelseproffs, omgärdas av rykten och pekas ut som tänkbar ersättare till Sundström på Folksams vd-stol.

Dessutom har Nuder tillsammans med rutinerade socialdemokratiska maktmännen Björn Rosengren, Göran Persson, Thomas Östros, Stefan Stern, Sten Olsson och Curt Malmborg samtliga haft ett antal välavlönade konsultuppdrag eller lobbyistjobb i näringslivet. Bland annat Folksam och S-styrda Sundbybergs kommun har spenderat pengar på flera av tidigare nämnda män. Curt Malmborg utnämndes också till generaldirektör för Försäkringskassan 2005, trots hård kritik om ”svågerpolitik”, och har även varit tillförordnad kommundirektör för Sundbybergs stad under en period.

De som tydligast sticker ut, genom att inte vara flitigt anlitade eller erbjudna tunga välavlönade reträttposter, är de ledande kvinnorna i arbetarrörelsen.

Varken förra S-ledaren Mona Sahlin, populära profilen Margot Wallström eller tidigare LO-basen Wanja Lundby-Wedin har fått något gratis eller erbjudits någon av arbetarrörelsens reträttposter. De har inte heller prioriterats för några tunga styrelseposter och det finns inom delar av Socialdemokraterna en frustration över att de inte lyfts fram och rekommenderas i större utsträckning.

En källa beskriver det som extra tydligt när delar av partiet till och med ställde sig mycket tvekande inför att stötta Sahlins kandidatur som generalsekreterare för Socialistinternationalen. En kandidatur som slutade med att Sahlin inte blev vald. I stället sitter Luis Ayala, som haft uppdraget i 23 år, kvar på posten.

Margot Wallström är i dag styrelseordförande för Lunds universitet och det går inte nödvändigtvis någon nöd på någon av S-kvinnorna. Många har gått till delar av näringslivet som inte är relaterade till arbetarrörelsen eller hittat uppdrag på andra sätt.

S-kvinnors ordförande Lena Sommestad blev vd för Svensk Fjärrvärme när hon lämnade posten som statsråd och tidigare statssekreteraren Ingrid Petersson gick till AstraZeneca. Barbro Holmberg, tidigare hårt kritiserad migrationsminister, utsågs – av den borgerliga regeringen – till landshövding i Gävleborgs län. Tidigare jämställdhetsministern Margareta Winberg, som Göran Persson förpassade till en ambassadörspost i Brasilien efter partiinterna strider i samband med folkomröstningen om EMU, utsågs 2008 till styrelseordförande för Svenska Spel och är sedan 2011 ordförande för UN Women Sverige.

Några av de Dagens Arena pratat med gör gällande att den viktigaste faktorn när socialdemokrater rekryterar eller rekommenderar andra socialdemokrater är att man funnits i samma nätverk sedan ungdomsåren. Därmed ska det vara könsfördelningen under SSU-åren snarare än att kvinnor trängs bort senare i karriären som avgör.

Men att grabbgemenskapen i arbetarrörelsen påverkar processerna mycket är en bild som många av Dagens Arenas källor bekräftar. Även S-kännaren Christer Isaksson instämmer i den beskrivningen:
– Det är jag alldeles övertygad om, det finns inom arbetarrörelsen precis som inom näringslivet. Jag vet inte om den tonats ned men den var ju väldigt tydlig tidigare, under 80- och 90-talen var det män som stöttade varandra och ingick i olika grupperingar, rörde sig i olika cirklar.

Det öppnades upp för en diskussion om representation och ökad jämställdhet när Håkan Juholt var partiledare. Detta eftersom många kvinnor och personer med så kallad invandrarbakgrund försvann från viktiga positioner under hans partiledartid.

Men enligt Dagens Arenas källor har representationsdebatten visat sig handla mer om att kritisera Juholt än om att få till verklig förändring. Kritiken tystnade så snart Stefan Löfven tog över och nu är budskapet internt att partiet bör hålla ihop och vinna valet, snarare än diskutera kvinnorepresentation.

Flera personer Dagens Arena talat beskriver också hur en del yngre kvinnor i dag lämnar socialdemokratin och politiken helt medan många yngre män i arbetarrörelsen anlitas i närliggande verksamheter. Utvecklingen med unga kvinnor som lämnar politiken går igen i alla partier men många förväntar sig att arbetarrörelsen ska gå före och verka som ett gott exempel.

Men strukturerna tycks alltså bestå även i de yngre generationerna. Dagens Arenas källor menar att man måste ha jämn könsfördelning från allra första början i Socialdemokraterna om man vill se en förändring över tid.

Även i dag knyts männen till varandra informellt i nätverk som kan påverka en lång tid framöver. Självkritiska reflektioner kring hur man kan lyfta fram varandra bättre – eller ens vilka värderingar som präglar det gemensamma arbetet – förekommer knappt, menar en källa.

Christer Isaksson tror att det för de medelålders S-männen handlar om just gemenskaper som grundmurades för många år sedan, där man rekommenderar och anlitar personer man litar på samtidigt som man inte aktivt arbetar för att få in nya grupper.
– De känner varandra sedan SSU-strider, de har tjänstgjort sida vid sida i partistyrelse eller till och med i Verkställande utskottet. De har gått jämsides i partiet och rörelsen på olika sätt. De litar ju på varandra så på det sättet är det mänskligt och naturligt men det man kan vända sig mot är att de inte försöker bryta upp detta för att få in ny luft och näring, säger han och fortsätter:
– Jag är lite förvånad att arbetarrörelsen inte tidigare och tydligare jobbat med det här.